LEV LIVET

Sluta oroa er för rynkor, åderbråck och andra jävligheter! Livet ska INTE vara en resa mot graven med målet att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp utan snarare en sladdning in från sidan med choklad i ena handen och ett glas vin i andra, och med en kropp som blivit...ordentligt använd för att inte säga...fullständigt u...tsliten samtidigt som man skriker: "WOHOO, vilken jävla åktur! LEV LIVET!!!

ÅRETS SISTA DAG

Nu har solen gott upp och det verkar bli en riktigt vacker dag här i norr. Årets sista dag och jag har för några timmar sedan installerat mig här hos Sofia igen för att tillsammans med henne och x-et avsluta det här mycket dramatiska men ändå händelserika året.

Bussresan hit tidigare i morse påbörjades klockan 06.15 och det var en tankfull halvtimma som jag reste genom en näst intill helt sovande stad, bara några få unga tjejer klev på min buss och tanken slog mig att dom skulle säkert fara till sina brukare också. När man sitter så där så glider staden förbi som en tillbakablick genom mitt förtioåriga liv här i Umeå, nästan alla stadsdelar har en historia, minnen både bra och dåliga dyker upp. Det kommer kännas bra att resa hem igen för nu behöver jag lite lugn och ro, det är känslomässigt jobbigt att fara omkring så här i min höga ålder och i synnerhet behöver jag min säng, jag har så himla ont i ryggen av alla dessa nätter på soffor.

MIDDAG MED GÄNGET

Igår kväll var jag utbjuden på middag med några av mina gamla arbetskompisar som också gått i pension av en och annan orsak, ålder bland annat. I vart fall så är jag den yngsta av dem alla men rynkigast och det är bara för mig att acceptera, shit, shit, shit!

Vi möttes upp på en indisk resturang (Gandhi) och käkade gott och länge. Några av dem hade jag inte träffas på nästan ett år och mycket har hänt under den tiden för oss alla, både glädje och sorg, så vi hade massor att tala om. Jag fick massor av goa kramar och den här jättefina gåvan samt att dom bjöd på middagen och skjuts "hem" efteråt.

Idag så ska jag ta mig

en tur upp på jobbet och surra en stund med de tappra som jobbar så här i mellandagarna.

Je t'aime (I love you)

SAX & KAM

Ingenting är sig likt, vad har hänt med min gamla hemstad? På sju månader har nya hus växt upp som svampar ur jorden, nya rondeller och vägsträckningar och för att inte tala om min gamla frisersalong har helt ändrat utseende. Europas kulturhuvudstad 2014 expanderar, så att gamla utflyttade tanter som jag blir alldeles förvirrad. Den som vill flytta till en stad i förändring och nyinvesteringar ska absolut välja Umeå om man dessutom vill och kan tänka sig långa vintrar men ljusa sommarnätter och för att inte tala om allt på en och samma plats.

MEN trots allt så längtar jag tillbaka till lilla Nynäshamn där jag kan gå omkring i lugn och ro med min dramaten, där är liksom mitt tempo nu.

Härligt i allafall att min "gamla" frissa Gun (från Nynäshamn) hade tid för mig i kväll i sin helt nyrenoverade salong. Hon ska föresten komma och besöka mig nästa gång hon har vägarna förbi.

JULDAGEN

Vaknar och undrar var jag är, ännu en ny omgivning inför mina nyvakna ögon. Hos Sofia var det ju, men hon sover fortfarande och Stig sover också borta i gästsängen, spjälsängen som Sofia och jag skojsamt kallade den för. Innan passet startar hinner jag kolla tv:n en stund och bara chilla. Några timmar senare så beger Sofia och jag oss ut på en skön promenad, frisk och skönt.

JULAFTON 2010

Det är första gången som jag firat julaftonen någon annanstans än hemma på 22 år. Det här var ju en riktigt bra lösning faktiskt. Så nu har vi ätit skinka, kalvsylta, leverpastej, sill, gravlax, Jansons frestelse m m. Fy så hemskt mätt jag är och vilket dåligt samvete jag får när jag sitter så här och jäser i en varm och mysig lägenhet och inte är jag ensam heller. Så kommer man till det där om vilken tv-kanal som har bäst utbud, ett evigt zappande hit och dit efter att vi sett det obligatoriska Kalle Ankas jul på 1:an och öppnat julklapparna

Nej någon gång måste jag bryta helt med de gamla traditionerna och göra något helt annat och oväntat. Nästa år kanske, vem vet!!!

En riktigt God Jul vill jag önska dig!

JULAFTONS MORGON

Vaknade av väckarklockan 05.00 för att idag ska jag fara tidigt till Sofia och avlösa assistenten, mitt pass börjar kl. 07.00, så det gäller att vara i tid. Beräknade att ta bussen som skulle gå ca 06.15, men tji fick jag, inte kom det någon buss, så jag fick krångla fram mobilen där jag stod i 26 minusgrader och ringa efter en taxi. 200:- fattigare, så anlände jag i god tid hos dotra. I skrivandes stund så hör jag hur hon snusar och småsnarkar inne på sitt rum. Jag har nyss varit in och kollat så att strumpan med julklappen ligger i hennes säng som den alltid har gjort på julaftonsmorgonen. En cd kanske det ligger i strumpan, vem vet! "Jag kommer hem igen till Jul" Undra om jag ska låta henne vakna av sig själv, eller?

RÖBÄCKSSKOGEN

Bland furorna uppe i Röbäckskogen ligger vårt kapell och kyrkogården där Erik vilar. Idag är det ett år sedan vi begravde honom, dagen före julaftonen, bitande kyla och massor med snö den gången också.

Idag när vi var där visade temperaturen på -24 grader men lugnet hade lagt sig och jag kände trots allt en viss frid och tillförsikt. Men han var inte där, jag hoppas att han har det varmt och gott där han är. En sak är jag säker på i alla fall, han vakar över mig det känns så starkt. Jag är lyckligt lottad som har en egen skyddsängel.

Så länge vi lever kommer sorgen efter Dig att vara närvarande varje dag, morgon, kväll och varje natt. Vi är för alltid tillsammans. Vi är glada för att Du funnits och att vi fått dela livet tillsammans med Dig. Vi möts igen vår ängel!

24:a TIMMAR SENARE

Anlände Umeå igår efter nästan åtta timmars resande och väntande med ändå glad att det inte blev värre än så med tanke på de extrema väderförhållandena som nu är. När man har kommit upp i den här höga åldern, så är man ingen tidsoptimist längre, så jag avreste med god marginal och det betalade sig positivt.

Nu har jag plumsat omkring på dåligt plogade vägar och trottoarer hemma i Nynäshamn i några månader och nu ser jag hur det egentligen skulle kunna se ut. Elegant plogade gator, cykelbanor och trottoarer, inte ett sandkorn så långt ögat når, än mindre vägsalt och vita snödrivor. Men ändock vintern är för lång här uppe, alldeles för lång.

Sista julklappsinköpen inne i city avverkades idag och det gick som en dans, skööönnnttttttttt!!!

CENTRALGATAN 11.04

Det är just vid sådana här tillfällen som jag inte riktigt vet om jag ska göra en god gärning eller inte, ett tu tre så får man väl en skrapa, så man sätter sig på rumpan.

Men det var så här det hände sig vid den tiden! Jag hade gått min vanliga promenad och var nästan hemma, hade väl ungefär tre låtar kvar på cd:n. Passerade ett dagis där en förmodad mamma just placerade sin lilla förmodade dotter i en pulka för färd, kanske hemåt. Vilken kort och skön dag dom hade på respektive arbeten tänkte jag och log inom mig när jag tänkte på vad myigt dom skulle kunna ha där hemma resten av dagen.

Men efter bara någon sekund så plockade modern fram sin mobil och påbörjade en samtal som uppenbart inte hade något med dotter och mys att göra utan snarare tjejsnack och utegång. Den lilla rosaklädda på pulkan tjurade och plogade djupt och ihärdigt med båda fötterna utanför pulkan. Mamman stretade som ett djur men släppte inte för ett ögonblick mobilen eller vände blicken bakåt, för då hade hon ju kunnat avhjälpt motståndet med en skarp tillsägelse. Det var då jag tänkte säga till den lilla rosaklädda lite försiktigt men avstod och föresten så tyckte jag rätt åt morsan. Lite självbevarelsedrift har man väl ändå!

FJÄRDE ADVENT!

Herre min tid vad tiden går fort, tänk redan fjärde advent! Rynkorna kommer fort nu och håret grånar över en natt känns det som.

Från det ena till det andra! Erik har bråda tider nu att se till så att allt går bra för mig, som tex att det slutar att snöar precis lagom för att jag ska ta mig fram. Tänka att snökaoset kom i torsdags, dagen efter jag var i stan och sedan har det snöat oavbrutet. Flyg, tåg och bussar har ställts in både här och utomlands. Nu håller jag tummarna att han fortfarande håller sin hand över mig och fixar uppehåll några timmar på tisdag eftermiddag när jag ska bege mig upp till Umeå med pendel-buss och flyg.

När jag vandra omkring här i Nynäshamn, så hoppas jag att det inte syns att jag är från norrland, för i så fall blir jag väl mulad i första bästa snödriva. Det är väl mitt fel att det snöar så himla mycket här ner nu, att jag liksom tog med mig vädret hit ner

SUCK

Fast egentligen så borde jag har ett kok stryk som suckar, jag som har det så bra! Är relativt frisk, har en mysig bostad än så länge, har så jag klarar mig. Resväskan ligger öppen och väntar på att jag ska lägga ner lite grejer i den, men jag låtsas inte se den.

Men jag har funnit på den bästa medicinen mot suckar och nedstämdhet och det heter promenad och inget småtrippande utan ordentliga krafttag men armar och steg. De sista dagarnas snöande har gjort att snöröjningen har halkat efter betydligt igen, så därför kostar det på ännu mer att ge sig ut på kraftgång, ett steg fram och ett halvt tillbaks.

Men som jag gick där, så ser jag en man som verkade ha låst sig ute på ett ganska så knepigt ställe. Han vinkar till mig och viftar med sin nyckelknippa. Äntligen så fick jag göra dagens goda gärning. Där hade han stått i över tjugo minuter utan att någon hade kommit förbi, låset var fruset från utsidan men jag kunde låsa upp från insidan, eller vad det nu blir. Mannen var i alla fall tacksam över min insatts och jag kände mig lite bättre till mods efter den händelsen.

VILKEN TUR JAG HADE

Igår hade jag ju ärende inne i Stockholm och det betydde att jag var tvungen att resa redan på förmiddagen för att hinna till mitt första möte. Nu har jag faktiskt börja fatta det här med tunnelbanan, trodde att det skulle vara svårt att hitta i den underjordiska djungeln, men om man inte är färdblind och analfabet, så går det, kul! Jag skulle till Röda Korsets sjukhus uppe vid Tekniska högskolan kl.13.00 och det var inga problem, duktig tant! Tillsammans med en arbetsterapeut på Armprotesenheten gick vi igenom olika hjälpmedel som finns för att värma mina kalla händer, så efter en timma gick jag därifrån med diverse saker som verkar riktigt fiffiga och lätthanterliga, samt en inrådan att kila förbi till Naturkompaniet på Kungsgatan och införskaffa handledsvärmare i polartec-material samt ullfrotté sockar och bra vantar i polyester. Men efter att ha suttit hos henne, så var jag promenadsugen, så jag plockad fram min karta och begav mig.

Mitt nästa möte var på NK! Peter skulle sjunga några låtar och signera sin senaste CD "En Kväll med Peter Jöback" kl. 17.30 i Ljusgården och som sagt så råkade jag ju vara i stan, så naturligtvis infann jag mig där i god tid och passade på att äta en välbehövlig lunch-middag där innan, för vid det här laget så var jag vrålhungrig, klockan var ju runt halv fyra på eftermiddagen och det låg bara ett äpple nere i magen och skramlade.

Kvart över åtta på kvällen låste jag upp min dörr, glad och nöjd efter en väl förvärvd dag inne i city, med en massa värmande artiklar, nykramad och en signerad CD.

Ursäkta min suddiga bild, men jag frös och var hungrig när jag fotade!

GONATTKRAM

Dags att göra en tidig kväll.

Det blir en heldag inne i huvudstaden i morgon. Ska träffa en arbetsterapeut på Armproterenheten på Röda Korsets sjukhus och därefter tar jag mig en stilla lunk ner till NK för att fönstershoppa och inta en matbit. Därefter så vankas vacker skönsång och signering av Peter, vilken då Peter? Jöback, så klart!!!!

*LER*

SVENSKA HJÄLTAR

Nu är det dags för en uppryckning för min del! Tänk om jag från och med nu bestämmer mig för att göra åtminstone en god gärning per dag om ändå så liten, typ öppna en dörr, fast det gör jag ju redan, släppa någon förbi, brukar jag också göra. Nä jag får lov att ta i med hårdhandskarna om det ska bli någon förändring. Fast då var det ju det där med händerna och handskarna!

Ivarje fall så har jag suttit och tittat på "Svenska hjältar galan", (ännu en gala föresten) och man blir verkligen berörd av alla dessa fantastiska hjältar, både gamla som unga. Så nu ska jag inte klaga mer och föresten så har jag ju min alldeles egna hjälte, SOFIA, pusspåre!!!!

TREDJE ADVENT

Minns att jag drömde om snömodden och därefter vakande jag av ett himla oväsen och ett gult blinkande sken lyste upp mitt rum. Mitt nyvakna lekamen vinglade ut till vardagsrummet varifrån jag kunde konstatera från fönstret att snöröjningen var i full färd, en guling/ baklastare skenade fram som om den var stulen på min gata. Grattis alla Nynäshamnsbor som vaknade till en riktigt fint plogad stad.

En strålande vacker dag förövrigt som lockade massor av människor ut på promenad, Pia och jag var en av dessa.

Nä nu ska jag apropå tredje advent, tända tre ljus i min budjetadventstake

I JULKONSERTTIDER

När det faktiskt inte blir några alls i år, så får jag nöja mig med konserter på DVD och CD som jag inte helt förvånande för somliga är ägare av. Konserterna ligger i "marinad" säger Peter, fyndigt! *ler*, så att vi ska bli riktigt sugna och längta ännu mer om ett år eller så.

Där emellan mitt diggande, så har jag varit ute och traskat i snömodden och försökt ta mig fram med dramaten bland alla stackars gamla satar med sina detsamma, samt rullatorer. Jag blir uppriktigt förvånad och förbannad när jag ser den jäkligt dåliga snöröjningen här ner. Jag har bott i norrland i hela mitt liv, men aldrig varit med om sämre vinterföre varesig för gångtrafikanter eller bilister. Min tanke går osökt till Sofia som färdas i permobil där uppe i Umeå, hon skulle aldrig komma sig fram här i Nynäshamn. Fy och skämmes tamifan för Nynäshamns kommun som antagligen inte har fattat att det brukar komma något som heter snö och att det faktiskt går att ploga undan.

NÅGRA DAGAR SENARE

Vart tog jag vägen egentligen?

Jo, torsdagen tillbringade jag runt Strandvägen, jag är så nöjd med mig själv att jag äntligen tog den promenaden. Det är så otroligt vackert på den vägen som slingrar sig utefter det kuperade landskapet, backigt och kurvigt som en berg-och-dal bana med havet glittrande på sidan.

Min vana troget, så har jag ju alltid min lilla kamera med och mitt i min powerwalk blev jag bara tvungen att fota lite här och där.

Två cdskivor senare så var jag hemma helt dyngblöt i svett men mycket nöjd och belåten.

EN RIKTIGT BRA DAG!

Vaknade relativt tidigt, ja allt är ju relativt nu för tiden för mig. Sovit hyfsat bra och tog tag i morgonens sysslor målmedvetet för att sedan kunna bege mig ut på en skön och befriande promenad.

Och nu har jag verkligen förstått det där med att havet värmer. Det var en aningen småkyligt men ändå friskt när jag efter ungefär en halvtimma anlände hamnen dit jag oftas går under min promenad, bara för att det är så mysigt där och luktar så gott från Nynäs Rökeri. Så gick jag allra längst ut på en av bryggorna och kände hur värmen kom emot mig från vattnet, det var så skönt att jag tom blev tvungen att lätta på min klädsel en aning och DÅ ÄR DET SKÖNT.

Hittills en riktigt behaglig vinter, så om det kommer att vara sådana här vintrar i fortsättningen, så överlever jag nog några till.

ANDRA ADVENT

" Änglar i Snön"

Det är andra advent och i natt kom första snön, jag reser i minnet genom allt som varit glömt. Bilder av dig och mig ett annat liv, men för alltid en del av dom vi kom att bli.

Jag minns första julen i vår lägenhet, du gav mig världen i ett stort paket. När jag tänker på oss, så känns det som en dröm, två älskande unga, två änglar i snön.

Din hand i min på Arlanda i april. Ett brev som förklarade allt kom i september. Du rigde mig från London i november, från hotellet på Jermyn Street där allting hände och du sa. Jag minns första julen i vår lägenhet, du gav mig världen i ett stort paket. När jag tänker på oss, så känns det som en dröm, två älskande unga, två änglar i snön. Jag går våra gator genom lyckliga år, det finns alltid en väg tillbaka, bara följ dina spår.

Text & musik Mauro Scocco, sång Peter Jöback

Jöbacks turné givande för Childhood
2010-12-02
INTERVJU Turnén ”En kväll med Peter Jöback” är över efter 38 konserter runt om i landet. Tillsammans med TeliaSonera genomförde Peter en sms-insamling till Childhood under turnén. Nu skänker han två procent av intäkterna från nya liveskivan till Childhood.
Liveskivan "En kväll med Peter Jöback" är inspelad under turnén med samma namn. Skivan går bland annat att köpa från Ginza
Turnén ”En kväll med Peter Jöback” är över, hur har det gått? – Vi hade den sista spelningen i Oslo och det kändes helt fantastiskt. Jag är otroligt nöjd med turnén; jag har haft så jäkla roligt, musikerna har varit fantastiska och vi har fått väldigt fin respons. Turnén har blivit lite som ett avslut på den här ”soul searching”-perioden i mitt liv – ett väldigt bra avslut! Mina kommande skivor kommer nog att se lite annorlunda ut än de gjort hittills.
Du bjuder väldigt mycket på dig själv under konserten, finns det en tanke bakom det? – Alla människor är olika och alla bär på en historia. Det här är mitt sätt att berätta om mina tankar och idéer och det har känns toppenkul.
Nyligen släppte Peter Jöback liveskivan med samma namn som turnén, där två procent av intäkterna går till Childhood. Låtlistan är ett urval av låtarna från turnén, allt från storsuccén ”Guldet blev till sand” från musikalen Kristina från Duvemåla till ”Hollow”, Peters bidrag i Melodifestivalen 2010, och ”Stockholm i natt”, den första singeln från albumet ”Människor som du och jag” som länge låg på svensktoppens andraplats.
Under turnén, totalt 38 konserter, genomförde Peter Jöback och TeliaSonera en ny variant av sms-insamling till förmån för Childhood. Efter varje konsert kunde Jöback-fans skicka ett sms och få tillbaka en låt från just den konserten. Varje sms kostade 25 kronor som gick till Childhood.
– Konserten var uppbyggd kring min egen personliga resa och det kändes naturligt att ta upp Childhood i det sammanhanget. Många som kom fram efter konserterna när jag satt och signerade skivor var väldigt positiva till insamlingen.
De senaste åren har Peter Jöback engagerat sig starkt för Childhood. Julskivan som såldes till förmån för Childhood på ICA inför julen 2008 sålde tredubbel platina och innebar ett stort bidrag till projektverksamheten. Peter Jöback deltog även vid flera tillfällen i firandet av Childhoods tioårsjubileum förra året och har uppträtt på Childhood-dagen på Gröna Lund flera gånger.
– Varje gång vi gör något tillsammans fördjupas samarbetet och den kontinuiteten skapar en trovärdighet. Jag kontaktade TeliaSonera inför turnén och frågade dem vad vi skulle kunna göra tillsammans för att föra in Childhood. På det här sättet fick publiken med sig något från konserten och det är roligt. Jag skulle gärna fortsätta med det konceptet.
Vad händer i ditt liv nu när turnén är avslutad? – Precis när turnén var över fick jag nästan lite separationsångest. Jag var ledig en vecka och nu har jag släppt liveskivan från turnén och börjat repa inför julturnén Stjärnklart. Sedan ska jag fira jul med familjen. Jag och min man har precis köpt hus och vi kommer att sitta där och titta ut över vattnet. Min familj och mina brorsbarn kommer också. MAJA SVENONIUS
World Childhood FoundationBox 19084, 104 32 Stockholm
Tel: +46 (8) 551 175 00Fax: +46 (8) 20 03 02
Bankgiro: 909 - 0036Plusgiro

UNVISIBLE

En kall och vacker dag men kände redan tidigt att den här dagen bådar inget gott. Var hör jag hemma, vem är jag, har jag någon uppgift eller är jag bara en väguppfyllnad??? Plötsligt slår det mig att jag bara är, ingår inte i något sammanhang. Försöker rycka upp mig och komma ut på promenad, hamnar på ICA, köper gravljus och en tändare och går till minneslunden för att tända ljuset för Erik och alla de andra osynliga och ABSENT FRIENDS och söka samhörighet med någon där uppe.

VARMT OCH MYSIGT

Nu går det mycke stearin hos mig. Lyxigt men varm och mysigt!

FÖRSTA DECEMBER

Kallt, friskt och vackert! Men vad är det här, kommer de där orden från mig, är det mina fingrar som knappar ner dom där orden på laptopen? Jag som hatar vintern och har flyttat åttio mil för att slippa eländet. Men skillnaden är väl att nu får jag ta den tid som behövs för att njuta av den och inte komma hem från jobbet dödstrött och bara konstatera att det är kallt, mörkt och långt till våren och sommaren. Dagens promenad gick till min kompis Mia där jag bjöds på lunch innan vi fixade lite med facebook, sedan följdes vi åt på min promenad hemåt.

SISTA NOVEMBER

Sköööönntttt! Äntligen är det slut på en helt onödig månad som är alltför mörk och inte bjuder på särskilt många glädjeämnen. Som tur är så har jag ju mina apostlahästar som tagit mig fram i ur och skur och idag, till motsatsen från igår, så har det varit en strålande vinterdag och jag har passat på att ge mig lite ljustreapi för man vet ju inte när solen lyser nästa gång.

Apropå ljusterapi! Några dagar innan Erik lämnade oss, så frågade han sin läkare om han inte kunde få ljusterapi, men läkaren sa " nä jag tror inte på sånt där". Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men ett år senare så är ljusterapilampor en av de mest sålda elektronikprylar och dokumenterat erkända som verksamma mot depression och nedstämdhet. Psykvården är under all kritik i det här landet!

Jag försöker kombinera motion och ljusterapi åtminstone en timma om dagen, hoppas att det funkar!

1½ TIMMA SENARE

Nu hade jag ju tänkt låsa in cykeln nere i källarutrymmet för den står ju där så översnöad och eländig och inte lär jag cykla de närmaste månaderna, men nej det gick inte!!!! Cykellåset har fryset så klart och jag har ju förankrat det i cykelstället, så det är ju inte bara att bära cykeln ner dit heller. Nå den är ju definitivt stöldsäker där den står och våren är väl snart i antågande, eller????

Kolla, nästa gång när jag ska ut på en snöpromenad, så går jag osminkad! *LER*

PÅ VÄGEN HEM

så traskade jag upp till kyrkan och tände ett ljus för Erik igen, det händer någon gång ibland när han plötsligt gör sig så väldigt närvarande som idag till exempel, men tänk, han var inte där inne heller, hm!

JA SE DET SNÖAR, JA SE DET SNÖAR

det var väl roligt hurra! Men är man född i norrland och har bott där i hela sitt liv, så inte ska väl några dm snö hindra mig att ta en uppfrisknade promenad. Men så sant, här är snöröjningen under all kritik, som om att åka offpist. Tänk om jag hade haft en spark åtminstone! Plumsade min vanliga sträcka men modifierade den en aning ner till hamnen.

FÖRSTA ADVENT

Ganska mysigt faktiskt, vaknade sent den här morgonen och upptäcker att snön formligen vräkt ner i natt och att fönsterrutorna är täckta med snö och iskristaller. Mysigt därför att jag inte behöver ut och skotta, nu har jag bara min dörr och en halvtrappa ner och ut genom ytterdörren.

Men hur gick det här till egentligen, nu har jag flyttat ca 80 mil för att slippa ifrån de här vargavintrarna och nu är det tredje året i rad som det är så här mycket snö här i Nynäshamn, hm! Okej, den håller väl inte på i sex månader iaf! Kanske dags att börja fundera på en solsemester framöver.

Första julbordet är avklarat, systrar och svågrar var här hos mig och smörjde kråset i helgen, så nu har jag advent-och -julpyntat min lilla tvåa för första gången också, vilken skillnad föresten i stället för ett helt radhus på nästan 140 kvadratmeter.

OCH VA MYSIGT, NU FÅR JAG SPELA PETERS JUL-CD HUR MYCKET JAG VILL! jippiiiiii

EN SORGLIG DAG ;(

I dag är det precis ett år sedan Erik lämnade oss! En förälders värsta mardröm drabbade mig och Stig och stackars Sofia som älskade sin bror så mycket, men tyvärr så inträffade det som inte fick hända, det ofattbara!

När en blomma bryts av i sin vackraste blom då blir marken så trist och fruktansvärt tom. Men kanske ändå att det någonstans finns en äng eller undanglömd skreva dit blommor som brutits för tidigt får komma och fortsätta växa och leva.

EFTERMIDDAGSBIO

Två filmer på två dagar och nu är det pensiovarning för idag blev det eftermiddagsbio, en helt ny erfarenhet, ingen dum idé föresten. Pia och jag bänkade oss framför "Kärlek på italienska", ingen av oss hade varken hört eller sett någon recention om den. Alltså, vad är det här tänkte vi båda när det hade gått ca en halvtimma, eftermiddagsslummern höll på att ta överhand och efter tre kvart, så avbröts filmen för en fikapaus i femton minuter, kaffe och bulle 30:- men det hoppade vi över och tog en liten bensträckare istället för oj va segt det var. Sekunden innan avbrottet tvärskymtade det en kittlande scen som hägrade och gjorde att vi hoppades på lite erotik hi hi hi. Mycket riktigt, nu började filmen kan man säga och det ordentligt. Där satt vi tillsammans med en massa penionärer, både män och kvinnor och såg på värsta porren eller tantsnusk, men laddat, sensuellt och spännande *blink*. Sorg och förtvivlan var tyvärr ochså ett av ingredienserna i den här filmen men den hade ett bra slut trots sorgen, iaf om man själv får fantisera ihop fortsättningen, vilket det naturligtvis är fullt tillåtet.

Så den här filmen får trots den sega men förmodligen viktiga inledning ♫ ♫ ♫ ♫ av mig! Stark och gripande och jag lämnade biografen omtumlad och tårögd.

Men nu behöver jag verkligen ett humorfilm!

FILMTIME!

Har varit på bio i kväll! Cornelis: En gripande film om ett tragiskt människoöde från början till slut. Jag kan inte erinra mig att jag log vid särskilt många episoder, möjligtvis av den nostalgitripp jag var med om, så ibland så lyckades jag glömma bort mig i allt det trasiga runt Cornelis liv när jag plötsligt förirrade mig bland gamla bilar, bussar och annat retro som filmmakarna omsorgsfullt exponerade, möjligtvis så var det väl då jag log. Nå en reflektion är väl snarare, otroligt att han blev 50 år med tanke på det destruktiva livet han levde. Cornelis och hans musik kommer alltid att finnas kvar i den svenska musikskatten. Den norske rocksångare Hans-Erik Dyvik Husby porträtterade Cornelis otroligt bra.

Filmen får ♫ ♫ ♫ av mig, därför att jag gick därifrån lite nedstämd. Nästa film måste vara en uppåtfilm känner jag.

HEARTBREAK HOTEL

Nu har jag sett Heartbreak hotel igen. Jag minns när jag såg den filmen förra gången, då blev jag lite avundsjuk när jag så de två nyfunna vänninorna på deras frihet, och blev sorgsen när "Gudrun" hade bestämt sig för att gifta om sig med sitt X och tänkte, NEJ!!! men det slutade ju bra ändå. Den här gången var jag glad hela tiden och behövde inte vara avundsjuk längre.
Jag har kollat in mitt advent-och julpynt idag och upptäckte till min förvåning att det var inte mycket att "hänga i julgranen", tydligen slängdes det mycket när Sofia och jag hade julgransplundring sist och därefter delade upp allt pyntet i fyra delar, en del till henne, en del till mig och en del till Stig, resten gick till återvinningen. Kanske dags att uppdatera och inhandla lite nytt även på den fronten.
Nu är det dags att sova också kanske, det kommer en ny dag i morgon, det är ju redan i morgon föresten, så tokigt det kan bli.

ERROR

Det har varit en sådan dag idag, tung, seg och nära till gråt och inte blev det bättre av att jag köpte en tidning som jag tänkte försöka distrahera mig med. På min promenad hem från affären hamnade jag i en bubbla och såg på mig själv utifrån och såg någon därinne som knappt andades och var alldeles genomskinlig. När jag öppnade tidningen fann jag en artikel om en kvinna som förlorat sin son och det gjorde att känslorna blev ännu ytligare. En del dagar är det bara så här, det tar väl tid att läka och jag är inte hel än.

NU HAR JAG DEN! ;-)

Äntligen så har den hittat mitt brevfack! Vaknade av några sms som blippade till brevid sängen, det första från Camilla kl. 08.30: "Vi kan inte räkan med sex mellan jul och nyår för det är mannens säkra period, då står staken i fönstret, kulorna hänger i granen, skinkan på bordet och pungen är tom!" tack Camilla! Jag somnade om med ett leende på läpparna. Nästa var från Sofia 09.25: "missa inte att det är Peter Jöback på tv4 21.20 i kväll :-)". Nu insåg jag att det var dags att kliva upp!

Idag kanske CD:n dimper ner kom jag ju på jiiipppiiiiiiiii, men det går ju inte ann att vanka fram och tillbaka här inne i väntan på brevbäraren, så jag tog en lång promenad och inhandlade lite julklappar på hemvägen. Väl hemma nere i trapphuset, så öppnade jag brevinkastet och där låg den. Fort in, av med ytterkläderna och sliter upp förpackningen från cdon.com och äntligen har jag den i min hand. Det här är inte den signerade utgåvan, den kommer nog imorgon, kom nämligen på att det vore bra med en osignerad också i hopp om ett möte med Peter någon gång i framtiden.

Så nu har jag suttit och drömt mig tillbaka igen, men oj vad jag saknade mellansnacket, närheten och atmosfären.

Inget är som "en kväll med Peter Jöback" live.

HOW COME ? ;)

Hello dear,I am ....................and am an engineer in an offshore oil rig in UK I was in search of my colleague that bear the same name with you then something touched me so I decided to write to you hope you don't mind, I must confess you are a beautiful woman in fact I love your natural beauty, so tell me what you do for a living. I am from Birmingham, UK. Presently am in UK based on a contract job. I have only one son from my divorced wife.I believe I have worked so hard. since I divorced, I’ve been so lonely and when i saw your pics/profile my mind told me that all the quality I needed from a woman is in you, my regards to your family and friends,......................

Så nu har jag svarat och håller på att packa en liten övernattningsväska, ska bara slipa på engelskan lite först, eller? Here I come! he he he he he

EN NY ÅRSTID

För mig som har levt hela mitt liv i norrland har plötsligt en helt ny årstid uppdagats för mig, vet egentligen inte vad jag ska kalla den, höstvinter kanske. Uppe i norra norrland har man ju vårvinter som inte liknar någon annanstans. Idag har det varit en fantastiskt solig dag, knappt nollgradigt och fortfarande gröna gräsmattor och det är den 16:e november. Tyvärr, så har jag vistats inomhus i storsett hela dagen sånär som till och från pendeln eftersom jag hade ännu en dag på sjukhuset för ytterligare provtagning och mer läkarbesök, men nu tror jag att det ska räcka för ett tag.

Laxpudding innan hemfärd och zzzzzz på pendeln och vaknade strax före Ösmo, typiskt jag!

SOFFMYSAR-VECKA

Den här veckan måste jag ta det lite lugnare, ligga i soffan insvept i filtar, tända en massa ljus och bara mysa.

När jag tänker tillbaka på tiden för bara ett år sedan, förstår jag faktiskt inte hur det var möjligt, men det är väl så, man har skygglapparna på och bara rusar fram och kanske var det nödvändigt just då, för vad hade hänt om jag tagit av dem och känt efter. Men nu känner jag efter, lyssnar på kroppen och tar för mig av det som jag mår bra av och avstår när jag själv vill, behöver inte fråga någon. Nu kan jag äntligen sköta om mig själv också. Gud vad det låter egoistiskt, men jäkligt nödvändigt.

When the day is long and the night, the night is yours alone, when you´re sure you´ve had enough of this life, well hang on. Don´t let yourself go, everybody cries and everybody hurts sometimes.

SLUT PÅ HELGEN

Som började på fredakvällen i Upplandsväsby med soppfest och musik och sång tillsammans med systrar, svågrar och några glada musiker ( Cometogether ) med fruar. Undertecknad var det femte hjulet. Natten tillbringade jag i ettan som vanligt. På morgonen serverades det en härlig hotellfrukost innan vi Nynäsbor ställde kosan neröver igen.

I morse när jag vaknade så var det dags igen, ungefär ett halvt år sedan sist, taggtråd! Helt oförklarligt så är det bara så igen. Skitkärring! Förmodligen så har den sista veckan varit allför hektisk, sådana här kärringar ska bara sitta snällt och stilla och se lite lagom salig ut och drömma sig tillbaka på allt trevligt som varit den gångna hösten och leva på det.

Tusen tack Eva och Per för gästfriheten och den underbara soppan med tillbehör!

LJUSSTÖPNING

Idag har jag stöpt nio och ett halvt ljus, nej skämt åt sido, jag har stöpt nio och ett halvt finger. Det här har jag fått göra en gång tidigare uppe i Umeå på reumatens arbetsterapi, jättemysigt och superskönt. Varmt flytande parafin/vax i ett vattenbad och däri doppar jag mina händer upp till handleden undefär fem till sex gånger med jämna mellanrum, ja precis som när man stöper ljus. När man sedan har fått ett lagom lager på händerna, så stoppas dom ner i varsin plastpåse och sedan stora tyg pannlappshandskar över dem. Sedan får man sitta ner ungefär en halvtimma, eller tills värmen är slut och bara myser och njuter av sina varma händer. Vi var en liten grupp på fyra kvinnor som njöt tillsammans samtidigt som vi satt och delgav varandra en massa erfarenheter och tips. Så var det dags att öppna upp paketen och ta bort massan, därefter blev det handgymnastik. Två timmar senare satt jag på pendeln hem igen, mätt och belåten för jag hann äta en sen lunch (laxpudding igen, mummssss). Naturligtvis så somnade jag med lurarna i öronen och vaknade lagom på Nynäshamns slutstation klockan 15.30.

FORSKNINGSOBJEKT

En dag på sjukan! I dag har jag anslutit mig till en forskningsgrupp på reumaten på Karolinska i Huddinge. Klockan 08.00 infann jag mig där på fastande mage för att börja med provtagningar, sedan bekanta mig med de andra deltagarna vid frukostbordet. Resten av dagen har jag slussats vidare från den ena stationen till den andra, det har töjts, böjts och mätts och ett konditionstest gjordes också, där låg jag väldigt bra till faktiskt, så mina promenader gör verkligen nytta. Klockan 15.29 satte jag mig på pendeln i Flemingsberg igen för färd hemåt.
En reflektion inne tåget, alla, eller åtminstone nästa alla sitter med en mobil i handen!
Jag ploppade in lurarna i öronen, lutade mig tillbaks och somnade efter mitt byte i Älvsjö.
I morgon blir det en till dag på sjukan, jag hoppas att jag kan bidra med något till forskningen om Sklerodermi.

MODELL FÖR EN DAG

Men först så skulle jag ju hitta dit också!

Som jag redan var beredd på så var det riktigt trist väder när jag vaknade och som den inbitne norrlänningen jag är, så klädde jag mig ordentligt. När jag gick ner till pendeln strax före halv nio så såg jag förmodligen ut som en tomte, röd från topp till tå, men va f.n, jag vill ju varken frysa eller bli blöt. Jag hade avtalad tid på Birger Jarlsgatan kl. 11.00 men jag är ju inte så hemma i de trakterna och tunnelbaneåkandet, så det var bäst att vara ute i tid. Snyggt jobbat gunsan, jag kom fram strax efter halv elva, passade alldeles utmärkt, så att jag hann hämta mig lite och putsa glasögonen från snöslasket. Så var det då dags för förvandlingen, en cm foundation och lite smådutt här och där, en stor klick wax i håret och så var det dags för foto. Skitkul att posera framför en kamera, eller egentligen så hade vi jättekul fotografen och jag. Nå efter ca sextiofem tagningar så valde jag ut fyra bilder, Fy sjutton va ful jag var på åtminstome sextio bilder. Men jag hade superkul.

MÅNDAGEN DEN 8 /11

Kolla riktigt noga nu för så här ser det ut strax före snökaoset och klass 2-varning!

Två avgångar med Gotlandsfärjan är inställda till och med. Om man tittar riktigt noga, så ser man att det är is på dammen och att pippijåglarna står på densamma.

EN NY VECKA!

Jag njuter lika mycket varje morgon när jag vaknar i min härlig säng och sträcker ut min lekamen, likaså idag! Den här veckan bjuder på många olika strapatser, började i liten skala på förmiddagen med ett besök på banken och sedan till Nynäsakuten, ja det heter så där jag lämnar prover inför mina läkarbesök. Sedan tog jag en underbar promenad när jag ändå var på G, ner till bland annat Svandammen, som faktiskt fått sitt första istäcke inför den här vintern. Det ska bli intressant att se om jag kommer att damma av mina gamla konståkningsskridskor och testa några piruetter där ute i vinter.

I morgon väntas det ett sjuhelsikes väder här nere med snö, upptill 10-20 cm, hm! Vilken tur att jag tagit vara på alla de vackra dagarna hittills för nu brakar väl det lös för ett tag. Ja ja man är ju van med vinter och snö och nu har jag ju införskaffat bra vinterkläder också (hoppas jag).

PEPPAR, PEPPAR TA I TRÄ!

Men det som kändes här om dagen, att jag troligast höll på att bli sjuk, liksom kom av sig, nu känns det helt ok igen. Men det är det här som är det knepiga med sådana här Sklerodermikärringar, ibland säger kroppen helt enkelt ifrån, drar åt handbromsen så att det nästan ryker ur öronen och bena viker sig under mig och vips, så är det ganska ok igen bara jag lyssnar och tar det jääääkligt försiktigt. Att jag är en storförbrukare av Actimel, Proviva, omega-3, mittval, frukt, friskluft och så mycket värme för kropp och själen som möjligt har kanske betydelse också, jag vågar helt enkelt inte låta bli!

Idag blev det i alla fall en härlig promenad runt Ringvägen som toppades med en "rek"-macka och kaffe på Lövhagens kaffé tillsammans med Pia och Ove.