LEV LIVET

Sluta oroa er för rynkor, åderbråck och andra jävligheter! Livet ska INTE vara en resa mot graven med målet att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp utan snarare en sladdning in från sidan med choklad i ena handen och ett glas vin i andra, och med en kropp som blivit...ordentligt använd för att inte säga...fullständigt u...tsliten samtidigt som man skriker: "WOHOO, vilken jävla åktur! LEV LIVET!!!

ÅRETS SISTA DAG

Nu har solen gott upp och det verkar bli en riktigt vacker dag här i norr. Årets sista dag och jag har för några timmar sedan installerat mig här hos Sofia igen för att tillsammans med henne och x-et avsluta det här mycket dramatiska men ändå händelserika året.

Bussresan hit tidigare i morse påbörjades klockan 06.15 och det var en tankfull halvtimma som jag reste genom en näst intill helt sovande stad, bara några få unga tjejer klev på min buss och tanken slog mig att dom skulle säkert fara till sina brukare också. När man sitter så där så glider staden förbi som en tillbakablick genom mitt förtioåriga liv här i Umeå, nästan alla stadsdelar har en historia, minnen både bra och dåliga dyker upp. Det kommer kännas bra att resa hem igen för nu behöver jag lite lugn och ro, det är känslomässigt jobbigt att fara omkring så här i min höga ålder och i synnerhet behöver jag min säng, jag har så himla ont i ryggen av alla dessa nätter på soffor.

MIDDAG MED GÄNGET

Igår kväll var jag utbjuden på middag med några av mina gamla arbetskompisar som också gått i pension av en och annan orsak, ålder bland annat. I vart fall så är jag den yngsta av dem alla men rynkigast och det är bara för mig att acceptera, shit, shit, shit!

Vi möttes upp på en indisk resturang (Gandhi) och käkade gott och länge. Några av dem hade jag inte träffas på nästan ett år och mycket har hänt under den tiden för oss alla, både glädje och sorg, så vi hade massor att tala om. Jag fick massor av goa kramar och den här jättefina gåvan samt att dom bjöd på middagen och skjuts "hem" efteråt.

Idag så ska jag ta mig

en tur upp på jobbet och surra en stund med de tappra som jobbar så här i mellandagarna.

Je t'aime (I love you)

SAX & KAM

Ingenting är sig likt, vad har hänt med min gamla hemstad? På sju månader har nya hus växt upp som svampar ur jorden, nya rondeller och vägsträckningar och för att inte tala om min gamla frisersalong har helt ändrat utseende. Europas kulturhuvudstad 2014 expanderar, så att gamla utflyttade tanter som jag blir alldeles förvirrad. Den som vill flytta till en stad i förändring och nyinvesteringar ska absolut välja Umeå om man dessutom vill och kan tänka sig långa vintrar men ljusa sommarnätter och för att inte tala om allt på en och samma plats.

MEN trots allt så längtar jag tillbaka till lilla Nynäshamn där jag kan gå omkring i lugn och ro med min dramaten, där är liksom mitt tempo nu.

Härligt i allafall att min "gamla" frissa Gun (från Nynäshamn) hade tid för mig i kväll i sin helt nyrenoverade salong. Hon ska föresten komma och besöka mig nästa gång hon har vägarna förbi.

JULDAGEN

Vaknar och undrar var jag är, ännu en ny omgivning inför mina nyvakna ögon. Hos Sofia var det ju, men hon sover fortfarande och Stig sover också borta i gästsängen, spjälsängen som Sofia och jag skojsamt kallade den för. Innan passet startar hinner jag kolla tv:n en stund och bara chilla. Några timmar senare så beger Sofia och jag oss ut på en skön promenad, frisk och skönt.

JULAFTON 2010

Det är första gången som jag firat julaftonen någon annanstans än hemma på 22 år. Det här var ju en riktigt bra lösning faktiskt. Så nu har vi ätit skinka, kalvsylta, leverpastej, sill, gravlax, Jansons frestelse m m. Fy så hemskt mätt jag är och vilket dåligt samvete jag får när jag sitter så här och jäser i en varm och mysig lägenhet och inte är jag ensam heller. Så kommer man till det där om vilken tv-kanal som har bäst utbud, ett evigt zappande hit och dit efter att vi sett det obligatoriska Kalle Ankas jul på 1:an och öppnat julklapparna

Nej någon gång måste jag bryta helt med de gamla traditionerna och göra något helt annat och oväntat. Nästa år kanske, vem vet!!!

En riktigt God Jul vill jag önska dig!

JULAFTONS MORGON

Vaknade av väckarklockan 05.00 för att idag ska jag fara tidigt till Sofia och avlösa assistenten, mitt pass börjar kl. 07.00, så det gäller att vara i tid. Beräknade att ta bussen som skulle gå ca 06.15, men tji fick jag, inte kom det någon buss, så jag fick krångla fram mobilen där jag stod i 26 minusgrader och ringa efter en taxi. 200:- fattigare, så anlände jag i god tid hos dotra. I skrivandes stund så hör jag hur hon snusar och småsnarkar inne på sitt rum. Jag har nyss varit in och kollat så att strumpan med julklappen ligger i hennes säng som den alltid har gjort på julaftonsmorgonen. En cd kanske det ligger i strumpan, vem vet! "Jag kommer hem igen till Jul" Undra om jag ska låta henne vakna av sig själv, eller?

RÖBÄCKSSKOGEN

Bland furorna uppe i Röbäckskogen ligger vårt kapell och kyrkogården där Erik vilar. Idag är det ett år sedan vi begravde honom, dagen före julaftonen, bitande kyla och massor med snö den gången också.

Idag när vi var där visade temperaturen på -24 grader men lugnet hade lagt sig och jag kände trots allt en viss frid och tillförsikt. Men han var inte där, jag hoppas att han har det varmt och gott där han är. En sak är jag säker på i alla fall, han vakar över mig det känns så starkt. Jag är lyckligt lottad som har en egen skyddsängel.

Så länge vi lever kommer sorgen efter Dig att vara närvarande varje dag, morgon, kväll och varje natt. Vi är för alltid tillsammans. Vi är glada för att Du funnits och att vi fått dela livet tillsammans med Dig. Vi möts igen vår ängel!

24:a TIMMAR SENARE

Anlände Umeå igår efter nästan åtta timmars resande och väntande med ändå glad att det inte blev värre än så med tanke på de extrema väderförhållandena som nu är. När man har kommit upp i den här höga åldern, så är man ingen tidsoptimist längre, så jag avreste med god marginal och det betalade sig positivt.

Nu har jag plumsat omkring på dåligt plogade vägar och trottoarer hemma i Nynäshamn i några månader och nu ser jag hur det egentligen skulle kunna se ut. Elegant plogade gator, cykelbanor och trottoarer, inte ett sandkorn så långt ögat når, än mindre vägsalt och vita snödrivor. Men ändock vintern är för lång här uppe, alldeles för lång.

Sista julklappsinköpen inne i city avverkades idag och det gick som en dans, skööönnnttttttttt!!!

CENTRALGATAN 11.04

Det är just vid sådana här tillfällen som jag inte riktigt vet om jag ska göra en god gärning eller inte, ett tu tre så får man väl en skrapa, så man sätter sig på rumpan.

Men det var så här det hände sig vid den tiden! Jag hade gått min vanliga promenad och var nästan hemma, hade väl ungefär tre låtar kvar på cd:n. Passerade ett dagis där en förmodad mamma just placerade sin lilla förmodade dotter i en pulka för färd, kanske hemåt. Vilken kort och skön dag dom hade på respektive arbeten tänkte jag och log inom mig när jag tänkte på vad myigt dom skulle kunna ha där hemma resten av dagen.

Men efter bara någon sekund så plockade modern fram sin mobil och påbörjade en samtal som uppenbart inte hade något med dotter och mys att göra utan snarare tjejsnack och utegång. Den lilla rosaklädda på pulkan tjurade och plogade djupt och ihärdigt med båda fötterna utanför pulkan. Mamman stretade som ett djur men släppte inte för ett ögonblick mobilen eller vände blicken bakåt, för då hade hon ju kunnat avhjälpt motståndet med en skarp tillsägelse. Det var då jag tänkte säga till den lilla rosaklädda lite försiktigt men avstod och föresten så tyckte jag rätt åt morsan. Lite självbevarelsedrift har man väl ändå!

FJÄRDE ADVENT!

Herre min tid vad tiden går fort, tänk redan fjärde advent! Rynkorna kommer fort nu och håret grånar över en natt känns det som.

Från det ena till det andra! Erik har bråda tider nu att se till så att allt går bra för mig, som tex att det slutar att snöar precis lagom för att jag ska ta mig fram. Tänka att snökaoset kom i torsdags, dagen efter jag var i stan och sedan har det snöat oavbrutet. Flyg, tåg och bussar har ställts in både här och utomlands. Nu håller jag tummarna att han fortfarande håller sin hand över mig och fixar uppehåll några timmar på tisdag eftermiddag när jag ska bege mig upp till Umeå med pendel-buss och flyg.

När jag vandra omkring här i Nynäshamn, så hoppas jag att det inte syns att jag är från norrland, för i så fall blir jag väl mulad i första bästa snödriva. Det är väl mitt fel att det snöar så himla mycket här ner nu, att jag liksom tog med mig vädret hit ner

SUCK

Fast egentligen så borde jag har ett kok stryk som suckar, jag som har det så bra! Är relativt frisk, har en mysig bostad än så länge, har så jag klarar mig. Resväskan ligger öppen och väntar på att jag ska lägga ner lite grejer i den, men jag låtsas inte se den.

Men jag har funnit på den bästa medicinen mot suckar och nedstämdhet och det heter promenad och inget småtrippande utan ordentliga krafttag men armar och steg. De sista dagarnas snöande har gjort att snöröjningen har halkat efter betydligt igen, så därför kostar det på ännu mer att ge sig ut på kraftgång, ett steg fram och ett halvt tillbaks.

Men som jag gick där, så ser jag en man som verkade ha låst sig ute på ett ganska så knepigt ställe. Han vinkar till mig och viftar med sin nyckelknippa. Äntligen så fick jag göra dagens goda gärning. Där hade han stått i över tjugo minuter utan att någon hade kommit förbi, låset var fruset från utsidan men jag kunde låsa upp från insidan, eller vad det nu blir. Mannen var i alla fall tacksam över min insatts och jag kände mig lite bättre till mods efter den händelsen.

VILKEN TUR JAG HADE

Igår hade jag ju ärende inne i Stockholm och det betydde att jag var tvungen att resa redan på förmiddagen för att hinna till mitt första möte. Nu har jag faktiskt börja fatta det här med tunnelbanan, trodde att det skulle vara svårt att hitta i den underjordiska djungeln, men om man inte är färdblind och analfabet, så går det, kul! Jag skulle till Röda Korsets sjukhus uppe vid Tekniska högskolan kl.13.00 och det var inga problem, duktig tant! Tillsammans med en arbetsterapeut på Armprotesenheten gick vi igenom olika hjälpmedel som finns för att värma mina kalla händer, så efter en timma gick jag därifrån med diverse saker som verkar riktigt fiffiga och lätthanterliga, samt en inrådan att kila förbi till Naturkompaniet på Kungsgatan och införskaffa handledsvärmare i polartec-material samt ullfrotté sockar och bra vantar i polyester. Men efter att ha suttit hos henne, så var jag promenadsugen, så jag plockad fram min karta och begav mig.

Mitt nästa möte var på NK! Peter skulle sjunga några låtar och signera sin senaste CD "En Kväll med Peter Jöback" kl. 17.30 i Ljusgården och som sagt så råkade jag ju vara i stan, så naturligtvis infann jag mig där i god tid och passade på att äta en välbehövlig lunch-middag där innan, för vid det här laget så var jag vrålhungrig, klockan var ju runt halv fyra på eftermiddagen och det låg bara ett äpple nere i magen och skramlade.

Kvart över åtta på kvällen låste jag upp min dörr, glad och nöjd efter en väl förvärvd dag inne i city, med en massa värmande artiklar, nykramad och en signerad CD.

Ursäkta min suddiga bild, men jag frös och var hungrig när jag fotade!

GONATTKRAM

Dags att göra en tidig kväll.

Det blir en heldag inne i huvudstaden i morgon. Ska träffa en arbetsterapeut på Armproterenheten på Röda Korsets sjukhus och därefter tar jag mig en stilla lunk ner till NK för att fönstershoppa och inta en matbit. Därefter så vankas vacker skönsång och signering av Peter, vilken då Peter? Jöback, så klart!!!!

*LER*

SVENSKA HJÄLTAR

Nu är det dags för en uppryckning för min del! Tänk om jag från och med nu bestämmer mig för att göra åtminstone en god gärning per dag om ändå så liten, typ öppna en dörr, fast det gör jag ju redan, släppa någon förbi, brukar jag också göra. Nä jag får lov att ta i med hårdhandskarna om det ska bli någon förändring. Fast då var det ju det där med händerna och handskarna!

Ivarje fall så har jag suttit och tittat på "Svenska hjältar galan", (ännu en gala föresten) och man blir verkligen berörd av alla dessa fantastiska hjältar, både gamla som unga. Så nu ska jag inte klaga mer och föresten så har jag ju min alldeles egna hjälte, SOFIA, pusspåre!!!!

TREDJE ADVENT

Minns att jag drömde om snömodden och därefter vakande jag av ett himla oväsen och ett gult blinkande sken lyste upp mitt rum. Mitt nyvakna lekamen vinglade ut till vardagsrummet varifrån jag kunde konstatera från fönstret att snöröjningen var i full färd, en guling/ baklastare skenade fram som om den var stulen på min gata. Grattis alla Nynäshamnsbor som vaknade till en riktigt fint plogad stad.

En strålande vacker dag förövrigt som lockade massor av människor ut på promenad, Pia och jag var en av dessa.

Nä nu ska jag apropå tredje advent, tända tre ljus i min budjetadventstake

I JULKONSERTTIDER

När det faktiskt inte blir några alls i år, så får jag nöja mig med konserter på DVD och CD som jag inte helt förvånande för somliga är ägare av. Konserterna ligger i "marinad" säger Peter, fyndigt! *ler*, så att vi ska bli riktigt sugna och längta ännu mer om ett år eller så.

Där emellan mitt diggande, så har jag varit ute och traskat i snömodden och försökt ta mig fram med dramaten bland alla stackars gamla satar med sina detsamma, samt rullatorer. Jag blir uppriktigt förvånad och förbannad när jag ser den jäkligt dåliga snöröjningen här ner. Jag har bott i norrland i hela mitt liv, men aldrig varit med om sämre vinterföre varesig för gångtrafikanter eller bilister. Min tanke går osökt till Sofia som färdas i permobil där uppe i Umeå, hon skulle aldrig komma sig fram här i Nynäshamn. Fy och skämmes tamifan för Nynäshamns kommun som antagligen inte har fattat att det brukar komma något som heter snö och att det faktiskt går att ploga undan.

NÅGRA DAGAR SENARE

Vart tog jag vägen egentligen?

Jo, torsdagen tillbringade jag runt Strandvägen, jag är så nöjd med mig själv att jag äntligen tog den promenaden. Det är så otroligt vackert på den vägen som slingrar sig utefter det kuperade landskapet, backigt och kurvigt som en berg-och-dal bana med havet glittrande på sidan.

Min vana troget, så har jag ju alltid min lilla kamera med och mitt i min powerwalk blev jag bara tvungen att fota lite här och där.

Två cdskivor senare så var jag hemma helt dyngblöt i svett men mycket nöjd och belåten.

EN RIKTIGT BRA DAG!

Vaknade relativt tidigt, ja allt är ju relativt nu för tiden för mig. Sovit hyfsat bra och tog tag i morgonens sysslor målmedvetet för att sedan kunna bege mig ut på en skön och befriande promenad.

Och nu har jag verkligen förstått det där med att havet värmer. Det var en aningen småkyligt men ändå friskt när jag efter ungefär en halvtimma anlände hamnen dit jag oftas går under min promenad, bara för att det är så mysigt där och luktar så gott från Nynäs Rökeri. Så gick jag allra längst ut på en av bryggorna och kände hur värmen kom emot mig från vattnet, det var så skönt att jag tom blev tvungen att lätta på min klädsel en aning och DÅ ÄR DET SKÖNT.

Hittills en riktigt behaglig vinter, så om det kommer att vara sådana här vintrar i fortsättningen, så överlever jag nog några till.

ANDRA ADVENT

" Änglar i Snön"

Det är andra advent och i natt kom första snön, jag reser i minnet genom allt som varit glömt. Bilder av dig och mig ett annat liv, men för alltid en del av dom vi kom att bli.

Jag minns första julen i vår lägenhet, du gav mig världen i ett stort paket. När jag tänker på oss, så känns det som en dröm, två älskande unga, två änglar i snön.

Din hand i min på Arlanda i april. Ett brev som förklarade allt kom i september. Du rigde mig från London i november, från hotellet på Jermyn Street där allting hände och du sa. Jag minns första julen i vår lägenhet, du gav mig världen i ett stort paket. När jag tänker på oss, så känns det som en dröm, två älskande unga, två änglar i snön. Jag går våra gator genom lyckliga år, det finns alltid en väg tillbaka, bara följ dina spår.

Text & musik Mauro Scocco, sång Peter Jöback

Jöbacks turné givande för Childhood
2010-12-02
INTERVJU Turnén ”En kväll med Peter Jöback” är över efter 38 konserter runt om i landet. Tillsammans med TeliaSonera genomförde Peter en sms-insamling till Childhood under turnén. Nu skänker han två procent av intäkterna från nya liveskivan till Childhood.
Liveskivan "En kväll med Peter Jöback" är inspelad under turnén med samma namn. Skivan går bland annat att köpa från Ginza
Turnén ”En kväll med Peter Jöback” är över, hur har det gått? – Vi hade den sista spelningen i Oslo och det kändes helt fantastiskt. Jag är otroligt nöjd med turnén; jag har haft så jäkla roligt, musikerna har varit fantastiska och vi har fått väldigt fin respons. Turnén har blivit lite som ett avslut på den här ”soul searching”-perioden i mitt liv – ett väldigt bra avslut! Mina kommande skivor kommer nog att se lite annorlunda ut än de gjort hittills.
Du bjuder väldigt mycket på dig själv under konserten, finns det en tanke bakom det? – Alla människor är olika och alla bär på en historia. Det här är mitt sätt att berätta om mina tankar och idéer och det har känns toppenkul.
Nyligen släppte Peter Jöback liveskivan med samma namn som turnén, där två procent av intäkterna går till Childhood. Låtlistan är ett urval av låtarna från turnén, allt från storsuccén ”Guldet blev till sand” från musikalen Kristina från Duvemåla till ”Hollow”, Peters bidrag i Melodifestivalen 2010, och ”Stockholm i natt”, den första singeln från albumet ”Människor som du och jag” som länge låg på svensktoppens andraplats.
Under turnén, totalt 38 konserter, genomförde Peter Jöback och TeliaSonera en ny variant av sms-insamling till förmån för Childhood. Efter varje konsert kunde Jöback-fans skicka ett sms och få tillbaka en låt från just den konserten. Varje sms kostade 25 kronor som gick till Childhood.
– Konserten var uppbyggd kring min egen personliga resa och det kändes naturligt att ta upp Childhood i det sammanhanget. Många som kom fram efter konserterna när jag satt och signerade skivor var väldigt positiva till insamlingen.
De senaste åren har Peter Jöback engagerat sig starkt för Childhood. Julskivan som såldes till förmån för Childhood på ICA inför julen 2008 sålde tredubbel platina och innebar ett stort bidrag till projektverksamheten. Peter Jöback deltog även vid flera tillfällen i firandet av Childhoods tioårsjubileum förra året och har uppträtt på Childhood-dagen på Gröna Lund flera gånger.
– Varje gång vi gör något tillsammans fördjupas samarbetet och den kontinuiteten skapar en trovärdighet. Jag kontaktade TeliaSonera inför turnén och frågade dem vad vi skulle kunna göra tillsammans för att föra in Childhood. På det här sättet fick publiken med sig något från konserten och det är roligt. Jag skulle gärna fortsätta med det konceptet.
Vad händer i ditt liv nu när turnén är avslutad? – Precis när turnén var över fick jag nästan lite separationsångest. Jag var ledig en vecka och nu har jag släppt liveskivan från turnén och börjat repa inför julturnén Stjärnklart. Sedan ska jag fira jul med familjen. Jag och min man har precis köpt hus och vi kommer att sitta där och titta ut över vattnet. Min familj och mina brorsbarn kommer också. MAJA SVENONIUS
World Childhood FoundationBox 19084, 104 32 Stockholm
Tel: +46 (8) 551 175 00Fax: +46 (8) 20 03 02
Bankgiro: 909 - 0036Plusgiro

UNVISIBLE

En kall och vacker dag men kände redan tidigt att den här dagen bådar inget gott. Var hör jag hemma, vem är jag, har jag någon uppgift eller är jag bara en väguppfyllnad??? Plötsligt slår det mig att jag bara är, ingår inte i något sammanhang. Försöker rycka upp mig och komma ut på promenad, hamnar på ICA, köper gravljus och en tändare och går till minneslunden för att tända ljuset för Erik och alla de andra osynliga och ABSENT FRIENDS och söka samhörighet med någon där uppe.

VARMT OCH MYSIGT

Nu går det mycke stearin hos mig. Lyxigt men varm och mysigt!

FÖRSTA DECEMBER

Kallt, friskt och vackert! Men vad är det här, kommer de där orden från mig, är det mina fingrar som knappar ner dom där orden på laptopen? Jag som hatar vintern och har flyttat åttio mil för att slippa eländet. Men skillnaden är väl att nu får jag ta den tid som behövs för att njuta av den och inte komma hem från jobbet dödstrött och bara konstatera att det är kallt, mörkt och långt till våren och sommaren. Dagens promenad gick till min kompis Mia där jag bjöds på lunch innan vi fixade lite med facebook, sedan följdes vi åt på min promenad hemåt.