STOLT IGEN!!!

Vill bara skryta lite!
Jag har varit på Friskis & Svettis 1½ timma igen i kväll!
Fy fan va jag är duktig och jäsiken va kul det är och skitjobbit, men härligt jobbigt!
Jag har upptäckt att vissa kroppsdelar och muskler är i det närmaste helt förtvinade och icke använda på typ 10 år.
Vilka, får man fritt fantisera om!

DEN VITA FJÄDERN

De senaste dygnen har jag varit fullproppad av tankar om och hur jag ska få till det här med en resa till New York.
Inte helt otippat, så kommer jag att göra allt som är i min makt för att försöka ta mig dit nu när ÄNTLIGEN Peter Jöback får möjlighet att axla den prestigefyllda rollen som The Phantom of the Opera på Broadway.
Första dygnet var jag väl mest uppe bland molnen å hans vägnar, men nu när jag landat och börjar inse vad det innebär så hamnar jag i ett helt annat läge och tankarna blir mer handgripliga men samtidigt obegripliga.
För hur enkelt var det inte att ta sig till London, med det i jämförelse med att ta sig till New York.
Och ska jag resa ensam, eller vem får jag med mig, hur gör jag, var börjar jag, hur mycket kan det kosta, har jag råd???????

Alla dessa tankar kom upp som en klar blixt 02:00 natten till idag.
Tvärvaknade och släppte kudden som jag krampaktigt kramade om, läste ett meddelande som jag hade i mobilen strax brevid!
Det kom från en god vän som har supervana att resa och bo i just NY.
Plötsligt steg pulsen ytterligare och det var omöjligt att slappna av och somna om.
Sist jag tjuvrökte var den 4/1, nu blev det två stycken på raken ute på en kall och ogästvänlig balkong!
Återvände till sängen efter en liten vända in på toan och kramade än en gång om kudden och började tala till Erik.
Det är inte ofta nu för tiden, men i natt var jag bara tvungen att be om hjälp. Därefter kunde jag slappna av och somnade tryggt!
På eftermiddagen tog jag en sväng till ICA för att proviantera lite.
När jag stod där i kassakön, såg jag en vit fjäder som höll på att försöka frigöra sig ur en svart dunjacka och då kände jag att han är med mig igen och kommer att hjälpa mig ända till New York.
Erik vet ju vad jag brinner för och vill att jag ska unna mig det. "Mamma vilken tur att du har Peter!", sa han strax innan han lämnade mig!

POTO Broadway 25th Anniversary.MOV

PETER JÖBACK TILL BROADWAY!!

Det är med stor glädje och stolthet jag kan berätta att Peter Jöback i vår kommer att stå på scenen på Broadway i New York!

Efter att ha triumferat i titelrollen som ”The Phantom of the Opera” på Her Majesty’s Theatre i London’s West End förra året får Peter ta på sig masken igen – denna gång på än mer klassisk mark: Broadway New York.

I år firar Broadway-versionen av musikalen 25 år och i den jubileumsföreställning som gick av stapeln i lördags var Peter en av fyra Phantoms som överraskade den specialinbjudna publiken i en grandios final. Där presenterades det också att näste Phantom där blir svensk; Peter Jöback får detta unika uppdrag på The Majestic Theatre i Broadway, New York . Han blir dessutom den förste europé som innehaft rollen på Broadway sedan Michael Crawford gjorde den förste Phantom för 25 år sedan.

”Det är en stor ära för mig att få spela Phantom på Broadway” säger Peter. Kan inte tänka mig en bättre roll att göra min Broadway-debut med! Att dessutom få göra den under 25-årsjubiléet känns riktigt stort.

2012 var ett magnifikt år för Peter Jöback som startade med TV-serien ”Med hjärtat som insats på SVT, ”The Phantom of the Opera” på Her Majesty’s Theatre i London’s West End till jublande press och stående publikovationer. Sedan följde publiksuccén och den enormt hyllade arenaturnén ”I Love Musicals” under hösten. Till julen toppade Peter med jubileumsutgåvan av hans klassiska julskiva ”Jag kommer hem igen till jul” som hade 8 (!) miljoner streams på Spotify i december! Albumtiteln blev också titeln på Peters första bok som kom i november där han tillsammans med Lena Katarina Swanberg berättade om julskivan som katalysator i hans egen livsresa.

Nu skriver vi 2013 och ett nytt fantastiskt år ligger framför Peter som just är på väg hem från jubiléet i New York. I början av april återvänder han för repetitioner och den 29 april gör han sin Broadway-debut och spelar fram till slutet av augusti.

25-ÅRS JUBILEUM PÅ BRODWAY

25-årsdagen av Andrew Lloyd Webbers Phantomen på Operan på Brodway i dag!
Apropå att Peter Jöback är i New York just nu!
Så om jag kan fantisera fritt och det kan jag
och i synnerhet här inne, så tror jag att gode Peter,
som för bara fyra månader sedan avslutade sin magnefika tolkning av just The Phantom Of The Opera på Her Majesty's Theatre i London,
är inbjuden till denna storslagna föreställning på Brodway i kväll!

Jag tror att han får en alldeles undderrrrbar kväll!

HUVA VA KALLT!

Fast termometern visade endast -3, så kändes det riktigt kallt idag.
Mulet och en bitande vind gjorde att promenaden runt Strandvägen blev en huttrig tillställning.
Skönt med ett litet avbrott med fika inne på Lövhagens cafè, innan jag och syrrorna vandrade vidare hemåt.
3½ timma senare, hemma och en välförtjänt låååååång och vaaarrrrmmmmmm dusch innan jag hamnade på soffan som vanligt.

I morgon hoppas jag att jag får lust och inspiration att ägna någon timma på Friskis & Svettis tillsammna med syster Pia.

Apropå gymmet, jag hoppar över det där med badrumsvågen och inriktar mig på måttbandet istället, för nu har jag mätt bukomfånget och det var ingen rolig historia. Bukfettman är ju dessutom riktigt farligt, på kvinnor i synnerhet och tänk, det har den här lilla skrynkliga kärringen.
Det är ju det jag alltid har sagt, jordens dragningskraft, allt har ramlat ner och stannat, just runt magen!

Så nu ska jag skärpa mig, bokstavligt! ha ha ha ha ha ha

Nu är jag varm föresten, dubbla fleesetröjor, handledsvärmare, liggande under elfilten i soffan och en stadig whisky i omloppet.

EAST SIDE STORIES

Efter jul-CD:n "Jag kommer hem igen till jul" har jag nu bytt till "East Side Stories" i skivpelaren!
Valet blev sig givet eftersom Peter är i New York just nu, kändes som att det passade därför och för att uppleva gamla minnen från slutet av 2009 när den släpptes och Peter just kommit hem från sitt år i, just New York! Starka minnen!
Jag kunde inte sov och klev upp och började lyssna på CD:n, det var länge sedan nu!
Underbart att höra och minnas texterna igen, sjunga med, tyst för att inte störa grannen.
Och mitt i allt!
Dags att byta den där filten på soffan kanske!
Söker fram en annan i korgen, det blir den där röda med hjärtan på, Eriks filt!
Och just då sjunger Peter "God Loves Everyone", den som jag hade velat ha på begravningen, men som tyvärr inte blev.
Mitt i allt detta käkade jag lite godis "Allsorts" som är i skålen precis brevid skivspelaren, trots att jag redan hade borstat tänderna naturligtvis, jag skulle ju egentligen sova nu.
Så nu måste jag börja om igen, borste igen!
Men det var iallafall skönt att njuta av det där underbara albumet igen, om dock lite sent på dygnet, eller tidigt på morgonen. Ja det beror väl alldeles på var någonstans på planeten jorden man befinner sig förstås.
Ett nytt försök att sova och en ny dag i antågande!

TRÄNINGSVÄRK!

Vaknade med träningsvärk i morse!
Lyckligtvis bara i magen, eller om jag ska säga, runtom, som ett brett bälte.
Först tänkte jag att det var tvåan som trängde på, men det var träningsvärk.

Härligt att känna att det direkt visade sig, precis det som jag trodde, urusla magmuskler, helt obefintliga till och med!
Senare efter att jag varit uppe en liten stund kände jag att det även ömmade i bröstmusklerna, pectoralis major.
Alltså är jag inne på rätt spår, slö slapp och jäkligt otränad!

Men vad hade jag förväntat mig, promenader gata upp och gata ner, skogen runt och lite mer, men absolut inget annat, knappt bära hem matkassarna, för då har jag ju min dramaten. Okej det sistnämda är ju på grund av mina onda och kalla händer.
Väl hemma igen, sittande på hela ryggen i soffan, det bygger inga muskler!

Fortsättning följer, hoppas jag, i detta ämne!

NU ELLER ALDRIG

Utan betänketid, rätt på röbetan!
Kanske inte riktigt så, men nästan!
Men nu tänker jag försöka ta mig i kragen igen, ett nytt försök till ett friskare och sundare liv.
Efter precis två veckors intag av levaxin och D-vitamin i form av luman där uppe på himlen under mina promenader och peppar, peppar ta i trä, inget virus som vandrar fram och tillbaka i kroppen just nu!
Nya tag, på order av min reumatenläkare, "du måste börja träna styrka Gun"! Jo jag vet, men och åter, men!
Det gäller att jag går ut försiktigt och inte har alltför höga krav, så att jag tappar motivationen när det känns ont både här och där. Det ska vara roligt, inte ett straff att gå dit!

Träffade Eric Thölix
Gyminstruktör med intresse och erfarenhet av att göra ett jobbigt, men roligt träningsprogram, speciellt för mig som är senior. Som ledare i Tai Chi och Qui gong har han ofta arbetat just med seniorer i grupper.
Hans grundprogram är inriktat på funktionell träning d.v.s. att träna kroppen tillsammans med hjärnan för att bättre klara av vardagen. Samtidigt som man ökar sin styrka så tränar man balans, koordination, stabilitet och smidighet.
Ett av de mera långsiktiga målen med träningen är att stärka och nybilda kroppens korta muskelfibrer. Just de fibrer som blixtsnabbt aktiveras när du plötsligt behöver maximal kraft under kort tid t.ex. för att parera när du snavar eller halkar.

Håll tummarna att jag lyckas utmana mig själv det närmaste halvåret!

CARPE DIEM

Inte visste jag att alla de dagarna som kom och gick var självaste livet!
Och att jag kan förflyttas fort i drömmarna!

SUDDA SUDDA BORT MIN SURA MIN

Självömkans kan bara suddas bort med att fortast möjligt bege sig ut i det vackra vädret!
För fy så ledsamt det var nu på förmiddagen när jag stod framför min badrumsspegel, den där lilla förstorningsspegeln och solljuset strålade in genom fönstret och rätt in i mitt lilla face och jag.
Alltså, det går utför nu med gamla gunsan!
Där stod jag och grimaserade, drog i nackskinnet och försökte med alla världens konster för att om möjligt hitta en lämplig och hyfsad pose för att inte rynkorna skulle vara alltför många och tydliga, men nej!!!
Jag sminkade mig i vanlig ordning för att överhuvud taget kunna gå ut bland folk, men det blev inge bättre.
Enda lösningen för att jag inte skulle tappa modet helt och hållet, så backade jag så långt bort från spegeln som möjligt, tog av mig glasögonen, handfatet är tyvärr bakom rumpan så där tog det stop.
Samtidigt log jag stort och brett, då såg jag inte så många rynkor!
Nä fy fasiken va trist det är att ha levt länge och råkat fått många fartränder!
Så jag tog en rask promenad ner till hamnen i stället för att slippa se på eländet och vila ögonen på något betydligt vackrare.
Nu ligger jag i soffan igen och lyssnar på Lotta Bromè.
Ska fixa mig en MUGG kaffe och se på svart-vitt kanske, "Driver dagg faller regn" med risk för att jag somnar igen som vanligt och kaffet blir kallt!

KRAMENS DAG

På dagen en månad sedan jag fick en kram av Peter Arne Jöback i Ljusgården på NK!
Och jag har inte tvättat kinden sedan dess, nä det är inte sant!
Och av en händelse så är det kramens dag i dag som en hyllning till den kramen.
Men såklart har jag fått kramar från annat håll efter den kramen, senast igår kramades Mia och jag såklart!
Tänk va många kramar det blev bara under det där lilla stycket!

Men idag har jag inte kramat någon, utom mig själv, gjorde som vanligt, omfamnade min djävul och ängel och det funkade nu igen.

Nä idag gick jag bara med återvinningssopor och sedan blev det svart-vit-film från det alldeles utmärkta året 1952.

Den var lite som en dokumentärfilm om Karl Karlsson från Jularbo,
Dragspelskungen!
Jag hade min pappa i tankarna under den filmen, han var nämligen en riktig fena på att spela just dragspel. Månsken över Ångermanälven var en av hans paradnummer minns jag och han var flitig med att underhålla oss vid familjesammankomster, men även vid yngre år var han ute i ofentligheten och spelade.
Ja han var duktig min far, han både målade och spelade och var en driven affärsman!

Det är 15 år sedan han gick bort, allför tidigt, bara 70 år gammal!

Kram, kram!

SOLGLASÖGON PÅ!

Strandvägen kallar, äntligen!
Jag minns inte när jag tog svängen runt Ringvägen/Strandvägen senart, men det måste vara månader sedan.

Men innan behövde jag plåstra om min högra kind, för i går vakande jag med ett antal herpes-zoster blåsor= bältros på kinden längst mandubularnerven.
Första gången jag drabbades av bältros var för 33 år sedan, då betydligt mer utbredd, på vänster lår, rygg, midja.
Jag glömmer aldrig smärtorna! Den gången fick jag det troligast av en långt gången och dåligt skött influensa.
Sedan ett antal år senare, fick jag det igen och då i anslutning till mandibularnerven. Vi var i fjällen, vecka 17 som alltid, solen var obarmhärtig från en klarblå himmel och det var det som utlöste det hela.
Tyvärr så blev jag så medtagen att vi blev tvungna att avbryta vår fjällsemester och resa hem tidigare.
Jag for direkt till akuten och där fick jag veta att det var herpeszoster, bältros!
Jag trodde ju naturligtvis att det var ett väldigt utbrett munsår, som jag nästan alltid fick när jag var på vintersemester i Klimpfjäll.

Nu har jag dragits med virus i kroppen i precis en månad, så nu får det räcka för ett tag.

Så om jag återgår till min promenad idag, så blev det plåster på, solglasögon och sällskap av Mia runt Strandvägen!

Det är inte klokt vad det är vackert här ute nu, eller egentligen alltid.
Den här vägen, naturen och havet har alltid något vackert att visa upp oavsett årstid.

Och att slinka in på Lövhagens cafè är inte helt fel, när man ändå har vägarna förbi!

Nu ska jag smörja in min lilla kind med salva och plåstra om den igen, så att inte allt kommer på kudden!

ÅTERHÄMTNINGENS TID!

Åtminstone när den är på den här sidan om året!
Äntligen kan jag börja njuta av vinterns skönhet, för här är den inte allför lång, här är sommaren alltid inom räckhåll!
I Umeå bestod årets årstider av 6 månader vinter, en månad vår, 2½ månad sommar, 2½ månad höst och så var det vinter igen. Snöskottning, snöskottning och snöskottning!
Men också himla vackert ibland, men va fan, inte i 6 månader!!!
Så nu förstår jag varför min inre kompass drog mig neröver!
Okej, det fanns några fler faktorer som också bidrog till min flytt!
Typ, systrar och ja ja, jag erkänner, närheten till min Räddaren i Nöden!

Men det känns skönt när jag kan vandra omkring här utan krav och måsten och bara njuta av lugnet och den vackra naturen.
Att efter en välbehövlig och livsviktig promenad, kunna krypa upp i soffan och vila mig utan tidspress.
Nu kan jag ta sopskyffeln och hä unnan snön på balkongen!

Alltså fan vad jag blir less på uppkopplingen med mitt mobila nätverk, jag blir utslängd hela tiden, precis som jag är klar att publicera mitt inlägg, så får jag meddelande, "du är inte ansluten till internet"
Telenor och Nynäshamn är ingen hitt!

FJÄDRARANAMMA!

Idag när jag äntligen tog mig ut, jo det kan bli lite sent ibland, lång startsträcka om man säger, ja ca 12:00 ungefär.
Men herregud vad det är skönt när man äntligen står där ute i friska luften, snön bländar och temperaturen är precis så där alldeles perfekt, runt 4-5 minusgrader och så mötas av ljudet från fiskmåsarnas höga skrik!
Vilket håll, höger eller vänster, eller bakåt, alltså förbi återvinningscontainerna?
Det får bli containerna, för nu ligger det nysnö där, så jag slipper se skiten som är spridd runt omkring.
Så hör jag vårfågelsång, den där fågeln som börjar sjunga någon gång i mitten av februari uppe i Umeå, alltså en månad senare än här. Jag kan aldrig lära mig vad den fågeln heter, från det ena till det andra!
Fan vad det är skönt när stegen flyter på och jag känner att jag kan sänka ner axlarna och räta på ryggen på min promenad ner mot centrum.
Tittade som alltid på vad klockan var när jag startade,(kontrollbehovet)och när jag var frammen vid korsningen Centralgatan, Skolgatan, så hade det gått exakt 15 minuter.
8 minuter senare, framme nere vid hamnen!

Underbart att ha så nära ner till öppet vatten och mötas av ännu mer fjäderfän!
Änder, änder och ännu mer änder och mitt bland dem en svanungen, för det måste det ju vara!

Lite längre fram, i aktern på restaurangbåten Freja, fick jag ett glatt återseende, den vackra Mandarinen som samsades med ännu mer änder, vanliga änder!
Vårvintern har anlänt!

MIN FÖRSTA "NALLE"

Jo jag vet, varför spara på en massa gamla minnen, men ibland bara måste jag det!
"Häromdan när jag var ung", närmare bestämt när jag fyllde 50, fick jag min första nalle! Det var ju så man kallade mobiltelefonerna då, nalle! Egentligen vet jag inte varför, men antagligen var det väl för att man alltid skulle gå och bära och kramas med den, som jag gjorde med min riktiga gamla nallen.

Direkt efter tolvslaget den där nyårsnatten, så ringde det högst upp på vår bokhyllan i vardagsrummet, som vi alla var i då!
Jag blev ombedd att kolla och där låg ett paket som det ringde i. Min alldeles egna, första mobil, en blå Motorola!
Lyckan var fullkomlig!
Och året var 2002, det året som sedan skulle sluta med ett uppvaknande och mirakel!

Mobiltelefonen fick jag förövrigt av mina nära och kära!
Under årens lopp har det blivit några till mobiler, en av dem finns någonstans på Gran Canaria där den blev stulen 2010.

TULPANENS DAG

Egentligen tänkte jag skita i den här dagen, skolka liksom!
En gammal tulpanbukett hade jag ju på bordet redan och duktig var jag ju i går, så varför över huvudtaget anstränga mig.
Toksnöade gjorde det dessutom!
Men va fasiken, ballar du ur nu gunsan?
Ljuset, ljuset måste jag ju ha, även om det bara består av miljarder snöflingor hopklumpade till drivor som lyser upp.

Och plumsa är jag ju van, så även i mörker!
Så sagt och gjort, jag tog min snart utblommade tulpanbukett och ett gravljus och begav mig till minneslunden och därefter en sväng till ICA och köpte mig nya tulpaner, dagen till ära!
För det var ju så himla skönt ute!

UTMANAREN

Det är jag de!
Igår trodde jag nästan att min sista stund var kommen, att bli ett med soffstoppningen och bara försvinna.
Natten bjöd på ytterligare elva timmars sömn, alltså jag kan sova hur mycket som helst!
Men i dag tänkte jag se om det var på riktigt igår eller om det bara var en liten föraning om hur det kanske kommer att sluta.

Stängde av frysen, bar ut allt därifrån ut på balkongen.
Slängde ut mattor dit också, när jag ändå var på gång.

Sedan tog jag en skön promenad runt skogen och vildsvinsmarkerna ännu en gång, ja bara för att vara riktigt jäklig med mig själv och just det, utmana mig!

Så nu har jag en urfrostad frys och en nystädad lägenhet, utifallatt!

Och inte ett endaste knyst eller frustande hördes i skogen den här gången heller.

I morgon återgår jag väl till soffstoppningen igen!
(Efter en nypa luft)

TJUGONDAG KNUT!

Och nu är julen definitivt slut!
Igår var jag bjuden på lutfisk, så nu har jag käkat av julens alla delikatesser till slut.

Och nu är jag också helt slut!
Dagen har tillbringats på hela ryggen i soffan under en filt, sovande mestadels.
Så en sak är säker, de hittills tre intag av levaxin har inte haft någon som helst verkan på det här gamla skrället, snarare tvärtom.
Eller är det vätskorna som jag sköljde ner lutfisken med som är boven den här gången.
För en gång skull hoppas jag att det är så, spriten alltså!

För inte vill jag dö än, jag har mycket ogjort och för att inte tala om, att se och höra!
Nämen allvarligt, nu börjar det kännas lite kusligt faktiskt att vara så här läskigt trött!

FÖRSTA DAGEN PÅ RESTEN AV MITT LIV

I snöstorm tog jag mig ner till apoteket idag. Jag hade ju ett recept på Levaxin där att hämta ut!
Så från och med idag, så klev väl jag in i mitt piggare, mindre förvirrade och varmare liv framför allt!

Tänk, det är väl märkligt, men alla symtom på hypotyreos stämmer in på mig, jag förutom viktuppgången då förstås. Vikten är konstant eller något sviktande neråt.
Om hypotyreos inte behandlas med sköldkörtelhormon kan tillståndet småningom bli livshotande, läste jag någonstans!
Det var väl det jag förstod, när jag är så trött att jag knappt orkar sova än mindre andas ibland.
Google är verkligen upplyftande!

Jag tog en sväng ner till hamnen innan jag begav mig hemåt igen!

Om jag lever får jag se!

TRÖTT MEN HOPPFULL

Men med tillförsikt och förhoppning om förbättring!

Så jäkla trött, kan sova HUR mycket som helst!
Men tog mig i kragen och traskade skogsslingan idag, ca 45 minuter med några små stopp för att fota och känna på stillheten där i skogen, eller kanske få se ett vildsvin på ett betryggande avstånd.
Väl hemma igen somnade jag som vanligt i soffan med en MUGG kaffe, som kallnade innan jag vaknade igen.

Min läkare här på VC, ringde idag och meddelade svaret på den senaste provtagningen!
Nu är min, snart obefintliga sköldkörtel om möjligt ännu mindre.
Så i morgon påbörjar jag medicinering av densamma med levaxin.
Så där kommer förhoppningen in, sakta men säkert!

Men allt ska väl mätas i en vågskål, så även idag!

Ser jag desperat ut, eller? Typ efter kärlek eller rättare sagt efter erotik å det snaskigaste?
På en webbsida här brevid vid namn Netlog, blev jag under en och samma dag vänförfrågad av en ung man, väldigt ung, alltså jag hade kunnat vara hans mormor. Vederbörande var rullstolsburen och därför accepterade jag honom eftersom jag trodde att jag kunde vara ett samtalsstöd till honom pga egna erfarenheter av att vårda och stötta min Sofia.
Nä, fan heller! Pojkhelvetet ville ligga med mig, trodde att jag inte kunde få k.k på något annat sätt, som han uttryckte det! Han deletade jag direkt!
Kort därefter, en till förfrågan från en ung tjej, som undrade om jag ville se tonårsflicka som blir sl...ad!
Skämmes tamefan!!!
Ja nu vet jag inte om jag vågar logga in där igen föresten, hur läbbigt som helst, jag trodde att det var en seriös vänkontaktsida, men nix pix, äckel päckel!

Alltså!!! vad är vi på väg?
Gamla gunsan orkar inte med sånt här!

SWEET DREAMS!

God Jul mamma, önskar Sofia!
☃

Hon är alltid lika härlig min lilla jänta, hon vet hur man glädjer sin gamla skrynkliga mor!
För visst är det så, visst är jag söt om natten när jag sover?
När jag ligger så oskuldfull där på min kudde och alla rynkor slätas ut och hamnar närmare hårfästet.
Och under nattens drömmar är jag alldeles extra ung och vacker och helt oemotståndig.
Eftersom jag aldrig vill vakna och när jag ändå tyvärr vaknar, så är jag alldeles förvirrad efter att jag omfamnats av någon som är lika unga, slät och vacker som jag.
Så nu, med det här nya fina örngottet, blir väl drömmarna om möjligt ännu bättre!

(Hallå där ditt gamla kärrinskrälle!)

Jamen drömma kan jag väl ändå få!? Alla de andra timmarna under dygnet är jag ju lagom realistisk och självkritisk, jag måste ju fördela graserna, annars är det ju lika bra att dra något gammalt över mig för gott!

Eller som Barbro Lill-Babs Svensson sa så bra häromsissten!
"Jag är inte gammal, jag har bara levt jävligt länge"

SKÖNT ATT VARDAGEN ÄR ÅTER

Och att tv-tablån är återställd
och att de svart-vita filmerna aldrig sinar!
Att "Hem till Gården" åter sänds en timma på förmiddagen
och "Glamour" halvtimman på kvällskvisten.

Hurra för att allt är som vanligt igen, vanligt och tråkigt!
För annars uppskattar man ju inte när något riktigt trevligt inträffar!

Vilken tur att livet inte bara är svart och vitt utan har regnbågens alla färger på sin palett och jag själv håller i penseln!

TRETTONDAGEN 2013

Men sedan får det vara nog för den här gången!

Har jag inte sagt det förr, så gör jag det nu!
Men jag klickar inte många gånger på gillaknappen för jul, nyårs och trettondagshelgen.
Ångestladdat och överkommersielliserat.

Egentligen har jag överlistat det för länge sedan och även förknippat dessa helger med försiktighet och tassande på tå.
Och den känslan har följt mig ända sedan unga år till vuxen ålder.
Och tyvärr så har det också förknippats med alltför mycket alkohol som gjort att tåtrippande blivit till en vana och ett medberoende.
Det började redan när vi var små, mor och far arbetade i sitt anletes svett inför julen som egna företagare och vi flickor fick lydigt finna oss i detta.
Mammon talade!

Den här julen och nyåret har i stort skiljt sig från mina tidigare år, eftersom jag delat dem med enbart Sofia till stor del och det har varit en ny och skön upplevelse.
Tid för reflektion, eftertanke och kunnat gå på hela foten!

TÄNT VARE HÄR!

Vilken tur att taxi är här nu, för nu jäklar smäller det här utanför och inte är det vanliga smällare från COOP!
Nej det måste vara hemmagjorda bomber,
hela Backlura vibrerar ju!
Kan ju inte sitta här i soffan och ducka,
nä ut och rör på påkarna!


I min röda mjukisdress!
Ƹ̵̡Ӝ̵Ʒ..•°*"˜´¨¨)) -:¦:-
.(ړײ)/　　　　 　　¸.•´….•´¨¨))
.«▓　　　　　　　((¸¸.•´ ¸.•´.-:¦:-
.....╝╚.. Bara strö lite omtanke och goda önskningar för kvällen..:) Ha det gott! <3

TRETTONDAGSAFTON

Klänningen hänger framme, dansskona är iordningsställda med extra inlägg och tårna tejpade.
Vilken tur att jag får användning av den lilla svarta ändå, nu när det inte blev något svirande på nyårsaftonen.
Undra om jag ska ta den lilla paljettprydda kuvertväskan till, den passar ju sååå bra till skorna, så får det bli!

Just uppkliven ur badet och insmord i väldoftande krämer. Insvept i min lyxiga badrock och en frotèhandduk virat runt håret.
Det är alltid trevligt att gå omkring och smutta på ett glas champagne när jag fixar och trixar i min ensamhet, klangen från kristallglaset mot porslinet accompanjeras med musiken från min CD-spelare med en passande CD-skiva på riktigt hög volym och jag sjunger duett för full hals och av en händelse så kan jag ju alla texter, ända in på suckarna och minsta andetag.
Ja nu kom ju den till användning också, champagneflaskan som jag inte öppnade på nyårsaftonen utan lyckades få med mig i resväskan hem igen.
Snart är jag i full färd med att lägga sista handen på makeupen innan det bär av till den lokala dansinrättningen här i min lilla stad.

Taxi är bokad till kl. 21:00

För visst är det fest på trettondagsaftonen som sig bör!

För här kan jag ju inte sitta i mjukisdress ännu en helgdagsafton osminkad och eländig och dessutom funkar mitt bredband nått så ända in i helskotta dåligt i kväll, Telenor slänger ut mig en gång i kvarten.

Fast det är ju inte sant!

ÅRETS FÖRSTA FILM

Biovågen 4/1-13!
Nämen oj, nu skrev jag 13 för första gången!
*Jag minns plötsligt hur det var när jag kom tillbaka till jobbet första dagen efter jul och nyårsledigheten.
När man skulle skriva daganteckningen efter första patienten och alltid fick jag tänka lite extra och det blev lite högtidligt att skriva ett nytt årtal.
Det var länge sedan sist nu!*
*Ett sidospår* :)
Nu har jag varit och sett "Mammas Pojkar"
Gunilla, ensamstående präst i det lilla sammhället och som dessutom är begåvad med enägstvillingarna Tor och Oden!
Stackars kvinna säger jag då!
Nu ska jag inte vara fördomsfull, jag om någon. Killarna har ju helt uppenbart någon form av handikapp, psykosociala problem, neuropsykiatriska funktionshinder.
Två vuxna, i dryga 30 års åldern, hårdrockare, som gjorde nada och dessutom livet en aningen besvärligt för sin gudstrogna och allför curlande mor.
Det var verkligen lätt att hålla sig för skratt, ändå var jag ibland tvungen att skratta, av orsak okänd, eller av galenskap och to much!
Filmen slutade med ett stort frågetecken för min del, men med lite fantasi, så skedde det ett under och någon där uppe ryckte in, för modern log och gossarna gick tillsammans åt ett annat håll, glada i hågen!

EN FÖRSIKTIG START

Borta bra men hemma bäst, nu igen!

När jag stod utanför Umeå airport tidigt där på morgonen i går, så kände jag att det var skönt att få resa hem igen, att jag längtade hem!
Samtidigt smärtade det mig att lämna Sofia.
Men jag måste intala mig att det är bäst som det är nu både för henne och för mig.
Att vi inte bor allför nära varandra, för hennes självständighet och utveckling. För min egen skull att fortsätta på min nya väg att leva mitt liv, fri från måsten och åtaganden och i synnerhet att våga släppa på medberoendet i det dysfunktionella livet vi delade tidigare.
Nu har jag varit hemma sedan klockan 13:00 igår och den tiden har jag mest ägnat åt att vila, sovit, sovit och vilat! Okej jag har ätit lite nu och då också och vattnat en och annan blomma, bläddrat igenom en redig bunt men DN och sedan vilat och sovit igen.
Visst låter det spännande?!
Men med tio dagar i norrland, så är jag helt slut, så nu ligger jag som en sköldpadda som hamnat på rygg och kippar efter andan.

EN NY BÖRJAN

I dag öppnar vi boken.
Sidorna är blanka.
Vi kommer själva att skriva dit orden.
Boken heter "Möjlighet" och första kapitlet
startar i dag, 1:a januari.
Skapa goda minnen, bevara dem i hjärtat ditt,
ta fram dem kalla dagar, så känner Du värmen igen.

GOTT NYTT ÅR 2013

Så har vi kommit till det här nya årets första timma!
Att sammanställa det här året som varit med bara ett ordet, så blir det WOW, åtminstone musikaliskt och på min 10-i-topp-listan hamnar självklar The Phantom of the Opera i London.

I det stora hela har det varit ett helt fantastiskt år, som jag egentligen inte fattar vart det tagit vägen.
Inget har jag ogjort, inget som jag ångrar och önskar att jag borde ha gjort.
Hälsan har väl kanske varit på nerförsbacke, men hoppas att det bara återstår lite vägbulor i framtiden som jag fixar som vanligt och med lite hjälp av mina nära och kära. Och att inte förglöma musikens läkande kraft.

Lite surrialistiskt att sitta här i min ensamhet / självhet för första gången i mitt långa liv och ändå känna att det är helt okej att ha nattsärken på en Nyårskväll och vara tillfreds med det.
Fortfarande hör jag raketer och smällare utanför fönstret, som förövrigt är stängt nu.

Nu vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt År och med en förhoppning om att våga förändra och leva!