SKÄRGÅRDSDAGEN

Den årliga Skärgårdsdagen gick av stapeln idag och som sig bör vallfärdade Nynäshamnsborna ner till den stora staden och vidare ner till hamnen där det var marknad och olika aktiviteter samt debatt där ledande Södertörnapolitiker träffades för att diskutera skärgårdens framtid.
Upphandlingen av skärgårdstrafiken har kört fast!

Men gunsan är alldeles för lite insatt i ärendet, så jag lyssnade bara med ena örat och föresten så var båda öronen redan upptagna om ändock med svag volym.



Och som jag botaniserade runt där bland nasarna, så blev jag med ett halsband, otippat! Tänkte att om jag har lite dekoltage, så syns kanske inte mitt tunna skrynkliga skinn fram på bröstet så väl och kanske halsbandet lurar bort blickarna från mitt sladdriga hak och halsskinn.
Fast lite tape i nackskinnet kanske funkar bättre! :D

Peter Joback and Ramin Karimloo Music of the Night

Bästa tänkbara gonattvisan, efter en kväll med goda vänner, surströmming och lilla nubben.
Kvällen slutade med ett leende på lilla läppen och nu är det dags att krama kudden, hårt och länge.

Peter Jöback - The Recording of "I Love Musicals - The Album"

Peter släpper sitt nya album "I Love Musicals" den 11/9.
Du kan förbeställa ditt exemplar från Bengans Skivbutik här:(de ger världsomfattande leverans)
http://www.bengans.se/product.aspx?Currency=sek&language=en&skivkod=599352§ion=music

ETT STRÄVSAMT LIV

Liten, strävsam men seg och vacker i sin enkelhet stretar den här lilla rönnen mot himlen.
Det är sådana här objekt som drar till sig min blick och min lust att fota.
Det enkla, sårbara och för de flesta osynliga, det som knappast får uppmärksamhet.
Kanske jag känner en viss samhörighet med det.

Kollade nyss i mitt "riktigt gamla fotoalbum" från min skoltid, svartvitt rakt igenom.
Där sitter en inklämd gunsan, mellan de övriga flickorna, på den främre raden, på ett skolfoto.
Slående, precis som jag kände mig och blev präglad redan från tidiga år.
Syns inte! du ska inte tro att du är någon.
Den lilla fula, spinkiga, rödhåriga, glest mellan tänderna.
Min högt vördade magister men en självutnämd auktoritet, var den som satte gränsen för vad jag dög till och vem jag var och osynliggjorde mig.
Ordet mobbning var ju inte uppfunnet då och i synnerhet inte vuxenmobbning, lärare/elev.
Men nu vet jag att det var just det jag utsattes för av mina lärare i låg och mellanstadiet och jag vet också att det är det som präglat mitt liv.
Men det är bara jag som kan ändra på det och än är det inte för sent att tränga mig fram.

BLÅ BLÅ VINDAR OCH VATTEN

Det har blivit många blå bilder nu, det gäller att passa på!

Tänk om man kunde göra som en kakelugn, ackumulera värmen och känslan i synnerhet, inför vintern!

SISTA LEDIGA VECKAN

Sommaren går mot sitt slut och snart är ledigheten över även för mig!
Vad snackar jag om nu då, dumheter, jag är ju alltid ledig nu för tiden, ofrivilligt men på min statusuppdatering står det "livsnjutare på heltid"!

Fjärde året i rad som jag inte har något att återvända till efter sommarens slut.
Precis nu, i vanliga fall, brukar jag vara laddad till tänderna för att ta emot ca 40 stycken 4:e treminens tandläkarstundenter, som skulle undervisas i röntgenbildtagning.
två intensivveckor innan patientverksamhet för dem, under handledning av mig och mina kollegor, fram till jul.
Jäklar vad jag saknar det och saknar att vara i en samhörighet, att vara behövd och uppskattad.

Nu handlar mina så kallade veckor åt till att planera när och om jag ids gå på ICA, eller inte.
Och varför har jag inte fått ändan ur vagnen och aktiverat mitt Friskis & Svettis medlemskap?
Kondition och styrka är ju trots allt färskvara och måste underhållas.
Det här är ju höjden av oföretagsamhet!

Nu är det sista veckan som jag bara "är"!!!
Skärpning gunsan!

Och om precis en månad i dag det blir stor turnépremiär för årets I Love Musicals i Fjällräven Center i Örnsköldsvik den 27 september, följt av ytterligare sex arenakonserter. Hösten bådar gott!!!
Nedräkningen kan börja och ett nytt måttband klippas!

NU BLEV DET JOBBIGT

Att avsluta den här alldeles underbara söndagen med en Wallander på 4:an var min mening, enkelt val och lagom ruggigt, ja så att jag utan problem kan sitta och skriva här en stund.
Konstigt? Nädå inte ett dugg, för det brukar vara lite väl läskigt ibland och då passar det utmärkt att titta ner på tangentbordet. Tangentbordet! Säger man så nu för tiden föresten?
Men nu blev det ändringar i tablån för min del.
Helt plötsligt ringde syrran och sa! " Hur gör man nu då? Pretty Woman, på 5:an och Notting Hill på 3:an".
Valet föll på Pretty Women för oss båda.
Jag älskar verkligen de här feelgood-filmern med Julia Roberts.
Och med New York-resa fortfarande pirrande i kroppen, så får det bli lite brandtrappor och yellow cab`s tillsammans med Julia och Richard Gere i kväll, istället för Ystad och Wallander.

LÖRDAGSMYS!

Har ni fest, eller?

Jag sitter här hemma och syndar och har inte riktigt bestämt mig för om det blir Pringles eller Ahlgrens bilar, men en Norrland passar ju till vilket som.

Och tänk, nu är ordningen återställd, äntligen!!!
Egentligen är det näst intill bedrövligt. Hur beroende kan man bli av sin mobiltelefon? Att det har blivit den käraste ägodel man har.
Men den senaste månaden har jag gått omkring som ett osaligt väsen och okoncentrerad.
Förlusten av min vita Samsung Galaxy S 3 tog hårdare än jag anade från början.
Då, när jag kom hem och landade, så hade jag ju jetlagen att brottas med plus min som vanligt, abstinens efter trevligheter, som alltid kommer som ett brev på posten.
Och därtill då avsaknaden av mobilen och att inte vara anträffbar.
Tufft, jättetufft!
I-landsproblem, ja jag vet, skämmes tamefan!
Men herregud jag är ju bara människa och ger mig själv rätten att klaga och gnälla.
Men som sagt, nu är det lugnt igen, nu har jag en NY, fast likadan! Allt är som vanligt igen, med undantag, alla bilderna från min NY-resa är borta, för alltid borta!
Men jag har en stark känsla av att jag kommer att kunna ta nya inom en, inte alltför lång framtid.



En skön lördagkväll i slutet av augusti, lite solbränd i facet av sensommarens bleka sol, efter några timmar på Strandvägen.
Mobilen liggande här bredvid och Peter Jöback har just avslutat en föreställning och i natt gör sin sista föreställning på Majestic Theatre, lite vemodigt kan jag känna, men med förhoppning om att han återvänder inom kort.

Men nu återvänder han till Sverige för att ta sin publik- och kritikerrosade föreställning I Love Musicals på en andra turnéomgång under temat ”The Broadway Edition”. Precis som förra gången kommer Peter att bjuda på en exklusiv och stämningsfull konsert med det bästa ur världens musikaler i lyxförpackning!

FLERA NYANSER AV GRÅTT

Precis en månad på dagen, som jag återvände hem från min resa till New York.
Tänk om man ändå kunde hålla kvar tiden, fånga den i handen och släppa när man njutit klart.
Löjligt, jag trodde väl aldrig att jag skulle gå på den klyschan, att när man en gång varit där, så vill man tillbaks snart igen.
Men jag är tydligen inget undantag.
Gunsan åkte dit!

Och vad har det nu med den grå nyansen att göra?
Ingenting alls.
Möjligtvis färgen på betongen och asfalten där borta, men det är det enda som är densamma som här hemma och färgen på gråsparvarna här i hamnen, de som sitter jämte mig och tigger av våfflan som omsluter min mjukglass, de smälter in så fint mot bryggan.

Grått är ganska behagligt faktiskt och visst är de näpna de små liven, gråsparvarna alltså

Och att inte förglömma min gamla åra på väggen här hemma.
Sådäeja, nu har jag knutit ihop säcken!

Tills nästa gång!

SLOW MOTION

Det var väl själva fan också, hur himla patetisk kan jag vara egentligen?
Skämmes nu igen!
Jag har knappt styrfart, knappt tar mig ut i friska luften, minsta utflykt är som att bestiga Kebnekaise.
Nu börjar jag verkligen fundera på vad det var som hände i helgen när syrran och jag intog huvudstaden och dess nöjen, utbud av shopping och dylikt.
Många steg blev det!
Ty Jag gick butik in och ut, i jakt på en sådan där lätt-dunjacka, en sån där som är ett "måste" nu tydligen. Jag hatar ju att "handla", som det hette förr i tiden, nu säger man ju shoppa och det gör det ännu mer stressigt och onaturligt för mig.
Mina senaste dagar har endast bestått av att slicka såren.

Nämen skämt åtsido, nu har verkligen hunnit ikapp mig på riktigt. Helvete va slut jag är.
Onsdag idag, eller?
Ja ungefär på den nivån är jag.
Jag tvingade mig ut igår och hamnade i vår lokala Lindexbutik, som i en dvala råkade jag gå ut därifrån med en dylik jacka, en svart av feghet, istället för en orange, eller vinröd.
Apropå vinröd, just nu går den bort bara därför att det kanske blev lite för mycket av den färgen i helgen.
Men jacka ligger fortfarande i Lindexkassen, kvittot ligger i och gunsan har ångest över om jag ska våga bli lite galen och ändå välja orange.

Nä jag skojar bara!
Vinröd så klart.
Idag orkade jag i alla fall gå till ICA och köpa tranbärsdryck, apropå vinröd!

I need help!!!

VASASTAN WEEKEND

Två systrar på äventyr, ändå till den Stora Staden, en helt vanlig helg!  Nå, helt vanlig är den kanske, det är Stockholms kulturfestival i dagarna, få se nu, okej, det är iaf bara tre kvar och här ligger vi på hotellet och ser på väldens minsta tjock-tv.
Damerna måste skärpa till sig, det här håller inte!
Men samtidigt är det ju så himla skönt att bara vara.
Ska vi orka fixa till oss och ta T-banan och åka in till Golden Hits på Kungsgatan, eller ta en pizza strax bredvid?
Syster Yster sitter och sminkar sig och verkar vara på G.
Så blogginnehavaren må väl sätta sig straxbredvid och göra detsamma.
Världsliga problem!
Spänningen är olidlig!
Tjingeling!

EN SÅN DAG!

Suckar, från tidig morgon!
ligga kvar i sängen, eller ta sig i kragen?
Vilken då kragen, när jag ligger nästan naken i sängen!
Helvets jävlar, ska det bli en sån dag idag, helt oväntat
och passar inte alls in i mitt livschema.
Det brukar ju komma i slutet av månaden, ungefär en vecka efter den 24:e.

Kramar kudden en sista gång och svänger benen över sängkanten,
sveper om mig i något.
Tiden går och suckarna blir fler och fler.
Skärpning nu gunsan!
På något sätt har jag lyckats göra det som krävs av mig, alltså mina egna kvar på mig, vare sig jag vill eller ej.
Jag vet att när det känns så här, så måste jag UT, ut och vandra oavsett mål eller lust.
Jag måste UT!!!
Klädd och klar, ja jag kunde ju inte gå ut naken hur ofokuserad och förvirrad jag än kände mig.
Närmar mig dörren!
Nä jag ska bara!
Ett nytt försök!
Ännu en ursäkt!
Och så där höll jag på en lång stund.
Ett djupt andetag, huvudet lätt bakåtlutat och ännu ett djupt andetag, så låste jag dörren från utsidan.
"Bra där gunsan, det kommer att kännas bättre bara du har kommit ut."
Går runt knuten och ångrar mig, vänder hemåt igen, men stålsätter mig och fortsätter.
Djupa andetag!
.....................................................................................


Landade ner i hamnen!
Tre timmar senare, hemma igen, utan att ha sagt ett enda ord på hela tiden, inte tilltalat en enda människa, inte ens ett tack, eller förlåt!
Men det kändes bättre!

LYSSNA!!!

Apropå LYSTRA!!!

Mitt Hjärta blöder, när jag läser kvällens sms!

"Jag har haft mens i en vecka och jag har fått dricka brustabletts vitaminer för att få upp järnet i kroppen.
Jag har haft dagar då jag har varit nedstämd, ledsen och bara dragit mig undan för mig själv.
Har varit arg, gråtit, skrattat, riktigt som en berg-och-dal-bana.

1. Får inte skrika
2. Måste be snällt
3. får inte gråta
4. får inte låta arg

Om jag gör något av dessa saker, blir det ingen iPad, ingen mobil, eller inget alls."

Jag: Men vad ända in i helvetet, blir du straffad av dina assistenter om reagerar och blir ledsen?
Nu blir jag riktigt fundersam på vad som händer hos dig!

"Jag känner mig svag när de använder den metoden mot mig, då har jag ingen chans att säga emot, då är det bara att lyda och vara en snäll flicka.

Bara jag håller mina känslor för mig själv och att det inte går ut över dom, så är det lugnt."

Jag: Vill du att jag ska ta upp det med dem? eller tala med någon ansvarig?

"Inte med B, som du vet så är hon på deras sida och säger att det bara är missuppfattning.

Jag ska ringa till min kurator och höra om hon kan hjälpa mig med att prata med dom som inte har förstått vad jobbet innebär.
Jag vill inte ha med B att göra, för hon tror inte på det jag säger som jag känner."

Jag: Jag tänker skriva hela den här tråden på min blogg ikväll, är det okej?

"Ja, det är okej!
God natt!"

Jag: Bra, jag skriver för fullt!
Sov Gott!

SURSTRÖMMINGSVIKEN

Nu är den officiellt döpt, vår favoritvik på Strandvägen, eller Ringvägen som den heter i folkmun.

Igår var det ju Planka på Freja, idag blev det helt apropå surströmming!

"Vi kan väl mötas där vi brukar, vad det nu heter, å så käkar vi surströmming där"!

Sagt och gjort, en skön, powerwalk på ganska precis en timma, så var jag framme, där vi inte vet vad det heter.
En timma senare var vi alla fem samlade. Ja jag är ju som vanligt det femte hjulet, hon som inte hör ihop med någon, hon som hänger löst och skiljer sig från mängden på många sätt.


Äntligen!!!

Doften från nyöppnad surströmmingsburk och finhackad rödlök är så ljuvlig, så klockorna stannar.
Två burkar "Oscars" senare, ligger vi som soldyrkande sälar på klipporna!
Två glider ner i vattnet, jag hör som vanligt inte till dessa, där är en av skillnaderna.
Jag blir så avundsjuk, för det ser onekligen jäkligt skönt ut.

Och så blev vår vik döpt i surströmmingsspad, just till "Surströmmingsviken"!
Och om det inte kommer ett sjuhelsiket störtregn, så kommer vi att ha hävd på dessa klippor under resten av sommaren.

MIDDAG PÅ FREJA

Gunsan har käkat mat för flera dagar ikväll!

Sommarens hittills första och förmodligen enda plankstek och tro det eller ej, men jag lyckades äta upp allt, så nu har jag ätit för flera dagar.

Tillsammans med systrar och svågrar klev vi ombord på restaurangbåten Freja här i Nynäshamn och smörjde kråset i gassande solsken.

Så nu behöver jag inte äta något mer på några dagar, känns det som i alla fall.
Men skämt åtsido, tänk om man kunde göra så, äta som en krokodil och sova som en björn under vintern.
Och resten av året återgå till mänsklig skepnad och bara njuta av livet.
Nu kommer jag till ett problem! Hur fan ska jag kunna sova med all den här maten som ligger i magen och ska förbrännas? Förmodligen kommer jag att få halsbränna och ligga och fisa hela natten.
Tur jag är själv!
Undra om krokodiler och björnar har sådana problem?

RUMBADAGARNA PÅ NICKSTAHÖJDEN

Nu börjar festen och människorna har strömmat till utanför mitt fönster.
Två tjejer står på scenen och sjunger upp, eller vad det är, låter lite trevande.
Nä nu hör jag, det är en av varje!
Ja i vilket fall som helst, så kommer de att bli utskällda av hunden ovanför mig i kväll, den har redan börjat.
Nu har lugnet lagt sig igen och hundskrället tystnat. Det var tydligen bara soundcheck.

Jag väntar med spänning på fortsättningen av kvällen, musikälskare som jag är!

TORSDAGEN DEN 8/8

Idag är det egentligen en hel massa aktiviterte som jag skulle kunna ägna mig åt.
Som typ käka kräftor, för det är ju kräftpremiär idag.
Eller varför inte en helt vanlig orgasm, för det är även orgasmens dag idag.

Och störst av allt denna fantastiska dag är ju att vår drottning Silvia har namnsdag idag, det måste verkligen firas. Eller hur?
Och hur då?
Jo med några bratwurstar,

tunnbrödmackor med bredbar kräftost på


och en liten snaps.
Där fick jag väl med allt hoppas jag!

Äsch jag säger som Ernst, "Färditramsat".
Skärpning gunsan!!!

DAN FÖRE DAN

Förväntningarna är höga bland kvarterets unga, så till den milda grad att de redan har börjat inta scenen där de verkligt stora artisterna ska uppträda. Ja nu har de visserligen kutat in på grund av regnet, men tidigare på eftermiddagen var det full rulle där borta.
Men i morgon kväll kommer.
Till exempel Tiffany Kronlöf, med hitlåten "Så jävla PK". I've never heard of! Och lika lite om Marco Rios, som tydligen ska bjuda på karnevalstämning på lördagkväll.
Rumbadagarna går av stapeln i morgon och fortsätter fram till söndag eftermiddag.

Och nu har jag första parkett igen!

Allvarligt, men detta är inte min cup of tea, om man säger så,
men det är ju gratis och jag kan kika ut genom fönstret, som nu, fast då får vi väl hoppas att vädergudarna och alla de andra gudarna också föresten,
i det här mångkulturella bostadsområde finns det många att välja mellan,
att de tänker på att det är folkfest på Nickstahöjden.

NÖDROP!!!

Över två veckor utan telefon, helt enkelt omöjligt att kunna slappna av!
Idag var det precis på dagen två veckor sedan jag lämnade in mobilen till Mobilbyråns servicecenter i Rosersberg.
Igår kom den äntligen tillbaka, utan åtgärd, tvärdöd, kaputt!
Men det var ändå fint att se den igen och bara hålla den i handen, som att liksom hälsa en god vän välkommen hem igen, hur död den än må vara.

Tillsammans gick vi raka vägen till PH och fick ett nytt SIM-kort till Sony Ericsson Xperia.
Nu skulle jag väl ändå börja finnas igen, tänkte jag!
Inom max 4 timmar skulle mitt SIM-kort aktiveras fick jag vet, okej, det ska jag väl stå ut med.
Men nix, inte ens i morse, ca 17 timmar senare var jag uppkopplad till Tele 2.
Klockan var endast halv sex när jag vaknade och insåg min fortfarande belägenhet.
Fan, fan, fan, nu när jag trodde att allt var över och att jag var på banan igen, om ändock lite provisoriskt.
Jag fixade mitt morgonte och satte mig på soffkanten och tittade stint på fotot av Erik och som ofta talade direkt till honom.
"Nä nu Erik får du hjälpa gamla morsan igen, nu vill jag inget mer, det räcker nu!!!"
Och plötsligt kom det upp en tanke i mitt huvud!
Jag startade upp laptopen och skrev in tele2.se i webbläsaren och kom till en chat. Lyckligtvis var det tidig morgon och min chatledsagare guidade mig genom en helt okänd djungel så att jag tillslut lyckades ta mig fram ur den och aktiverade mitt SIM-kort.
Nu var jag jättestolt, gamla gunsan kunde nästan själv!
Erik höll nog en hand på min axel även den här gången!

Så äntligen kunde jag ringa och tala med mitt X en bra stund och Sofia, jäntan min. Och äntligen kom vi till skott och gjorde det vi för flera månader sedan talat om! Boka, "I love musicals" den 27/9 i Örnsköldsvik. Och eftersom det handlade om handikapplats på arenan, var jag ju tvungen att boka via telefon och likaså för hotellet i Ö-vik.
Tusen tack älskade Erik för att du fanns hos mig idag, så att allt ordnade sig till det bästa!
Gunsan är på banan igen

MITT SUBSTITUT

Jag vet att jag är knäpp, men saknade av något som ligger och tynger i högra bakfickan blev alltför svår idag.
Vilken tur att jag hade min gamla Sony Ericsson kvar, liggandes i en byrålåda.

Redan klockan 10:00, precis när Swedbank öppnade var jag på plats för att göra en skadeanmälan. Jag har ju min hemförsäkring där och nu var det väl fasiken om inte den åtminstone skulle gälla en sådan här gång.
Andra gången i mitt liv som jag vänder mig till mitt försäkringsbolag angående en skada i hemmet. Första gången var för ganska precis 28 år sedan. Erik kräktes i vår, då nästan alldeles nya soffa, men den gången gällde inte hemförsäkringen.
Ärliga som vi var sa vi att det var vår lilla son som orsakade skadan, därför NIX!
Om det hade varit någon utom familjen som kräkts i soffan, då hade det gällt! Otur!

Så med det i mitt minne vågade jag inte ha alltför stora förhoppningar om att det skulle funka den här gången, av en fuktskadad, av yttre åverkan, mobiltelefon.
Men tänk det gick, jag lyckades få ersättning genom hemförsäkringen om ändock en självrisk på 1500:-.
Så därefter gick jag raka vägen till Phonehouse och beställde en ny, likadan som min just avlidna Samsung Galaxy S3.
Nu var jag sådär ärlig igen, på frågan om det var en 3G eller 4G, sa jag 3G, såklart. Knäpp som vanligt!


Hela tiden med min gamla alldeles tomma och nedsläckta Sony Ericsson i bakfickan, sådär lagom tung och välbekant, om ändock alldeles tyst och stilla!

EN DAG PÅ STRANDEN

Nu igen!
Det är en himla tur att det är så fint väder, för jag orkar nästan inte vara inne nu när jag inte kan nå någon, tänk om det händer mig något här hemma!
"Du får skrika allt du kan", var det en av mina grannar som sa HÄROMDAN!
Därför går jag ner till stranden, där måste väl någon se mig och larma om något händer.

Men hujedamig ett sådant liv det är där nere.

Barnen skriker som om de håller på att drunkna. Nä det var så sant, då skriker de inte, har jag hört, då blir de alldeles tysta och bara försvinner. Och föräldrarna sitter och leker med sina mobiltelefoner och verkar fullständigt skita i om barnen dör i vattnet eller håller på att slå ihjäl sig i klätterställningarna.

Apropå mobiltelefoner!!!

Så för att jag ska stå ut där nere, så har jag alltid något att läsa med mig och musik i lagom hög volym i öronen, annars är det stört omöjligt att sitta/ligga där.

STOLT FÖRÄLDER!

Då var det ett sånt där tillfälle när jag måste ta ett beslut. Pride uppe i stan eller Nickstbadet här hemma.
Kvicksilvret var uppe i 23 grader redan vid tiotiden på morgonen och bara tanken på att sätta mig på pendeln kändes inte så värst lockande.
Naturligtvis skulle jag vara garderad med min bästa vän numera, vattenflaskan, tätt omfamnad, eller som i NY, där hade jag den nerstoppad i bh:n mellan brösten, åtminstone under tiden den fortfarande var kylskåpskall. Om det var blickar på det? Yes! Men det fanns så mycket annat annorlunda jag såg där ändå, så det bidrog jag gärna med.

Men med slutade med att jag packade min dramaten med kaffetermos, kylskåpskall tranbärsdryck, lite frukt samt en massa läsbart och min Ipod för att stänga ute allt barnskrik.
Och jag är fortfarande en "Stolt Förälder" fast postumt förstås.
Det kommer fler Pridetåg!

Störst av allt är kärleken!

INFÖR HÖSTMÖRKRET

Augusti månad är lite av en höstmånad för mig, åtminstone lite i alla fall, när jag börjar ladda inför hösten och mörkret!

Och av en händelse, så inhandlade jag min, för länge sedan önskade plafond till min hall just idag!

Jag fick åka med storasyster Eva och dagens namnsdagsbarn ut till Dalarö idag, bara sådär, på en bilutflykt!
Himla vackert landskap på vägen dit ut och ett alldeles utmärkt bilväder, ömsom sol, ömsom regna och häftiga åskmoln som tornade upp sig längst vår väg.
Precis när vi kom fram började det regna, så vi kilade snabbt in till en presentbutik strax bredvid där vi parkerade.
Dalarö Present, fint och trevligt bemötande!
Ja, det var där det hände, jag blev med min lampa, kärlek vid första ögonkastet!
Glad och fikasugen hamnade vi inne på Dalarö Bageri och försåg oss med kolhydrater
och kaffe.
Sedan promenerade vi runt i den vackra omgivningen en stund innan avförd hemåt igen.

Ja nu har jag lyckats montera min senaste inredningsdetalj med hjälp av ett litet bord med en pall uppepå, för att nå. Min lilla köksstege, den jag fick med mig från Umeå, den var för låg.
Det var då jag kom att tänka på, "om jag ramlar ner här nu och skadar mig, hur anropar jag på hjälp?" Mobiltelefonen saknas mig!
Men naturligtvis gick det alldeles utmärkt, Erik var ju med mig nu igen.

Till och med papperskassen som jag fick min lampa i, gick jag igång på. Hmmmm, undra om jag kan göra något med den också?
Just nu sitter jag och ser på Ernst på 4:an, han brukar ofta hitta på kul saker med lite och ingenting och det mest oväntade. Hmmmmmm!
Jag gillar den!!!