VAR INTE RÄDD FÖR DET OKÄNDA

Eller att våga prova om det håller, ta små snabba lätta steg över det som ser osäkert ut, det kan hålla!
Mod är att vara rädd, men att inte låta rädslan stoppa dig från att försöka!

Det är det här som är en av många orsaker till varför jag trivs så himla bra här i Nynäshamn, kontrasterna mellan det vackra och det outforskade och slitna av väder och vind!
Självklart har jag redan vid flera tillfällen varit och vandrat i dessa vildsvinstrakter och det pirrar alltid lite extra varje gång. Ska det hålla, kommer det att rassla till i snåren, sjunker jag ner i dyn?
Ja, tankarna är många, men ändå måste jag utmana mig en gång till!

Och efter att jag har doftat på höstens förfall,
så klättrade jag med möda högt upp med svindlande utsikt!

Snart är september slut och med den äran!

DET ÄR MÖRKT NU!

Bilden är sedan tidigare och en önskan att det vore nu, eller inte alls!

Vinden sliter och piskar i rönnen som jag har precis utanför min balkong, plötsligt tänker jag på hur det förmodligen ser ut på Eriks grav, förmodligen ingenting, inte ens en liten ljung, än mindre ett ljus som är tänt!
Tyvärr, men sorgligt nog så blir det alltför sällan som både mitt X, alltså Stickan och Sofia kan ta sig dit ut till kyrkogården på Röbäck!
Jag vädjar till mina kvarvarande vänner där upp i Umeå att ta sig en tur dit ut, plocka bort lite från sommaren, ställ gärna dit en liten ljung och tänd ett ljus!
Tack på förhand!

Fast egentligen så är han ju inte där, utan lite här och där och överallt!

EN ENKEL VALLMO!

Först tänkte jag rubriken "En ensam vallmo", men jag brukar inte ordet ensam, vare sig verbalt eller i text!
Ensam låter så negativt och ödsligt på något vis, som om det vore ett misslyckande och oönskat!
Jag vaknar själv, tar mina beslut för dagen själv och säger godnatt till mig själv, däremellan trivs jag med mig själv och det ser jag som en styrka och frihet, att kunna plocka en enkel vallmo i dikesrenen på min väg, precis när jag vill och har lust!

En helt vanlig onsdag, på min väg hem efter en fika hos en vän!
Jag gjorde en sak idag som lät mitt hjärta få egna vingar!

SISTA BUKETTEN!

Till att börja med så gick jag tillbaks till min lokala skobutik och bytte till en likadan sko men en storlek mindre, det får duga, för nu orkar jag inte hålla på att tjafsa mer om det!
Går det så går det, sa skomakaren vid sin läst!

Så jag går hem och går omkring med mina 37:or av märket "Rieker", inomhus en bra stund, käkar en lunch och sedan ger jag mig ut igen i det underbara vädret!

Färgerna i naturen nu är svindlande vackra, så vackert att man nästan inte ser det fula och skräpiga runt omkring!
Efter nästan två timmars lunkande, lunkande för att jag fortfarande känner mig lite förkyld och vill inte äventyra något inför de kommande veckornas aktiviteter, såsom The Phantom igen och direkt därefter en "tredagars" på dagvården i Huddingen, m m!
Det är mycke nu!
På hemvägen plockade jag som sagt säsongens sista blomsterbukett, som får pryda Mitt Mysiga Krypin några dagar!

Phantom Of The Opera - Stockholm

Det här reklamklippet börjar rulla på TV igår!
Maffigt och otroligt stiligt!
Vem kan avstå från detta mästerverk?

JAG OCH MINA SKECHERS!

Tänk vilken underbar höst vi har, ja hela september har varit alldeles underbar och jag kan fortfarande vandra omkring i mina Skechers, mina fötters "räddare i nöden"!
Tyvärr så har jag ett problem just med fötterna, de saknar i det närmaste helt underhudsfett, vilket betyder att jag går i stort sett på skelettet, vilket i sin tur gör att det gör jävligt ont!
Problemet utvidgas till att jag har otroligt svårt att hitta ett par lite finare skor, typ sådana som man har när man vill klä upp sig!
Hittills har jag plågat mig fram i några väl ingångna, utnötta och med extra sulor och gelinlägg!
Idag gick jag in i vår enda lokala skobutik och gick efter mycket om och men ut därifrån med en kasse innehållande skokartong!
Nöjd, ända till jag kom hem igen och började gå omkring här!
Efter ca en kvart, blev jag tvungen att kapitulera, det gick inte, lika förbannat!
Så nu ligger skorna i kartongen igen tillsammans med kvittot och jag blir tvungen att lämna tillbaka dem!
Skit oxå!
Jävla Systemisk Skleros!

Jag får trösta mig med att det är fortfarande sensommar,

rosorna blommar så där alldeles makalöst vackert och jag kan än en stund gå omkring i mina kära Skechers!

LÖRDAGEN 24 SEPTEMBER

Det är inte helt lätt att vara i fas med bloggandet i dessa tider när man kommer hem strax före eller efter midnatt, så nu kommer det en liten reumè från gårdagen!

Ibland händer det sig att saker inte blir som det från börja var tänkt, som tex den här gången!
Sent på fredagkväll fick jag vetskap om att ett par av mina vänner från Norge inte kunde komma pga av sjukdom och dessutom var det de som hade alla sex biljetterna till föreställningen på Cirkus!
Att inom kort varsel, kändes det i det närmaste omöjligt att hitta några som kunde tänka sig att köpa deras biljetter, inte helt billiga, eftersom de var på parkett, men tack vare storasyster som kutade runt i sin bostadsrättsförening, så var det fixat inom en halvtimma!

Så som planerat kunde sex stycken förväntansfulla, tack vare en snabb mailkorrespondens och utskrift av nya biljetter, bänka sig på Hasselbackens restaurang och njuta av en superb middag,

innan det var dags att inta våra platser på Cirkus, Rad 7, plats 711-716, strålande utsikt!

Och "precis som vanligt", så glänste hela ensamblen och Emmi Christensson, Anton Zetterholm och Peter Jöback i synnerhet!
Härmed utnämner jag Peter till den verkliga Fantomen på Operan, för jäklar vilken prestation att med en sådan närvaro, nerv och suveränt nyanserad Fantomen!
Det här är ju hans paradroll nu, mer sårbar än macho, men kanske allra vassast när Fantomen är som mest fasansfull.

Och inte helt oväntat, fick hela ensamblen stående ovationer ännu en kväll och jag höll förmodligen nästan på att ödelägga hörseln på mina bänkgrannar ännu en kväll!
Men så är det bara!

Tusen tack alla medverkande till en strålande lördag!

På återseende inom inte alltför avlägsen framtid!

HEJA SL!

I morgon ses vi igen du och jag pendeltåget, för då bär det iväg upp till huvudstaden igen!

Att åka kollektivtrafik har ju blivit som en självklarhet för mig, eftersom jag inte har införskaffat någon bil sedan jag flyttade hit ner till -08!
I Umeå bilade jag oftast, mycket på grund av avstånden och att jag skjutsade Sofia hit och dit som värsta färdtjänstservis!
Tack o lov att det funkar, om än dock med vissa förseningar av olika anledningar, men det får gå och det gäller att planera och ligga steget före!

SL, SL gamle vän. Festligt att du lever än
Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tut

Vad ska du med flyg och bil? Tåget för dig många mil
dyrare för varje år men tänk på vad du får!
På återseende i morgon!

BLÅ, BLÅ HIMMEL OCH VATTEN

Idag är det höstdagjämning, himlen har ändrat skepnad från igår när bilden togs här nere i hamnen, idag var den mestadels grå och temperaturen uppmanade till att knäppa jackan!
Jag tog ett drastiskt beslut, något som det var länge sedan jag gjort, jag har stannat inne hela tiden och myst i soffan under min el-filt!
Känner en lite antydan till förkylning, vilket jag måste ta på största möjliga försiktighet i dessa Fantomentider!

På lördag är det dags igen för mig att möta upp vänner, den här gången från Norge, på Djurgården och tillsammans beskåda The Phantom of the Opera på Cirkus!

Aaaaatjjjooooooooooooo!

PÅ ETT FLYKTIGT BESÖK!

Där kom den igen och stannade så att jag fick fånga den på bild, den via fjärilen,
som symboliserar Erik för mig. precis som en vit fjäder gör!
Nere i hamnen, en helt vanlig onsdag i slutet av september, denna september som visar upp sig i all sin glans och håller sommaren i sin hand!

Tänk att lyckas hitta känslan av att vara som en fjäril.....
Att leva i ett sammanhang där jag har en självklar plats, att ha en viktig syssla som ger livet mening,
att ha friheten att välja vart jag vill flyga och samtidigt kunna njuta av färden från den ena vackra blomman till den andra.......njut!

PLANTERINGSDAGS!

Två månades senare, nu är det dags att plantera min avokadokärna i kruka, men med försiktighet så att rötterna inte skadas!
Och av en händelse så hade jag lämplig planteringsjord hemma, typ kaktusjord!

Så nu är det bara att vänta och hoppas att den tar sig!

Sedan var det dags att proviantera, så jag gick ner till det ICA maxi med min vapendragare dramaten!
När jag närmade mig kassan, stannade jag framför väggen med lektyr av allehanda utbud och jag ögnade lite
slentriant över utbudet!
Plötsligt ser jag ett par ögonbryn och varma bruna ögon som sticker upp på en av raderna!
Jag såg direkt att de var bekanta och när jag lyfte upp tidningen, så fick jag rätt, det var Peter Jöback som prydde Bonnier`s "Nya lycko Kryss" nr 6 2016!
Inte helt oväntat, så fick han följa med hem, "vi kan väl ta en fika nästa gång". dessutom en trisslott!

Precis lagom till eftermiddagskaffet, tyvärr ingen vinst på lotten, men vad gör väl det med ett så fint sällskap!

SILVERGRÅ OCH SPRÖD I VINDEN

Planteringarna i hamnen och här i Nynäshamns centrum överlag är otroligt vackra i år, stora maffiga i en ljuvlig färgkombination i olika vita, silver och lila nyanser, dom har verkligen lyckats i år!

Som att kompensera det som man stöter på utanför COOP/Systembolaget, de som sitter med sina pappersmuggar och säger hej, hej, tjena, tjena!
Jag gick in där idag, när jag ändå var i farten, fick för mig att skicka ett grattiskort till en vän som snart fyller år!
Så där stod jag i kassakön med mitt kort och tillhörande kuvert och hade en silvergrå, liten tunn dam, mager som en sparvunge, stödjande mot sin rullator, inte en dag under 90, framför mig!
Hennes små seniga och beniga fingrar kämpade frenetiskt med att försöka veckla upp två sedlar av valören Astrid Lindgren och Evert Taube!
Till slut lyckades hon och räckte dem med darrig hand över till kassörskan!
Men det var inte färdigt än, damen grävde ner i myntfacket men det var tomt, så hon frågade en medföljande kvinna om hon hade fem kronor, som fattades tydligen, men tyvärr, hon hade inga pengar alls med sig!
Det var då jag helt självklart plockade fram en femkrona ur mina gömmor och räckte den till henne! Tänk att en sådan liten gåva kunde göra en fattig pensionär så glad, hon strålade med hela sitt livsmärkta ansikte mot mig och nästan neg av tacksamhet och tackade så ödmjukt att jag rodnade!

När jag lämnade butiken kändes det riktigt bra, att jag hade fått hjälpa, om ändock med det lilla men för silverdamen en stor lättnad!

NYPON SOLSKEN OCH ETT GYMPAPASS

Men först en liten dokumentation av mitt projekt här hemma, min avokadoodling och någonstans ska man ju börja, som tex i ett vinglas av det enklare slaget, plast, tre tandpetare och ett himla tålamod!

Men nu har jag tydligen väntat tillräckligt, det är dags att plantera i jord, enligt expertis, men varsamt så att jag inte ödelägger rötterna!

Vet inte om jag vågar, det känns så lugnt och tryggt bara såhär!
Nåväl jag får väl ta mig i kragen, fixa lämplig jord och gröna fingrar endera dan!

Så till gymmet 17 minuters promenad härifrån och påväg dit, bara sådär helt apropå och i förbifarten så blev det ännu en sensommarbild, nu rakt in i en nyponbuske och solen strålade så där alldeles underbart en lördag i mitten av september!

GALAPREMIÄR THE PHANTOM OF THE OPERA

Igår alltså, det var då det hände och jag var där!
Första gången jag varit på en Gala Premiär och i synnerhet av den här digniteten!

Dagen började med att möta upp några vänner inne i Stockholm där vi käkade en utmärkt middag på en italiensk restaurang!

I god tid innan föreställningen skulle börja, begav vi oss sedan till Cirkus och frotterade oss bland det fiiiina folket!
Festklädd publik med mycket hög kändiskvot och drottning Silvia på hedersplats.

Kvällen till ära var det en blå matta som vi fick äntra Cirkus på, ja tillsammans med kändisar och annat löst folk, typ sådan som jag!
Men det var bara att räta på ryggen, le, le för fasiken gunsan och låtsas att du är någon!

Presentshoppen fick först besök av mig för jag skulle ju ha det obligatoriska "Programmet",


okej, det slank med en nyckelring också!
Och när man är på galapremiär, då ska man ju gå omkring och mingla med ett glas bubbel i handen,

så snabbt ringlade jag mig fram i folkträngseln fram till det uppdukade långbordet!

Så ringde klockan första gången och jag och mina vänner sökte oss in till våra platser långt upp på läktare, där vi insåg att utsikten och panoramat över scenen var alldeles strålande!

Och som alltid när man är på sådana här tillställningar, så är det absolut fotoförbud under föreställningen, så därmed bara före och sedan vid publiktacket!

Fantomen levererade.
Stockholms-versionen är lika storslagen som i London, lika effektfullt iscensatt som i New York och Andrew Lloyd Webbers numera välbekanta musik framförs av 15 riktiga musiker i orkesterdiket.

Peter Jöback har dragit på sig masken som operaspöket både i London och på Broadway med stor framgång. Diabolisk som Opera-spöket, har perfekta Fantomen-rösten och visar musklerna på alla sätt.
Emmi Christensson, spelar den unga Christine med naturlighet och sjunger sina stora nummer utan att det verkar ansträngt.
Anton Zetterholm, också internationellt erfaren musikalartist som spelar den lite platta rollen som Raoul, men gör vad han kan.

Det är en mäktig föreställning med vacker musik och sprakande effekter.
Men mest sprakar det om den kraftfulle Peter Jöback.
Och om den ljuvligt sjungande Emmi Christensson.

En slösande rik föreställning, en upplevelse, det är gripande och det är vackert.
Och Jöback, han imponerar.


Stående Ovationer i en slutsåld salong!

I VÄNTANS TIDER

Ja det är mycket som jag väntar och väntat på den senaste tiden, bland annat postförsändelse från min underbara och alldeles otroligt starka och duktiga dotter Sofia!
Som jag kanske tidigare berättat, så är hon en fena på att lägga pärlplattor, inget verkar vara för svårt för henne, trots hennes funktionshinder!
Till lunch kom det iallafall en avi från posten att jag hade paket att hämta,

okej, jag fick tåla mig till eftermiddagen!
Resultatet är "precis som vanligt" makalöst,

ett porträtt av min idol och husgud Peter Jöback!

Dessutom väntar jag ju på att det ska bli i morgon, dagen som det äntligen är min tur att få gå på premiären av "Fantomen på Operan", för nu börjar det bli jobbigt att gå omkring och vara avundsjuk på alla som fått möjlighet att närvara vid X antal preview, tycker inte om att se mig själv i spegeln och tänka, "varför får inte jag", avundsjukan?
Men nu är det nära, jättenära!

Väntan på höstmörkret är inte något problem i år, för hittills har sommaren knappt släppt taget och övergått till höst och därmed förkortas ju hösten betydligt!
Jag tror att det kommer att ordna sig, jag har ju vingar som bär mig och en ängel som vakar över mig!

Det känns som om jag har mycket att vara tacksam för nu!

DAN FÖRE DAN FÖRE DAN FÖRE PREMIÄREN!

Och lååååång väntan framför tv-n, eftersom Peter väntas till Nyhetsmorgon söndag på TV4 någon gång vid tiotiden och jag vill ju för allt i världen inte missa det mötet!
Så jag hade bänkat mig soffan i god tid före, utifallatt!


Så äntligen sitter han där i soffan, precis lika prydlig som alltid och inte så som många män brukar sitta i direktsändning, "manspreading"!

Respekt!


Ett otroligt fint samtal om föreställningen Phantom Of The Opera som har premiär på onsdag den 14 september! Han berättar att han kan dra paralleller mellan rollfiguren och sitt eget liv bland annat! Peter har utgått från det sårade barnet i sig själv i sin tolkning av Fantomen. Här berättar han öppenhjärtigt om sin dysfunktionella uppväxt.
Alltid lika ödmjuk, generös och klok!

Efter avslutat inslag, kastade jag mig in i duschen, jag blir alltid väldigt varm när omtalade artist är i faggorna på ett eller annat sätt!
Nu åter till det där om recept på livsuppehållande åtgärder, eller åtminstone kärlvidgande och immunförsvarshöjande åtgärder, jag måste än en gång ta upp det med min läkare på Reumatologen!
I allafall, så fick jag så mycket energi av morgonen, att jag formligen studsade ner till Friskis & Svettis där det precis som vanligt var knökfullt med testosteronstinna medborgare som fortfarande bor hemma hos mamma, som precis som vanligt städar efter dem!


Och här sitter jag nu, kvällen som det är generalrepetition på "Fantomen på Cirkus"!
En egenskap som jag själv tycker illa om, den är avundsjuka, men den har drabbat mig i kväll!

DET SKA BÖRJAS I TID!

Och hur jag än försöker blunda för sanningen och det oundvikliga, så närmas det pension även för mig!
Ja, om inte det råkar sig att undertecknad går hädan innan, men det får inte hända, ty nu har jag ju investerat i den närmaste framtiden, tid och pengar på Cirkus här i Stockholm!
Så en bister påminnelse damp ner på dörrmattan vid lunchtid och med mitt namn på plastomslaget, så omtänksamt!
Fan också!

Det är förövrigt den första förhandsvisningen / publikrep i kväll på Phantomen på Operan på Cirkus och här sitter jag, alltså hemma i soffan!
Skit också!

Igår gick och gick jag i runda slängar ca tre timmar, så idag fick det bli dammsugning följt av Friskis & Svettis några timmar!