HALLOWEEN 2016

Å tack o lov så har vi porttelefon här nere i entrèn, så jag slipper grannskapets ungar springandes här i trapphuset ringandes på dörrarna och tigger godis!
För fy fasiken va trött jag är ikväll!
Beträffande mitt pekfinger, igår var det precis nio år sedan fingertoppen amputerades!

Därmed önskar jag en skön och lugn Halloweenafton!

SISTA SKÄLVANDE HÖSTDAGEN

Enligt SMHI, så var det här nog den sista vackra höstdagen innan regn, snö och den oundvikliga vintern träder in!
Så nu gällde det att ta vara på varje sekund där ute i den vackra höstsolen och försöka fånga de sista färgerna, de blå och flera nyanser av gult!


Efter ungefär en timma i skaplig motionstakt men några korta avbrott för fotografering, jo det är liksom ett måste, liksom att mitt jobb sitter i ryggmärgen och är alldeles omöjligt att lägga bakom mig, så ringer min syster Eva och frågar var, vad och om jag har lust att följa med henne ut till kolonibyn för en sista koll!
Tänk hur det var förr, då när man ringde till någon och vederbörande svarade på andra sidan av tråden, ja då visste man ju var hen var någonstans, nu kan man vara precis vars nånstans!
Det sista "vars" var också en sån där litet uttryck som språkvårdare får huvudbry av, var, vart eller vars. För mig som har bott i så gott som hela mitt liv i Umeå, använder vars till det mesta och o, ha ha ha!
Nå, det där var ett litet sidospår, nu tillbaka till dagens jakt på det ultimata avslutet på hösten!
Eva plockade upp mig på min väg och så åkte vi till Kalvö,




där vi vandrade omkring bland stugorna och njöt av det som fanns kvar av sommaren!

CIRKUS ELLER RÄKAFTON?

Valet var lätt!
Räkaftonen var inplanerad till igår fredag, men av olika anledningar inställd, så där stod jag med 225:- exklusive dryck, till övers och av outgrundliga anledningar, eller kalla det för beroende eller avund, hade jag för ungefär två veckor sedan, varit in och kollat om det eventuellt kunde finnas en plats ledig på Cirkus någon gång mellan fredag och lördag, eftersom jag visste att en god vän från Norge skulle komma dit!
Om du har varit in på ticketmaster.se på Cirkus, så ser man ju de där blå prickarna som betyder "ledig plats", varje gång jag kollade, så fanns det en endaste blå prick kvar, dag efter dag!
Så "häromdan", bestämde jag mig, det får bli mitt lördagsnöje, nu igen!
Summa summarum, 214:- mer än räkafton, men det var det värt med råge!
Jag anlände i mycket god tid innan och intog rollen som autografjägare vid sceningången och resultatet blev nästan MVG, så när som tre!

Min vän från naboland träffade jag självklart och vi fick en god stund tillsamnas innan vi skildes åt, men på återseende igen, nån gång, nån stans!
Det är så det är att vara fans!

HÖSTENS NYHETER

Betalade kontant inne i en butik här hemma idag, av en händelse, ty jag brukar nästan aldrig ha kontanter på mig!
Jag tog emot slantarna, ju för så hette det förr, slantar, direkt i handen och stoppande ner dom i fickan, utan att titta vad jag hade i handen!
Kanske jag skulle ha stoppat ner mynten i pappersmuggen utanför affärn, eller vad tycks?
Först när jag kom hem så upptäckte jag att det var de nya mynten!
Passade fint mot höstlöven som speglade sig i solskenet, en helt vanlig fredag i slutet av oktober!

Uppmärksamma läsare märker att jag slänger mig med talskrift titt som tätt, apropå den debatten om "de, dem och dom!

GETINGMIDJAN!

Jag kravlade mig upp ur soffan idag och tog mig till Friskis & Svettis!
Värmefilten VS gymmet eller Cirkus, ja lite så är mitt liv inrutat nu för tiden, tre tänkbara värmekällor som inte gör ont!
För det där med Ilomedindroppet är verkligen ingen spabehandling direkt och varmare blir jag inte heller, bara tröttare verkar det som!
Ironiskt nog, så vågar jag tyvärr inte tacka nej till eländet heller, för vad har jag att välja med, inget, det finns inget som man vet bestämt hjälper, utan allt är en chansning verkar det som!

"Getingmidjan", jo det är så den här lilla gångvägen heter här i Nynäshamn, en lite bortglömd plats på jorden, ett tillhåll för minder nogräknade element dessutom, väl skymda av den frodiga växtligheten!
Getingmidja lär jag däremot aldrig få, hur mycket jag än går på gymmet, förresten är det inte det jag försöker uppnå heller, utan bara styrka, balans och spänst!

FÖRUTOM VÄRMEFILTEN DÅ!

Min bästa vän här hemma, värmefilten, min kavaljer nästintill!
Det enda som jag inte har är att sätta namn på filten, jag har ju för vana att döpa mina kära ägodelar, måste fundera ett tag!
Peter är väl för "taget" redan, eller?

Nämen skämt åtsido, fjärrvärme i all sin demokratiska och rättvisa ordning, men nu är det ingen lek längre för mig, jag håller verkligen på att frysa ihjäl här hemma!
För vanligt folk är väl 17-18 grader inomhus helt okej, framför allt i sovrummet, men det funkar inte för mig!
Igår var jag på gymmet några timmar, så idag var det återhämtning, vila och det betyder soffläge, fullt munderad under värmefilten och handledsvärmare!

Knepigt det här!

TVÅ MÅNADER TILL JUL!

Planeringen till julen är klar, tomtarna är väckta ur sin skönhetssömn, luvorna på och skäggen ansade!
Nu dröjer det inte länge tills jag, med gott samvete, kan lägga Jul-CD:n i spelaren och "Julboken" kan ligga och pryda min skänk, nått mer behövs knappast i min enkla boning!
Myyyysigt!

DET VAR BÄTTRE FÖRR!

Sex veckor senare och ännu har min försändelse inte landat på min hallmatta!

Ska de vara såhär, ska det va såhär???

Sopbilen kommer här utanför mitt sovrumsfönster tidig måndag och torsdagsmorgon, punktligt och noggrant, men posten lyser med sin frånvaro!

Jag har kontaktat avsändaren till min försändelse, men de hade ingen riktigt bra förklaring, "återkom igen om ca två till tre veckor om den inte har kommit"!

Min misstanke är dock att det är Postnord som har försnillat ännu ett brev, den här gången till undertecknad!
Dessutom väntar jag ännu en försändelse inom kort från en vän, min oro över att den inte heller kommer, gnager i mig!

Som sagt, det var bättre förr, då kunde man skicka brev, utan att vara orolig över att de inte kommer fram!
Skärpning Postnord!

SUCKARNAS GÅNG!

Nä, så illa är det inte, men nog är det mycket gäspningar och suckar på den här gångvägen den arla morgonkvisten!
Av en händelse så råkade jag ha ett läkarbesök idag på Sklerodermimottagningen, en lite domedag liksom, få veta hur jag egentligen mår enligt alla undersökningar och provtagningar som tagits sedan februari och det var ju lite oroligt men också intressant!
Skulle mitt leverne ha stjälpt eller hjälpt mig under dessa åtta månader, raska långpromenader, stilla lunk och styrketräning! Det där med tjuvrökningen häromdan, det ska vi inte tala om, sshhhyyyyyyy!!! Lite gott vin då och då, det har ingen dött av tydligen, ty slutresultatet visades sig MVG, sånär som på några små, i det närmaste obetydliga förändringar i hjärtat och några fingertoppar!
Bra där gunsan!
Ett recept på Nitroglycerin, salva, ska jag kanske tillägga, att smörja fingrarna med ibland, när det är som jävligast, var det enda som tillkommit på min medicinlista!
Strålande!

Så med en OK-stämpel i pannan, kunde jag lämna Huddinge sjukhus på lätta fötter för den här gången!
Thjooooooo!

Firade med en supergod lunch på ChopChop Asian Express i Handen, dödstrött men nöjd och glad!

NÄR LÖVEN FALLER!

Inläggets rubrik är snubblande nära titeln på en sång kan hända,
men den passar här just nu, så ursäkta stölden!

På vägen hem efter två timmars gymmande på Friskis & Svettis!
Egentligen hade jag inte tänkt göra någonting, hade hamnat under värmefilten där hemma idag igen, tredje dagen på raken, men fick så himla dåligt samvete över mitt tilltag och lathet, så snabbt som blixten tvärpackade jag ryggan och begav mig till gymmet!

Jag är glad att jag trots allt tog mig ut, fast jag just för tillfället är i en riktigt kall och trött period, kan ha att göra med förra veckans tuffa behandlingar!
Att toppa det med Fantomen på Operan som plåster på såren, var ett tappert försök iallafall!

Hösten är vacker, det gäller bara att tillåta sig att se och känna, klä sig varmt i synnerhet och njuta av livet en stund i taget!

BÄSTA MEDICINEN!

Tre dagar på sjukan och ändå frusen ända in i märgen, värmefilten där hemma är min enda räddning, adderad med handledsvärmare och långkalsonger, ja lite så är det att ha Systemisk Skleros!
Så den som är avundsjuk på mig, byt med mig under fyra årstider!

Så igår hade jag ännu en biljett till Cirkus, min fjärde hittills sedan premiären, galet?
Den bästa medicinen och värmekällan ever!

Jag begav mig i god tid till Djurgården, bara därför, eller för att få insupa atmosfären, käka lite middag från COOP, kycklingwrap, öppnar en liten flaska Sparkling Chardonnay 26:-/flaska , 200 ml, torr, fruktig smak med inslag av äpple, päron och citrus. Serveras vid 8-10°C som sällskapsdryck, alldeles själv inne på den fashionable toaletten på Scandic Hasselbacken, ett krypavstånd från Cirkus!
Okej, jag kan passa på att vara riktigt ärlig nu när jag redan är på gång, jag rökte också, jag hade ju ingen som jag behövde smygröka för!
Jag var ju själv!
Jag vet, det är helt förkastligt att röka när man har Sklerodermi, men jag tar eget ansvar och det händer väldigt sällan!

Den här gången hade jag bokat läktare vänster sida, rad 9, plats 906 med delvis skymd sikt, = billigt!
Tack o lov, så har jag både tidigare och sedan bättre platser!

Beträffande kvällens föreställning,

ja den var "precis som vanligt" lika fantastisk som tidigare,
men lite sedd från sidan som sagt!

Till veckan ska jag till mig reumatenläkare igen, då måste jag ta upp det här med recept på Peter Jöback, det måste väl ändå vara minst biverkningar och betydligt billigare än läkemedelinfusion!
Jag är den jag är, det är inte mitt val om du gillar det jag gör eller inte!

MITT MANTRA!

Sista dagen med läkemedelsinfusion Ilomedin för den här gången!
Och som alltid möts jag av den här texten på anslagstavlan i korridoren på väg till mitt rum på dagvården M88!

Började med en ny nål i armen inne hos syster Karin på lab efter en snabb sväng till kylskåpet och ställt in kaffemuggen på rummet!

Dagens reflektion på pendeln!
Min blick sveper försiktigt från ansikte till ansikte, utan att det blir alltför uppenbart att jag verkligen tittar på allas munnar, därefter lite flyktigt slänger en blick på mig själv i speglingen i fönsterglaset och konstaterar, det är bara jag i hela vagnen som inte har några läppar!

Jag försöker obemärkt fukta dem och pluta, men inser att det förmodligen ser jäkligt dum ut och istället ler lite fånigt, ty det är endast då som jag åtminstone inte ser ut som en karp.
Ett karakteristisk utseende för Systemisk skleros är just karpmun!

Äsch skit samma, jag ser sur och elak ut, men jag vill inte lyssna och är glad ändå, på insidan, för egentligen har jag ju massor att vara glad för, trots allt!

FORSKNING OCH FRAMSTEG

Påväg hem!

En mormor och hennes guldklimp, en liten tjej, ålder beräknad till ca 7 år, eftersom hon hade en skolryggsäck, okej, en mobiltelefon också, men det har väl alla barn över fyra års ålder vid det här laget!
Nåväl, jag sitter mittemot dem på pendeln!

Mormor tar upp en tidskrift ur sin väska och Alva, jag flickan hette så, tog fram sin mobil och började spela ett spel av något slag!
Mittemot Alva och bredvid mig, sitter en kompis till henne och hon spelade också på sin mobil, de har lite konversation om dock sporadisk, men ändå!

Plötsligt vänder mormor sig till lilla Alva och visar henne en bild i tidningen och säger, "den här drunknade för 40 miljoner år sedan, spännande, eller hur?"
Alva tittar upp lite ointresserat mot bilden och fortsatte sedan med sänkt nacke över sin mobil!
Kompisen sträcker sig över till Alva och visar något från sin mobilen och Alva kollade intresserat glatt över vad hon såg!
Ja så fortsatte det tänkvärda triangeldramat på pendeln, tänkvärt inför framtiden, vad händer den dagen Alvas mormor inte längre finns, kommer Alva att sakna de där små försöken till samtal från mormor eller försvinner hon likt ett spel som inte vinns!
Ta vara på de små stunderna medans de finns, lägg undan mobilen och minns!

Kanske mormor vet hur man fäller ett träd utan att googla!

NÄRBILD!

Bilder som fladdrar förbi, en dag som egentligen inte innehåller särskilt mycket av värde, för så ser det ut när jag sätter mig på pendeltåget en tisdagmorgon, så tidigt att det fortfarande är mörkt ute!
Samma trötta, halvsovande medpendlare, påväg till jobb eller bara bort från något, eller kanske påväg hem till någon!
Jag har börjat med att ha mina öronsnäckor i öronen men inget ljud på, bara för att vila i ingenting men ändå stänga ute det mesta bruset där ute!
Samtidigt kan jag lugnt luta mig tillbaka och delta i livet som pågår runt omkring mig, ganska spännande faktiskt!

Väl framme på sjukhuset och ljuset har återvänt!
Jag lägger in mina LCHF-muffins i kylskåpet, tar en mugg kaffe och sätter min i väntrummet!
Karin hälsar mig välkommen in till lab, efter tredje försöket så sitter infusionsnålen på plats och jag får träffa min sköterska för de här dagarna, en ny trevlig tjej som visar mig till rum 5!
WOW, enkelrum med tv, gud va skönt!

Idag behöver jag inte luta huvudet åt ett bestämt håll hela dagen för att konversera och vara hövlig, idag kan jag bara vila, vara tyst och kolla på tv rakt fram!

Imorgon är en annan dag, men precis lika dan som idag!

LÖRDAGSNÖJE GRANDIOS!

Matinè på Cirkus!
Lördagar är det dubbla föreställningar av Fantomen på Operan och idag hade jag glädjen att få överta en biljett som hade blivit över, hur nu något sådant kan hända, tack Gro för biljetten iallafall!

I vilket fall som helst, så begav jag mig upp till stan vid tolvtiden och det blev lagom utan att stressa, dessutom hade jag bestämt att försöka möta upp en kär vän innan föreställningen skulle börja och lyckligtvis hittade vi varandra i folkvimlet en stund innan det var dags!

När dörrarna öppnades skiljdes vi och jag sökte upp min plats för eftermiddagen!

Riktigt bra, förutom att jag skymdes från höger scen, men jag har ju sett den tidigare och kommer att få se den vid flera tillfällen! Förresten det är ju det som är tjusningen med att se samma föreställning flera gånger men från olika håll, då missar man ju ingenting!

Behöver jag säga att dagens matinèföreställning var alldeles, alldeles fantastisk och tårarna var omöjliga att hålla borta!
Sån underbar musik och dramatik berör mig på djupet, tillsammans med strålande skådespelare, ja då blir det ståpäls och tårar!

Tack gode gud att jag har fler tillfällen att uppleva detta mästerverk!
Hittills har jag, sammanlagt med London och Broadway, sett The Phantom of the Opera tio gånger!
Ja jag vet, jag är knäpp, men det bjuder jag på!

PENGARNA SKA RULLA!

Nämen va fan, min gamla tv släkte ner i förgår, inte helt ska jag väl säga, men alla människor såg ut som om de satt nere i en källare med enbart några få stearinljus tända, mysigt, men ack så tröttsamt i längden!

Så idag fick jag hjälp av svåger att fara till MediaMarkt i Länna för att inhandla ett stycke tv-apparat, dags dato!
Mycke pengar kan tyckas, ungefär som en utlandssemester en vecka, men för mig är det en stor del av sällskapet här hemma och utomlands far jag ju nästan aldrig,så för mig är det rätt prioritet!
Om jag sköter mig väl, så kanske jag överlever den här och inte tvärt om, för det känns lite magstarkt att investera i mig själv vid så hög ålder! ha ha ha ha ha ha

FANTOMEN PÅ OPERAN

Snart är det dags igen att bege mig upp till storstan och Cirkus för ännu en repris av denna storslagna och grandiosa föreställning!
Peter Jöback strålar och griper tag och berör i denna storartade musikkaramell!

KNAPPELSKÄR 4 OKTOBER

Som om jag vore en del av hela alltet, att jag vill omfamna hela universum och bara skrika rakt all min glädje över att få uppleva denna vackra plats!

Att vandra omkring i livets labyrint kan te sig spännande, utvecklande och utmanande tidvis,
men ack så skönt när man har funnit ett lugn i själen, där man kan stanna upp utan att det blir tråkigt oavsett!

THE PHANTOM OF THE OPERA 30TH ANNIVERSARY

Ikväll för precis fem år sedan satt jag bänkad tillsammans med en av systrarna och svåger och såg på direktsänd filmförevisning här hemma på vår lokala biolokal under spänd förväntan och det visades sig ge strålande utdelning i slutet av föreställningen!
Tyvärr är det inte direktsänt den här gången, men om jag får gissa, så kommer min absoluta Phantom även den här gången att närvara vid firandet!


På måndagen den 10 oktober kommer West End produktionen av Andrew Lloyd Webbers klassiska musikalen "The Phantom of the Opera", på Her Majesty Theatre, firar 30-årsjubileum med en mycket speciell välgörenhets galaföreställning till förmån för musikalen!
Biljetter finns till försäljning nu via Her Majesty Theatre Box Office.
För att fira denna milstolpe, kommer den nuvarande ensamblen inklusive Ben Forster som "The Phantom", Celinde Schoenmaker som "Christine Daae" och Nadim Naaman som "Raoul" att få sällskap på scenen av medlemmar av det ursprungliga bolaget och särskilda gäster i en speciell final.

EN EPOK ÄR ÖVER

Om precis tre månader är det 65 år sedan den här lilla artikeln syntes på ledarsidan i NORD-SVERIGE!
Händelsen utspelade sig på Sollefteå sjukhus under nyårsnatten mot 1952!
Egentligen var det inte alls meningen att det skulle ske på sjukhuset 3 mil hemifrån, men eftersom undertecknad började krångla i elfte timman, så fick mina föräldrar tänka om med det basta, allt skulle ju ske hemmavid i lugn och ro!
Inget skulle bli sig likt efter det skulle det visa sig!

Och nu ska BB i Sollefteå läggas ner vi årsskiftet!


Om det vore kvoteringen inom barnafödandet, så skulle säkert BB finnas kvar på alla sjukhus i landet oavsett geografiskt och avstånd!
Kanske inte så konstigt att norrlands inlandskommuner avfolkas!
Samtidigt som det är överbelastat på sjukhusens BB-avdelningar i storstäderna i resten av landet!
"Ur led är tiden"

ÄNNU EN SÄSONGSPREMIÄR!

Idag gick jag ner till hamnen och käkade lunch på Rökeriet http://nynasrokeri.se/!
Mjukglassens tid är förbi för en här gången, men som tur är så finns det andra läckerheter här nere i hamnen, okej, en sån här sopptallrik kostar som fyra mjukglassar, men va fasiken, den var jag värd och kan man fira oktobergs ankomst på bättre sätt, än att sitta ute på deras terrass i solen och njuta av fisksoppan!

Apropå det, nu ska jag gå omkring här hemma och vända blad på alla mina almanackor,
kom på att jag har glömt det, vilken tur att livet rulla på ändå!



Central Park, New York!