FORTSATT OSTADIGT

Kanske ett tecken från Erik, "ta det lugnt nu mamma", för det är ju alldeles utmärkt med skitväder nu när jag ändå måste ta hand om mig!
Fast det finns ju inget skitväder, alla väder är ju bra och har en mening, ja precis som vi människor, alla är vi olika och har ett värde, oavsett!

Skurarna avlöste varandra och vinden slet i träden, så de såg ut som spända pilbågar här utanför mina fönster!

Underbart att bara vara alldeles själv, tussa omkring i mjukiskläder och osminkad!
Dessutom fick jag hjälp igår med att handla hem det mest nödvändigaste såsom mjölk, bröd och frukt, så det går verkligen ingen nöd på mig, jag har tak över huvudet, varmt och skönt under min värmefilt och framför allt gott sällskap by me I and myself!

För visst får man säga att man trivs i sitt eget sällskap utan att det låter egoistiskt och konstigt!
En klyscha, "man måste älska sig själv, för att kunna älska andra!"
Jag har jobbat på det en hel del de senaste åren och har kommit en bra bit på vägen!
Ja, lite som det där med att hjälpa sig själv först, innan man hjälper andra!

VÄRLDSSKLERODERMIDAGEN

I dag är det VÄRLDSSKLERODERMIDAGEN!
Sklerodermi eller Systemisk skleros är en ovanlig reumatisk sjukdom.
Det finns ca 2000 med diagnosen i Sverige.
Idag taggar vi #ScleroSmile för att synliggöra diagnosen

En Kväll Med Peter Jöback Live på Hamburger Börs Stockholm, lördag 16 April 2011!
En liten, rödblommig, varm och överlycklig sklerodermikärring tillsammans med
Den här mysiga och alldeles underbara killen som förresten har namnsdag idag! Grattis Peter ❤️❤️❤️


För det är ju bara Peter som värmer mig bättre än Ilomedinet!
Han är Världens bästa medicin, som borde vara på recept!((❤️))
Vilket sammanträffande förresten, jag tror på ödet!

HJÄLP DIG SJÄLV INNAN DU HJÄLPER ANDRA

Igår kom jag hem till Nynäshamn igen, till min egen säng och tack o lov för det, för på midsommardagens morgon vaknade jag av att det brände till bak i näsan på vänster sida och ner mot halsen!
Saken är den att Sofia och jag delade 24 timmar tillsammans med en assisten som var ordentligt förkyld!
Jag har ju nedsatt immunförsvar pga Sklerodermin, så att jag skulle bli smittad kom som ett brev på posten!
Tyvärr så hände det precis samma med Sofia och i detta läge är det ytterst olämpligt, hon har ju nog ändå så att säga!
Fuck cancer!!!
På torsdag ska hon förresten till sjukhuset igen för en ny biopsi av tumören, läkarna vill dubbelkolla om det är samma sort som för 25 år sedan, vilket låter väl mest troligt!
Så nu är det bara att vänta på nytt svar inom kort!

Därav beslutade jag mig för att resa hem för att kurera mig i lugn och ro, för till vilken nytta är jag som bara snorar, hostar och ser allmänt bedrövlig ut, det drar ju bara ner Sofia ännu mer, istället för att lyfta!

Det är tur att hon har några friska assistenter som kan finnas vid hennes sida och kaninen som kan trösta och locka till skratt i all bedrövelse!


Hoppas att det är bättre väder nästa gång jag reser upp till Sofia, den här gången fick jag i alla fall ingen användning av baddräkten som jag packade ner, bara regnrocken, ja förutom på midsommaraftonen då!

Å som de säger i säkerhetskontrollen på Norwegian, "hjälpa dig själv innan du hjälper andra"

MIDSOMMARNATTEN ÄR HÄR!

Men allt började med att försöka ta mig upp från golvet efter ännu en natt här hos Sofia,

jag delar ju samma nattlogi tillsamman med en assistent, som sover i bäddsoffan,
man ska ju spara på ungdomen, de ska ju ta hand om oss gamla när den tiden kommer!

Idag hade jag helledigt, alltså Sofia hade assistans och skulle åka iväg till några kompisar och fria midsommarafton, "morsan får inte följa med, det är inte coolt"!
Så jag hade bestämt med min gamla vän Agneta. att vi skulle träffas!
Hon kom och hämtade mig strax efter lunch.
Vår första plan för dagen var att fara till Röbäcks kyrkogård, där jag har min son Erik begravd!
Eftersom Agneta inte viste vägen dit, så fick jag köra hennes gamla Saab!
Jag säger bara det, jag har kört många olika bilar och älskar att köra bil, men det här var verkligen något i hästväg!
Ingenting var som vanligt, trångt, bökig växellåda och startnyckel, nä tacka vet jag min kompis Mias Jaguar!

Nåväl, vi kom oss till kyrkogården utan några som helst missöden.
Där var det precis lika lugnt och stilla som vanligt, vinden susade i furorna och fåglarna kvittrade välkomnade!
Förra året, när Sofia och jag var hit, då var det snortjockt med mygg, men i år knappt några alls, förmodligen pga, den kalla våren och försommaren, inget ont som inte har något gott med sig!
Alltid lika sorgligt att kom till graven, eftersom det aldrig är någon annan än jag som besöker den och fixar till det, precis som nu!
Så det var bara att falla på knä, rensa bort ogräs, plocka bort mina gamla gravljus och den bruna julkransen och sönderrostade ljuslyktan, som skulle ha tagits bort för länge sedan.
Agneta hade den goda tanken, att plocka med sig några kvistar syrener, som fick pryde graven, tack Agneta för den fina tanken!

I morgon skulle det föresten vara Eriks 33-åriga födelsedag!
Hoppas att han får smörgåstårta igen, var han nu är, lite här och där!
Saknar dig Erik!

Sedan for vi vidare, "jag kör Saaben", in mot stan och så hamnade vi på Gammlia friluftsmuseum!

Vi beslutar oss för att försöka hitta en parkering och sällar oss bland midsommarfirarna där, precis lagom till resningen av midsommarstången och "små grodorna"!
Folkligt, trevligt och framför allt vackert väder, fortfarande!
För det där med vädret och i synnerhet just på Midsommaraftonen, kan ju vara lite vanskligt!

Vidare färd "jag kör Saaben" mot Mariehems centrum och ICA Kvantum, för att komplitera lite grädde till jordgubbarna!
Sedan hem till Sofia och mig, där vi tog en välbehövlig kaffe, innan det var dags att förbereda den obligatoriska midsommarmaten, alltså i stort sett samma som julmaten och påskmaten, förutom nubben då förståss!
Jordgubbar med grädde ute på balkongen fick bli en värdig avslutning på Midsommarfirandet!


Och fortfarande vackert väder, om ändock lite svalt i luften!

ENERGIN ÄR TILLBAKA

Efter en såndär helg, så är det nästan som att jag går på små vita moln och med ett fånigt leende på läpparna, ja nu har jag ju inga läppar förstås, Sklerodermin har ju tagit bort dem, men ändå, jag kan ju åtminstone dra på smilbanden fortfarande!
Så vad passar väl inte bättre, än att dela med mig av glädjen nere i hamnen bland sommarrusiga turister och lediga Nynäshamnare!

Kryssaren Norwegian Getaway låg i hamn dessutom, så det var verkligen storslaget, blandat med segelbåtar, yachts och katamaraner från när och fjärran, samt lokala småbåtar som låg lite blygt och generat bredvid!

Min femte mjukglass var det inget problem att slicka i mig heller, så gottigott sååååå!
På hemvägen, fortfarande småleende, för det där ruset sitter i länge, så njöt jag av blomsterprakten!

I LOVE MUSICALS

I sena timmen, så måste jag erkänna med besegrad av trötthet, så jag återkommer till inlägget i morgon!
Men jag säger bara det, WOW vilken jäkla kväll!!!!
Som alltid har jag en väldigt lång landningssträcka efter konserter, men efter lördagens mastodontkonsert på Ullevi, Världens största musikalkonsert, så är det nästan omöjligt att landa!

En riktigt behaglig tågresa med MTR ner till Göteborg i god tid, vill inte stressa!
Checkat in på ett litet enkelt hotell men gångavstånd, utsikten hade mer att önska, men jag skulle ju ändå bara sova där en natt.
Kvällens utsikt var huvudsaken och huvudkudden därefter!



Jo, hälsade på mina vänner på Gothia Towers, 27:e våningen!
Hur gick nu det där till?
Jo hela Göteborg vallfärdade dit, såg det ut som i alla fall!

Sedan den obligatoriska gemensamma middagen med likasinnade på restaurang och jag kan sätta en redig summa på att de flesta matgästerna hade samma mål efter maten, att ansluta sig till vallfärdståget mot Ullevi!
26742 personer samlades till AA-möte för att erkänna sitt härliga och fullkomligt ofarliga beroende I LOVE MUSICALS!
Inte helt oväntat, så hade jag försett mig med en riktigt skaplig plats, rad 2!


I väntan på att konserten skulle börja, mötte jag många både gamla och nya vänner som också hade tagit sig dit från när och fjärran!

26742 personer samlades på Ullevi för att bevittna världens största musikalkonsert. Peter Jöback, Helen Sjöholm och Tommy Körberg uppträdde för första gången tillsammans och backades upp av Stockholm Sinfonietta, en stor dans-och sångensemble och stjärnsolisterna Emmi Christensson, Ma-Anne Dionisio, Scarlett Strallen och Tam Mutu.
Samtidigt firade Peter Jöback 20 år som artist.

Höjdpunkterna var så många att jag inte kan räkna upp dem alla.

Everybody says don´t med Peter Jöback



Ouvertyr Stockholm Sinfonietta


My fair lady med Helen Sjöholm och Tommy Körberg
Och sedan avlöste det ena underbara musikalen efter den andra!










Peter Jöback har med världens största musikalkonsert tagit genren till ny nivå, musikalfebern har aldrig varit större.
Kvällen slutade med ett välkomponerat fyrverkeri, efterföljt av ett konfettiregn som lyste upp den mörka sommarnatten!


Once in a lifetime

På vägen tillbaka till hotellet, lyckades jag knycka med mig två gigantiska inramade posters, konserten var ju slut så, va fasiken!

I Love Musicals slog rekord på Ullevi!


Tusen tack Världens Bäste Peter, som gjorde det här möjligt, tack för ditt mod och sluta aldrig att drömma!

EN KAFFE PÅ HAMNTRAPPAN

Det gäller att passa på, nästan lite som paniken flåsar mig i nacken, ska jag hinna finna lugn och ro, samtidigt som jag ska hinna vara aktiv, tänka klart, packa, hinna med tåget, hitta hotell, vännerna som väntar på biljetterna, hinna käka middag med dem innan konserten!
Fy fan va jag är patetisk, hur ända in i helskotta kan jag göra en sådan stor sak av en tripp till Göteborg, när det värsta händer uppe i Umeå!
Allt är relativt, som man brukar säga!
Jag skäms över mig själv, så egoistisk som planerar en nöjestripp, när jag egentligen borde vara hos Sofia!

Fågelkvitter överröstar inte tankarna, så jag sätter in snäckorna i öronen och höjer volymen på musiken från mobilen istället, lite som att stoppa huvudet i sanden, då varken syns eller hörs det dåliga samvetet!
Nä, det här går inte, lika bra att vandra vidare, hemåt och landa på balkongen med ännu en kaffe och ännu mer skuldkänslor!

Men gud va skönt det är att leva här och nu!

GÅ SAKTA FÖRBI!

Eller gör som jag, stanna upp och njut av blomsterprakten och känslan av lugn och frid!
Lugnet före stormen!

TA HAND OM VARANDRA

Gå ut och lev livet, precis som vanligt!
Och det gör jag, som idag, gick jag ner till hamnen och käkade en härlig lunch tillsammans med lillasyster!
Så skönt att försöka tänka på något annat, släppa alla tankar om sjukdom och elände, åtminstone för några timmar!
Självklart dök det dåliga samvetet upp ständigt och jämt mellan tuggorna, samvetskval över att jag sitter här och njuter av det vackra vädret och god bakad potatis, skagenröra, härlig sallad och en lagom öl!
Istället för att vara uppe i Umeå hos Sofia, trösta, lyssna och vara närvarande i synnerhet!
Dålig mamma, egoistisk kärring eller klokt tillvaratagande av min självbevarelsedrift?
Den som vill döma, gör det tyst och tänk i ett längre perspektiv!
Jag måste överleva för att orka finnas där!


Tids nog och lite mer förberedd och tankad med god energi,
så sällar jag mig till min tappra och älskade dotter i Umeå!

EFTERLÄNGTAD MJUKGLASS

Jag var bara tvungen att få resa hem, åtminstone för en vecka eller två, ladda inför det som jag har framför mig!
Idag är det precis en vecka tills jag ska vara på Ullevi, Världens Största Musikalkonsert, I LOVE MUSICALS!
Som jag har väntat och längtat och mitt i allt det, så avbröts längtan och förväntan av oro, sorg och förtvivlan, cancerdjävulen visade sitt fula tryne igen hos min älskade dotter Sofia!

Två veckor hos henne som ett moraliskt stöd och bollplank för frågor och tankar, för det är ju tyvärr det enda man kan göra i en sådan här situation, finnas tillhands, trösta och peppa!

Men vi beslutade tillsammans att jag kunde åka hem och hämta kraft, på det enda som hjälper för min del, i lugna och ro här hemma i Nynäshamn, vandra omkring, käka mjukglass och bara vara!
Och bäst av allt, planera och packa för den bästa medicinen av dem alla, en kväll med underbar musik, Ögon-och-Örongodis och min Räddare i Nöden!
Precis som jag gjorde när min son Erik just hade dött, jag reste iväg på tre Julkonserter under en vecka, just för att tanka god energi och kärlek, för att orka med det som väntades av mig, att begrava min älskade son!
Den här gången vill jag finnas nära och tillhands för Sofia i den mån jag kan, för det kan bli en tuff tid framöver för henne med behandling av diverse cytostatika, eller vad som finns tillbud den här tredje gången! Fy fan va orättvist, om det finns en gud, varför har han då bestämt att hon ska gå igenom det här nu igen!
Nä, nu räcker det!

NATIONALDAGEN!

Man kan fira stort och man kan fira smått, jag väljer det sistnämnde, ensam på balkongen!
Nu lider den här vistelsen mot sitt slut, för den här gången och det ska bli riktigt skön att komma hem igen och ladda och hämta energi för nästa gång, tror det behövs!

SÄLLSKAPLIG KANIN

Tur att mitt barnbarn är så sällskaplig, för nu är det trist, jättetrist, regnigt, grått å allmänt dödstråkigt!
Efter snart två veckor i väntan på fortsättningen av utredningen av Sofias tumör, så har jag bstämt mig för att resa hem en tid!
Electra, alltså kaninen, har jag skämt bort å det grövsta med äpplen, morötter, maskrosblad, förutom hennes vanliga foder och surra med henne stup i kvarten!

Brännbollsyrans sista dag, lördag, var jag ute på ängarna och frös någon timma!


När jag gick in i folkmassan bland hundratals studenter, barn och föräldrar som ville beskåda festligheterna, så fick jag en såndär obehaglig känsla att, "tänk om det händer ett attentat,här nu, en bomb, en självmordsbombare mitt i bland alla dessa människor"!
Men sedan skakade jag av mig det och tänkte, "NEJ, de ska inte få begränsa mig och göra så att jag inte vågar vistas i stora folksamlingar utan att vara rädd för illdåd!
Och aldrig i helvetet att jag skulle avstå från Världens Största Musikalkonsert av rädsla!

Nu är det dags för lite mer äpple till barnbarnet!