VÄRLDENS BARN

För exakt en timma sedan gick startskottet för insamlingen till Världens Barn!
Jag tjuvstartade redan vid ettiden idag, för jag var nere på stan tillsammans med min kompis Mia, i väntan på att aktiviteterna runt Kulturveckan här i Nynäshamn skulle gå av stapeln klockan 15:00!
Så vi hamnade på biblioteket en stund och där fanns det ett litet bord med diverse loppisfynd som var öronmärkta till just Världens Barn!
Jag föll pladask för de här små skönheterna från Skultuna Mässingbruk för endast 110 kronor, som gick oavkortat ner i en Världens Barn-bössa!

Dagens goda gärning som adderas med att jag naturligtvis är Världsförälder, vilket innebär att jag skänker 100 kronor per autogiro varje månad!
En klapp på vänster axel, gunsan!

ÄNTLIGEN FIBER

Två dagar med tjafs och support med Com Hem!
Nu är kabel-tv-nät ersatt med fiber här på Backlura!
Så igår skulle jag installera mitt nya bredband, enkelt, tänkte jag, det är väl bara att följa instruktionerna som följde med den nya routern!
Trodde jag ja!
Allt såg ut precis som det skulle, alla lampor lyste och jag lyckades uppdatera nytt lösenord till mitt trådlösa Wi-Fi i både mobilen och dator, så allt såg helt okej ut, åtminstone i mobilen, men datorn fick ingen internetåtkomst!
Första kön till support!
Tack o lov, så lyckades den norrländska och trygga mansrösten tillsammans med mig fixa problemet!
Idag var det dags att flytta över tv / TiVo-boxen, som också skulle vara lätt som en plätt, bara följa ännu en instruktion via ett mail som jag fått för ungefär en vecka sedan!
Nix, det funkade inte heller, fast jag gjort precis som man skulle!
Ännu en gång att köa för support och ännu en gång en trygg och norrländsk mansröst, som lyckades guida mig rätt och tv-n kom igång!
Skönt med dessa Com Hem-killar, väl värda att vänta på!

När jag var klar med det här jobbet, övergick jag till nästa!
En välbehövlig promenad, tänkte jag!
Men jag kom inte långt, bara strax bakom huset, ty där låg fortfarande en massa söndertrasat frigolit, som några vandaler hade åstadkommit!
Jag avskyr vitt på marken, men snön kan vara välkommen när det är skräpigt i naturen, så man slipper se eländet!
Jag gick hem och hämtade några plastkassar och ett par undersökningshandskar som jag knyckt hos Sofia vid något tillfälle, sedan ägnade jag två timmar till att plocka frigolit!
Resultatet blev tre proppfulla ICA-kassar!
Skitungar!!!

SE MÖJLIGHETERNA

Och ta dem!
Även om det känns tungt ibland, som efter en orolig natt när tankarna snurrar runt och jag starkt överväger på att kliva upp och dra i mig ett glas rött, bara för att jag kan och för att inbilla mig att jag kanske kan få somna av det, vilket är att lura mig själv!

Jag vankade omkring i väntan på att få morgonens samtal från Sofia, hennes feberstatus och plan inför dagen!
Inte förrän vid elvatiden skickar hon ett sms och meddelar att febern ligger på 38,4, men att hon och assistenten beslutade att ta två Alvedon och ändå fara till jobbet! Ett bra beslut enligt mig också, för alternativet att sitta hemma och deppa blir hon ju inte friskare av i den här situationen!
Det gav mig luft under vingarna, så jag beslutade mig för att ta en skön promenad ner till hamnen, där jag mötte upp min kompis Mia!

Vi käkade en långlunch på Rökerite och satt ute i solen, som gassade på riktigt ordentligt!

Efter sen sådan sittning är det välbehövligt med en ordentlig omväg hem och sedan krypa upp i soffan framför en gammal svartvit svensk film!

Jag lyckades nästan hålla mig vaken och kaffet i muggen bredvid drack jag upp innan det hann kallna!

ABSOLUT TYSTNAD

Vaknade tidigt efter en knepig natt, många tankar och orolig, av att Sofia skickar ett sms, 07,45, "Hej jag har feber 38,2"!
Nej, inte nu igen, fan, fan, fan, ska hon inte få fara på dagcentrat/jobbet lika förbannat, hon behöver ju få komma ut och umgås med sina kollegor mm åtminstone några timmar!

Det gick naturligtvis inte att somna om, trots att jag var dödstrött!
Så det var lika bra att kliva upp och påbörja dagen med den sedvanliga temuggen och lingongrova tillsammans med Nyhetsmorgon på tv4!
Lagom tills det var slut, så greppade jag dammsugaren och valsade runt med den i ganska precis två timmar, hur man nu kan hålla på att dammsuga en tvåa i två timmar?
Jag hann precis slänga mig i tv-soffan och titta på "Hem till gården" en behövlig vila i en halvtimma, tog en enkel lunch, mysli, fil och Evas Aroniasylt!
Därefter en tyst och lugn promenad i min skog här strax intill, vildsvinsskogen, som jag brukar kalla den!
Till skillnad från det öronbedövande ljudet från dammsugaren, men ändå tankarna på hur det går för Sofia med hennes feber, vad gör hon nu, sitter hon bara i permon framför tv-en, eller orkar hon sitta och måla en liten stund, eller lägga pärlplattor, hålla sin kanin i famnen??????
Vägen fram kan ofta vara svår, men med lite jävlaranamma, så klarar vi oss alltid över det största hindren!

FIKAPAUS!

En välbehövlig och efterlängtad långpromenad runt Ringvägen, med ett stopp på Lövhagens kaffeservering idag, för de senaste dygnet på Birka, genererade inte i så värst mycket motion, där lunkar man ju mest omkring i sävlig takt, i takt med båtens gungningar!

Så en räkmacka senare och två muggar kaffe ute i det fria, så fick jag och Pia lift hemåt igen!
Det blir en tidig kväll i säng nu igen!
Gäääässspppppp!!!!

SKEPP OHOJ

M/S Birka, Birka Cruises
Fly verkligheten på havet, om så bara för ett dygn!
En spontan båttur tillsammans med systrar och svåger och ett glatt gäng från Kalvö koloniby!
Men ändå hela tiden fanns mina tankar hos Sofia och hela tiden det ständigt dåliga samvetet över att jag övergivit henne fysiskt, att inte tvärt kunna finnas vid hennes sida när det kniper!
Men som sagts till mig gång efter gång och fortfarande, "ta av dig offerkoftan"!
Men det är lättare sagt än gjort!
Tänk vad allt skulle kännas betydligt bättre, om X-et kunde axla rollen som den närvarande fadern, stötta och trösta!
Så även om jag lättar ankar och hänger mig åt havets läckerheter på middagsbuffèn, eller trängs med syrran i en liten fönsterlös hytt, så följer tankarna på Sofia med mig!

VACKER MED ACK SÅ FARLIG

Vad har nu flugsvampen med dagens inlägg att göra, inte ett dugg faktiskt, den bara råkade stå där i all sig glans, just precis som jag hade talat med Sofia i mobilen!
Jag tog en promenad idag också, ner till centrum för att köpa mer pärlor, som förövrigt var fel och måste lämnas tillbaks!
I vanlig ordning, har jag headseten på plats utifall att Sofia skall ringa!
Jag visset att hon hade ett läkarbesök på onkologen klockan 14:00 inför sin nästa cytostatikabehandling på onsdag, så jag var nyfiken på hur det skulle gå och utfallet från det!
Klockan 14:15 ringde hon och meddelade mig att det blev inget möte med läkaren, utan det blev direkt inläggning istället på grund av urusla blodvärden!
ÄNTLIGEN!!!
Äntligen har de fattat hur dålig hon är och att hon behöver få bli inlagd!
Äntligen fanns det plats för henne, för alla gånger tidigare, när hon har kommit in akut, så har det alltid slutat med att "det finns ingen plats, du får fara hem igen", ibland mitt i natten!

Så när jag fotade flugsvampen, gick jag i ett litet lyckorus påväg hem från centrum och hade precis talat med henne igen och hon meddelade mig att, nu hade hon fått ett dropp och väntade på två påsar blod, samt att plastikkirurgen har blivit inkopplad på grund av såret på armbågen, som tydligen förorsakar hennes höga feber och inte svara på antibiotikan!

Den inplanerade cytostatikan kan av förklarliga skäl inte genomföras som det var tänkt den här gången!
Och här sitter jag och kan inget annat!

ETT LÄTT VAL!

Idag var det Kyrkoval i Sverige, jag är fortfarande medlem i svenska kyrkan, så egentligen har jag min medborgliga rätt att tycka om detta och lägga en röst på vilka som ska bestämma om mäniskors lika rätt och värde, men eftersom jag har min bestämda åsikt om att det inte finns någon gud eller övernaturlig makt, som t.ex bestämmer vilka som skall lida och vem som skall leva obekymrad livet ut, så skiter jag i den här teatern, jag har dessutom, f.om nästa år redan bestämt att gå ut ur svenska kyrkan!
Jag tog en skön promenad i mitt vackra Nynäshamn istället och lät tankarna vila i det jag har just nu och framför allt tankar på Sofia!
"Hur mår hon idag, har hon fortfarande hög feber, varför hjälper inte antibiotikan mot såret i armbågen, varför finns det ingen plats på onkologen, hur ska hon orka, vad ska jag göra, vad kan jag göra???????
Och som sagt var, om det hade funnits någon gud, då hade inte Sofia behövt genomlida det här, eller är det för att sona sina skulder från ett tidigare liv, för under det här livet har hon ju inte hunnit begå några vidrigheter!

Ja lite så går jag och funderart på i höstsolen!

Och Peacerosen har redan slagit ut och jag pärlar på och funderar vidare!

`PEACE`

Nu är det precis 33 år sedan vi kom hem med vår som Erik Samanthe från Sri Lanka, då ett land under inbördeskrig, Singaleser mot Tamiler!
Som vi märkte dagligen av, bland annat uniformerade och beväpnade militärer, som patrullerade och var synliga vart än vi rörde oss, i synnerhet utmed vägarna på våra bilturer t.ex fram och tillbaka till barnhemmet osv!

Erik var bara tre månader när vi träffades, så han var lyckligt ovetande om vad som hände runtomkring oss och i hans land!
Tyvärr så slutade inte hans kamp om ett bättre liv där, utan fortsatte på grund av psykisk ohälsa, tills han avled vid 25 års ålder i sin sjukhussäng på en psykiatriavdelning!

Och nu utkämpar hans syster Sofia Sagarika, sedan 28 år tillbaka, kampen mot cancerdjävulen!

Just i denna stund är hon på akuten på NUS, för vilken gång i ordningen är omöjligt att hålla i minnet!
Så när ska jag få lugn och ro och slippa oroa mig?

Och av en händelse!
Upptäck Sri Lanka - kulturdag i Kungsträdgården i morgon den 16 september

SKÖNT PYSSEL!

Regnet fulkomligt vräkte ner med jämna mellanrum, jag hann precis komma in efter en snabbis med grovsoporna, det var det enda matnyttiga jag gjort idag, behövde en riktig vilodag efter några hektiska dagar!
Så vad passade väl inte bättre än att packa upp och organisera mig bland mina pärlor, dessutom omorganisera i några skåp i köket, för att lämna utrymme åt mitt nya tidsfördriv här hemma vid mitt fönster!
Passade även på att finnas till i mobiltelefonen för Sofia, eftersom hon behövde bolla sina tankar om och hur hon skulle göra med sin såriga armbåge, onkologen eller vårdcentralen?
Bild 1, tre veckor sedan när jag lämnade henne!


Bild 2, för en vecka sedan, efter avslutad antibiotikakur!


Och nu har det tydligen börjat vätskas igen, så nu blev det en ny antibiotikakur!
Det är verkligen tur att Sofia är en kämpe och tur i oturen att hon har nedsatt känsel i just den armen!
Å här sitter jag och pärlar och känner mig som en otroligt dålig mor, som inte finns där på plats för henne!

PANDURO SHOPPING

Fick skjuts till Farsta Centrum idag av storasyster Eva och svåger Per, jag har ju länge önskat mig ett eget "Pearls start kit", så sagt och gjort, nu är det bara för mig att börja pärla, en underbar och rogivande sysselsättning!


Avslutade dagen med bio på Biovågen här i Nynäshamn tillsammans med lillasyster!
Slutbetyg av onsdagen 13 september, MVG, filmen var otroligt bra, stundom en aningen lågmäld men där jag kunde reflektera över det otroligt pressade liv Björn hade under sin karriär och min förståelse varför han valde att lägga av efter hans sista match, efter att 1981 ha detroniserats från sin position som världsetta av John McEnroe, bestämde sig Björn Borg för att ta en paus från tennisspel, vilket senare ändrades till beslut om att avsluta karriären 1983. Sista matchen var i Monte Carlo Open mot Henri Leconte.

Gonatt!

TREES & LOVE 12 SEPTEMBER

Göta Lejon!
Äntligen begav det sig, att jag hade anledning att rycka upp mig ur tristessen och åka upp till Stockholm, möta goda vänner och bänka mig på konsert!
Det var alltför länge sedan, så det kändes lite gruvsamt och spännande, typ, vad ska jag ha på mig, vilken tid måste jag åka för att hinna och hitta jag dit?
Hur lägger jag upp intag av föda inför det hela, så att jag klarar mig hela kvällen, för jag ville ju inte lägga ut onödiga pengar på mat i stan!
Pengarna skulle ju gå till välgörenhet och inte på lyx, som att käka på restaurang!
Så en noga planering och återblick på hur jag gjorde förut, på den gamla goda tiden, när det var konserter åtminstone två gånger i månaden, då hann jag få rutin på trevligheterna och ryckte ut som värsta brandmannen!

Allt rullade på, som om jag inte gjort annat den sista tiden, ändå var det tre månader sedan sist, som att lära sig att cykla!

Trees and love med Helen Sjöholm, Peter Jöback, Malena Ernman, Solala, Jojje Wadenius!
En insamlingskonsert i förmån för Vi-skogen.
Träklubbar i skolor i Kenya, Rwanda, Uganda och Tanzania där skolbarnen får lära sig plantera träd och hur viktigt det är med träd.
Konsert leddes av Babben Larsson och med den äran, riktigt förtjusande och lättsamt!
Artisterna bidrog med skönsång, som varvades med filmsnuttar från Trädklubbar, där barn talade om vad de har lärt sig om plantering av träd och vikten med kundskapen!
Under hela kvällen uppmanade Babben Larsson oss att swisha pengar i förmån för Vi-skogen och innan kvällen var slut, hade det kommit in 470000 kronor! Jag köpte ett armband och swishade in 130 kronor, så nu har jag en egen lite träddunge någonstans på jorden, ty 1984, när vi adopterade Erik, lät jag plantera ett träd, likaså 1989 när vi adopterade Sofia, dessutom nu med mitt bidrag med konsertbiljett plus armbandet, så är jag uppe i 25 träd, bra där!

"Trees and Love - en hoppfull kampanj för klimatet!
Barnen är inte skyldiga till klimatförändringarna. Men de får ta konsekvenserna.
Vi-skogen tror på förändring!
Det närmaste året vill vi starta 500 trädklubbar och utbilda 10000 skolbarn att ta upp kampen mot klimatet.
Genom att köpa armbandet har du bidragit till att Vi-skogen kan utbilda barn på skolor i Rwanda, Tanzania, Uganda och Kenya.
På lektionstid lär sig barnen om miljö och trädens roll för att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter. Ditt bidrag kan bli början på en grönare framtid!
www.viskogen.se"

Med det tackar jag alla medverkande, både på scenen och bakom, alla intiavitagare till Trees & Love för en alldeles utomordentligt trevlig konsert!

OCH ÄN BLOMMAR DET!

Dagen efter 9/9!
9/9 är ett speciellt datum för mig, det har liksom följt mig, ja precis i 50 år i går!
Det var då jag hade min första date med Stig, mitt X!
Och av en händelse, så råkade jag, när jag sökte ett speciellt dokument bland mina mappar, hitta ett maskinskrivet brev till mig själv, som jag skrev dagarna alldeles efter vår första date!
Där stod hur spännande det kändes, hur kär jag var och vilka förhoppningar jag hade på ett vidare förhållande!
Nu, 50 år senare, så inser jag att det fanns både glädje och sorg, som livet för det mesta är i relation! Tyvärr så handlade det mest om omvårdnad och en evig kamp för att försöka hålla skenet uppe, typiskt en dysfunktionell familj med både missbruk, psykosociala problem och sjukdom, vilket gjorde att vi föll sönder och samman!

Därför känns det som om just idag är dagen som är det verkliga avslutet på en epok och av en händelse, så återgick jag till de där mapparna och där fann jag massor av "viktiga papper", från husförsäljning, tingsrätten/skiljsmässan, mitt första lägenhetskontrakt här i Nynäshamn i andrahandslägenheten, gamla deklarationer och dylikt, från gud vet när, som jag slängde, ja ett riktigt avslut!
SKÖNT!!!!!

MAN FÅR TACKA ALPACKA

Som jag befarade, så hamnade dagens infart i kärlet på höger handled, det är alltid tydligt och blålila, en fröjd för en sköterska att vilja sätta nålen i!
Jag däremot vet att det är ett kärl som alltid strejkar och avskyr främmande föremål!
Men okej, stick då för f.n!
Helvetet pågick i precis sex timmar och dessutom är Ilomedinet kärlirriterande, så det var en kamp med tiden i min sjukhussäng!
Som plåster på "såret" hade jag mina varma handledsvärmare av Alpacka!
Föresten, jag såg förmodligen ut som en Alpacka,

som föresten är ett kameldjur och inte ett "får", där jag låg och sedan stod böjd över mina skor och med en ännu mer snopen uppsyn, när jag var klar för dagen och skulle knyta mina skosnören!
En konstig, varm, som genast övergick i, kall känsla, på höger handled!
UPS! Blodet formligen forsade från insticksstället och ögonblickligen färgades mitt tryckförband blodrött, jag skojar inte, det var en mäktig syn, så mycket blod ur ett litet hål, så Alpackan hade säkert ett finger med i spelet där! Jag som nästan inte blöder alls!
Snabbt sträckte jag mig efter en ett gäng papperhandukar, som också de dränktes av blod och tryckte hårt på handleden, anropade en sköterska, som genast hjälpte mig att torka bort blodet och satte på ett nytt tryckförband!
Slutet gott, allting gott!

KLOCKORNA I DALEN

Där stod de nu igen, de har lyckats komma igen, återkommit från de döda, tack vare det livgivande regnet som skvalade ner här om dagarna!
Tänk vad lite regn kan göra, för hoppet var verkligen ute för dessa, mina små favoriter, som står nere vid min pendelstation!
I eftermiddags, när jag kom hem och klev av tåget, så råkade jag se dem, trots att jag mådde skit, hade jätteont i armen, där infarten har legat sedan igår morse, jag hoppades att det skulle funka alla tre dagarna, så när min sköterska kopplade loss mig från droppet klockan 14:00, så bestämde jag mig för att låta infarten sitta kvar!

Klockan halvfem, stod jag inte ut längre och helt resolut, drog jag den ut, gud vilken befrielse!


Så imorgon bitti i den arla morgonstunden, måste det sättas en ny, inför sista dagen för den här gången!
Som det livgivande regnet till blåklockorna, hoppas jag att Ilomedinet tänder en ny gnista hos mig, så att även jag lever upp igen!
Annars har jag ju något garanterat livgivande att se framemot till veckan som kommer!
Den 12e september blir det en fin konsert för ett fint ändamål på Göta Lejon!
Folkets Hus och Parker och Vi-skogen livesänder den fantastisk konserten med bland annat Helen Sjöholm, Peter Jöback, Malena Ernman, Jojje Wadenius och Solala. Babben Larsson är konferencier. 12 september 19.00 ser du den på biografer i hela Sverige.

Den 12 september kommer Vi-skogens ambassadörer ge allt för att samla in pengar. Målet är att kunna utbilda minst 50000 skolbarn i Afrika att ta upp kampen mot klimatförändringarna.
Om man bidrar med 100 kronor, räcker det till att plantera 5 stycken träd!
Alltså har jag planterat minst 15 träd, eftersom biljetten till konserten kostar 320 kronor!

GIVE ME FIVE

Eller kanske ja ska säga, "Give me four and two thirds" ha ha ha ha!!

Nämen allvarligt, det här inget skämt, det är den krassa verkligheten, jag håller på att frysa ihjäl och äntligen, trodde aldrig att jag skulle säga, äntligen, så har jag idag påbörjat min tredagars Ilomedininfusion på dagvården Reumatologen i Huddinge!
Det har gått 15 månader sedan sista och det blev på tok för långt uppehåll!
Den här sista månaden har jag drabbats av det ena efter det andra och nu dessutom är mina kärl alldeles omöjliga att ha att göra med, sega, trånga och stela, så det var ett riktigt äventyr på morgonkvisten!

Men med lite fix och trix, så satt äntligen nålen på plats och två Alvedon och en timmas sömn, så hade smärtan i det sönderstuckna armvecket lagt sig och droppet kunde fortgå sina sex timmar!

Lunch mitt på hållet och sedan marsch direkt tillbaka under täcket!

TA SKYDD FÖR REGNET

Saved by the rain!
För visst är det väl härligt att vakna av ljudet från regnet som smattrar på fönsterbläcket, fast man hade tänkt snooza efter väckarklockans charmiga väckningsförsök!

Det är lyxen med att vara senior, att bestämma själv vad dagen ska innehålla, så idag bestämde jag mig för att bara mysa i mjukiskläder och osminkad!
Förresten så håller jag fortfarande på att återhämta mig och ladda inför onsdag t.om fredag den här veckan, för då äntligen ska jag återgå till mina Infusionsbehandlingar på reumaten i Huddinge!
Därför passade jag också på att göra mina sedvanliga LCHF-muffins!

Jo det var så sant, jag har fått en ny vän, en skata som verkar trivas på min balkong, kan väl hända att regnet har en viss betydelse, för gång efter gång och under långa stunder satt den där uppe och bara kurade, ungefär som jag gjorde mestadels under dagen, under min värmefilt framför tv:n!

SOMEBODY

Varför nu den rubriken på dagens inlägg?
Jo, för den gick på repet i min telefon idag, alltså låten "Somebody" med Peter Jöback från albumet East Side Stories, från det för mig speciella året 2009! Det är egentligen min ringsignal i mobilen, men tyvärr hinner jag ju bara höra det första introt, innan jag lyfter på luren, eller att somebody ger upp och lägger på!
När man bara känner för att vara alldeles själv, grotta ner mig i mitt eget sällskap och bara finnas till för Sofia om hon ringer eller skickar sms!
Förutom när jag stängde av allt och tokduschade oroväckande länge, bara för att få göra en omstart och återta mitt liv!
Under tiden laddades mobilen!

Behövde komplitera muffinsformar till mitt LCHF-muffinsbak inför nästa veckas Ilomedinbehandling, så en liten promenad till Willy`s skulle jag väl orka!
Det var då det hände!
Jag bara råkade komma åt musikspelaren i mobilen och av en händelse, så började Somebody sjunga för mig!
Om och om igen, ty jag fick liksom inte nog och takten i låten var såååå otroligt behaglig och därmed blev mina steg detsamma!
Så väl vid Willy`s, så ville jag fortsätta gå!
Jag kan gå ner till ICA istället! Väl nästan framme, så, äsch, jag går till Lidl, fortfarande med Somebody som sällskap i lugn takt!
Jag gick förbi Lidl och fortsatte in mot centrum!
COOP har säkert muffinsformar också!
Så tillslut kunde jag vända mina lugna steg hemåt med en förpackning muffinsformar från COOP!
En liten shoppingtur, som egentligen borde ta endast ca 20 minuter, omvandlades till drygt två timmar, så kan det gå när repeten är på med Somebody i gott sällskap!

TILLBAKA TILL GLAMOUREN!

Och den storslagna utsikten från mitt köksfönster, tegelfärgen matchar den annalkande hösten och rönnbären!
Kanske sista chansen för familjen mittemot att grilla vid cykelstället och tillfället för mig att städa undan alla nedvissnade sommarblommor på min balkong nu när septembersolen värmer!

Kärahjärtanes va det är skönt att vara hemma igen och återgå till mina vanliga rutiner, kärlsortera, dra dramaten till Willy`s, boka tvättstugan och städa in mig i densamma!
Jag bara älskar det olika och oförutsägbara som händer i mitt mångkulturella bostadsområde!
Det ger mig frihet att utveckla mig själv och mitt mod att våga och orka ta tag i det svåra!