VÅR I SIKTE!

Snökanonen från Sibirien skymmer sikten för ett tag, det blev ett riktigt bakslag, så att säga!
Vilken tur att jag, efter min sittning hos frissan, tog en sväng in till Willys och provianterade det mest nödvändigaste igår!
Så nu förstår jag hur det kan vara att bo på fjället!
Nämen skämt åsido, jag tycker faktiskt att det har varit en riktigt mysig dag, helt legitimt att chilla i Mitt Mysiga Krypin!
Dessutom passa på att boka en konsert på Cirkus i höst!

För i dag släpptes biljetterna till "Med Hjärtat Som Insats" med Peter Jöback!
Alltså, visst ska man vara ärlig?
Nu ska jag vara ärlig, jag hade redan bokat ett antal via Presale!
Så nu är hösten räddad!
En liten spoiler, säger mig att det blir en förlängning dessutom, tjjjhhoooooo!

Men först ska snöbekämparna övermanna vädrets makter, våren spira, sommaren återvända och övergå till en glödande höst!

FILMTAJM

En ödmjuk, berörande och stark berättelse om att hitta sin styrka och välja att vara snäll. En oerhört inspirerande och hjärtvärmande historia om August Pullman, en pojke med en ansiktsdeformation. August ska börja femte klass och för första gången gå på en vanlig skola!

Fram med näsduken!
Lite så hade jag tänkt inför biobesöket, men handlingen och utsattheten som August ställdes inför, gjorde att jag istället, hamnade i en mer tillbakablick som mor till ett funktionshindrat barn och därtill mor till ett storasyskon, som precis som Via, längtar efter ett syskon, men inte får möjlighet till samma uppmärksamhet när det visar sig att det efterlängtade syskonet tar alltför mycket plats och tid än väntat!
Att måsta kliva tillbaka och inte störa!

Så för mig var det en stark film av flera orsaker, minnen av hur Sofia kom hem från den "vanliga" skolan, tätt följd av sin assisten!
"Det är ingen som vill vara med mig på rasterna, jag sitter alldeles ensam där i min permobil"!
Men tillslut lossnade det även för henne och en del vågade gå fram och ta kontakt, hon smittade inte heller!
Samt att snällhet smittar!

Mitt liv är som en film, men utspelar sig i Umeå och fortsätter ännu, men på distans och med hjärtat i halsgropen!

FREDAG, HALVMÅNE

Andra dagen efter behandlingen och nu är jag väl på banan igen, men utmanar mig inte mer än nödvändigt än! Jag gick en sväng igår, ca 7500 steg, ja, jag vet, jag måste sluta att kolla på den där jävla stegräknaren hela tiden!
Kanske för häftigt, för idag var det trögt i starten, eller ska jag skylla på de två vinglasen som jag tog igår kväll, ett hos lillsyrran som jag kilade upp till och grattade på namnsdagen och det helt onödiga, som jag tog på sängkanten?
Nä, de var helt befogade, en helt vanlig torsdagkväll!

Fast om jag summerar de här två dagarna, så har jag åstadkommit mer än vad jag ens vågade hoppas på!
Bokat frissan, vinkat av longstay-serenärer, provianterat, varit till syrran som sagt var och idag har jag äntligen bokat mina transfer inför och efter resan till New York, typ tåg till Oslo dagen innan och sedan flyg från Gardermoen hem, när äventyret är slut!
Så nu är snart allt in box, jo det var så sant, frissan är också bokad!
Plötsligt inser jag, vilken tur att jag har min laptop och, lite på ett ungefär i alla fall, kan hantera den något sånär!
Kan själv!!!

Efter det rafflande skidskyttet idag, som storslaget gav Sverige ännu ett OS-guld och precis som guldet, sken solen helt plötsligt, så skyndage jag mig ut, osminkad och välklädd, ut på en sväng i vildsvinsskogen!

Men efter bara en kort stund, så började solen skymmas av ett snömoln, häftigt!
Men vad gör väl det, när allt är in box, som sagt var!
Med hjärtat som insats!

HIT MEN INTE LÄNGRE!

Ungefär så här känner jag mig i denna stund, som att jag faller sönder och samman, bara man blåser på mig!
Inte ett enda litet stick mer under de närmaste sex veckorna, tack!
En kombo av utblommade tulpaner och nåldyna, men ändå vara på topp = hopplös kombo!

De tre senaste dagarna har jag ännu en gång varit till M88, dagvården på Reumatologen på Karolinska institutet i Huddinge och fått mina Ilomedinbehandlingar, hittills 54 stycken sammanlagt.
Så det är inte konstigt att mina kärl krånglar, jävlas, helt enkelt!
Om jag försöker förmedla känslan efter halvtid ungefär, alltså efter ca tre timmar!

Tänk dig att hålla infusionsnålen ovanför en låga en stund.......... så pass att den blir glödgad, sedan att den ligger inne i kärlet i armen och fortsätter att glöda där och däromkring! Oskönt!
Samtidigt skräckupplevelsen, när du har, med hjälp av din kavaljer/droppställningen, tagit dig in på toa och efter avklarat ärende, går fram till handfatet för att tvätta händerna och råkar titta dig i spegeln, fy fan, säger jag bara, knallröda ögonvitor och ett ansikte som en tomat!
Då huskes man nalta!
Samtidigt som en obehagligt, typ, frusen, hetta, huvudvärk, kryp i kroppen, svårt att fokusera och smått illamående tillstånd, ja för fasiken, har du aldrig varit jäkligt bakis någon gång, "aldrig mer" upplevelse!


Nä nu går jag och lägger mig!
Kanske köper nya tulpaner i morgon!

HÄROMDAN

Närmare bestämt i fredags, då jag var inne i Söderhallarna på Medborgarplatsen och väntade på syrran! Jag åkte upp till Indiska och kollade, tänkte bara titta utifall att det fanns något intressant, något mysigt inför våren och sommaren i klädväg!
Småblommiga städrockar i mitt tycke och helt ointressant dessvärre!
Men plötsligt mitt bland allt blommigt, så hängde det ett gäng rosa manchester jeans på en ställning och jag förflyttades säkert 50 år tillbaka i tiden!
Precis sådana som jag hade NÄR JAG VAR UNG!
Och kan du tro, jag har dem kvar fortfarande, något att de mycket få nostalgiminnen som jag har sparat och fått följa med mig på det här nya kapitlet i livet, varför vet jag inte, men troligast hade jag endast trevliga minnen från just den tiden som jag bar dem!
Och inte helt oväntat, så har jag precis provat dem, tyvärr så fattas det ungefär en decimeter i midjan för att kunna få igen dragkedjan, men annars så passade de både över lår och på längden!
Därmed fick jag ett intyg på att jag faktiskt har förändrats åtminstone över magen med tiden!
Nå, vad gör jag med brallorna nu då?
Jag har ju inte mage att kasta bort dem!

HELGSAMMANFATTNING PHU

Lite så kan det kännas ibland, att helgen bara rusar iväg, knapp minns och hann med, som den här!
Det började knasigt tidigt fredag morgon!
Jag hade fått ännu en kallelse till Huddinge sjukhus, ett brev som damp ner på dörrmattan onsdag morgon!

Hjärtultraljud fredag 16/2 kl. 09:00! Skit också, jag som hade tänkt sovmorgon, morgonmys och sedan runt lunch möta upp lillasyster på pendeln mot Stockholm och sedan vidare till något lunchställe och första vätskekontroll, innan ombordstigning på Birka Cruises!
Vi hade ju fått en fredag-lördag-kryssning av svåger Per, han hade ju vunnit den i en musikquiz, sist vi var ute på Birka!
Okej, nu blev det inte som jag hade tänkt mig, utan tidigt upp fredag morgon och iväg till sjukhuset med lilla rullväskan i högsta hugg!
Undersökningen gick bra, lite förvånande bara över att jag blev kallad till den, men fick förklarat för mig att den hanns inte med förra fredagen, när jag gjorde kateriseringen, därför!
Okej då!

Efter avklarad undersökning, tog jag mig en långfika, innan jag åkte vidare mot Stockholm Södra!
Syrran väntade jag in på Söderhallarna istället!
Efter fyra timmars väntan, så käkade vi lunch och första vätskekontrollen!

Sedan vidare mot Birka och nästa väntan på ombordstigning!

Kvällen fortskred i vanlig stilla takt där ute till havs!

Fast nu med tillskott av storasyster och svåger, som överraskade oss med att även de hade bokat turen ändå, passande för att fira hennes födelsedag ombord med oss!
Vi angjorde bryggan 15:45


Hemkomst lördag klockan 17:15, dödstrött men nöjd!

Idag har jag tussat omkring, vattnat blommor, fixat mina LCHF-muffins inför den kommande veckas tre
första dagar på, ja just det, sjukhuset, nu igen, hur är det möjligt att det redan har gått sex veckor!

Dessutom har jag bokat biljetter till "Med Hjärtat som insats"!

MED HJÄRTAT SOM INSATS

Peter Jöback "MED HJÄRTAT SOM INSATS" - premiär i höst på Cirkus, Stockholm

Peter Jöback - en av vår tid absolut starkast lysande stjärnor öppnar upp sitt musikaliska hjärta och portarna till Cirkus i Stockholm med sitt livs största egna show på en fast scen hittills. Följ med på en spektakulär, färgstark, dramatisk och musikalisk resa mellan livsstadier och världsdestinationer. Dekadenta Berlin, romantiska Paris, magiska New York, sofistikerade London och inte minst lyxiga Las Vegas. Möt Peter Jöback i egenskap av artisten, croonern, musikalstjärnan och popsångaren genom framgångar, motgångar, kärlek, hjärtesorg och passionen till scenen och showbiz.

MED HJÄRTAT SOM INSATS - Peter Jöback

Peter Jöback - en av vår tid absolut starkast lysande stjärnor öppnar upp sitt musikaliska hjärta och portarna till Cirkus i Stockholm med sitt livs största egna show på en fast scen hittills. Följ med på en spektakulär, färgstark, dramatisk och musikalisk resa mellan livsstadier och världsdestinationer. Dekadenta Berlin, romantiska Paris, magiska New York, sofistikerade London och inte minst lyxiga Las Vegas. Möt Peter Jöback i egenskap av artisten, croonern, musikalstjärnan och popsångaren genom framgångar, motgångar, kärlek, hjärtesorg och passionen till scenen och showbiz.

Peter Jöback och hans kreativa team Hans Marklund och Magnus Renfors är hjärnorna bakom denna storslagna musikupplevelse som är så pass unik i dess slag att den gett upphov till ett helt nytt koncept som de kallar ”POPTEATER”. På scenen tillsammans med Jöback kommer vi att få se en 16 manna stor ensemble – en 10 manna orkester, dansare, akrobater, skådespelare och sångare.

Alla är handplockade av Peter Jöback och Sveriges egna showman Hans Marklund, som förutom showansvarig på Hamburger Börs under många år, ligger bakom en uppsjö av storslagna föreställningar, galor och TV-evenemang.

Denna popteater tonsätts så klart av Jöbacks egna gedigna låtskatt men även av helt ohörda toner från ett nytt album som han skrivit tillsammans med Tobias Fröberg och Kathryn Williams, producerat i Los Angeles av Tobias Karlsson från Max Martins bolag MXM. Här introduceras vi till ett helt nytt spännande grepp i Peter Jöbacks uttryck som popartist.

”Det är 20 år sen jag gjorde min första show på fast scen och så galet mycket har hänt under dessa år. För mig blir denna show något av det största jag tagit mig an och att få göra det tillsammans med detta grymma team känns helt fantastiskt och jag ser så fram emot att skapa popteater på Cirkus!” - Peter Jöback

"Med hjärtat som insats" utspelar sig mitt i livet som Peter Jöback själv beskriver det och är en hyllning till svunna epoker och nutid berättad någonstans i gränslandet mellan filmens språk och scenens uttryck. Cirkus förvandlas till en arenateater och publiken kastas in mitt i händelsernas epicentrum. Showen begränsas lika lite av scenens yta som fantasins gränser, vad är egentligen dröm och vad är verklighet?

HAPPY VALENTAINES DAY

Alla Hjärtans Dag!

Jag fick en påringning av ett blomsterbud i eftermiddags, lagom till jag hade storstädat och hällt upp mitt kaffe, blomman och nallen kom från min underbara dotter!
Okej, jag var förberedd, eftersom blombudet ringde igår och försäkrade sig om att de hade fått rätt

adress och kollade med mig om jag skulle var hemma under dagen t.ex!

Så älskade dotter, tusen och åter tusen gånger tack!
Du är mitt hjärta alla dagar på året, för mig finns det inte bara en dag!
Fast vi inte bor och lever nära varandra, så har vi en otroligt nära och fin kontakt med varandra ändå!
Du å ja Sofia!

Puss & Kram

FETTISDAGEN

Började med att städa bort tulpanerna från matbordet, tidig morgon, inte mycket att spara på!
Men ändå någon sorts skönhet i all förgänglighet!
Tussade omkring i morgonstassen, allt bestående av återanvända PT-flaskor!
Stretchade nacke och halsmuskelaturen efter ytterligare en natt med idel kuddbyten!
Jag är fortfarande inte helt kurant efter fredagens tortyr på "Hjärtkart" i Huddinge!

Men ont krut förgås inte så lätt, snart har jag nog läkt ihop och kan vrida och vicka på huvudet utan besvär!

En semla och nya tulpaner stod på inköpslistan för dagen och en promenad skadar ju aldrig även om vädret var ombytligt från solsken till snöstorm och regn, det där krutet tål mer än man tror som sagt!

Att skingra tankarna på hur det står till med Sofia är också en del i att ta sig ut i ur och skur, som att försöka lura mig själv att allt är helt okej med henne, stoppa huvudet i sanden, skulle man också kunna förklara det med, det jag inte ser och hör, händer inte!
Springa ifrån verkligheten!

Men tydligen lyckas jag väldigt dåligt med förnekelsen, för det hänger över mig som en tung våt filt!
Därför behöver jag nya tulpaner och gofika, utåt sett ska det ju vara som vanligt!

NATURENS GRÄNSLÖSA FÖRÄNDERLIGHET

Long way to go!

För en 1,5 liter laktosfri mjölk från Willys!
Tänkte, jag går bara fram och åter till Willys och köper mjölken, det enda som var på upphällningen här hemma, sedan kryper jag under värmefilten igen, för mer orkar jag nog inte!
Så med lilla ryggsäcken och det nya betalkortet på fickan, gick jag iväg!
Längtade redan hem till värmen i soffan, men bet ihop!
En kvart senare gick jag ut från Willys med mjölken och skulle precis vända hemåt igen, men det var då som ängeln sa högt och tydligt "nämen gunsan, inte ska du väl gå hem redan, ta en extra sväng, nu när du liks är ute"!
Djävulen hade inte en chans att komma med sitt inlägg, typ "nämen, inte ska du väl utsätta dig för det, du som är så klen och frusen"!

Så jag vandrade vidare utan bestämda antal steg!

En timma och med 6600 steg senare, kom jag hem med mjölken, som om jag bodde på Frostmofjället och gått till närmaste fjällko för att hämta mjölken!

SOFFHÄNG FRAMFÖR TV:n

Jag har just tittat på Mellon / svenska modeslanget för Melodifestivalen, delfinal 2 från Göteborg!
Inga vidare kommentarer från kvällens sändning dessvärre!
Och nu sitter jag och petar tänderna med en "julgran", alltså en såndär liten tandpetare, grön plast, som ser ut som en mini, mini julgran, eftersom jag under "mellon" gnagde i mig morötterna här bredvid mig i soffan!
Skit också, jag har ju en kvar, får väl ta ett varv till med julgranen sedan och en sväng med tandborsten innan jag går och kramar kudden!

Jo det var så sant, jag har gått på lågvarv idag, gårdagens prövning på sjukhuset var tuffare än väntat och halsen har ömmat betydligt, så en välbehövlig vila stod på agendan!
Funderat lite på gårdagen faktiskt, några punkter som borde ha kunnat gjorts bättre, som typ!
Patienten som delade rum med mig, ja hon låg bakom en skärm, så jag såg inte henne, bara en snabbis just som hon kom in på rummet innan skärmen kom på plats, men hörde desstomer och i synnerhet kände på doften, fy fasen vad hon fullkomligt dränkte in sig i parfym och rumsterade omkring i sin idiotstora sminkväska, en mindre modell resväska!
Jag besvärades så pass av doften, så jag blev tvungen att dra den där landstingsgula filten ända upp över huvudet!
När min läkare kom och skulle hämta mig där, inför rullstolsturen till OP-et, då puttade han lite försiktigt i min ena fot några gånger, som om att han ville förvissa sig om att det inte var en döding som låg där under filten, i väntan på att bli förflyttad till kylrummet!
Jag hade ju slumrat till lite också, så jag reagerade ju inte direkt på första putten!
Så på en hjärtavdelning är det av högsta prio att medpatienterna inte försöker ta död på varandra!

Nä nu tar jag den sista moroten, zappar mellan QX-Galan och Mamma Mia!
Och för allt i världen inte glömmer julgranen sedan!

DAG 2 TILL FÖRFOGANDE

Och så klart började det riktigt bra, direkt i patientkassan, ja man måste ju passera den oavsett man har, eller inte har kommit upp i högkostnadsskyddet, vilket jag naturligtvis har, det går ju med blixtens fart för mig, behöver ju bara ha en omgång Ilomedin och en liten sjukgymnast, så är jag i land!
Nåväl, när jag tog min kölapp, ja då visade sig han igen, som en Guardian Angel, min son Eriks födelseår -84, märkligt!
Så självklart kommer det att gå som en dans idag, snabbt och smärtfritt!

Kom i god tid till avtalad tid, 09:00 som jag dessutom fått per telefon av ansvarige läkare vid två olika tillfällen och en per post, så det kan ju inte gå fel, eller?
Blev hänvisad ett väntrum, satte mig lydigt och väntade och väntade och ...................väntade!
När det hade gått en timma, lämnade jag väntrummet och gick ut i korridoren, tog mobilen och ringde läkaren!
"Ååååå ursäkta att du har fått vänta, jag kommer direkt"!
Precis, där kom han och presenterade sig och överlämnade mig till tre stycken sköterskor, vilket verkade vara två som hade en handledare, som kollade hur det gick med inskrivningen och nålsättningen!
Där låg jag under den typiska landstinggula filten i bara en patientskjorta och frös och väntade och väntade och..........................................................................väntade!

När det hade gått ytterligare tre timmar, så kom äntligen läkaren him self och hämtade mig med en rullstol och iväg det bar till operationssalen några korridorer bort!
Där möttes jag av ytterligare två medarbetare, två tjejer, som höll på för fullt att förbereda inför mitt deltagande i ännu ett forskningsprojekt, nu Hjärtkateterisering, utvidgad med diverse mätningar och tester över det vanliga, samt provtagning x 2 av Blodgas som är ett blodprov man tar, i de flesta fall i handleden, för att mäta syre och koldioxidhalten i det artäriella blodet. Det artäriella blodet är det som är syresatt. Detta är av stor vikt för att bedöma lungfunktionen. Jag har gjort det vid något tillfälle förut, men minns inte att det gjorde så jävla ont som idag, obeskrivligt jävligt, åtminstone första gången, jag höll formligen på att lätta från bordet av smärta!
Själva katetern som skulle ner i hjärtat, sattes i halsen, jag har gjort det en gång tidigare också, då med lite lugnande och Emla / bedövningssalva på området en timma ca innan ingreppet!
Den här gången slösades det ingen lyx på tanten,/ försöksobjektet och det ska gudarna veta, utan bara en "tandläkarbedövning" som slutade att verka efter ca tio minuter en kvart, vad jag hade önskat mer!
Fy fan!
En och en halvtimma med huvudet kraftigt vridet åt vänster och med en smärta från ingångsstället, där bedövningen släppte alltför fort, samt handleden som smärtade efter blodgassticken!

Nu har jag verkligen dragit mitt strå till stacken!
Men precis som igår, fick jag ett stort tack för min medverkan av dagens medverkande!

Det blev tyvärr ingen selfie, jag var alldeles för medtagen efter föreställningen och fick rullas tillbaka till sängen en timma, den här gången under dubbla täcken!

Var var du idag Erik, ute på något ännu större uppdrag?

DAG 1 FÖR FORSKNING

Tre timmar på Karolinska Universitetssjukhuset Solna tillsamman med de här två killarna genomfört med Berömt godkänt sammarbete från mig, enligt dom!
En timma på rygg, ackompanjerad med ett evigt knackande, ibland snabbt, emellanåt hårt och bombastiskt, inte i min smak av ljuv musik, men uthärdligt! Vad gör man inte för forskningens skull?
En snabb kiss och vattenpaus och framförallt bensträckare, sedan tillbaka på bordet i höger sidoläge ytterligare en halvtimma!
Tillbaka på rygg ännu ca en kvart, tjugo minuter!
Ungefär som en konsertlängd, utan den där obligatoriska 25 minuterspausen där man står i kö till damernas!
Den här gången deltog jag i kvartetten, jo vi var en till i orkestern, en kvinna, som redan hade kutat hem när bilden togs, hon var den som satt och sa i mina lurar där jag låg i magnetkameran, "Andas in - blås ut -håll andan - ................................. andas som vanligt", om och om igen under undersökningen och knackandet!

Typ så och inte värre än så, hej å hå!
Och när konserten var klar, så i vanlig ordning, frågade jag om jag fick ta en selfie, "självklart, vi har ju fått ta bilder på dig"!
Trevliga killar!
Nu hemma igen efter väl uträttat värv och en timma på pendeln!
En snabb kvällsfika, sedan OP-dusch och mach i säng, för imorgon blir det tidigt upp och iväg till Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och nästa bidrag till forskning!
För har jag inte lyckats bidra med något hittills till eftervärlden så må jag väl åtminstone kunna ställa upp med min lekamen, så länge den duger till något!

JAG KLARADE DE!!!

Jag lyckades med hokus pokus filijokus, febertoppen var bara ett skrämselkott och påminnelse om att jag bör tänka mig för lite mer, framför allt i influenstider, vad jag utsätter mig för!
Nu fick jag frisedel för den här gången, med andan i halsen, som en liten varning!

Igår gick jag i det närmaste på krossat glas, för att inte väcka den björn som låg och lurade, typ bara vattnade växter och småplockade, mellan sköna stunder i soffan under värmefilten!
Och ingen feber!
Idag hade jag stämt träff med tvättstugan i blocket härbredvid, redan klockan 07:00 faktiskt, tänkte att det kunde vara skönt att göra bort det direkt på morgonen utifallatt!
Lite lyx och flärd kan man ju alltid starta dagen med, så att säga!

Det gick som en dans och fortfarande ingen feber eller annan antydan till influensa eller annan farsot!
Lyckan av att ha överlistat allsköns smittosamma sjukdomar, så beslutade jag mig för att ta min andra date för dagen, darmaten i handen och gå till närmaste affär, Willys!
Stoppade betalkortet i fickan och traskade stolt iväg, det var ju renbäddat där hemma och allt i ordning!
En gedigen inköpslista delade plats med mitt betalkort i fickan och siktet var inställt på en väl planerad, snabb och smidig provinatering!
Allt gick enligt plan, ända tills jag skulle betala, KORT EJ TÄKNING!
Helvete!!!
Jag försökte igen och igen, med det funkade inte!
Fan, jag hade i hastigheten, råkat tagit med mig mitt gamla kort, där chippet är utslitet!
Så jag fick, tack vare en vänlig kassörska, stoppa ner mina varor i Dramaten, ställa den på sidan och gå hem igen, nu kraftigt irriterad över hur korkat det blev, och hämta plånboken, i vilken det nya betalkortet låg, precis som det skulle!
Jag kunde betala mina varor och rulla hem min kavaljer igen!
Gissa om jag fick ihop mina dagssteg?
Med råge, 6696 steg blev det!
Så i slutändan får jag väl vara mer än nöjd med dagen, trots allt!

Peter Jöback Becomes The Phantom | The Phantom of the Opera on Broadway

NY VECKA NY UTMANING

Det har hänt, det som inte fick hända, jag har blivit sjuk!
Typiskt mig, att jag på grund av dimridåerna som Sklerodermin lägger ut, så negligerar jag varningstecknen och ytterligare symtom på något utöver det vanliga dåliga måendet!

Jag får förmodligen skylla mig själv den här gången, eftersom jag utsatt mig för smitta i helgen!
Dumt av mig, ovanligt korkat och blåögt dessutom!

Så nu får jag se hur den här veckan kommer att gå, jag har nämligen fått två stycken kallelser till undersökningar av mitt hjärta - lilla kretsloppet - lungorna!
Torsdag kväll på Karolinska i Solna - MR, ca 3 timmars sammanlagt!
Fredag tidig morgon Karolinska Huddinge - Hjärtbiopsi/hjärtkaterisering!
Så det känns som om jag har trasslat till det ordentligt!

Nåväl, det kanske ordnar sig med lite hokuspokus, filijokus!

Jag kände i natt, att det inte stod riktigt rätt till, frös som ett tok och hade jätteont i magen!
Efter en jobbig natt, så vacklade jag upp och försökte skaka av mig obehaget och tänka, det går nog över, det är väl såhär det ska vara emellanåt, (Skleromernin)!

Dessutom hade jag ju ett ärende att uträtta nere på stan!
Nämligen, om jag går tillbaka till de två sista dagarna i januari, när jag besökte Vårdcentralen och Handen Närakuten och därefter direkt till apoteket!
Den där läkaren som jag träffade på VC, slutförde inte sitt åtagande, återkoppling till mig angående resultat och vidare behandling och dessutom skrev helt fel på remissen beträffande mina Fragminsprutor, som kostade mig nästan 250 kronor!
Det jag hämtade ut visade sig inte vara förfyllda sprutor, så jag behövde lämna tillbaka förpackningen till, Ja det var just det, Apoteket eller Vårdcentralen och får jag tillbaka mina pengar?
Så jag ringde först till Apoteket för att kolla med dem, om det var där felet hade begåtts och hur och vad jag skulle göra!
Precis som jag trodde, så var det läkaren som hade begått ett misstag, men att Apoteket var vänliga att göra ett undantag och göra ett återköp om jag kom in idag!
Innan jag gick, så ringde jag dessutom till Vårdcentralen och berättade vad som hänt och då fick jag tala med verksamhetschefen, som sa att hon kunde göra ett återköp också!
Så jag gick först till Apoteket och meddelade dem och sedan vidare till Vårdcentralen och lämnade över min kartong med felaktiga Fragminampuller!
Sedan vidare hem igen!
Det blev en ordentlig promenad på 7350 steg och vad jag inte visste då, febrig!
Nu måste jag ta det lugnt!

ÅTERHÄMTNING!

Årstidbenämning?
Jag bara älskar den, oavsett, för med tanke på den myckna snömängden som kommit i stora delar av landet de senaste dygnen, så tackar jag för att det finns en plats där det bara kommer små mängder emellanåt och strax därpå smälter bort!
Det är så vackert med snö, sägs det, fast nog finns det en viss skönhet till den nakna naturen, inbäddad i mystik och dimma, då man kan fantisera om troll som smyger i mossorna och älvor som dansar i vattenbrynet!
Tystnaden avbryts av ett fågelkvitter och av hur en kvist knäcks av, andetagen från en joggare, som inte likt jag, tar in naturens skönhet istället!
Eller är det bara kärleken till självaste trakten som gör mig så närvarande i mina tankar!

NEDRÄKNINGEN KAN BÖRJA

Frågetecknen rätas ut, ett efter ett!
Tillslut lyckades jag klura ut hur jag skulle gå till väga för att hitta min ansökans vandring i byråkratin mellan mig och DT-USA och därmed se om jag är välkommen dit!
Så nu har jag papper på att jag är godkänd, sköööönnnttttt!
Ännu en milstolpe nådd och äventyret kan påbörjas lite smått!
Skönt också att ha gott om tid att packa och samla ihop nödvändiga papper och övrigt inför resan!
Beträffande parkeringsautomaten i Handen igår, så är det fortfarande ett mysterium!

Och om jag tänker ha min resväska stående här vid min dörr i sju veckor?
Troligast inte!