DET OFATTBARA, NU IGEN!

Igår, fredagen 20:e april, hade vi begravningen för min dotter Sofia i Tegs kyrka i Umeå!
Det är omöjligt att utveckla den ofattbart groteska känslan som man som förälder befinner sig i när man sitter strax nedanför, i fotändan av hennes sista vila!
Vetskapen om att jag aldrig mer får se henne, krama om henne och höra hennes klingande skratt, gör så oändligt ont!
En förälders värsta mardröm har återigen drabbat mig!

Det blev en otroligt vacker begravning och den speglade verkligen Sofia i både färg och musikvalet!
Sorgligt, fast ändå en med ett ljus som sipprade in mellan bänkraderna!
Sofias Änglar, bestående av ungefär 15 stycken assistenter som har jobbat hos Sofia sedan 1996, när hon fick sin första assisten och äntligen en premobil och skulle få börja i skolan, några år försenat pga sjukdom!
Så därför hade jag önskat att tjejerna skulle sitta nära mig och min familj, mina systrar, som hade kommit upp från Nynäshamn för att hedra Sofia!
När man har assistans i familjen så blir de ju lite av ens familjemedlemmar!

Prästen som jag träffade förra fredagen, hade lyckats fånga upp en fin och ljus bild av Sofia, som den glädjespridare och otroligt omtänksamma tjejen som hon var!

Eftersom Sofia umgåtts för det mesta med ungdomar funktionsvariationer, så bestod de närvarade i kyrkan av ett stort antal av rullstolsbrukare,

så därför var det ett bra val av kyrka för tillgängligheten!
En ung otroligt duktig kille härifrån Umeå med artistnamnet William Adam sjöng, "Löven fallare" av Carola, samt en egenskriven låt!
Till min stora glädje, trots sorgen, så fick jag min önskan uppfylld vad det gäller musikvalet på slutet innan kyrkklockorna klämtade, nämligen "Ut mot ett hav" med Peter Jöback!

Älskade Sofia, vila i frid!
♥️♥️♥️

FREDAGEN DEN TRETTONDE

Det händer nu, precis nu, livet!
Men allvarligt, nu har jag varit här upp i Umeå sedan i måndagskväll!
Jo det var så sant, resan upp gick inte heller som på räls!
När jag satt på pendeln ungefär 25 minuter efter jag lämnat Nynäshamn, typ Västerhaninge, påväg upp mot Arlanda, tidig morgon måndag, så fick jag ett sms från Norwegian, "ditt flyg 11:25 är inställt"!
Jag blev hänvisad att ringa ett medsänt telefonnummer för hjälp med ombokning!
Så jag hamnade i en telefonkö och lagom avstigning i Märsta, då kom jag fram och fick ett nytt flyg mot Umeå 17:25!
Det började bra, eller?
Min vanliga otur!
Så jag fick ordna så att mitt bokade besök hos Fonus i Umeå klockan 14:00 avbokades och fick en ny tid till onsdag 13:00 istället!
Sex timmar på Arlanda, vidare till Umeå!

Underbara Malin från Lystra Assistsans, hämtade mig vid flyget, gav mig nyckeln och den nya portkoden till Sofias lägenhet!
Att öppna dörren och kliva in i lägenheten och inte mötas av Sofia, var en märklig upplevelse, något som jag gruvat mig för hela resan upp!

Tystnaden där inne var obeskrivlig, inte ett enda andetag, inte ett enda litet durr från permobilen, eller stamp från kaninen i buren inifrån Sofias sovrum!

Nu har jag vant mig, det har ju gått några dagar och jag har varit fullt sysselsatt med att fundera på hur, vad jag ska göra med alla mina känslor och hur jag ska planera allt praktiskt och i synnerhet, hur gör jag nu?
Att be om hjälp är ju inte min starka sida direkt, "jag ska ju alltid klara mig själv", är ju min paroll!
Nu har jag äntligen släppt på det oket och insett att det kanske till och med är en styrka att våga be om hjälp!
Så från och med nu tar jag gladeligen emot all hjälp som erbjuds från mina vänner här i Umeå och det är Sofias assistenter, både gamla och de som har jobbat med henne de senaste åren!

Onsdagens möte på Fonus var omtumlande och surrealistiskt, lite som, nu igen, jag vill inte det här! Att välja kista var redan klar, det gjordes ju redan per telefon när jag var i New York, kistdekoration, val av blommor och färgtema! Det blir mycket rosa!

Torsdag! Arbetsplatsträff på Lystra Assistans!
Många av Sofias assistenter deltog samt en kurator från Palliativa teamet som har haft kontinuerlig kontakt med tjejerna sedan november, nu fick även jag delta och det var värdefullt, starkt och mycket tårar!

Idag, fredagen den 13:e, hade jag ett inbokat besök med prästen i Tegs kyrka klockan 13:00!
Fredagen den 13:e, kan den dagen funka, vågar jag över huvudtaget ta mig ut, jag med den absoluta oturen?
Vaknade en timma före Peter awake 08:00!
Effektiva gunsan hann uträtta mycket innan jag begav mig med bussen ner till stan!
Ett bankbesök var först på agendan, check!
Sedan flanerade jag omkring i stan lite hit och dit i väntan på att börja bege mig mot Teg och kyrkan!
Jo det var så sant, jag gick in på gallerian MVG och som jag gick där helt oplanerat, så kom jag ihåg!
De där läckra byxorna som jag såg där en gång på JOY, men inte trodde mig våga köpa, undra om de finns kvar!
Så jag tog rulltrappan upp och gick in och kollade! Jomen visst, det fanns två par kvar, en 38:a och en 36:a! Jag vågade och provade, det blev 36:an och ett köp!
Jag vågade!
Fredagen den 13:e!
Mobilen ringde, "hej det är från JOY, vi har hittat din plånbok här"!
Otroligt, jag hade inte hunnit upptäckt att jag inte hade den än, jag var fortfarande kvar i gallerian och skyndade genast tillbaka till JOY!
Det var en kund som hittade den precis nedanför kassan där jag hade tappat den i färd med att packa ner mina nyinköpta läckra byxor!
Fredagen den 13:e kanske inte är en otursdag ändå!

Lättad över att jag hade fått tillbaka min plånbok och mitt lyckade köp, så tog jag en lång, lugn promenad över älven till kyrkan och inväntade mitt möte med prästen!
En ung, mycket sympatisk och lättsam kvinnlig präst mötte upp mig och min härliga Malin från Lystra Assistans, som också ville delta!
Nästan två timmar med samtal, planering och tankar omkring Sofia var som ett maratonlopp, helt slut, totalt uttömd men supernöjd med resultatet och det kommer att blir en alldeles fantastisk vacker begravning med allas önskemål uppfyllda för att hedra min alldeles unika och helt underbara dotter Sofia!
#fuckcancer

Peter Jöback - The Mask (Official Video)

The official video for "The Mask" is now OUT! Filmed in The Bronx with dancers from New York and choreographed by Nicholas Cunningham. Produced and edited by Bror Bror and directed by Rikkard Häggbom. Enjoy!

DAGARNA GÅR MOT EN VÅR!

Dagarna består av att handskas med det oundvikliga, planering inför en förälders värsta mardröm, nu igen!
Det mest onaturligaste som finns, att förlora sina barn, att förbereda dess begravning med Fonus, tänka ut musik, kista, samtal med präst inför, nä jag orkar knapp uttala det, det gör för ont, nu igen!
Och som ett ytterligare mörkt moln borta i horisonten, avveckla ännu en lägenhet, skingra tingen, dela upp och skänka, göra det definitivt och välja ut det viktigaste att ta med som kära minnen!

Barn och barnbarn, är ju det mest naturliga i livet, livets efterrätt, får jag ofta hör!
Snälla, det finns olikheter, vi är inte alla förunnad den rikedomen, jag är ett levande exempel på motsatsen!
Nu gäller det att hitta en ny mening med livet!
Ta hand om mig i första hand, tillåta mig mer av livets goda!

Nu prickar jag av måsten i vardagen, innan det är dags att bege mig upp till Umeå på måndag!
Undra hur det kommer att kännas, när jag vrider om nyckeln till Sofias lägenhet, kliver in och inte möts av henne, som sitter i sin permobil och väntar på att jag ska kasta mig om halsen på henne och tokpussas och hon, "men mamma då, ge dig", med ett klingande skratt!
Att bo in mig där ensam, utan henne, under obestämd tid!

Giv mig kraft inför den kraftmätningen!

BROADWAY, NEW YORK

Fortsättning på resan mot The Phantom of the Opera på Broadway!
Den mest galna och hektiska resa som jag någonsin gjort i hela mitt liv och det vill inte säga lite!
Vi anlände Newark på avsatt tid, men innan vi lyckades ta oss därifrån med flygbussen, som vi fick stå och vänta på i en timma i snålblåst, eftersom en hade precis gått och nästa som kom var full!
När vi äntligen kom oss iväg, visade det sig att det inte alls var det snabbaste alternativet i kvällsrusningen, trots bussfiler, vägarbeten och köer därav!
Vid det här laget hade vi missat två förbokade föreställningar redan, den första onsdagkväll 21/3, då satt vi på ett hotellrum i London! Den andra, torsdag klockan 14:00, då satt vi på ett flyg till Boston! Så det var med stor lättnad som vi äntligen fick valuta för förluster och förseningar!
Vi hade en förbokad kvällsföreställning klockan 20:00! Vi anlände hotellet 19:35!
Jag fattar inte hur det gick till, men vi kom till Majestic Theatre precis när första introt började, så vi fick vackert vänta på att bli insläppta vid ett precist tillfälle innan föreställningen började i mörkret! PHU!!!!!
När man landar sådär, efter all sorg och vedermödor i två dygn, då är det lätt att man börjar gråta, gråta av lättnad, av musiken, mystiken och att äntligen, trots allt, jag tog mig hit!

Och äntligen kunde jag kliva ur sorgekostymen för en stund och bara fokusera på denna magiska föreställning, tillåta mig att omfamnas av magin och kärleken till skådespelet för en stund!


Och det sedvanliga mötet vid stage door, tack o lov!


Innan det var dags att klättra upp i våningssängen på hotel Pod och blicka ut över stadens ljus och somna helt utmattad!