Nu har jag varit hemma i en vecka och jag tror aldrig att jag har varit med om en sån intensiv vecka tidigare!
Som jag skrev tidigare, så provianterade jag och sedan har det rullat på! Onsdagen därefter var jag till Karolinska i Solna för ett gångtest på PAH-avdelningen hos Fysioterapimottagningen och därefter läkarbesök! Ja där gick den dagen!
Torsdag 20 september!
Premiärdags för "Med hjärtat som insats" med Peter Jöback på Cirkus i Stockholm!
Jag och storasyster hade biljetter och begav oss i god tid upp till huvudstaden, checkade in på Hotell Hasselbacken, bara ett krypavstånd till Cirkus, skööööönt!
Lite av en svit, men väl tilltagen luftkonditionering!
Vi vilade en stund innan vi intog middagen som vi hade bokat hos densamma!
Lagom till öppningen av entrèn på Cirkus, så gled jag vant fram på den röda mattan, hm hm!
Jag hade ju faktiskt varit på premiären av The Phantom of the Opera, men Syrran hade faktiskt aldrig varit på en premiär tidigare!
Nåväl, vi skiljdes åt vi ingången till respektive platser, jag hamnade i loge 1, riktigt bra och Eva fick också en helt okej plats!
Kvällens show var en berg-och-dalbana av känslor, starkt, vackert och i synnerhet modigt av Peter Jöback att omfamna sin historia och bära den som en krona på sitt huvud!
Den som hade väntat sig en helt vanlig glammig historia, så som det oftast visar sig på shower, var beredd på något helt annat, här handlar det om känslor, resa genom ett liv från börja tills nu, ett sjuhelsikes mod att blotta sig och bjuda på en totalupplevelse med hjärtat som insats!
Egentligen ska jag inte utveckla det här närmare, utan däremot uppmana till att ta tillfället i akt att inte missa århundradets modigaste och kreativaste show!
En stark musikalisk berättelse om livets hårda och om en stark längtan efter sitt jag och att bli älskad!
När showen var slut, hyllades Peter och hela ensamblen med stående ovationer och hurrarop och blommor och blader!
Eva och jag gick ut och samlades tillsammans med några vänner till det obligatoriska eftersnacket om hur vi tyckte, upplevde och känslorna som berörde oss under showen, för den gick ingen förbi!
Därefter sa jag till Eva, "nä nu måste jag ta en cigarett", innan vi skulle gå i på vårt hotell!
"Okej, jag följer med, vi går nerför backen här"!
Och plötsligt var vi inne på efterfesten, för speciellt inbjudna, tror vi!
Alla va där, och då menar jag ALLA kändisar, OPS!
Vi lockades till att ta ett glas vin och sällades oss till kändigskaran, OPS!
Kolla där, hon där, vad är det hon heter?
Å han, ja just ja och där är ju han och hon, ja jävlar, hur hamnade vi här?
Efter att vi försökt placera alla kända och kanske några fortfarande för oss okända i denna trängsel, så kom huvudpersonen själv till efterfesten!
Han tog micken och tackade alla för att de var där och för all uppskattning och kärlek!
Därefter klev han fram till allmän omfamning och hyllning! Eva plogade sig fram, som den norrländska hon är och drog med mig fram till Peter!
Älskar alltid att han ser mig och minns mig, även vid namn, ibland Gun, ibland Gunsan!
Och att han tar sig tid och ger mig en go kram som känns genuint ärlig!
Även tar sig tid för en selfi!
Kvällen slutade med ett leende å läpparna på ett hotellrum på Hasselbacken!
Jo det var så sant, vi åkte hem med pendeln runt lunch!
På eftermiddagen kom en kompis till mig, Maria, som skulle kinesa över natten!
Vi åkte sedan till Cirkus och jag fick med mig ännu en show "Med hjärtat som insats"!
Så av förklarliga själ, är jag en sliten liten Gunsan!
Men det är inget emot vad jag kommer att vara om en vecka!
Veckan börjar med tre dagar på dagvården på remuatologen i Huddinge, sedan tre kvällar på Cirkus, gör om det , den som vågar och orkar!
Jag lever här och nu och jag vågar!
