Morsdag !

Jag påbörjade morsdagen redan i natt, för det var alldeles hopplöst att somna så jag var vaken till nästan halv tre, satt i min säng och lyssnade på musik med svag volym så att fåglarna där ute också hördes. Det blev aldrig mörk bara svag skymning och till slut så började solen stiga i öster. Jag vaknade vid halv tio på morgonen av ett sms från Sofia, ja det är så vi kommunicerar hon och jag från våningsplanen, hon ville gratulera mej på morsdagen. Gud så trött jag var, men det var bara att bita ihop och gå ner å vara den där goda modern, sörplade i mej en PAJ-mugg kaffe och en tårtbit på vägen genom köket som en kick för att starta passet inne hos henne med dusch mm mm, sedan var det presentöppning från båda barnen och mer tårta och ännu en kaffeslurk.

Idag kom bikini-överdelen på och mina slitna gamla jeansshorts, osminkad som gud skapat mej har jag bara varit hemma bak på tomten och klippt och fixat och Sofia har suttit under parasollen och vilat och lyssnat på mej medan jag sjungit duett med Peter under mitt pysslande, tänk va det går bra att jobba när man sjunger och solen lyser.

Det blir nog tidigt i säng i kväll, dessa festligheter tar på det gamla skrället, Sofia såg faktiskt lite sliten ut idag, det är säkert inte lätt att ha en mor som tror att hon fortfarande är "typ" 27.

Det har varit en utomordentligt skön morsdag, presenter, röda rosor, tårta och sol från en klarblå himmel och min älskade mp3-spelare *LER*

Fortsättning följer ha ha ha ha ha

Den här helgen hade ju Sofia å jag tänkt rocka loss som sagt var, ja jag säger då det. Sagt och gjort! vi piffade till oss igen och ställde kosan in till stan runt niotiden, om det var mycket folk på fredagskvällen så var det knökfullt i kväll lördag, vädret var helt fantastiskt, som utomlands på kvällen fast strålande sol, helt galet! förmodligen är det det här som gör att man trots allt orkar bo så här långt norrut, dessa fantastiska ljusa sommarnätterna. White Snake var ju det stora dragplåstert i helgen och i kväll brakade det loss må jag säga. Hårdrock har ju aldrig varit min grej och är inte nu heller, men herregud vilket ös! Jag förundras verkligen över att så många formligen vallfärdar till dessa musikevenemang, för det kan inte vara möjligt att så många Umebor är hårdrockare, hä måst ha komme folk från när å fjärran, å alla hade piffat till sig som värsta hårdrockarna, jag kunde bara *le*, vilken upplevelse att se alla dessa unga som gamla som stog och sjöng med, fan dom kunde ju tom. texterna. Sofia och jag hade tillsammans med Mats( Sofias killkompis som också är rullstolsburen) en kanonplats, för ikväll fick vi sitta uppe på ett lastbilsflak så vi hade utsikt över hela sjabraket.

När de sjungande och skrikande herrarna från utlandet hade hållit på ungefär 35 minuter hade vi fått nog och bad om att få komma ner från flaket, vi ville hem!

Men jag ångrar inte att vi spenderade drygt 500 riksdaler var åt den här musikhelgen för det är ett nöje att se alla glada upptinade norrbor som diggar, kramas och festar tillsammans. På vägen tillbaks till bilen förundrades jag över att så otroligt mycke folk var ute, det var fullpackat och köer till alla utekrogar som vi passerade. Den som hade fått sätta sig å ta ett gott glas rött där ändå, men nej! jag var ju i tjänst och chafför i kväll igen.

Å Peter å jag sjön så vackert i bilen igen, å Sofia sa " men går det då inte att få tyst på er ni gamla skrällen ?" inte en tjans!

Nordic Rock Umeå 2009

I går kväll så var Sofia och jag inne i stan och lyssnade på rockmusik, det var ju Nordic Rock på stadskajen. Vädret var alldeles strålande, kanske lite svalt vid tiotiden när solen började gå ner i horrisonten, vi hade garderat oss med långkalsonger, ytterrock och handskar hade jag min frusna skit naturligtvis. Vad som slog mej dock var alla lättklädda ungdomar, jag fattar noll, dom måste vara väldigt varmblodiga, eller så hade dom värmt sig innombords med något som inte jag hade kunnat eftersom jag var chafför år Sofia. Nog om det! Sofias kompis och hennes föräldrar var också där och rockade loss tillsammans med oss. När klockan var 22:30 så kom äntligen Alcazar upp på scenen. En och en halvtimmas väntan var över och det var väl värd väntan för jäsiken vad dom bjöd på sig där uppe. Efter tre kvart var det roliga över och vi tog oss så sakteliga bort från festområdet. Sofia hade en tuff uppgift att försöka snirkla sig runt och förbi alla lite för förfriskade rock och disco trinda medborgare och att inte tala om allt glas och äckel på asfalten som hon hatar att köra på. Väl framme vid bilen så lastade jag in henne och påbörjade vår sakta, sakta mak genom och ut ur stan lyssnade på Peter Jöback i bilen och lugnet infann sig igen och jag började som vanligt att sjung med och Sofia hon skrattade åt mej och frågande " går det aldrig att få tyst på er ", inte en tjans sa jag och *log*.

Jag bor på landet..............

Eller hur är det nu med det, herregud jag bor ju i en stad med ca 113000 innevånare å ändå ser det ut som om jag bor på landet. Igår var det blåsigt skulle man kunna säga, storm snarare och bor man här ute på lägdorna, just som bonden har varit här och sått, så att jorden ligger alldeles slät och så där lagom lucker då är det inte kul. Våra huslängor står som en sköld åt stan mot allehanda dofter och andra olägenheter som kommer från jordbruket här ute. I morse när jag kom ut på farstukvisten så var det ett fiiiiiiiiiinnnnnnnnnnnttttttttt lager precis överallt där ute, precis överallt. Som om inte det var nog, inne på altanen alltså inne i kuvösen var det likadant, fast det är stängt. I det läget hade jag varken tid, lust eller ork att åtgärda detta kaos. Jobbet väntade, alltså där jag har mitt levebröd.

Väl hemma igen så käkade jag lite och sedan var det bara att hugga tag i eländet, fram med dammsugaren och försöka komma åt det där jävulska pudret som befann sig överallt. Till saken hör att det fortfarande blåste där ute så jag kunde inte ha glasdörrarna öppna, så till på köpet höll jag på att svettas ihjäl där inne.

Som plåster på såret kommer jag att få en alldeles underbar helg med ett strålande väder i helgen och då är det inte så tokigt att bo där ute på lägdorna ändå.......det blir väl att ta fram trädgårdsslangen och spola trallen iklädd bikini, yes, yes, yes äntligen :)))

I morgon är det besiktning !

Klockan 09:30 i morgon ska jag infinna mej på den årliga besiktningen med det gamla skrället. Tänk! det är alltid lika nervöst att rulla in och visa upp alla skavanker som man råkat åstakomma under året, hur försiktig man än är för att inte stöta på hinder på vägen eller att motstå ferstelser som att köra på mer än vad skrället är utrustad för så får jag alltid pekfingret av min läkare att jag måste ta det lite lugnare och försöka inse att tanten börjar komma upp i åren och måste lyssna på kroppen. Tyvär så har jag nästan en hel spegelvägg inne i mitt sovrum hm, hur smart är det kan man tycka, har människan ingen självinsikt. Jordens dragningskraft har man ju hört talas om, men att den skulle visa sig så uppenbart hade jag ju inte tänkt på förut, nu syns fenomenet inne i mitt sovrum när jag kommer ut från duschen, huden liksom hänger som små små tunna veck och det som en gång var där uppe är nu där nere. Det går med en rasande fart med påklädningen. Så egentligen så förstår jag vad min läkare säger men huvudet vill liksom inte hänga med. I min unga hjärnhalva flamsar jag fortfarande omkring, njuter av god musik och längtar till något.

THANK YOU FOR EACH DAY WITH YOU

Att dom bara orkar !

Idag är jag dödligt trött. Det blev visst sent i natt, efter kulturnatta kunde jag naturligtvis inte somna utan satt uppe och skulle varva ner i min säng och funderade på livet och lyssnade på musik som jag alltid gör, plötslig så var klockan närmare halv tre och den här dagen såg sitt ljus, men jag var ju inte ensam hi hi hi.

Efter vad jag förståt så var det några till som satt och planerade eller hade tydligen redan planerat ett tag, för tidigt på förmiddagen så hade vi storfrämmande här i stan av några som tyckte att dom behövde komplettera sitt kapilat, somliga tar den knöliga vägen och en del kliver upp klockan sex på morgonen och förbereder sig för en arbetsdag som vanligtvis slutar omkring fyra fem tiden på eftermiddagen och kvitterar ut månadens förolämpning den 27 varje månad.

När Sofia skulle fara på innebandyträning så var hennes taxi försenad och när äntligen bilen kom så fick vi veta av chaffören att det hade varit ett försök till ett väpnat rån som inneburit skottlossning och avspärrningar. Tänk där sitter vi ute på våra ängar i vår morgondvala och det är full upplopp inne i stan.

Jag vinkade iväg Sofia och sedan stack jag iväg till Plantagen och inhandlade diverse plant och en säck jord, men nej ! jag har inte orkar plantera dem ännu, för som sagt, gud va jag är trött idag. Vilken tur att jag har ett jobb att gå till så att jag slipper ligga på marken med handfängslen och tugga asfalt, för det skulle jag inte alls orka idag.

Jag nöjer mej så gott med det jag har.

TJUVEN SVETTAS I KAPP MED POLISEN

Alla dessa år

Kulturnatta !

Ännu en sån där dag som innehållet allt man kan tänka sig. När jag sätter mej ner och summerar dagen så känns det som om hela livet rymdes inom dessa timmar. De där första timmarna när jag lodar omkring och ser förjäklig ut, assisterar Sofia och passar på att vara mamma också samtidigt som jag är städkärring och popstjärna medan den där läckra tvättmaskinen gör sitt jobb.

Jag hade lovat Sofia att vi skulle gå på stan i kväll, jag som hatar att gå å trängas bland en massa människor, men har man lovat så har man och det finns inte på världskartan att försöka slingra sig ur ett löfte till henne. Hon snurrade omkring mej som en bålgeting i flera timmar och tittade på klockan och på mej, lodaren!

På eftermiddagen brakade det lös, åska och störtskurar som avlöstes av strålande solsken och en makalöst vacker regnbåge över stan. En duschad och tillsnofsa mor och mätta magar drog vi så äntligen ut på kulturnatta. Å kära hjärtanes så mycket folk och vilken volym! det var olika band som spelade på scener runt om inne i city. Kulturnatta var verkligen ett passande namn för den här staden har så otroligt många olika nationaliteter så man blir alldeles vimmelkantig och det känns nästan som om jag var utomlands det är bara temperaturen ute som påminner om att jag fortfarande är i Umeå. Sofia verkade tycka att det var trevligt trots att hon förmodligen bara såg en massa ben och rumpor, det förundrar mej faktiskt att hon har något utbyte av att "gå omkring" och trängas men hon har ju också varit ute på kulturnatta och det är ju det som räknas.

Sofia behöver inte känna någon utanförskap i den här stan ivart fall för det dräller med rullstolar här också .

Flygardagen

Egentligen så heter det ju Kristi himmelsfärdsdag, men idag passar det verkligen med flygardagen, för herre min tid va mina tankar har flygit idag. Vaknade onödigt tidigt för jag har ju inget fördraget i mitt fönster å nu är det ju dagsljus från tretiden på morgonen och troligast så somnade jag med mp3-spelaren i öronen för sladden till lurarna låg fortfarande runt huvudet på mej, herregud jag har ju kunnat varit strypt och stendöd men då hade jag dött med ett leende på läpparna åtminstone. Förmodligen så var det väl den där näradödenupplevelsen som fick igång alla mina tankar idag.

Kände för att vara effektiv redan från börja så jag attakerade mina sängkläder och startade första tvättmaskinen, satt å fikade och väntade på ett livstecken från Sofia så att jag kunde hjälpa henne upp ur sängen, hon sov till drygt tio och då svängde vi till det lite snabbt med morronblesyrerna, ja hon kallar det för blesyrerna den lilla damen. Dags för nästa maskin med Stigs sängkläder, men nu fick jag liksom nog och behövde vara bara med mej själv och mp3-spelaren igen, så sagt och gjort! på med braskorna och iväg på en skön promenad, den första på över två veckor, har ju varit ordentligt förkyld så det gällde att gå ut försiktigt.
Det blev en liten tankepaus just nu, lyssnade på UNG & STOLT med Eva Dahlgen & PETER, fy fasiken så stark den är , helst där i slutet, jag tar den en gång till.
Jo! som jag gick där och lyssnade på musik så vandrade mina tankar iväg till allt som jag borde göra och bland annat vilket dåligt samvete jag har över att jag inte har varit och hälsat på en gammal nu pensionerad arbetskompis som är sjuk, jag som själv vet hur det är. Fy vad jag skäms och ju längre det går ju värre blir det, nä jag bara måste ta mej dit någon dag men jag gruvar och vad säger man, ska jag ha en blomma med mej, eller, eller, eller?????? Nu förstår jag hur det måste ha varit för de som aldrig kom till oss när vi var sjuka. Jag måste ta mej i kragen.
Mina tankar gick även till Sofias "blå skåpet" där hon placerar alla som hon tycker har gjort henne ledsen och besviken, det börjar bli trångt där nu, bara det sista dygnet har hon ställt i två stycken till, hon är härlig min jänta. Så vandrade tankarna till Erik och då gör det riktigt ont i modershjärtat, det är ju snart fem månader sedan vi sågs sist, kan han komma hem till Sofias student, åtminstone några timmar över dagen.
Hur kommer det att bli på Sri Lanka, kommer det verkligen att bli fred där, kommer jag någon gång att kunna återse mina barns andra land.
Väl hemma efter min musik-tanke-promenad så var det dags för nästa säng. Lunch, toablesyrer och en välbehövlig tupplur för Sofia som tydligen hade varit uppe jättelänge natten innan. Solen var på sitt bästa humör idag så jag passade på att vara ute å städa på gården fortfarande med musik i öronen och nu var det julmusik för full hals upptäckte skrattande grannar, men va fasiken all musik är ljuv musik året om.

HALLELUJA

En trevlig helg i Göteborg !

Ja det var i varje fall tänkt så, men surt sa räven. För ungefär två månader fick Sofia erbjudande från "Barncancerföreningen norr" om en resa till Göteborg 21-24 maj, jättetrevligt tyckte både hon och jag, det var ju ett tag sedan vi var dit och Lisseberg den här tiden borde väl vara en trevlig utflykt och några hotellnätter tackade vi inte nej till, Sofia och jag älskar att resa och bo på hotell och hotellfrukost är ju sååååååå mysigt och inte att förglömma de där härliga nymanglade vita satin sängkläderna, så sagt och gjort! vi mailade och anmälde vårt intresse och passade även på att anmäla en av våra assistenter som följeslagare eftersom Sofia inte vill att gamla mamman ska jobba ihjäl sig med alla lyft och, ja den som aldrig har rest ensam med en rullstolsburen kan nog inte föreställa sig hur många gymtimmar det motsvarar. Så nu var det bara att vänta på bekräftan från BCF och biljetter m m m. -05 åkte vi med BCF till Aalborg i Danmark och det var jättetrevligt och vi fick träffa en massa nya ansikten och dela tankar, sorg och glädje med varandra under trevliga förhållanden. När det hade gått ungefär en månad så ringde det en karl och frågade varför Sofia skulle ha två personer med sig och vi berättade om hennes handikapp och att det var nödvändigt för att hon skulle kunna resa. OK! sa han och sa att han förstod. Sedan har vi inte hört något från dem och vi är ju som vi är, varken orkar eller ids tjata, någon VÄRDIGHET har vi väl, vill dom inte eller tycker dom att vi blev för dyra så, skit i det då! Så nu sitter jag här utan packade resväskor och biljetter, å föresten! jag är ju inte riktigt fräsch ännu, surt sa räven! sms från Sofia nu! "mamma får jag ostbågarna"

LIVET ÄR HÅRT :)))

Erik !

Dagens inlägg vill jag tillägna dej min älskade son, det är ju din namnsdag idag och jag har glömt att uppvakta dej, det brukar jag ju alltid göra, förlåt mej min älskade Erik. Avståndet i både tid och rum är plågsamt men antagligen nödvändigt för att det till slut ska bli bra för dej i din hårda kamp i ditt tillfrisknande.

Mormor ringde idag och sa att hon hade fått ett grattiskort av dej, hon var uppriktigt glad och ville att jag ska tacka dej nästa gång vi talas vid, hon tänker på dej och är så ledsen över att du har det så svårt.

Inbördeskriget på Sri Lanka har äntligen tagit slut just idag Erik, så nu kan vi börja planera vår återresa som du så ofta har sagt att du vill göra med mej tills nästa gång jag fyller jämnt, det ser jag verkligen fram emot. Älskar dej min son, du sak se att allt kommer att bli bra till slut. JAG TROR PÅ DEJ !

Söndakväll

Helgen är snart slut, en helg som varit så innehållsrik så jag har nästan tappat bort mej, hur gick det här till ? Sofia har varit på avlastning i helgen på elevhemmet för näst sista gången föresten. Egentligen så borde jag vara ledsen över att det snart är slut på de där helgerna när jag kan passa på att göra något helt för mej själv och slippa tänka på omsorgen om henne kan man tycka, men vad då slippa tänka på omsorgen, under de här ca 10 åren som vi har haft den här möjligheten till ledighet en helg i månaden så har det oftast varit tjafs både före, under och efter hennes vistelse där. Innan hon ska åka så är det ofta sura miner för att hon tror sig veta att dom inte kommer att hitta på något kul att göra utan det blir bara förvaring som vanligt och dygnen hon är där är jag beredd på att hon kommer att ringa eller sms:a mej om det ena eller det andra eller kanske bara för att hon vill höra vad jag gör, det kan kännas som om hon har långsamt och längtar hem. När hon sedan väl kommer hem så kommer den vanliga klagosången som varar ända tills hon kommer i sin egna säng. Så egentligen kommer det att bli skööööööönnnnnnnnnnnttttttttttt när det är slut. I fortsättningen blir det att ombesörja avlastning här på hemmaplan så att jag och hon får ledigt ifrån varandra ibland, för det är ju även för hennes skull, hon kan ju bli alldeles vansinnigt less på mej hon också. Idag är jag vansinnigt trött, det har ju blivit lite si å så med sömn i helgen, igår kväll satt jag uppe å såg på Eurovirion song contest-finalen och norges bidrag med Alexander Rybak vann välförtjänt och överlägset, vilken förtjusande sång och gutt :)). Nu går diskmaskinen, den andra tvättmaskinen är just hängd, med nästan bara vita klänypor och dottern sitter i sängen.

ALLA DESSA ÅR

Jag älskar att köra bil :)))

Det senaste dygnet har jag fått mitt lystmäte än en gång. E4:an 20 mil ner för att uppvakta min gamla mor på hennes 80-årsdag tillsammans med 08-systarna, gud va jag är lycklig att jag har dom föresten! KÄRLEK:) Bilfärden söderut gav på en explotion av klorofyll, jag blir så lycklig när jag äntligen ser att den är här nu, sommaren alltså åtminstone helt klart på väg.

Väl nere i det vackra Ådalen med alla dess berg -och-dal upplevelser så blir jag så jäkla besviken när jag återser min barndomsgata som ser ut som en övergiven västernstad. VÅRT HUS VAR förfallet, DET FANNS INGET KVAR, BARA SKALET AV DEN JAG VAR. Tur i oturen att mamma inte varken ville eller orkade åka runt en stund i min bil för att se sig omkring för hon skulle förmodligen bli otroligt ledsen. Det var den tråkiga dela av det här inlägget.

Idag så vände jag åter till lapphelvetet som svågern kallar det, ja han är rolig han :).Färden var lugn och behaglig och jag hade en alldeles underbar singingman med som sällskap som jag kunde få sjunga duett med utan att någon kommenterade min sångröst som fortfarande är lite rosslig och kanske Wisky-och-vin-sprucken, hm det blev visst en cigg också, för nu har vi ju firat mor och trivts ihop systrarna Persson Så nu sitter jag här igen, solen lyser, det är små musöron på björkarna här utanför, inne i stan är det grönare antar jag än här ute på slättan.

ALLA DESSA ÅR

Lägesrapport!

Idag hade jag ju fått en tid på vårdcentralen. Vilken tur att det var först kl. 11:00, för när man känner att man mår alldeles förjävligt när man lätt som en hind ska försöka svänga benen över sängkanten och upptäcker att man är trög, seg och alldeles hopplöst osmidig, jag som en vetrav ungefär. Klockan 08:15 ca stapplar jag nerför trappan till köket, huset är tomt, skönt! En välgörande PAJ-mugg kaffe, några digistivkex med becel som pålägg samt mina vanliga näve med piller och alla nyttiga glasen, han tyckas torftigt men herregud jag är glad för det lilla, å så morgontidningen för att kolla så att jag inte är med bland dödsanonserna. Jag har klarat mej ännu ett dygn, jiippppiiiiiiii!!!!! Men när man ska på läkarbesök så vill man ju vara duscha och hyfsat anständig, så upp igen och in i duschen, på med rena kläder å ner igen, fixa håret och sätta på mej ansiktet, jag vill ju inte att dom ska tro att jag har stigit upp ur graven och hoppas att dom ska trolla. Helt slut och genomblöt av svett och 2 st alvedon i magen så tog jag bilen till VC, satte mej och väntade och tänkte, vilket stoplskott ska man träffa idag då? Nu kom dagens överraskning! en medelålders kvinna som jag aldrig hade sett där tidigare, hon var kanonbra och tänker inte släppa mej med en ask furadantin bara, nä! han sak skicka mej både hit och dit för " så här ska du ju inte ha det"

Redigt frunntimmer :) Sedan fort jag direkt till apoteket och hämtade medicin och sedan iväg till habben och hjälpte Sofia och hennes assistent med badet. Hur jag orkade det sistnämda vet jag inte. Sofia och jag kom hem kl. 16:00 med två st matkassar och klorindränkt tvätt. Man ska vara jäkligt frisk för att orka vara sjuk som sagt.

Be inte att få ett lätt liv, be att få bli en starkare människa. Be inte om uppgifter som matsvarar dina krafter, be om krafter som motsvarar dina uppgifter.

JAG ÄR PÅ VÄG IGEN

Dramaten igår

Som sagt igår så var ju Stig på Dramaten och sjöng med sin kör," Generationskören", när han kom hem sent igår kväll så riktigt sken det om honom, med andra ord jättenöjd. Tänk! jag har ännu inte hört dem en enda gång. Nästa möjlighet att höra Generationskören blir på hemmaplan i samband med jättepickningen i Döbelns park den 16 juni, det får jag inte missa !

Från det storsjungande och galda gänget glider jag över till en storsjungande artist som ska försvara Sverige i ESC, Malena Ernman, ikväll ska hon i semifinalen försöka kvala in till den stora finalen som går av stapeln nu på lördag med sin "La voix". Min alldeles egna åsikt är att hon kanske får vara med på lördag, men vilken som med all tydlig säkerhet kommer att fixa det här hela vägen ut är vårt grannland Norges alldeles bedårande Alexander Ryback med sin egenkomponerade " Fairytale ".

Men ingen går ju naturligtvis upp mot PETER :)

Imorgon har jag en tid på vårdcentralen, har tröttnat på det här och hoppas att dom kan hjälpa mej.

Stig står längst ut på mitten på körens HÖGRA SIDA och håller en mapp i handen.

Från det ena till det andra!

Varför blev det så här? Allt skulle ju kunna vara så okompliserat och smidigt, näädå jag ska bara krångla till det, också en sak som jag försöker jobba med, med det är omöjligt. Kontrollfreek, idiot eller en sorts ADHD. Här får jag nog skylla mej själv att jag tar på mej det mesta av sysslorna här hemma, japp så är det! Stig stackarn får ju aldrig ens en tjans att hjälpa till här hemma eftersom allt måste vara på mitt sätt. Gud va svårt det här är att ändra på, jag behöver förmodligen terapi av något slag, jag skojar inte, det är allvarligt. En sån liten skitsak som att hänga tvätten, min! märkt väl min klänypskorg innehåller tre olika färger på klänypor, vita, blå och röda, OK det ligger en grön där också. Alltid börjar jag att använda de vita tills dom är slut, sedan övergår jag till de blå och hämska tanke om de tar slut då måste jag använda röda. Uppmärksamma läsare kanske ser att jag även förklarade nypornas färg i rätt ordning. Nu när jag sitter och skriver om det här idiotiska tvångstankarna så har jag plötsligt kommit på en liten lösning, om än inget bot mot mina problem men ändå. Jag ska göra mej av med alla färgade och köpa till ett ordentligt gäng vita :)). Så här kan jag hålla på, så det är ett under att det inte är någon som tvångsintagit mej på någon lämplig avdelning på NUS. Eva ! det var väl ett spännande inlägg ikväll.

Underskatta inte dej själv

genom att jämföra dej med andra.

Det är våra olikheter som gör oss unika.

:))

Mission impossible

Det kommer inte att gå, jag menar förstås att åka till jobbet imorgon, för den här förkylningen var inte att leka med. Den började i blåsan, vandrade stadigt uppåt till snoken och har nu slagit sina klor i halsen, kan knappt svälja och näsan hålls öppen med hjälp av nässpray. Vad jag just nu skulle behöva är att sova, men jag gruvar mej för att gå isäng, för visst är det dötrist, ensamt och jättejobbigt med långa nätter då det inte går att sova för att det är täppt både här och där. Under natten kommer jag också som alltid när jag känner att jag är sjuk, ligga och tänka på jobbet och patienterna och hur det troligast påverkar mina jobbkompisar om jag ringer mej sjuk. Varför tror jag alltid att jag är oumbärlig, strunt! det där är något som jag måste jobba på lite mer, släppa kontrollen, låta världen rusa på utan att jag ska lägga mej i och försöka styra upp alla misstag SOM SKER, offerkofftan! Självklart funkar det på jobbet! Varför jag har mission impossible som rubrik ikväll är att jag just nu ser på det PÅ MIN HÖGRA AXEL, alltså på TV:n här brevid, herregud va dom kan få till det.

Alla dessa år

Fasiken va jag blev förkyld, skit, jävlar, bomber och granater. Men ändå håller jag på som om jag vore tokig. Om någon kunde STOPPA MEJ. Hur är man skapt om man sätter igång å storstädar kylskåpet, tömma, ut med alla hyllor, diska och det absolut viktigaste, jag har kastat alla gamla grejer med bästföredatum som gått ut för länge sedan, nu skäms jag nästan att skriva det men herregud apotekets julsenap från -04, gammal vinäger från -01,bara som ett exempel, varför spara på en massa skit, hur har jag tänkt där? Vilken befriande känsla att bli av med alla dessa gamla spöken där inne. Nu hade det ju varit toppen om jag hade varit frisk eftersom jag kom igång så bra med att röja, man vet aldrig vad det slutat med. Lite kul! programmet "Rent hus" sändes i repris under tiden och det triggade förmodligen igång mej. Ikväll är Sofia hos sin kompis Daniella och Stig har farit på stan, han sjunger ju med i en kör som heter Generationskören och dom skulle ha framträdande vid nått som heter Made festival, så nu är jag helt ensam här hemma, va konstigt, minns inte när det hände senast. Fan Peter! hur du låter, "O HELGA NATT", ja det är sant jag lyssnar på jul-CD:n, den är så otroligt vacker så den kan jag höra under hela året. Sofia brukar säg att jag inte får svära,det är ordning och reda på den tjejen, men för mej är det bara att förstärka en känsla och upplevelse, å så säger hon " tänk om han blir ledsen ", det skiter jag i, jag måste använda kraftuttryck.
Det är verkligen snurrigt här ikväll, från det ena till det andra, " JAG STÅR FÖR ALLT JAG GJORT ".

Vårförkylningen har infunnit sig

Jo det blev fika över till dom som inte var på jobbet idag plus att jag tog med mej lite hem också, snåla jag kan man tycka, men herregud vi kan ju inte ha fika hela nästa vecka också hur skulle det se ut, eller! hur skulle vi då se ut. Just nu sitter jag ute i kuvösen och mår oförtjänt gott, fast jag känner att jag håller på att bli förkyld, hm!!!! Det är fredakväll, det är varmt och skönt här inne och jag lyssnar på PETER och Eva Dahlgren för tillfället, fasiken va dom gör musik bra tillsammans, va deras röster färgar varandra, vilket bra jobb dom gjort, men det var ju väntat när två så otroligt begåvade och ljuvliga röster möts. " HIMLEN ÄR INGET TAK"

Det är musöron på måbärshäcken här utanför från igår till idag, nu går det undan fast det varit ganska kallt, igår morse fick jag skrapa rutorna på bilen, snopet! oj va jag fräste och muttrade, men nu får jag hoppas att det är slut på det eländet för den här gången. Nu lyser solen också! det här blir ju bara bättre och bättre. Eva sjunger "Ängeln i rummet" just nu å Peter´s äh äh äh äh i bakgrunden ger mej ståpäls. Det är de som inte hör musiken som tror att dansarna är galna.

Fredagsfika på jobbet!

Ja det är jag som ska ha med mej fika till jobbet imorgon. Så om jag inte kommer med kassar tunga så att mina armar är åtminstone 1 dm längre så blir det lynchstämning på ODR THU. Så idag direkt efter jobbet så körde jag till ICA-stormarknad och utrustade mej med en kundvagn och en inställning om att det här kommer att gå som en dans, har ju gjort det otaliga gånger tidigare, närmare bestämt minst två gånger per år i åtminstone 25 år, för så länge har vi haft den traditionen hos oss fredagsfrossare. Flera sortes matbröd, ljust och mörkt, hårt och mjukt, pålägg av skilda slag och en massa grönfoder naturligtvis, det ska ju både se och vara nyttigt också. Godis och någon gokaka brukar också uppskattas av tandfolk. En nätt liten summa på ungefär 550:-, men va då! jag har ju suttit och frossat på alla de andras fika alla de andra fredagarna, hur rättvist som helst. Egentligen så fattar jag inte att jag orkade genomföra det där, för igår runt lunch så inträffade det där jäkliga igen, blåskatarr, någonting av det värsta jag vet och det kommer bara sådär utan förvarning, så det har varit höga doser med alvedon och tranbärsdryck så jag nästan höll på att drunkna och naturligtvis min gamla älskade värmedyna som är ett av mina käraste ägodelar. Tack och lov så känns det bättre nu igen, tills nästa gång sådär utan förvarning.

Nästa gång jag har fika så är vi en bra bit in på hösten, hämska tanke! men samtidigt så är det här året på upphällningen och förhoppningsvis så kommer PAJen hem snart igen med nya alster och ny inspiration och en hel massa härliga konserter som jag kan boka biljetter till och ordningen återställs.

DET FINNS EN VÄRLD SOM VÄNTAR ETT NYTT KAPITEL

Hammocken !

Ja där står den som ett gammalt kallt skelett och ingen kan ens komma på tanken att lägga dit dynorna än mindre montera dit taket som skydd mot för mycket sol och värme, det typiska bakslaget har just infunnit sej, men den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge.

Från det ena till det andra! Idag hade jag min nyinköpta stegräknare på mej på jobbet, på mina 4 timmar där så gick jag lite drygt 5 km det är det enda som jag lyckades utröna från displayen, det tar nog ett tag innan jag förstår mej på den lilla rackaren, trappstegen från kulvert till 7:an vet jag sedan tidigare, dom är precis 180 st men resten är som sagt ovisst, hm! Egentligen så vet jag inte varför jag köpte den, ett infall samma som när jag köpte det där gröna gummibandet, det är tydligt att jag inte har tillräckligt med självkänsla och självförtroende också för den delen.

VARTENDA TRICK I BOKEN JAG VILLE PROVA ALLT

alla dessa år

Vänskap! vad är det?

Jag tror att jag är skitdålig på vänskap, jag menar att hålla kontakten med mina gamla vänner.

Ofta tänker jag på det och blir så ledsen över att jag knappt minns namnen på mina gamla jättetajta klasskompisar, dom som man sa till när vi en gång skildes "jag hör av mej, jag kommer aldrig att glömma dej", pytt! hur jag än försöker så finns dom bara som en svag förnimmelse i mitt undermedvetna. Så många vänner som jag avverkat genom tiderna och vart tog dom vägen? OK! gallringen av vilka som var riktiga vänner var verkligen utslagsgivande när vi fick adoptivbarn och det visade sig dessutom att dom var sjuka, jisses vad det blev tomt i leden. Det är kanske bra att sådant händer så att man inte går och släpar runt på en massa onödiga och för den del onyttiga vänner som kanske bara fanns där för att vara energitjuvar, vem vet! inget ont som inte har något gott med sej. Men det är just där jag kommer in med att jag tycker att jag är en dålig vän och kompis, för varför vårdar jag inte dom som blev kvar då, varför sitter jag bara och kurar och tjurar och istället surfar runt med min lilla laptop i famnen och skickar krama, hjärtan och en massa blommor till en del vilt främmande människor. Jo! jag har svaret på det för min egen del. Bekvämliga gunsan, slippa baka bullar, duka fram fika och sitta Å PRATA OM VÄDER OCH VIND. Alla ni mina internet vänner inkräktar inte på mitt lata-vill vara i fred och gå omkring som en lodare-omålad och förmodligen jävligt osociala -gunsan. Ni stackare tror i er enfald att jag är snäll och trevlig och piffig i största allmänhet, men oj vad ni bedrar er. Dom som kände mej stack förmodligen därför och slutade att hoppas på någon förändring. Hon där med den där offerkofftan som hon vägrar ta av sig, den har förmodligen vuxit fast och blivit en del av henne som ett skin, sprött och skrynkligt.

ALLA DESSA ÅR

Nu måste jag skaffa startkabel.

Jag fullständigt hatar sådana här dagar, ok! kanska det är mitt eget fel, vad vet jag? sena nätter med PC:n 0ch PAJ i sängen, men herregud jag får ju sova till runt nio på morgonen så det är ju ingen ursäkt. Vaknar seg och med en ångestklump i magen som vägrar att flytta på sej fast jag tar både alla mina mediciner, vitaminer, actimel, ProViva och tranbärsdryck tillsammans med en välgörande PAJ-mugg härligt kaffe, ändå så ligger det där gamla spöket i rullar runt i magen. som grädde på moset ringde Erik och ville shoppa på internet, hudvårdsprodukter från ett svindyrt företag i Danmark. Humöret mitt landade på under noll, ok det blev bara en nota på ca tusen kronor. När Sofia vaknade var hon tack och lov på bättre humör än tidigare i veckan, jag hade rätt! det var PMS, för nu var det äntligen dax igen, tack gode gud! Men problemet med hennes PC kvarstog, den bara krånglar hela tiden. Stig och hon stack på ONOFF och shoppade dom oxå. Så nu är Sofia glad igen en stund hoppas jag. Medan dom var borta tog jag mej i kragen en timma och dammsugade av samtidigt som jag med hög volym avnjöt min mp3-spelare.

Tanken var att hon skulle fara till Daniella ikväll men färdtjänst hade missuppfattat hennes bokning så det kom en vanlig personbil som vi naturligtvis fick skicka iväg, tyvärr så kunde dom inte fixa en handikappbuss med så kort varsel, så hon fick lov att ringa till Ella och lämna walk over.

Ännu en dag i ett par gamla byxor en t-shirt, omålad och foppatofflor har jag lunkat omkring som ett gammalt spöke med ett bästföredatum som var från ett annat sekel.

ETT OSYNLIGT STRECK I SANDEN

Systrarna Persson :)

Egentligen så är det sorgligt, men troligast mycket vanligt.

Tre systrar som växte upp under helt vanliga förhållanden, kivades, skvallrade på varandra och slogs om uppmärksamhet från föräldrarna. Jag fick uppmärksamhet genom att hjälpa min mamma med städning och allahanda andra uppgifter både hemma och i damfriseringen, mammas lilla piga helt enkelt. Lillasyster minns jag med en nappflaska mellan ljusen på luciakrona som vilade på hennes axlar iförd blöta lovikkavantar, hon kom inrusande till mamma i salongen och ropade "en flaka lellen" och mamma tvärvispade ihop välling och slängde den till henne. Storasyster var hos pappa i hans manufakturaffär och jobbade på dagarna och på fritiden så låg hon på sitt rum och läste kärleksromaner och jag satt och smörjde in hennes finniga rygg med clerasil, fy! jag hatar fortfarande doften av den.

Killar kom väl så småning om in i bilden under några år för oss alla, men plötsligt så skingrades vi och kontakten blev ännu mer sporadisk.

Åren gick, vi gifte oss och bildade familj alla tre, fortfarande spridda över landet. Nu när det gått nästan 40 år så känner jag en så stor saknad till mina systrar och önskar att jag hade dem närmare mej och att vi kunde få umgås och försöka ta vid där det slutade, göra det som aldrig blev gjort mellan städning, nappflaskor, clerasil och allt kiv. Att bara vara med varandra, sitta långt in på nätterna och prata om livet som varit, drömmar, minnen och upplevelser som vi önskar att vi fått dela med varandra. Om två veckor fyller vår gamla mor 80 år, en otroligt stark men ack så sjuklig liten kvinna, kan hända att det inte blir någon fler födelsedag för henne, snart är det bara vi tre systrarna Persson kvar. MEN DET GÅR JU SOM DET GÅR.

ALLA DESSA ÅR.

oj va ja blev nostalgisk i natt igen, håller på att bli gammal troligast och rädd att livet bara rusar förbi.

Sista april

För första gången på jag vet inte när så är det ett strålande väder en sista april, den här dagen brukar det ju alltid vara snöblandat regn och snålblåst, underbart med lite omväxling.
Det blev inge baras för mej/oss inte ens röken på avstånd, för Sofia och jag var på Big Comedy på Idunteatern, riktigt trevligt och många hjärtliga skratt ända ner i från magen faktiskt, det var länge sedan och så himla skönt att få släppa loss dom känslorna, det behövdes! I vårt sällskap hade vi Sofias kompis Daniella, hennes mamma Marita och bro Andreas. Nu har den här natten sakta men säkert förflyttat sej över till morgon och 1:a maj, snart börjar det väl ljusna kan jag tro, så det är väl bäst att jag knyter mej i min lilla koja och tänder mitt lilla värmeljus bakom mitt favoritkort på PETER, sätter på mej mp3-lurarna, skriver några avslutande och befriande rader i min pappersdagbok, alltså då håller man i en vanlig penna och skriver i en bok med papper, nostalgitripp på högsta nivå, det är något som jag försöker göra varja kväll och där skriver jag ner mina allra innerligaste tankar om något eller till någon som just då och där. Skrivandets förlösande kraft är verkligen underskattat och inte minst musikens magiska förmåga att beröra och förlösa. Blev visst väldigt djup och kännslosam här, men just nu är DU/HAN där igen med den där MAGISKA RÖSTEN.
Det blev en lång dag och jag håller ju för fabian att bli hungrig till och med, måste nog gå ner å ta ett glas fil.
JAG HAR ALLA MINNEN KVAR.
alla dessa år