Man kan kanske tycka att jag är lite galen eller mycket galen tom med det här är något som jag har velat göra sååååååå länge, flera år faktiskt och när Sofia gjorde sin i november så blev jag så avundsjuk, både på hennes mod och beslut att göra något hon verkligen ville. Problemet för mej har nog legat i för dåligt fantasi, självkänsla och självförtroende och "vad ska andra säga", nu skiter jag i det. När jag äntligen hade funnit mina motiv inne i huvudet så kändes det helt rätt, ok! lite velade jag väl, det fanns förmodligen fortfarande lite av, hur ont kommer det att göra? och vad kommer min läkare att säga, men så övervann jag även det. Det gjorde faktiskt inte särskilt ont, stick-svid-bränn-smärta och definitivt inte lika ångestladdat som när jag amputerade en bit av ett finger. Nu har jag tillfört något som ersättning för den dumma fingerbiten.
Nu har jag alltid sällskap och "DOM VISKAR TILL MEJ DYGNET RUNT DOM SKRIKER TILL VARANDRA"
wow! snyggt! Ja, nu är du aldrig ensam!
SvaraRaderaHelt rätt !! Jätte snygga !!! // Kram
SvaraRaderaHa nu en trevlig resa och ett par underbara dygn!! Stor Kram från Systeryster
SvaraRadera