På väg hem!

Vi står på bryggan och betraktar skeppet som just lagt ut från hamnen. Det är dags att påbörja den långa färden över havet. Länge betraktar vi det ståtliga skeppet, hennes fladdrande segel och vackra skrov. Men ju längre tiden går, desto mindre blir skeppet. Till slut ser hon bara ut som en vit prick där hav och himmel möts. Precis när skeppet försvinner vid horisonten säger vi till varandra: "Nu är hon borta". Men skeppet har bara försvunnit ur vårt synfält sett. Skeppet är lika mäktigt och ståtligt, lika mycket på väg mot sin slutliga destination som det var när det lämnade den trygga hamnen. Det är ur vårt perspektiv skeppet förminskats, inte annat. För just när vi säger "Nu är hon borta", finns det andra som ser skeppet komma och som med glada röster ropar "Nu kommer hon!".