" ALL HALLOWS EVE"

Alla Helgons afton! Mina tankar har gått till alla som lämnat oss det här året, både kända och okända människor, men i synnerhet går mina tankar till deras anhöriga som idag har varit på kyrkogårdar överallt och lagt ner kransar och tänt ljus. Själv har jag inte varit till någon grav här omkring. Våra familjers gravar ligger ju tyvär 20 mil härifrån, så det blir en alldeles för lång resa, men det hade varit en fin sak att fått gjort någon gång. Men nu i skrivandets stund så tänker jag alldeles extra mycket på de stackare familjer som just i dagarna drabbats av sorg och smärta och än inte har någon grav att gå till. Gud en så lång och smärtsam resa de har framför sig.

"God loves everyone. There´s no need to be saved, no need to be afraid, cause when it´s done God takes everyone. God loves everyone"

30 OKTOBER

Idag är det precis två år sedan jag blev tvungen att amputera en bit från höger pekfinger, just nu så låg jag och vilade efter ingreppet och hade handen i högläge med ett väl inpackat finger. Efter en timma så fick jag fara hem och eftersom jag har automatlåda på bilen så lyckades jag tom köra hem själv, så bra mådde jag faktiskt! tror jag!
Nu efter två år, så tittar jag tillbaks och förstår att det nog inte var riktigt så här det skulle bli.
Skitsamma! nu är det gjort och det är bara att titta framåt och hoppas att tiden läker.
Härligt att det är helg i allafall.
Sofia var och vaccinerade sig igår kväll, så nu är det en tussig tjej jag har, som sitter och sover i sin permobil på rummet en stund innan middagen.

"EAST SIDE STORIES"

Vilken lycka! Idag när jag kom hem från jobbet så låg dom där i brevlådan, alla tre CD-skivorna, ja jag har faktiskt köpt tre st, utifallatt! en ska vara i bilen och en uppe på mitt rum och när jag hade beställt dessa två hos "Bengan" så kom det ju även en Delux-cd också, så det var bara att klicka en gång till och nu har dom hittat hem. *LER*

Det är inte klokt va bra den är, den kryper in under skinnet och vandrar mjukt och sakta sig ner till hjärtat och liksom gosar till sig där, precis som när man kryper ner i en nybäddad säng och man gnussa näsan in i kudden. Otroligt vilket verk!

Apropå värk! Jag har lite ont i armen idag sedan vaccinationen igår, men inte mer än att jag står ut, den där ruggiga lite feberaktiga, dagenföreförkylning-känslan är jag ju redan så van vid så den bekommer mej inte ett dugg.

Tänk att nu är jag KÄR IGEN! va HÄRLIGT

ETT STICK I HÖFTEN

Vaknade med en orolig känsla, det har känts knasigt i magen hela natten, som om jag haft ett bowlingklot i magen. Tog sista penicillinet igår kväll, ändå inte bra. Så jag tog beslutet att fara till VC igen direkt när dom öppnade kl, 08.00. Ringde till jobbet å sa att "jag kommer så fort jag kan". Jag kom in på VC en kvart före och det var redan tjockt med folk. Helvete! jag fick nr 13, ja det här bådar ju gott. Men faktiskt det rullade på riktigt fort och innan kl. var 08.45 var jag på jobbet nypinkad och nöjd över att jag hade åstakommit något för mej själv redan där på morgonen. Så var det bara att kasta sig över jobbet. Vid 10-tiden spelade min mobil "ÄR DET HÄR PLATSEN" och det var från reumaten. Äntligen! jag har ju väntat hur länge som helst på att dom skulle höra av sig angående influensavaccinet. Min läkare meddelade att jag bör vaccinera mej, så det jag bara att sticka iväg och få det fixat. Så kavlade jag upp rockärmen och blottade min fina lilla ängel, " Å vilken fin ängel du har, men nu måste jag tyvär sticka henne, men jag tvättar henne först.......så ja! nu sticker jag henne i höften.......å nu får hon ett plåster *ler*".Tack för hjälpen sa jag och gick med lätta steg därifrån.
Nu känns armen lite öm, trött och svår att lyfta, men inga problem hittills annars.

Internationella nalledagen

Ja tänk att det finns en dag för alla, även för min gamla nalle. Jo för idag är det nämligen den internationella nalledagen. Det ska ha sitt ursprung i att USA:s president Theodore "Teddy" Roosevelt vägrade skjuta en björn under en jakt han deltog i på sin födelsedag. Efter det blev leksaksbjörnar kallade teddybjörn. Sedan dess firas i USA och England nalledagen.

? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

Kylskåpet slog just av PHU! Detta jäkla kylskåp som bara låter och låter hela tiden, om fanskapet ändå kunde gå sönder, så jag fick anledning att slänga ut det och köpa nytt. Klockade det faktiskt en gång och det stod och surrade i 20 min och under den tiden så sitter jag ju med axlarna uppdragna som en skyddsreflex eller tror jag att jag ska kunna stoppa in axlarna i öronen eller. Jäkligt irriterande är det i allafall. På mitt jobb är det ungefär något liknande har jag upptäckt. Vi har minns 30 st datorer som står och surrar hela tiden i direkt anslutning till där vi jobbar, varje station har en dator, helt galet. När vi stänger dessa på kvällen så uppstår det en tystnad som nästan är öronbedövande, jag jobbar måndageftermiddag och då går jag omkring och ser bla till att dessa blir avstängda inför hemgång.
Egentligen så var det inte det jag skulle skriva om, utan det har jag glömt vad det var, håller tydligen på att tappa minnet också. I morse när jag satt och fikade och tittade ut på det otroligt eländiga vädret utanför köksfönstret så minns jag att det kom upp flera uppslag bara av att titta på vattenpölarna, de gulbruna löven som låg på marken och regnet som envist hängde i luften. Ja som sagt, borta är det.
Det höll ivarje fall på att bli ett mindre världskrig här hemma senare på förmiddagen. Efter att jag hade fått upp Sofia ur sängen, så tänkte jag att jag skulle strukturera upp dagen och vara lite effektiv, men samtidigt så tänkte jag bjuda ut lite av sysslorna till min andra hälft. Dammsugning, fönstertvätt utvändigt innan kylan kommer, stryktvätt som även innefattade att stryka gardinerna som skulle hängas upp i köket, för nu är det ju höstgardinerna som gäller någon tid innan julgardinerna ska upp, samt gå med en massa sopor och så att fara och handla.
Fasiken va han tände till, aj aj aj ! som om att han inte brukade hjälpa till? Men varför ska man måsta be om hjälp, varför kan inte det vara en självklarhet att ta tag i olika pysslor? Jag erbjöd dammsugaren. " Ok! var ska jag börja", men det får du ju naturligtvis bestämma själv, "suck suck suck", så då erbjöd jag att ta dammsugningen, så fick han ta det andra, men det var inte alls poppulärt. Det hela slutade med att han slamrade fram dammsugaren, begav sig upp på övervåningen och for fram som en bålgeting. Under tiden så torkade jag fönster, strök tvätt, hängde gardiner, gick med soporna och dammtorkat. Lugnet har åter infunnit sig här hemma. Just nu så startade det där jäkla kylskåpet igen och jag har inte kommit på vad det var jag tänkte på.

FEBER :(

Gud så knäppt det blev! Nu har jag pinkat taggtråd sedan i lördags och försökt självmedicinerat med tranbärsdryck, alvedon, värmedyna och Sofias trimetoprim, kontaktat vårdcentralen och fått annat penicilin samt lokal behandling för de nedre regionerna. Trots det så känns det inte bra och i morse när jag hade duschat och gjort mej iordning för att fara till jobbet, så kändes det inte okej, jag tempade mej och mycket riktigt, jag hade ju feber, 38 grader! Beslutet var inte svårt, jag ringde mej sjuk och bestämde även att vara hemma i morgon. Efter att jag ringt till jobbet, så gick jag och la mej fullt påklädd, sminkad och nyfönad och somnade tvärt och sov i två timmar.
Resten av dagen har jag tillbringat på kökssoffan med värmedyna, filt, laptop och TV:n samt dryck av varierande sort, somnat några gånger och vaknat upp så där läskigt yrvaket och svettigt och undrat var jag var och varit. Hoppas att det känns bättre i morgon.

Första snön!

I morse när jag vaknade så låg det ett tunt, tunt lager snö över ängarna utanför mitt sovrumsfönster, inte mer än att det lyste upp lite. Okej då! det är väl lite fint med snön, åtminstone så här från början, när man är så in i vassen less på mörkret och det på minner mej ju även om att snart är det julkonsertdax hi hi hi hi, närmare bestämt 53 kvar dagar idag.

Jag ringde till vårdcentralen idag och jag skulle bli uppringd kl.10.40, så jag satt och väntade, men ingen ringde. När kl. var 11.30 stack jag dit och undrade varför dom inte ringt upp mej på avtalad tid och då sa människa att "du har nog blivit borttagen", va! Jag berättade om varför jag var där och blev skickad till labb, fick min mugg som jag levererade några droppar i under vånda. Sköterskan kontrollerade att hon hade rätt mobilnr till mej och sa att dom skulle ringa, men ingen har ringt. Så gick det med den saken! Jag är ju borttagen, så vad hade jag väntat mej. Det är inte lätt att vara gammal, ful, sjuk och borttagen, vill jag lova. Jag hann i varje fall till jobbet, där jag åt lunch innan patienterna drösade in. Hur det gick ???

Kvällen har rusat förbi efter att jag har läst massa mail och glatt mej över ett speciellt. :-)) <3<3<3

Kvinnan som klagade

Jag hade rest långt för att träffa den vise mannen i den avlägsna byn. Jag hade uthärdat en 40 mil lång bussresa på en näst intill obefintlig väg för att sedan på egen hand gå genom snårskog. I vanliga fall skulle jag aldrig ha utsatt mej för den sortens prövningar. Men jag var fast besluten att träffa den vise mannen, så jag kunde få veta vad jag skulle göra åt alla mina problem. Knappt hade jag kommit innanför dörren hos den vise mannen, förrän jag började med min klagosång. "Mitt liv är så misslyckat. Jag har ett jobb jag vantrivs med, men jag har inte tillräckligt bra utbildning för att söka ett annat. Mina barn har ingen respekt för mej och jag misstänker att min man är otrogen. Inte ens min dator tycks gilla mig" sa jag uppgivet. Den vise mannen lyssnade på mej och när jag till sist pausade, frågade han: "Vad tycker du om din längd?" "Min längd? Den tänker jag inte så mycket på" sa jag och rynkade pannan. "Den är väl OK, antar jag. Varför frågar du det?"

"För dem av oss som inte föds in i fattigdom och misär, är världen full av möjligheter och val. Jag har tänkt mycket länge på det och jag har till sist förstått att det enda som vi kan klaga över här i livet är vår längd. Det är det enda som är oss givet. Vi får klaga över vår längd, men det är också allt." Sa den vise mannen. "Men det ät ju en fånig sak att klaga över" protesterade jag, som har så mycket annat i mitt liv att klaga över. "Ja, visst är det fånigt, eftersom vi inte kan göra något åt vår längd", svarade den vise mannen med ett leende. "Men det är inte lika fånigt som att klaga över alla de bekymmer i vårt liv som vi faktiskt kan göra något åt.

Upp som en sol :) och ner som en pannkaka :(

En lat skön helg, ja det var de jag hade hoppats på, men tji va jag bedrog mej. Fredagkväll var precis så fantastisk som jag hade väntat mej. Lungt och skönt med en enkel middag på tre. Sofia for iväg till en kompis på födelsedagsfest och jag laddade för "Världens Barn galan" på svt1 kl 20.00. OK! jag zappade mellan 4:an och 1:an, för jag visste ju att den verkliga attraktion skulle komma i slutet av programmet. Maken till vacker och välsjungande man får man verkligen söka efter. Så nu har jag ännu en inspelning av, just det! en Peter. Om det är jag som är extra ömtålig eller om det är han som tar knäcken på mej, det vete gudarna, men exakt kl. 04.58 vaknade jag med blåskatarr igen, helvete!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!. Så nu är det värmedyna, alvedon och penicilin, fn va jag blir less på det här. Tänk! jag bara klagar och klagar, jag vill ju inte vara en gnällkärring, men verkligheten gör något annat av mej. Till saken hör, att jag hade bestämt mej för att gå ut å kratta ihop alla löven också idag och vädret har varit alldeles bedårande, så det var bara att bita ihop och fixa det med några avbrott för att landa på värmedynan, pinka, mer alvedon och naturligtvis dricka en massa tranbärsdryck. Så nu sitter jag här och mår så där och hoppas att det känns något bättre imorgon.

Då är det dax igen!

Fika till jobbet i morgon, sist var det fredagen den 8/5 och jag skrev dagen innan att " nästa gång är vi en bra bit in på hösten och att Peter förhoppningsvis snart är på väg hem igenmed nya alster och ny inspiration och en hel massa härliga konserter som jag kan boka biljetter till och att ordningen är återställd". Hur rätt kunde jag inte ha och det är bättre än så, för nu vet jag även att Peter är lycklig och har lagt allt det jobbiga bakom sig och kan gå vidare med ett lättat hjärta och som en stark och modig man som har gett så många olyckliga hopp och framtidstro, ett ansikte att identifiera sig med.

Kvittot från ICA Maxi snuddade på 600:- idag.

Vår gamla Golf-88 var på besiktning idag och hur otroligt det än låter, så gick den igenom utan anmärkning, vilken lättnad! så nu är alla tre bilarna besiktade och klara för det här året. PHU!!!

Imorse när jag for till jobbet var himlen så otroligt vacker, så jag var tvungen att ta en bild från bilen just som jag körde över älven. Passade även på att ta en kvällsbild runt sjutiden.

Snart är det helg igen, gud va tiden går fort, imorgon är det två veckor sedan jag for ner till systrarna och i morgon är det "Världens Barns galan" på svt1 kl 20.00 och Peter kommer att medverka och sjunga "SING" *LER*http://video.msn.com/video.aspx?mkt=sv-SE&vid=8fa64f27-9f87-4d23-a48d-47f85bf7c1c9

HÖSTDEPP!!!!!!!!!!

Ett fenomen som jag aldrid tidigare har så noga reflekterat över, har väl blundat och bara rusat på. Höstdepretionen! Något måste jag ju döpa eländet till, för fn! så jobbigt det känns nu. LIVET BARA RULLAR PÅ där ute och jag släpar mej fram av gammal vana, tar mej till jobbet,rusar fram som en robbot och invand hamster i buret med ett leende på läpparna som troligast också är invant eller så kommer det från CD:n i bilen och mp3:n i trapphuset. Åker förbi ICA och handlar, fixar mat, umgås med med Sofia, äter middag, städar bort densamma, ser "Glamour"," Gokväll, nattar Sofia, sitter med pc:n, tröttnar på allt, energin tar helt slut redan runt åttatiden och då orkar jag nästan inte ta itu med mitt eget nattande.

Jag känner ingen förkylningssymtom, så jag kan ju inte skylla på att jag kanske håller på att bli förkyld eller något liknande. Det kanske fortfarande är sviter från trevligheterna för snart två veckor sedan. Mina vänner undrar nog vart jag tog vägen, men jag finns, men syns inte. Är inte tillgänglig!

HJÄRTAT VILL EN SAK, MEN FÖRNUFET SÄGER NÅGOT ANNAT.

Tidig morgon!

När jag anländer Norrlands universitetssjukhus och tandläkarhögskolan varja morgon, så går jag först ner till kulvertvåningen där det finns två jättestora omklädningsrum. I ett av dessa har jag mitt lilla plåtskåp, ett sånt där smalt, högt och jäkligt ocharmigt, ljusgula. Skåpen står tätt, tätt i långa rader. Där inne byter vi om till arbetskläder och hänger in våra privata därefter, innan vi beger oss upp till olika avdelningar i det nio våningarna höga huset. Kallt och rått är det där ner också förresten, så jag är ju ordentligt avkyld när det är klart. Jag går ju alla mina trappor varje morgon till 7:an, mycket för att få upp värmen och igång pumpen, forma lår och rumpa. Flåset är lika dåligt som vanligt, men det lugnar ner sig fortare nu än tidigare, så kanske det har någon nytta ändå. Ganska skrattretande tänkte jag på i morse när jag kom ner där kl. 07.15. Stånk och stön, pust, åhhhh, uff, uff, oj, oj, oj, sedan brakade tjattret lös efter några minuter när hangaret började fyllas av trötta och frusna kollegor. Undra hur det låter i det andra omklädningsrummet där alla manliga byter om? Tyst, en rap,någon fjärtar, lite mummel. Nä! det är säkert mina fördomar, dom tjattrar säkert också och håller redan på in och utgångarna. Ja det var bara en liten reflektion från morgonen.

Hjälten hos "Skavlan"

Det tog på krafterna det där med Peters medverkande hos Skavlan. Jag är fortfarande alldelse omskakad och känsvag. Modigare och vackrare man finns inte, både på insidan som utsidan. Att sitta i studio och berätta inför kanske miljontals tittare om sin smärtsamma upplevelse i unga år och hur han lyckats arbeta sig ut ur smärtan och förnekelsen och komma ut på andra sidan och känna sig fri och lycklig, äntligen! Att flytta fram sin tunga ryggsäck till bröstet och se den som en erfarenhet, istället för en börda. Vilken man! Jag är övertygad om att hans framträdande kommer att hjälpa många skadade och olycklig själar som kan få inspiration och kraft att söka hjälp som han gjort. Som han säger! "Det är det modigaste och bästa jag gjort". Man ska kanske lägga in sig på ett sånt där rehab center och be om five hundred pages. Inte för att jag vet om något som jag kanske mår dåligt av, men det skulle säkert inte skada, man kanske omvärderar hela sitt liv och konverterar till flata eller går i kloster.

"Du behöver ingen hjälp" har plötsligt ändrats till "Var inte rädd att söka hjälp, det är mod"

Tråkigt, tråkigt, tråkigt.................

Tänk att det alltid blir så här efter att jag har haft trevligt, rasar ner i ett trist jäkla hål. Man tycker ju att det borde göra så att jag var på topp ett bra tag framöver, men näädå, trist, trött, tomt och energilös. Kanske ska man alltid ha lite lagom tråkigt jämt, så märks det inget. Samma sak som det där med vad och hur jag äter. Om jag råkar äta något riktigt sliskigt och sött, så blir jag tvärpigg, men strax efteråt så hamnar jag under trossbotten, dödstrött och slö. Morötter och knäckebröd är vad jag ska äta var annan timma. Med andra ord! jämnjävlatråkigt ska det vara.

Så mina älskade systrar och svågrar! tack för en underbar helg, men nu måste jag ha det skittrist ett tag. Kanske jag håller på att bli förkyld (nöff nöff) eller nått, orkar ju inte ens klicka på boka.

Ikväll har Peter varit hos "Skavlan" och det sänds på svt i morgon. Undra kan man ju göra vad jag gör då? står och glor som en tok, ja just det! står, för jag måste var så nära TV:n som möjligt.

Snart natti natti........

Jag kommer nog att hamna i sängen tidigt ikväll. Mina älskade systrar och svågrars goda energi gjorde så att jag hamnade i något sorts koma, det borde ha blivit det motsatta, men bara jag får sova om mej några dygn, så kommer jag nog igen. Idag så kollade jag in klasser på IKSU och var precis på vippen att boka en yogaklass kl. 16.15, men backade i sista sekund. Lyssna på din kropp, var det någons som satt där inne och sa, du behöver väl inte vara så jäkla duktig redan, tänk på alla långa promenader och allt stuffande i helgen, det får räcka för ett tag. Apropå IKSU! Jag har faktiskt funderat på att testa core också. Core riktar sig till rumpan och magen och det kan aldrig skada med tanke på att jag tycker att jag är väldigt svank och trött i ryggen och det har troligast med dåliga magmuskler att göra. Ska nog boka en sådan klass snarast. Men som sagt nu får det vara några dagar, så att den här gamla kärringen får vila den härjade men glada kroppen. Himla träligt att huvud och kropp inte kan synkronisera lite bättre.

Trött men nöjd:-)))

Vilken härlig helg! Jag är jättetrött men nöjd och belåten. Huvudstaden och Nynäshamn har vistat upp sig in sina vackra höstkostymer, sol, vind och vatten är en passande fras och att inte förglömma musikens förlösande kraft, för fy tusan va jag dansade på lördakvällen. Att vandra omkring i Stockholm på egen hand är så otroligt mysigt, att sätta sig ner och äta en bit mat, titta på folk och vackra byggnader och parker och fönstershoppa och att få vara helt anonym. Jätteskönt! Lördagskvällens begivenhet var ju Spotnicks på en pubb i Nynäshamn. Dagen inleddes med en härlig och uppfriskande promenad där vi bla var och kollade in SysterYsters nya lägenhet som dom köpte nu i helgen. Ett underbart skumbad på eftermiddagen innan middag och promenad till lokalen. Efter fem timmars öronbedövande musik och en hel massa stuffande så haltade vi hem tillbaks, vilken tur att det var krypavstånd för det var faktiskt riktigt jäkligt ont i fötterna. På söndagen var vi ordentligt möra, inte bakis eller så, utan mördbultade, så vi placerade oss i bilen och åkte runt omkring Nynäshamn samt ut till Torö för att titta på surfarna. Vädret hade varit kanonfint så här längt men just som vi skulle gå ut på stranden då började det att regna, men herregud va gör det lite regna har ingen dött av. Fika kaffe och kanelbulle inne i bilen funkar hur bra som helst. Eftermiddagen var lat och skön, somnade under en filt en stund innan vi landade framför TV:n. Sista avsnittet av " Kommisarien och havet" sändes och precis i det avsnittet så var ju Peter med på ett hörn och tänk! han var inte dubbad, vilken tur! ha ha ha ha.

Där det en trött och sliten mellansyster som avslutar den här minisemestern med ett leende på läpparna.

Mot Stockholm!

Nu är det bara en timma kvar tills jag ska åka ner till Stockholm. Förmodligen så kommer det att vara svinkallt där nere, så jag tar dunkappan, den som läker dun så in i helskotta, så det lär nog synas där jag går omkring. Kolla! där går det en levandeplockad gås. Äh! det bjuder jag på.

Min pc får vara hemma, så nu blir det ett litet uppehåll några dagar.

Hej så länge! :-)))

KALLT IGEN!

Så var det då dags igen att börja skrapa bilrutan 07.10. Motorvärmaren och kupévärmaren är igång sedan en halvtimma sedan, men va fan hjälper det när jag har en så stor kupé, nada!!!!!! jag blir så jäkla arg, motorvärmaren är tidsinstäld på endast en halvtimma innan avfärd och det går inte att göra något åt det, så när det är svinkallt så måste jag gå ut flera gånger och köra igång den innan jag ska fara. Vilken tur att det är att när jag så äntligen har kommit in och startat bilen så möts jag av värmande sång :-))) och jag blir åtminstone varm inombords och får sjunga upp mej innan det är dags att ta itu med dagens arbete.

När jag kom hem efter ett väl utfört dagsverke så tog jag mej den vanliga tuppluren på kökssoffan och sedan kom jag ju på att jag inte ens hade tagit in min resväska från förrådet, ska ju ut på resa i morgon. Svenska huvudstaden ska få besök av mej och inte minst min älskade SysterYster och svåger i Nynäshamn. På lördag ska vi och min andra älskade SnyggaSyster och svåger nr två, gå och lyssna på Spotnicks, dom har tydligen lyckats innstallera GPS på sina rullatorer. Nej skämt åt sido! herregud va dom måste vara gamla nu, minns ju dem från när jag var en ung tjej och dom var ju "gamla" redan då. Nu börjar det bli jobbigt det här med ålder. ALLA DESSA ÅR!