Tidig morgon!

När jag anländer Norrlands universitetssjukhus och tandläkarhögskolan varja morgon, så går jag först ner till kulvertvåningen där det finns två jättestora omklädningsrum. I ett av dessa har jag mitt lilla plåtskåp, ett sånt där smalt, högt och jäkligt ocharmigt, ljusgula. Skåpen står tätt, tätt i långa rader. Där inne byter vi om till arbetskläder och hänger in våra privata därefter, innan vi beger oss upp till olika avdelningar i det nio våningarna höga huset. Kallt och rått är det där ner också förresten, så jag är ju ordentligt avkyld när det är klart. Jag går ju alla mina trappor varje morgon till 7:an, mycket för att få upp värmen och igång pumpen, forma lår och rumpa. Flåset är lika dåligt som vanligt, men det lugnar ner sig fortare nu än tidigare, så kanske det har någon nytta ändå. Ganska skrattretande tänkte jag på i morse när jag kom ner där kl. 07.15. Stånk och stön, pust, åhhhh, uff, uff, oj, oj, oj, sedan brakade tjattret lös efter några minuter när hangaret började fyllas av trötta och frusna kollegor. Undra hur det låter i det andra omklädningsrummet där alla manliga byter om? Tyst, en rap,någon fjärtar, lite mummel. Nä! det är säkert mina fördomar, dom tjattrar säkert också och håller redan på in och utgångarna. Ja det var bara en liten reflektion från morgonen.