Helvete så trist!
Vaknade strax före nio och konstaterade att det hade kommit någon cm snö under natten och att himlen var gråmulen, temperaturen visade på noll, precis som jag kände mej, O! Tittade mej i spegeln och såg ingen där, hon är ju för helvete borta, den där människan. Skit detsamma! I vilket fall som helst så gick den där nollan ner och fikade, läste VK, slötittade på tv4 lördamorgon samtidigt. Efter en stund så fick jag ett sms från min lilla solstråle, "peter jöback vill ha frukost på sängen" ;-) ja va säger man, det finns bara en som kan få mej att le, så jag gick naturligtvis in till henne och där satt hon med sitt härliga leende, hon vet verkligen hur hon ska muntra upp sin gamla trötta, fula och jävligt uttråkade morsa. Så då satte vi igång med morgonsysslorna i en lugn och väl invand takt. Efter en timmas jobb med tvättmaskinen påsatt som avslutning, så smet jag iväg, utan att säga något på en promenad och satte på mej öronsnäckorna till mp3:n och bara gick och gick. När jag tänker efter, så tror jag inte att det var någon som varken saknade mej eller såg mej där jag gick, för jag fanns ju inte. Som jag gick där, så såg jag mej själv, där uppe på kullen!
Jag kom lagom hem för att hänga den där tvätten och sedan fortsätta med städning som vanligt. OPS! jag har svurit tre gånger på det här inlägget.
Hold on, hold on, hold on, hold on,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar