Idag är det precis fyra månader sedan Erik lämnade oss. Det är fortfarande lika overkligt och ofattbart. Tyvärr så har det hänt allt för mycket under den här tiden, så huvudet har liksom inte hunnit med och tillåtet mej landa i var sak för sig. Jag kommer på mej själv ibland att, visstja, Erik är ju död också! och då får jag så dåligt samvete, som om jag hade glömt bort honom, men så är det ju naturligtvis inte, det är bara allt för mycket att hålla tankarna sysselsatta men. Jag tror att det är en överlevnadsinstinkt som slår igång och sorterar fram vissa saker i lagoma portioner så att hjärnan och själen inte blir överhettad och får kortslutning. Det finns ju en vägg i närheten som man inte vill krocka med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar