Tänk att den äntligen är här och nu på riktigt verkar det som. Två dagar med en sol från en klarblå himmel och en soltörstande gunsan har fläkt ut sig på det en efter det andra stället.
Igår cyklade jag den enorma sträckan till Nikstabadet som tar ca fem minuter och låg och vänstekte mej i fyra timmar tills huvudet höll på att börja koka. Apropå koka! Jag såg ut som en kokt kräfta när jag kom hem igen och då landade jag ute på min balkong efter att jag pinkat och tankat en massa vatten.
Idag ville jag vara lite duktig i samband med intag av D-vitaminerna, så jag bestämde mej för att cykla runt Strandvägen och det är både vackert och ganska så ansträngande för en gammal pensionär med ett flås som om jag vore runt 80. Men efter ca halva sträckan så slog jag läger bland klipporna i 2½ timma. Så fortsatte jag hemåt men mellanlandade på Nikstabadet en timma till. Så nu jäsiken är jag fräknig så det förslår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar