UPPVAKTAD!

Jag sätter mej ner och packar upp min lunchlåda, vädret är underbart, solen lyser från en klarblå himmel. Bruset från alla lunchgäster på restaurangerna i närheten är nästan öronbedövande, så jag fiskar upp iPoden ur väska och krånglar in pluttarna i öronen för att lyssna på Peter i stället. Det är då han kommer, jag försöker ignorera, vända mej bort, byta bänk, men han följer mej ändå, ja jag till och med viftar med handen. För att göra mej så oaptitlig som möjligt så tar jag även och tänder en cigarett efter avslutad måltid i hopp om att han ska avlägsna sig, men nej!

Jag plockar fram kartan över söder och börjar min vandring fram till Fjällgatan. Efter en kort stund så upptäcker jag att han fortfarande följer mej, så jag plockar fram kartan igen för att freda mej med den, jag hade ju räknar ut vägen, rätt över Götgatan, rakt på Tjärhovsgatan, vänster i korsningen Renstiernas gata och sedan rätt ner, hur enkelt som helst.Vilken bedårande utsikt det är därifrån och vilket utmärkt ställe att begå det perfekta mordet. En rejäl käftsmäll, och putt över kanten. Så blev det en geting mindre! Äntligen är jag ensam och kan ostört lyssna på Peter under min fortsatta vandring genom stan, mot pendeln och Nynäs.