SISTA SEPTEMBER

Fyra månader sedan jag flyttade in här uppe på höjden bland alla höghusen och parabolerna. Fyra månaders väntan på att få det målat, tapetserat och borttagande av en vägg m m. Den som väntar på... osv! Och så är jag ganska trött på att tjata på Nynäshamns bostäder som lovade att det skulle ta "bara" en till två månader innan det skulle årgärdas. Visst är jag patetisk som klagar på sådana världsliga saker, ja till och med min stackars hängsparris har fått på nöten i kväll, bara för att jag behövde skälla på någon. Sparrisen fick ju den stora turen att följa med mig från Umeå, ja inte bara den förstås, nästan alla mina andra växter som jag har är gamla kompisar från mitt tidigare liv. Men just Sparrisen som stod i köksfönstret på Biggaråvägen är liksom ett skötebarn och den man älskar agar man ju som ordspråket säger. Nästan alltid när jag går förbi eller vattnar den, så får den sig en känga. Nä jag ska inte klaga, jag sitter nöjd här trots allt bland mina terrakotta färgade och flottiga tapeter. Vem vet, kanske de ringer på måndag och säger "nu är det dax"

KALL OCH LEDSEN

Som min reumatenläkare sa, "Gun, du ska vara glad och ha det varmt!" Tjenare! Det ledsna började redan sent i gårkväll där jag satt i min säng och skulle summera dagen som vanligt med ett tänt ljus. Plötsligt kom tankarna så starkt till Erik igen, en film där både glädja och sorg tillsammans med honom spelades upp. Minnen och saknad efter honom smärtar fortfarande och underligt nog alltid runt den 28:e-29:e varje månad, då är han som mest aktiv i mitt huvud, nu mer än någonsin! Efter mycket om och men lyckades jag till slut somna. Vaknade med en tung känsla i kroppen, frusen och nedstämd. När jag fryser kommer det inifrån, så inget annat hjälper än att aktivera mig kroppsligt. Dammsugaren och skurhinken fick bli mina kavaljerer i nästan två timmar. Utmattad men varm satt jag mig för att vila och då började helvetet igen, jag blev som en isbit. Jag käkade lite lunch, klädde på mig varm och tog en långpromenad i tjugograders värme. För säkerhets skull tog jag promenaden genom skogen och på undanskymda slingerkrokar, så att jag inte skulle synas. Väl hemma igen somnade jag helt utmattad under filtar i min soffa. Det här är skitkul, jäkla sklerodermikärring, både kropp och själ sliter ont av det här eländet. Tack för tipset Dr Grethe! Erik kan jag aldrig få tillbaka, det måste jag lära mig att leva med och tillåta mig att gråta över ibland. Men vad gör jag åt kylan som alstras inifrån skelettet? Gud va jag gnäller och klagar nu för tiden!

OUT OF ORDER

Så är det, eller så var det! fyra timmar var bokad för tvättstugan. Allt väl med bokningen och jag trippade in med min vråltunga tvättsäck. Laddade två maskiner och återvände hem med förhoppning om att kunna ta hand om och ladda två ytterligare maskiner inom minns en timma. Dömm om min förvåning när jag återvände till de mörka källarvalven, ena maskinen, den största, där det mesta, en massa sängkläder, froté och annat som vill ha extra varmt vatten hade slutat mitt i programmet. På displayen stod det "toppfel, öppna kranen och kolla utflödet".

Nu var det tur att jag hade trevligt sällskap igen, för! F.N Jag kollade runt överallt, kranen var redan öppen. Så jag fick stänga av hela skiten, och köra om den tvätten, delad på två, i den lilla maskinen efter att jag tömt den. Det hela tog mig precis fyra timmar, inklusive torkning och mangling. Vilket jäkla tjafs och spring mellan tvättstugan och hem det blev. Därav orkade jag inte promenera något idag. Men i bedrövelsen, så fick jag glädjande besked i allafall angående söndagens begivenhet som utspelar sig på Folketshus i Nynäshamn bla. Direktsändningen av The 25th Anniversary Concert: The Phantom of the Opera är utan tvekan den mest ambitiösa uppsättningen någonsin, med över 200 personer på scen och i orkestern. Scenografin är specialkonstruerad just för denna uppsättning, som visas för utsålda hus 1 och 2 oktober på Royal Albert Hall i London. Biljetterna sålde slut på mindre än 30 minuter! Långt under Parisoperans majestätiska yta lever Fantomen i mörkret. Han skäms över sitt deformerade ansikte, och skrämmer alla operabesökare. Han älskar och beskyddar den vackra Christine Daaé – en kärlek hans hjärta inte kan motstå. Historien blir levande och gripande genom Andrew Lloyd Webbers trollbindande musik, tillsammans med en spektakulär scenografi och makalösa specialeffekter. Phantom of the Opera är världens största och mesta musikal – älskad av de mer än 100 miljoner åskådare som gått sedan premiären för 25 år sedan.

I helgen på Royal Albert Hall i London kommer det att finnas tre särskilda föreställningar av "Phantom of the Opera" för att fira 25-årsdagen av det musikaliska. Som en del av dessa föreställningar, kommer det att finnas ett speciellt utseende i slutet av showen med Peter Jöback, införs som nya Phantom. Dessutom kommer fyra tidigare Phantoms visas.

BESÖK HOS SOFIA

Idag har jag varit till min tandläkare Sofia här på folktandvården i Nynäshamn. Hon ville prova göt för sista gången innan tandteknikern gör det slutgiltiga arbetet. Om två veckor ska allt vara klart och på plats och jag sextusen kronor fattigare. Allt detta, bara för att jag en gång för länge sedan, av stress, eller andra psykosociala orsaker pressade 24:an till nekros. Så kära medborgare, innan olyckan är framme, vänd er till er närmaste tandläkare och fixa en bettskena. Eller ännu bättre, lyssna till ditt hjärt och magkänslan i tid.

DET ÄR KALLT NU

Termometern visar mellan 10-15 plusgrader mitt på dagen nu. Det kan tyckas fortfarande varmt för vanligt folk, men jag är inget vanligt folk, jag är ett ovanligt fruset litet fruntimmer. Vindtät jacka med fleesfoder och fingervantar har jag redan plockat fram för mina promenader. Inomhus sitter jag insvept i min Snug-Bug, på händerna har jag handledsvärmare och fötterna fleessockor och Annas benvärmare. TY! Det är kallt inomhus också, fjärrvärme i all ära, men den räcker inte för mig och elemänten är fortfarande kalla. Valet var därför enkelt idag när jag gick ner till centrum och inhandlade höstens tröja. Ursäkta valet av mina leggins, tror att mina svarta, tjocka, ribbstickade passar bättre. Eller hur Pia? :)

STRANDVÄGEN

Det var länge sedan jag vandrade runt Strandvägen, så med beslutsamma steg ändrade jag på det idag. Sedan jag flyttat hit upp på höjden, så blir det ungefär en halvtimma längre promenad än tidigare. Med mina kära och ständiga följeslagare och musiken som bestämmer takten, så gick det ändå som en dans de två timmarna och med ett äpple att tugga på i halvlek fick jag energin som tog mig hem.

Ensamheten känns inte alls lika påtaglig när jag är ute och vandra med musik i öronen och ängelen och djävulen som resonerar och lägger upp strategier tillsammans med mig om framtiden. Vi kommer alltid fram till bra och kloka beslut vi tre.

Däremot borde ansvariga i Nynäshamns kommunstyrelse ta sig en funderare, eller varför inte också låta gadda sig med kloka följeslagare och lyssna till inspirerande och stärkande musik, för så här kan det ju inte få fortgå, eller hur!

MOTSATT EFFEKT

Lördakväll och jag har just sett Mamma Mia på tv3. En underbar film, med massor av härlig musik och härliga skådespelare. Jag satt med ett leende på läpparna hela tiden och bara njöt. Jag har ju naturligtvis sett filmen tidigare, men en sådan här feelgood film kan man ju se hur många gånger som helst och vad passar väl bäst en höstkväll, när man sitter i sin ensamhet med tända ljus, om inte just Mamma Mia. Men när filmen hade tagit slut, så kom det en stark känsla av ensamhet, att inte ha någon att dela glädjen med. SOMEBODY WHO WILL PUT THEIR ARMS AROUND ME. Men jag älskar ändå mitt singelliv. Jag kan ju inte både äta kakan och behålla den. Nu blåser jag ut ljusen, går i säng och kramar mina kuddar istället. Tjingeling

DELADE KÄNSLOR

I gårkväll kom jag hem till mina mångkulturella kvarter igen. Efter dryga sju timmar på Ybuss, så anlände vi Stockholm central och som tur var fick vi skjuts av Ove ner till Nynäs. Avskedet hos mamma var som väntat jobbigt och känslosamt, men vi lovade att ha tät kontakt med personal och henne, samt att återkomma så fort det förändras till det sämre igen. Jätteskönt att sova i min egna säng, som jag kan ligga på diagonalen i till och med och gossa med mina kuddar, men jag hade svårt att somna, troligast var jag övertrött av allt resande. Idag har det varit en fantastisk dag, med strålande sol, så jag passade på att vara ute på promenad i flera timmar.

Jag passade även på att besöka kyrkan för att tända ett ljus för Erik, som lämnade mig för precis ett år och tio månader sedan idag. Eriks och pappas välkomstförberedelser inför mammas ankomst fick avbrytas för ett tag, hur länge vet bara chefen där uppe.

ATT GÖRA ETT AVSLUT

I morgon återvänder vi till Nynäshamn! Efter en veckas vistelse hos vår gamla mor har vi beslutat oss, i samtycke med personalen på servicehemmet att det är helt okej. Som det ser ut idag är mamma något piggare än för en vecka sedan och slutet kan dröja ännu ett tag. Hon är stark Kerstin, jag får bara hoppas att jag ärvt hennes gener och inte bara hennes utseende och rynkor. Älskar dig mamma, vi ses snart igen, antingen här eller där!

TRACKLISTAN FÖR "LIVET, KÄRLEKEN och DÖDEN"

Peters skivbolag har meddelat Låtlista för Peter nya album 1. Jag såg mig redan där 2. Jag har dig nu 3. Vad gör en man till en man 4. Häromdan när jag var ung 5. Tiden 6. De desperata 7. Precis som vanligt 8. Jackie 9. Sång för gamla älskande 10. Släpp in mig 11. Allt finns kvar 12. Jag har levt 13. En förtvivlad vän

LIVETS SISTA TID

När man drabbats av en dödlig sjukdom som långsamt förändrar kroppen, kommer man efter en tid till insikt om att man själv skall dö. En sådan insikt är något helt annat än den kunskap vi alla har om att vi en gång skall dö. Man är ensam om sin egen död. Ingen kan följa en helt och hållet hela vägen, men de flesta vill ändå ha någon eller några att dela den här svåra tiden med. Därför är det värdefullt om de som står en nära kan följa med ända till slutet. Ibland kan eller vill de närmaste inte inse att döden verkligen närmar sig - man låtsas som om allt är som vanligt, som om den sjuke kommer att bli bra igen. Detta kan hindra den som är sjuk från att få ha någon förtrogen med sig den sista tiden, någon att närma sig döden och det slutliga avskedet tillsammans med.

"JAG HAR DIG NU"

NY SINGEL "Jag har dig nu", duett med Izabella Scorupco, blir den första singeln från Peter franskt projekt, "Livet, Kärleken och Döden". Låten går till svenska radio idag och kommer att finnas tillgänglig att köpa digitalt den 7 oktober 2011. Du kan höra ett 40 sekunders klipp från låten på Peters officiella hemsida. Det är den första låten på musikspelaren. Här är en första titt på nya singelns coverbild för "Jag har dig nu". "Jag har dig nu" är skriven av Andreas Mattsson och är en av de tre nykomponerade låtar till albumet. Låten har beskrivits som en febrig möte mellan två älskande.http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=62&date=2011-09-21

OCH TIDEN HAR STÅTT STILLA

För blommorna växer fortfarande uppe på Nylandsberget och

fröknarna Persson är lika vackra som alltid! Skämt åtsido! Pia var och rotade i en låda hos gamla mor, hon sökte efter en rundsticka men fann ingen, däremot fann hon dessa härliga glasögon. I morgon kommer en annan dag och vad den har i sitt sköte får vi se då och i synnehet hur vår gamla mor mår då. Hon är en kämpe där hon ligger, ena minuten är hon på väg och plötsligt finns hon med oss igen.

WILDA WESTERN

En stilla lunk, tidig förmiddag genom Nyland. Strålande sol, hög luft efter en kall natt och tjock morgondimma. Pia och jag promenerar till gamla mor igen utmed Strandvägen med sina vackert målade villor.

Men när vi efter en stund närmar oss Köpmangatan förändras det vackra till det fula fallfärdiga och övergivna samhälle som dessvärre Nyland har blivit.

Från ett, på min tid skapligt blomstrande munisipalsamhälle med butiker av alla de slag, från guldsmed till flera klädbutiker, konditori, Wedins skoaffär, biograf, m m.

Idag är nästan allt ödelagt och det känns sorgligt att en så vacker plats som det trots allt är, alldeles utmed Ångermanälven nu håller på att dö ut.

ETT SISTA FARVÄL ?

I kväll anlände jag min barndoms hemtrakt Nyland, efter sju timmars resa tillsammans med Pia och Ove i lilla trogna Fabia(an). Vår resa hit är helt beroende av att vår gamla mor ligger på det yttersta. Vi möttes av storasyster Eva som har varit här i två dagar och nu avlöser vi henne. Mamma har varit sjuk i MS i över 40 år och nu på senare år även KOL. Sorgligt att se hur sjukdomen angripit henne och som en liten docka ligger hon där i sin säng och har svårt att andas och väger endast 38 kilo. Denna stolta, stiliga och självständiga kvinna behöver nu hjälp med precis allt. Hennes starka integritet är troligast en kamp för henne att övervinna och att våga släppa taget och kontrollen. Min önska är att hon får somna in och återförenas med pappa som lämnade oss för fjorton år sedan. Pappa och Erik håller just nu på att förbereda hennes ankommst med öppna armar. I morgon kommer en ny dag för oss brevid hennes sjukhussäng, hålla hennes hand, stryka en tröstande hand över hennes gråa hår, hjälpa henne att vända lite på sidan. Nu är det vår tur att finnas till för henne, att vara där som hon gjort för oss när vi var små och hjälplösa. Livet Kärleken och Döden

LIVET KÄRLEKEN OCH DÖDEN

Locket för Peter Jöbacks nya album "Livet, Kärleken och Döden" har avslöjat. Första sidan på Peters hemsida har en video av en av låtarna från albumet. Låten heter "Jackie" och är en ny version av "La Chanson de Jacky" skriven av Jacques Brel och gjorts kända av Scott Walker 1967. Marc Almond hade också en hit med den 1991. Förutom "Jackie" och "Precis SOM vanligt", kommer skivan innehålla tre låtar skrivna på en fransk stil. Peter Jöback kallar albumet för sitt ”franska” projekt och med stor kärlek lyfter han fram dessa franska klassiker i nytt sken med ny relevans för vår tid i vårt land. Albumets samling av låtar uppstod från ett intensivt sållande och är en passionerad skara av nytolkningar som inspirerats av de franska estradörernas historieberättande. Albumet innehåller även tre egna låtar skrivna i samma franska anda. Allt detta i ett fantastiskt samarbete med Andreas Mattsson och Annika Norlin. En av Sveriges mest namnkunniga arrangörer och dirigenter, Hans Ek, satte tillsammans med Peter och producenten Pål Svenre ihop en orkester av 18 handplockade musiker, Hans specialskrev arrangemang och i juni spelades ” Livet, Kärleken, Döden – La Vie, L’Amour, La Mort” in på svenska. Albumet är fortfarande på väg att släppas den 19 oktober 2011 och kan förbeställas på de viktigaste svenska nätbutiker, däribland butiken på Peters officiella hemsida. GISSA OM JAG HAR FÖRBESTÄLLT ALBUMET? *LER*

MED VINDEN I MITT HÅR...............

Nu när jag äntligen känner att förkylningen har släppt taget, så har jag börjat med mina promenader igen. Huvudet har som vanligt inte hängt med den här gången heller, så det har straffat sig några dagar, eftersom jag tar i för hårt och för långt. Men idag gick det bättre! Jag fick sällskap av en Kat-,ja svansen av den åtminstone och jag mitt dumma nöt gick åt fel håll, så det var motvind mestadels hela promenaden. Kanske ska jag vara glad att jag inte blev nockad av äpplen, för hujedamig va mycket äpplen det ligger överallt på gräsmattor, gångvägar och trottoarer. Apropå vinden i håret, så gick jag lyckligtvis förbi min frissa på vägen hem och bokade en tid redan till imorgon hos henne. Nu kan det bara bli bättre!

ÅRETS LÄNGSTA VECKA!

Så är det snart dags igen att åka på den årliga besiktningen! Det har gått ett år sedan jag var till reumaten på Huddinge sjukhus för första gången och nu är jag kallad igen. Veckan innan ska jag ju lämna prover, vilket jag lyckligtvis kan göra här hemma i Nynäshamn. Därav har jag haft en vit vecka som innebär tio dagar. Nu låter det som om jag är halvt alkholiserad , men när man inte får dricka, eller har bestämt sig att inte ens ta en lättöl till maten, då är den veckan extra lång. Fast nu har jag ljugit en dag, det blev bara nio.

RÖKNING DÖDAR!!!

I dag fick jag ett mail av min stora syster samt telefon från henne, hon var jätteledsen. Hon hade talat med en kära gammal vän till henne som berättade att hon hade fått diagnos lungcancer. När man får sådana besked, varesig man är nära anhörig, god vän eller den direkt drabbade, så ställs allt på ända, livet där utanför hånskrattar en rätt i ansiktet och man kan knappt andas och det krampar i magen. Chocken och förtvivlan drabbar alla nära och kära. Självklart kan jag aldrig ens tänka mig hur den drabbade mår och reagerar, bara önska att jag kunde finnas till som medmänniska, en utsträckt hand och en axel att gråta ut mot. Evas ord: "Det är ingen nyhet för er att rökning dödar och ändå så utmanar ni ödet varje dag. Jag har redan mistat 2 av mina vänner i denna hemska sjukdom och bara på grund av rökning. Vill inte att detta sak hända även er utan ber på mina bara knän att sluta i tid." Rökning dödar redan i medelåldern Tre gånger större risk att dö före 70 års ålder Risken att dö före 70 års ålder trefaldigas för den som röker fler än 20 cigarretter om dagen. Det framgår av en stor norsk studie i tidskriften Annals of Internal Medicine. Studien på 50 000 kvinnor och män är en av få som kartlagt hur rökning påverkar risken att dö i förtid, skriver Upsala Nya Tidning. Fyra av tio storrökande män var döda före 70 års ålder. Samtidigt ger studien hopp om att överlevnadschanserna blir betydligt bättre för den som lyckas lägga av.

TIO ÅR SENARE!

Och jag tror att de flesta minns vad de höll på med just när de hörde om eller såg det förskräckliga terrordådet mot World Trade Center i New York, likaså mot Pentagon, eller när United Airlines Flight 93 styrdes ned i marken utanför Shanksville i Pennsylvania. Jag minns att jag var på jobbet och någon läste senaste nytt på en dator. När jag kom hem på cykeln möttes jag av flera grannar som stod ute och talade och stoppade mig för att berätta vad som hänt. Det var en strålande vacker septemberdag, luften var klar och hög. 102 minuter som förändrade världen!

LILLA VACKRA ANNA!

En gång för mycket länge sedan var hon säkert ung och vacker, inte en skråma och välputsad. Men dessvärre är det så här tiden gör med oss alla, varesig man är en fiskeskuta eller en helt vanlig lite tant och livet har farit lite vårdslöst fram. Jag ska inte oroa mig för att livet en dag kommer att ta slut, utan glädjas åt att det just nu pågår.

SOM JAG HOPPADES PÅ

Ännu en strålande vacker dag att vakna till, det är ju det här som jag längtat efter, sol, värme och ännu en mjukglass.

Jag passade på att fota dessa små läckerheter också, försökte redan igår, men resultatet blev inte till belåtenhet då. Nu till något helt annat!, som de brukar säga på tv, när de går från ett inslag till ett helt annat. Det här datumet den 9:e i 9:e, har jag alltid haft i mitt minne. Det började 1967, jag hade min första date med mitt X, vi gick på bio på Folkan i Nyland. Vi satt långt upp, dolda i mörkret och höll varandra i handen. Minnet är däremot inte så knivskarpt att jag kan återge vilken film som visades, bara att jag minns att det kändes väldigt spännande och förbjudet, alltså inte filmen utan min egen situation. Jag var ju bara femton, nå, strax sexton, men Stig åtta år äldre än jag. På en liten ort som Nyland, där alla känner alla var det verkligen modigt att bryta konventionerna, idag är det precis 44 år sedan. Gud vad tiden går! Datum, datum och åter datum.

EN TILLBAKABLICK

Idag fick jag anledning att göra en ordentlig tillbakablick! Jag har haft besök av två jättetrevliga ungdomar, ja jag kallar alla under femtio för ungdomar. Mötets syfte var att jag skulle berätta om mitt liv i korta drag från tidigt åttiotal, till dags dato. När jag berör vissa delar av den tiden har jag svårt att hålla tårarna borta eftersom det kommer upp mycket sorg och smärta. Troligast är det långt ifrån färdigbearbetat, kanske jag har talat för lite om det som hänt, eftersom det fortfarande gör så ont. Som att lägga plåster på ett orent och infekterat sår. Jag tror att man ska lyfta upp och ta fram hemskheterna och titta dem i ögonen ända tills det inte svider längre. Bli vän med demonerna! Efter två timmars berättnade blev jag bjuden på lunch nere i hamnen och sedan vandrade vi omkring i den vackra brittsommarsolen och jag blev fotograferad. Fortsättning på det hela kanske kommer, den som lever får se och jag vill leva, för jag har mycket kvar att leva för. Tjingeling

LÄNGRE RINGFINGER- MER MAN?

Mäns ringfingrar är ofta något längre än deras pekfingrar – och vice versa för kvinnor. Denna längdskillnad beror på balansen mellan könshormoner, enligt en ny teori kring denna mystiska fråga. Ringfingret är människans mest magiska finger. I många kulturer associeras ett långt ringfinger hos män med förmåga att alstra barn och ända sedan romartiden har det smyckats med ringar. Det har dock varit oklart varför förhållandet mellan dessa två fingrar är olika hos män respektive kvinnor. Utvecklingsbiologer vid University of Florida har nu nya teorier - längden på dessa fingrar beror på balansen mellan könshormoner mycket tidigt under fosterutvecklingen. Alltså: Man är mer manlig om man har ett längre ringfinger än ett pekfinger. Och nog kan det stämma i mitt fall, jag har ofta känt mig ovanligt androgyn och trivs väldigt bra i icke alltför feminina kläder, typ rych-och-pysch och att se ut som en gräddbakelse. Nä fy sjutton! Vänta nu, jag har kanske inte kommit ut ur garderoben ännu? Nu sitter alla och tittar på sina fingrar! ha ha ha ha ha

FOLKETSHUS EN LÖRDAKVÄLL

Igår kväll blev Pia och jag så där tokigt spontan, ja som bara två gamla systrar kan bli. Det gamla popp och dansbandet Shanes var i stan, alltså här i Nynäs. Ett av mina favoritband från tidig tonår och vars idolbilder trängdes tillsammans med Tages, Hep Stars Lee Kings samt Beatles på väggen runt min säng där uppe på andra våningen i våningssängen som jag delade med Eva. Vi piffade till oss och anlände dansrestaurangen Mysingen strax efter nio. Musike var redan i gång och välkända toner mötte oss i entrén. Men dömm av min förvåning, ingen av killarna i bandet var längre killar utan äldre gråhåriga, lätt korpulenta herrar, fyra till antal. Musiken var det enda som jag kände igen och förstår varför jag gilla den så mycket. Riktigt härligt sound! Ja där satt vi och diggade, ibland var vi uppe på dansgolvet också och rörde på oss lite försiktigt, typ shakade som på 60-talet. Hur jag än försökte, så fick jag liksom inte ihop det, alltså, inte ihop det, utan varför kände jag inte igen någon av orkestermedlemmarna. Visserligen sa dom att Tommy Wåhlberg inte kunde vara med på grund av sjukdom, men ändå. Nå, vi pallrade oss hem efter väl uträttade timmar bland den gigantiska skaran av knappt femtio personer som också ville ha en liten nostalgitripp så här i början av september. Nu har jag googlat på Shanes och fick förklaringen på varför gubbarna kändes helt obekanta, trots sin höga ålder, för visst är det väl inte bara jag som inte har blivit en enda dag äldre. Så här står det: I december 2008 är Tommy Wåhlberg den ende kvarvarande originalmedlemmen. Gruppens namn är numera Tommy Wåhlbergs Shanes och består av Tommy Wåhlberg, Micke Areklew, Brian Marston, Peter Klaxman och Peder Sundahl.

RÄKFROSSA VID HAVET

Snabbt ihoppackad matsäck, innehållande ett halvt kilo räkor en 33 cl Carlsberg och kaffetermosen. Så tillsammans med Pia och Ove ställde jag kosan ut till Strandvägen/ Ringvägen. Alltså, nu blir jag lite irriterad på vad jag ska kalla den där vägen, men vilket som är rätt nämligen! I vilket fall som helst, så hade vi tre underbara timmar där ute om än lite svala vindar, typiskt jag förstås, frusen som en skit!

Ett gäng dykarelever med en entusiastisk instruktör störde friden emellanåt, men när de dök under vattenytan blev det lyckligtvis tysta för en stund. Pia hon somnade så sött och om sanningen ska fram så tog jag nog en liten mininapp också, sol, vind och vatten är sövande. Nu sitter jag nerbäddad i soffan under en fleesfilt med Helly Hansen-sockor på och känner mig som den rugguggla jag är.

MAKEOVER!

Nu är det på gång! En fyrledsbro i andra kvadranten från 23 till 26, på grund av att 24 avlägsnades för några år sedan, efter att den gick i nekros helt spontant. Nu har det suttit ett provisorium där sedan dess, men ska nu äntligen ordnas permanent. Två timmars preparation avtryck och därefter ett provisorium till den sextonde när det är dags att prova göt. Nu är jag ännu en erfarenhet rikare! Dags att sova och hoppas att jag vågar vakna i morgon.

HÖSTEN ÄR HÄR

Och kanske även en liten förkylning håller på att smyga sig på mig, inte helt okej, men varför ska jag klara mig! Beslutade mig runt lunch att inte gå ut något idag och hamnade istället bland mina tolv flyttkartonger som ännu inte är uppackade på grund av att det ännu inte är tapetserat och målat. Idag är det precis tre månader sedan jag flyttade in här bland parabolerna. Jag skulle få vänta en till två månader på att det skulle fixas här, men hittills har inget hänt, det är Nynäshamns bostäder de! Men jag ska inte klaga, jag har tak över huvudet och en härlig lägenhet ändå. I allafall så tömde jag fem kartonger till, resten måste vänta tills allt är klart eftersom mina skåp måste flyttas ut från väggarna när arbetet kommer igång.