GOTT SLUT

Slutet på det här, riktigt bra året, har väl lite mer att önska!

Jag ids inte ens byta om till den lilla svarta, än mindre sminka mig!
TY!
Natten till idag väcktes jag av "mamma kan du komma"!
Jag kände genast att något illavarslande var på gång!
Inom två röda sekunder var jag hos henne och så var det bara att plocka fram olika artiklar och börja jobba.
En halvtimma senare landade jag på kudden igen och lyckades somna om.

Äntligen sov jag riktigt gott dessutom, första gången sedan jag kom hit!

När dagen började ljusna här utanför, alltså runt halvniotiden, vaknade jag av odören igen.
Sofia sov fortfarande, så jag blev tvungen att väcka henne tyvärr.
Stackars Sofia, hon är ju i tillräckligt utsatt situation ändå och nu det här som grädde på moset, ovanligt dålig jämförelse föresten!

Ja lite så har vi haft det idag och det fortsätter med oförminskad styrka.

Så nu sitter hon i sin säng i rummet brevid och ser lite moloken ut och ser på "Skärgårdsdoctorn" på video. Jag var tvungen att påminna henne om vilket otroligt trevligt nyårsfirande vi hade i fjol.
Jag sitter här i soffan, matlusten är som bortblåst hos mig, den som jag ändå inte hade.
Sofia vill inte och får inte äta något.
Jag har provat lite med Proviva samt kallt tea till henne.
Ett fönster står lite på glänt för att vädra, så jag kan höra en och annan raket där utanför, som påminner mig om att det är något särskilt med den här kvällen!
Tvätten hänger på en torkställning här brevid matbordet, som inte kommer att bli dukat i kväll!

SOFIA OCH ELECTRA

Det här är tjejerna som jag ska fira in det nya året tillsammans med,
Sofia och Electra!

Den ena av dem sitter just nu i sängen nyduschad och nöjd med sin laptop och iPhone, jo just det, under överkastet, jag var precis in och kollade. Så det lyser där underifrån "precis som vanligt"!
I skrivandets stund, har jag egentligen ingen aning om hur nyårsaftonen kommer att te sig, den som lever får se, det enda jag bestämt vet är att vi tre tjejer kommer att umgås och dela en flaska skumpa vid 12-slaget!
Nä, jag bara skojar, inte hela, jag får säkert ett glas till frukost också.
Och hur f.n lät det där nu då?
Skit samma, det är mitt liv och jag bestämmer själv nu om jag ska ta ett glas champagne till frukost på mig födelsedag!
Jag får väl göra det innan jag drar upp rullgardinen inne hos Sofia och Electra igen, så de slipper se förfallet!

NÄST SISTA DAGEN

Det gamla året är snart till ända och tydligen tar det med sig den vackra vita snön också.
Det har hittills varit i det närmaste perfekt vinterväder här i Umeå den senaste veckan. En temperatur mellan 7- till 13- och vindstilla. Nyfallen viiiitttt snö och superplogade promenadoch cykelvägar.
Nu är det 1,5+ och regn, dödstrist!
Men ändock är det en torr luftfuktighet här uppe.
Låter det konstigt?
Men om jag säger det så här!
Det känns som om snön dammar här!

Nå det plogas för fullt och här körs det Volvo-baklastare, både på bilvägar och cykelbanor, så här går det undan och jäkligt fint blir det, direkt!!!

CAMPING

Här tar aldrig campingsesongen slut!

"Mamma, få ja överkastet!" ropar Sofia från sitt rum.
Undefär en timma sedan jag vart klar med henne för natten och jag hade glömt!

Hon tältar ju alltid en liten stund, som kan bli en väldigt lång stund när det är ledigheter, i sängen.
Så det som lyser där under ifrån är laptopen och troligast även iPhonen, hon är uppdaterad min lilla saggiiiii!

EN RESA I TIDEN

Och den här gången hit och dit, fram och tillbax!

Och på den sjunde dagen vilade hon, eller? nä inte riktigt!

Men nu till inlägget!
Nu har jag varit här hos jäntan min i sju dagar och i gårkväll fick jag en mystisk känsla när jag satt och tittade på filmen "I rymden finns inga känslor".
En härlig film, som utspelar sig i mitt barndomshem Nyland, Ångermanland. Och inte nog med det, utan dessutom precis i det huset som jag bodde med mor, far och mina systrar under min tidiga ungdom. Minnet sviker mig, men jag tror åtminstone upp till 12-13 års ålder.
Precis i den lägenheten som Simon och brodern Sam bodde i. Samma trapphus, samma dörr, samma, samma!
Minnena haglade över mig, både glädje och sorg, men mest hyss. Som till exempel när jag knyckte cigg av morsan, mentol och hur jag rökte från köksfönstret och kräktes utefter den rappade husfasaden, precis där den röda packmoppen står. Kanske därför jag inte blev någe riktig rökare!
Fönstret brevid, var sovrummet som jag delade med syrrorna. En liten enkelsäng åt lillasyster och en våningsäng, där jag låg uppe.
Mamma och pappa sov i vardagsrummet
Tänk vilka minnesbilder man kan få av olika händelser, som tex i det här fallet, eller av dofter, ljud och i synnerhet musik.
Men som jag satt där och såg filmen, så minns jag plötsligt inte var jag var.
Nyland, Nynäshamn eller Umeå, eller hos vem?

Jag var nog lite slutkörd, för då kan man ju bli lite förvirrad vad jag förstår.
Spännande, men inte skrämmande att uppleva den där snabba resan mellan tid, plats och rymd under någon sekund.
Nu vet jag var jag är och ska väl försöka ta det lite lugnare restan av min tid här....,få se, va ä ja nu då?
Jo just dä, Umä!

TREDJEDAGJUL

Vaknar den fjärde morgonen här hos Sofia.
Den här natten har väl varit något lindrigare än de tidigare, jag tog två st alvedon 500 mg innan jag släckte i gårkväll.
Eftersom jag, eller rättare sagt vi inte varit ute något de tidigare dagarna, så tvingade jag mig att rusta oss just för det.

Helt slut efter allt bök och stök med täckisar, så att vi såg nästan ut som michelingubbar, tog vi oss äntligen ut i det vita, klara landskapet på vår väg till ICA en lagom promenad bort.

Det var verkligen jätteskönt ute och välbehövligt att andas frisk luft en stund.
Så nu är vi i kapp igen, sopor är utburna, kaninen har det bra och vi har provinaterat.
Och nu är vi mätta och belåtan, Sofia önskade korvstroganof till middag, nu har hon återgått till sitt pusselläggande, jag har precis diskat undan, smörjt händerna med Helosansalva. Apropå det! Nu känner jag vilken skillnad det är på luftfuktigheten här uppe i norrland jämfört med nere i Nynäs, här måste jag smörja händer och läppar ofta ofta, inte bra för min sklerodermi!

Peter Jöback - O Helga Natt (Så ska det låta 23 dec 2012)

En alldeles ovanlig jul, men det ska ju vara det någon gång också!
Jag sitter här helt övergiven. Min dotter sitter på sitt rum framför sin laptop, kaninen Electra ligger och myser mätt och belåten inne i sitt, av mig nystädade bur.
X-et som skulle fira jul med oss här på Mariedal, han loggade ur redan efter Kalle Anka och tog en taxi hem. Sedan har vi inte sett skymten av honom, han ligger väl i tv-soffan och pillar sig i naveln förmodligen.
Så nu sitter jag här all by myself, eller "precis som vanligt" själv, nu framför reprisen av "Körslaget" och funderar på vad Sofia och jag ska käka för middag lite senare.
Mitt bidrag till julstämningen i denna afton är att jag sitter i min röda mjukisdress och har tänt en massa värmeljus och är helt osminkad, slö och slapp "precis som vanligt" där hemma.
Uppsittarkvällen var ju inte helt otippat min höjdpunkt "Så ska det låta".
Och till min glädje, så har en gammal bekant till mig bandat programmet åt mig och kopierat över till DVD-skivor.
Så hittills är gamla gunsan riktigt nöjd och belåten!
Tusen tack Göran K!

Förkylningen fortskrider så sakteliga, men det går skapligt.
På grund av det kan jag inte krama och gnussa på Sofia så mycket, men hon verkar tycka att det är helt i sin ordning, eller befriande!

GOD JUL!

Och med den här enkla hälsningen vinkar jag uppifrån ett kall och otroligt vackert vinterland, Umeå.
Nu har jag tydligen bestämt mig för att köra hela sjukdomsregistret så här i slutet av året.
Förra veckan avslutades med en magåkomma som utökade antalet rynkor på mig betydligt.
Den här veckan började där den förra slutade, samt med ett tillägg, en begynnande förkylning som sakta men säkert smyger sig på mig, mitt i julefriden.
GOD JUL :......
,,.._██_*。*. / \ .˛* .˛.*.★* *★ 。*
˛. (´• ̮•)*˛°*/.♫.♫\*˛.* ˛_Π_____. * ˛*
.°( . • . ) ˛°./• '♫ ' •\.˛*./______/~＼*. ˛*.。˛
*(...'•'.. ) *˛╬╬╬╬╬˛°.｜田田 ｜門｜╬╬╬╬ .
¯˜"*°••°*"˜¯`´¯˜"*°••°*"˜¯ ` ´¯˜"*°´¯˜"*°•

NORDISKA KOMPANIET

När jag vill något riktigt, riktigt mycket, så besegrar jag alla demoner och olycksbådande sjuksdomssymtom.
Så där på matta och något skakiga ben tog jag mig till NK och ljusgården i god tid innan signeringen med Peter var dags. När jag kom hade Per Morberg just signerat sina böcker och Camilla Henemark var i full färd med detsamma.

Så var det då dags att börja köa för min del.
Och lika fin och generös som alltid, stod han där och signerade sin bok och julskivan.

Och kan man tänka, jag hade med mig hans första CD från 1993 som jag lyckades buda in på tradera tidigare i höstas. Så nu är den också signerad! Tjjhhoooo!
En Julkram fick jag också innan jag begav mig hemöver igen!

Nu är det snart dags för mig att göra kväll och hoppas att jag mår bättre i morgon. Det är packat och klart inför min resa upp till Umeå och Sofia.

SÅ YNKLIG!

Natten mot fredag vaknade jag av att det kändes knepigt i magen! Jag kanske var hungrig, eller kanske hade halsbränn! Så jag gick upp, tog en banan och sedan en novalucol och försökte sedan somna om.
Men efter ytterligare en timma fick jag gå och kräkas ordentligt. En timma senare var det dags igen, den här gången ännu mer. Jag stapplade tillbaka i säng på matta ben och sov oroligt.
Några timmar senare vaknade jag av att jag var alldeles torr i munnen och insåg att jag behövde vätska. Jag tänkte mig en mugg tea, men fick genast slänga mig i en fotölj på väg in i köket, svimmfärdig och kallsvettig. Sedan var det dags igen! Ja så där höll det på! Mitt tea fick jag så småningom ta med mig in till sängen där jag äntligen somnade igen, helt utmattad!
Mest av allt var min oro över, hur fasiken jag skulle ta mig in till storstan på fredagen.
Signering på NK var ju en av mina saker på agendan innan julen och det ville jag inte missa för allt i världen.
Nå, som jag låg där, kände jag hur någon släppte på ett brett bälte som jag hade över magen, det liksom lyftes bort.
Nå, hur gick det nu då!?
Jodå, det blev bättre innan det var dags att bege sig upp tid Stockholm och NK.
Tack Erik för att du hjälpte mig där i sista stund!
Men nog var det onödigt!

NYNÄSHAMNS HAVSBAD

Bara fyra dagar kvar till julafton och dags för den årliga tvagningen och var gör man inte det bättre än på Nynäshamns havsbad i någon av deras pooler ute i det fria!

Nä skämt åtsido, det är inte min grej!
För kallt uppe på land och för riskabelt i det varma vattnet på grund av infektionsrisken, så det går bort, men det låter frestande.
I vilket fall som helst så råkade det sig att min promenad ledde mig dit ut idag i gott sällskap av min kamera och iPoden, där det spelades julmusik ej helt otippat!
Dumdristiskt och alldeles för långt upptäckte jag och i synnerhet när blåsan håller på att svämma över.
Men räddningen var inte långt borta, ty, jag gick in till restaurangen och lånade toaletten. Gud så sköööönntttt! Visst är det så att man blir extra frusen när man är proppfull av 1:an? Åtminstone stämmer det på mig iallafall.

När jag ändå var där passade jag på att fota lite av interiören i matsalen.
Som tur var hade lunchen avslutats där inne så jag slapp frestas av alla glupskande lunchgäster.

Ja, sedan var det ju bara den långa vägen hem igen och kura i soffan som vanligt och lika skitig som vanligt, nä jag bara skojar, eller?

SNART ÄR DET JUL

Och nu ska jag skriva min önskelista!

Börjar väl med det mest klassiska:
Fred på jorden!
Mat, värme och kärlek till alla
Att mina nära och kära får vara friska!
Lycka och välgång till demsamma!

Och då kommer jag till materiella ting, som man vanligtvis förknippar till julklapparna!
Jag har i dagarna två vistats nere i centrum i min lilla stad.
Och märkligt nog, så insåg jag att jag sitter nöjd med det jag har efter flera timmars jagande efter julklappar till andra i min närhet.
Det liksom står mig upp i halsen med köpmännens hysteriska utbud med lockrop och extrapriser.
Det är alldeles uppenbart att julens budskap har tappats bort och bytts ut till en hektisk tid där penningen talar.
Men alla som inte vältrar sig i pengar och inte har familj och goda vänner att dela den här högtiden med, hur blir det för dem?
Tomt, trist och alldeles, alldelens förfärligt och bara önskar att det vore över!

Därför skriver jag inget mer i önskelistan, det räcker så här, för det jag allra helst önskar är ouppnåligt, men han finns alltid i min närhet och vakar över mig dag som natt!

VIDARE UTREDNING!

Hypotyreos – brist på sköldkörtelhormon!

Symtom
Exempel på tidiga symtom på hypotyreos är
•trötthet eller nedsatt ork
•depression
•koncentrationssvårigheter
•frusenhet.
Exempel på senare symtom är
•torr hud och torrt hår
•förstoppning
•sämre minne.

Om man haft sjukdomen under en längre tid utan att upptäcka den kan man bli svullen i ansiktet och få en mörkare röst.

*Svullen i ansiktet har jag definitivt inte blivit, snarate tvärtom och rösten är väl som brösten, oförändrad*

Behandling
Den behandling man får mot hypotyreos består av sköldkörtelhormonet tyroxin i tablettform. Behandlingen är oftast livslång och syftar till att få ämnesomsättningen i balans. När man får behandling med tyroxin måste man gå till läkaren regelbundet för att kontrollera sina värden med hjälp av blodprov.

Vad händer i kroppen?
Hypotyreos - för lite sköldkörtelhormon

Hypotyreos kallas det tillstånd då sköldkörteln producerar för lite av sköldkörtelhormonerna tyroxin och trijodtyronin. Det gör att man får för låg ämnesomsättning och kroppen går på lågvarv. Man kan känna sig trött och frusen, och håret blir sprött.

Sköldkörteln styr ämnesomsättningen
Sköldkörteln, som även kallas tyreoidea, sitter på halsens framsida strax nedanför struphuvudet. Den tillverkar livsnödvändiga hormoner som inverkar på nästan alla kroppens funktioner. Sköldkörtelns viktigaste funktion är att styra ämnesomsättningen i kroppen.

Vad beror hypotyreos på?
Hypotyreos ger låg ämnesomsättning. Den vanligaste orsaken till för låg ämnesomsättning i vår del av världen är en *autoimmun sjukdom*. Det innebär att det egna immunförsvaret går till angrepp mot sköldkörteln och orsakar en inflammation som förstör körtelvävnaden. Det kan också finnas andra orsaker:

Jag kan hålla på hur länge som helst och läsa om detta och ser tydliga tecken på att det troligast finns hopp om bättring, för nu har jag varit en duktig tant och haft mitt första besök hos en läkare här i min lilla stad, som dessutom verkar ta det på högsta allvar och vill utreda det grundligt från början.

För varför ska jag bara ha Sklerodermi, lika bra att lägga till Hypotyreos som jag tror är en direkt följd av sklerodermin, när jag ändå är på gång!

3:E ADVENT

Och med den rubriken vill jag önska alla och mig själv i synnerhet en riktigt skön 3:e advent.
Och av en händelse, så sitter jag här all by myself och lyssnar på Peter Jöbacks Jubileumsalbum "Jag kommer hem igen till jul".
Tänk vad ursprungs-CD från 2002 har öppnat många nya dörrar för mig! Jag ryser nästan vid tanken! Hur något ur en plötslig och ej genomtänkt handling kan ge kraft och mod till förändring.
Jag lita mer på min intuition nu och inte bara tänker logiskt. Jag har fått förmågan att inspirera andra och fått rådet att våga ta lite mer risker i livet.
Nästan så att jag börjar tro på något i allafall, kalla det gud, eller varför inte ödet!
"JUL NU IGEN"

SKITVÄDERDAG!

När jag står i mitt fönster och tittar ut en sådan här dag, förundras jag alltid, hur otroligt bra jag har det nu!
Jag behöver inte gå ut, om jag inte absolut vill, vill säga!

Och så tänker jag tillbaka till då jag hade min storpudel Ludde och hans syster Cindy. Hundarna behövde ju gå ut och rastas oavsett väder och jag var tvungen att klä på Sofia vinteroverall och bädda ner henne i sulkyn.
Troligast måste det ekipaget/vi ha sett näst intill heroiska ut, eller kanske löjliga till och med.
Ett koppel i vardera hand, plus puttande med magen sulkyn fram!
Väl hemma igen, två genomblöta och med stora snöklumpar i pälsen, storpudlar och Sofia och jag trötta och snöiga.
Men vi var rödblommiga och glada också, för hundarna gav ju oss mycket glädje mitt i galenskapen.
Ja det är tur att jag kan minnas tillbaka på det med ett leende på läpparna och inte med bitterhet nu när jag tittar ut på skitvädret och sedan kryper upp i soffan och njuter av värmen under filten med en god bok eller skön musik.

LUCIA 2012

Den 23-åriga Skaratjejen Amanda Carlshamre är Sveriges Lucia 2012. Hon kröntes igår eftermiddag under en ceremoni på Skansen i Stockholm.
Ett Skansen i vinterskrud, vackert så det förslår!

Och nog hade det varit härligt om jag kunde få behålla den känslan eller bilden på närhinnan hela dagen.
Tyvärr, så råkade jag boka tvättstugan på eftermiddagen och det var ju en supermiss.
Ibland förstår jag mig inte på människorna här omkring, så jävla ofräscha och respektlösa.

Intet ont anande klev jag in i 3:ans tvättstuga med min tvätt som jag hade beräknat till fyra maskiner.
Det var inte så mycket tvätt, men jag blandar aldrig svart, rött och vitt!

Det första som jag möttes av var hundhår inne i båda tvättmaskinerna, så jag fick blöta en wetextrasa och försöka torka bort allt hår, vilket inte var det enklaste, jäkligt bökigt till och med.

När maskinerna var igång, så kollade jag filtret i torktumlaren och DÅ höll jag riktigt på att gå i taket. Fy fasiken, så otroligt ynkligt att inte kunna ta bort skiten efter sig.

Ja det var väl lite så min Lucia förvandlades till ett rent helvete i tvättstugan!
Fan om man kunde hitta syndabocken och stoppa upp allt hundhåret någonstans!
Lät jag arg nu måntro?
När jag var klar med min tvätt och skulle städa efter mig där inne, så saknades det dessutom en skurmopp, så jag sopade och gick därifrån 2½ timma senare, trött och förbannad!

12-12-12

Ganska förutsägbart att jag skulle använda mig av 12-12-12 idag som rubrikt!
Ett magiskt datum och det kommer att dröja drygt 88 år innan kalendern bär liknande enhetlighet.
Siffermagi, timmarnas, dagarnas och årets rytm. Siffran 12 har många sidor, och är grunden för ett räknesystem som använts i många kulturer.
Tolv är ett tal som återkommer i alla möjliga sammanhang. Tänk på vår almanacka och klocka, på dussin, stjärnbilder och Jesu lärjungar.
Tolvan kan delas med så många tal, med 2, 3, 4 och 6. Det är jättemycket bättre än tio på det sättet. Och när man kommer till 60 (år*ler*), går det att dela även med 5. Det är ju magiskt! Den allra första räknemaskinen, handen. Där kan man naturligt räkna till tolv utifrån att varje finger har tre leder. (Ja kanske inte alla fingrar då förstås, där är jag väl den felande länken.) Utom tummen – den har man till att peka på talen med. Andra handen representerar 60, där man räknar varje finger som 12.

Utifrån all denna siffermagi så det gällde att jag firade den här dagen ordentligt, så det blev en liten runda ner till ICA för inköp av tranbärsdryck och bananer, spännande värre!
Tröttheten håller ju liksom på att ta överhand har jag känt den senaste tiden, samtidigt som jag har dålig nattsömn och urusel aptit. Så allt går i slowmotion.

Men av en händelse, när jag kom hem, så låg det ett brev innanför dörren från Karolinska universitetssjukhuset som ger mig hopp om att "det blir bättre" trots allt!

Dessutom ytterligare glädjande besked för mig och hundratals boende här på min gata!
NYNÄSHAMNSBOSTÄDER SÄLJER INTE
Nynäshamnsbostäders styrelse tog, den 11 december, beslut om att inte sälja 600 lägenheter.
”De inkomna buden var för låga för att vi skulle kunna gå vidare och komma överens med en tilltänkt köpare”, säger Greger Nilsson, vd på Nynäshamnsbostäder


Så nog är det ett lyckobringande och magiskt datum 12-12-12!

STOCKHOLMS STADSHUS

Nobelmiddagen, och jag i en röd skapelse från Lindex!
Äntligen får vi resa oss upp!
Nu var det nära, damrummet nästa och en cigg ska sitta bra!

Middagen är klar och snart tänker jag dansa, men först en cigg som sagt!
Jag tjuvröker ju alltid när jag är på fest!


Nä jag bara skojar!

2:a ADVENT

Och för att avrunda den här veckan, så insåg jag i morse, efter en god natts sömn och utan huvudvärk, tack o lov, att det var 2:a advent och dags att tända ännu ett ljus i min loppisljusstake.

Idag har jag dessutom bara vilat här inne i min enkla lya, himlen har varit så där stålgrå igen, termometern visade på -10 utanför köksfönster och gunsan ville inte gå ut!

8/12 JULMARKNAD I NYNÄSHAMN

Ja då har vi kommit till i går, alltså lördagen den 8/12!
Jag tog mig en välbehövlig sovmorgon, närmare bestämt ända till 10:45, av förklarliga skäl.
Solen sken och temperaturen var runt de behagliga strecken för att vara på vintern, typ ca -7 cesius.
Så en promenad med syster ner till centrum för att mingla bland alla de andra Nynäsborna på julmarknaden nere vid hamnen, kändes som ett bra val för dagen och så fick det bli!
Ja lite så har de senaste dagarna varit, idel trevligheter i glada vänners lag och en enveten huvudvärk som hela tiden hållit mig sällskap.

7/12 FRIENDS ARENA

Julgalan på Friends Arena tillsammans med några vänner!
Men vi åt en middag på Bolero cafè och Bar http://www.alltomstockholm.se/restaurangbar/article1576587.aos

Därefter begav vi oss med pendeln vidare till Solna-Friends Arena.
Anlände strax före 20:00, mätta och belåtna. Och det var tur att vi inte hade tänkt äta julbord där.
Ty, världens största julbord, eller ska jag kalla det för grisfest såg inte inbjudande ut där uppifrån läktarna där vi satt.
Vi hann titta på skådespelet och glupskandet en god stund eftersom musikunderhållningen började först kl. 21:30.

På scen såg vi bland andra Peter Jöback, Loreen, Danny Saucedo, Molly Sandén, Lisa Miskovsky, Lasse Berghagen, Rydell & Quick, Magnus Betnér och Kate Ryan.

Vilken som var kvällens höjdpunkt och julens budbäraren bland dessa artister behöver jag antagligen inte namnge, för det var endast "julsångskungen" som sjöng några sånger som hade med julen att göra, som tex "Halleluja" och "Jag tror på dig" och som alltid med en underbar stämma.

Tyvärr, så var det en försening i föreställningen som gjorde att vi var tvungna att lämna arenan just när Loreen skulle sjunga Euforia, men vi hann med en gratisbuss direkt ner till City terminalen och innan pendelns avgång på 3 min.
Gunsan sov ner till Ösmo och låst upp porten 01:40 trött men nöjd.

RESUMÈ 6/12

Nu kan man kanske tro att jag fastnade i ett spindelnär eller nått, men sanningen är den att jag har varit ute på trevligheter i dagarna tre och därmed inte orkat eller hunnit uppdatera min lilla dagbok de senaste dagarna, därav spindeln!
Men nu kommer det en liten summering på händelserna som sinkade mitt skrivande.

Torsdag den 6/12, var undertecknad på julmiddag med svåger Per. Vi två har ju liksom igen gammal arbetsgivare som bjöd på julbord, så därför tröstade vi oss som två leftover på http://www.nynasgarden.se/
Ett härligt Julbord med Show.
Där erbjöds ett traditionsenligt julbord med alla läckerheter som hör julen till. Efter middagen var det dags för Wille Crafoord med musiker som bjöd på hans egna speciella julstämning med sång och prat.

DAGS ATT GÅ I SÄNG

Och DÅ, "är det dags att komma hem nu ?" !

Som alla oroliga morsor bör säga när det förlorade barnet äntligen behagar dyka upp igen efter en allför lång bortavaro!
Tyvärr.så minns jag aldrig att min mor sa så när jag dök upp sent om sider. Nä då låg hon och sov på sitt rosenöra i tro och förhoppning att allt var i sin ordning. Men var det så?
Om det förtäljer inte historien nu, men kanske senare!
En cliff hanger!

LUGNET EFTER STORMEN

Nu har snöstormen bedarrat och lämnat ett vackert vitt, rent och snöinbäddat Stockholm efter sig.

KLASS 2 VARNING!

Snön har fullständigt vräkt ner här idag och dessutom har det blåst nått så ända in i helskotta i hela Stockholms regionen. Att gå ut var uteslutet och de få personer som trotsade vädret var lätträknade från mitt fönster.
Trafikrapporterna på radion har avlöst varandra med jämna mellanrum, med varningar om de svåra förhållanderna och att de som absolut inte måste ut bör stanna inne och framför allt låta bilarna stå!
Och här inne har jag haft det riktigt mysigt med städning som motion istället för promenad.
Nu hör jag ett bekant ljud här utanför, som minner om ett vintrigt Umeå, en baklastare, modell mindre visserligen, i Umeå plogades det med sådana där stora gula baklastare, för äntligen har det slutat att snöa och nu är det dags för plogning.

"Tvåa" har nog snöat över också där borta bakom trädet!

SLUTA ALDRIG ATT FÖRVÅNAS

Idag hade jag tid hos min frissa, äntligen hade jag fått tummer ur, så att säga!
På min promenad ner till centrum och salongen, så möttes jag av en obehaglig syn!
Glad i hågen och förväntansfull och med en svag vintersol i ansiktet, såg jag en man komma småspringa en bit framför mig, mot min riktning. Plötsligt svängde han av vid en lekpark och tog riktning mot ett stort tjockt träd. När jag sedan kom längre fram, såg jag att han hade dragit ner byxorna och hukat sig ner.
Jag kände hur det vände sig i magen på mig och hade nära till att kräkas men skyndade vidare ner till Lotta.
Två timmar senare på min väg hem igen, gick jag och kollade där mannen hade hukat och mycket riktigt, där var det lagt en 2:a av den större sorten, apropå tummen ur!
Okej, jag kan förstå om nöden inte har någon lag, men nog hade han efter uträttat avträde kunnat försöka avlägsna siffran, framför allt eftersom det var på en lekpark.

Tur att jag redan innan den äckliga händelsen redan hunnit ta en bild på ljuset och fått upp mungiporna!

VINTERLJUS

Nu gäller det verkligen att ta vara på allt ljus som bara är möjligt!

Bristen på dagsljus under hösten och vintern orsakar trötthet hos 10-20 procent av vuxna människorna och 2-3 procent visar t o m symtom på depression. Forskarna kallar detta fenomen som påverkar människornas humör och hälsa för mörkerdepression eller höstdepression. Eller vintertrötthet orsakad av bristen på dagsljus.

Mörkerdepressionen räcker från hösten till vårvintern. I Skandinavien är symtomen svårast under den mörka tiden innan det ligger snö på marken.

Symtomen på mörkerdepression är ett ökat behov av sömn, en extrem trötthet, svårigheter att vakna på morgonen, stressbesvär, irritation, förändringar i aptiten med t ex ett ökat sug efter godsaker, viktförändringar, koncentrationsproblem, nedstämdhet och en påtagligt minskad arbetseffektivitet.
Med anledning till det är det extremt viktigt för min del att försöka utnyttja maximalt av det dagsljus som finns nu under det absolut mörkaste årstiden.
Symtomen kan lindras med effektiv ljusterapi som minskar mängden av melatonin i blodet.
De två senaste dagarna har bjudit på en strålande sol som jag har utnyttjat till max både ute och inne. Tack vare min spegel här inne på väggen, får jag en reflex och återvinning av ljuset från fönsterna. Riktigt nöjd faktiskt!

1:a ADVENT, NU IGEN!

Närmare bestämt tredje gången sedan jag påbörjade mitt nya kapitel i livet!
Den här 1:a advent har jag allt under kontroll, ingen målarfirma så långt ögat når och jag uppskattar verkligen lugnet och friden som äntligen infunnit sig i min enkla boning!
Den här morgonen började på allra bästa sätt dessutom!

Nyhetsmorgon söndag på TV4 gästades av Peter Jöback!
Ja ja, jag förstår om det kan tyckas tjatigt, men han är ju min husgud och vem passar väl inte bättre att dela 1:a advent med, om inte han, för mig i allafall!
Han började med att sjunga "Gläns över sjö och strand", sedan återkom han med en intervju om sin bok "Jag kommer hem igen till jul" och jubileumutgåvan av hans hyllade jul-CD med samma namn.
Därefter sjöng han den alldeles nya sången "Jul nu igen", underbart vacker men samtidigt stark och tänkvärd. Men det är väl det som kännetecknar Peter och hans musik. Reflektion och eftertanken!
Sist men inte minst sjöng han "Halleluja" och den finns, i mitt tycke ingen annan än Peter som kan sjunga så att jag förstår innebörden och budskapet utan att göra den allför teatralisk!
Så ett stort tack för sällskapet i morse Peter, du gjorde min 1:a adventmorgon till något fint!

Och med den sköna energin, vandrade jag ut i den vackra vintersolen på en riktigt livgivande promenad och med ett leende på läpparna av stolthet och glädje ännu en gång!

1:a DECEMBER

Jag trotsade väderguden idag!
Egentligen var det väl bara meningen att jag skulle gå med grovsoporna,
men till min förvåning så kändes det jättemysigt ute, så där inbäddat snöigt, nästan varm känsla, alldeles lugnt och vindstilla med sånt där härligt snöfall som bara landar som små änglavingar på näsan och smälter på ett ögonblick utan minsta spår.

Så jag tog en tur ner till centrum och hamnade på en loppis.
Jag tänkte mig tre stycken glasformar till värmeljus till en billig penning. Då fick jag plötsligt en liten kul idè, nämligen kakformar till värmeljusen.
Om jag får säga det själv, så tycker jag att det blev jättemysigt på min gamla åra så här till advent!

IDUNTEATERN UMEÅ

Ladies Night! 30/11-2007
Nejdå, inte Ladies Night, men en för den lokala tidningen recensent hade den liknelsen med publiken efter den kvällen.
Och naturligtvis var jag en av dessa kvinnor!
Min första livekonsert med Peter Jöback, precis på dagen en månad efter att jag fimpade pekfingertoppen förövrigt, så jag mådde inte helt okej, men lycklig!
Första rad, nästan mitt fram! Surrealistiskt!
"Människor som Du och Jag"
Som albumet heter och som är den andra i ordningen som speglar Peters långa resa hem till "sig själv".

När konserten började närma sig slutet och jag var precis så uppfylld av härlig energi som bara en frusen och lagom skadad gunsan kan bli, så bjöd han på ett extranummer som sig bör, efter idogt inklappande och golvstampande från publiken/qvinnfolket.

Peter satte sig vid sin röda keyboard och redan efter de fyra första tonerna, hörde jag direkt vad som komma skulle och ur mig slapp "Åååå deeennnnn"! Varav Peter tittade ner på mig och sa, "tycker du om den?" jaajjjaaaaa, sa jag! "då sjunger jag den för dig"!
Och ur hans underbara stämma ljöd därpå "I FEEL GOOD (AND I`M WORTH IT).

Tilläggas bör, jag gick på konsert kvällen därpå också!
Och på den vägen är det! :))))
Det går inte att "STOPPA MIG"!

VINTERN ÄR HÄR!

Jaha, då var den här, vintern alltså, ingen återvändo längre!
Egentligen är det ju inget att skriva om, men för ordningens skull och för min egen skull, så måste jag uppdatera bloggen om när det hände sig även i år.
Nog snackat om det, dax att lägga in en bild på eländet och sedan krama kudden!

Jo just det, nu har jag blivit med en ny TV, en bättre begagnad 37 tum`s Samsung.
Efter mycket möda och besvär, så har den och min älskade DVD blivit kompatibla.
Tusen tack för hjälpen och tålamodet Per!

HUSLÄKARBESÖK

Jomen så var det ju!
Min reumatenläkare kan inte se min trötthet som direkt orsak från sklerodermin.
Så nu vill hon att jag beställer tid hos en läkare här på vårdcentralen/sjukhuset, för vidare undersökningar.
Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Eller kanske till och med eventuellt någon sort av sköldkörtelrubbningar.
Det var ju lite så, i den änden jag började för snart 30 år sedan och nu står jag på START igen, hm!

Men!

Det ska va kul till jul!
Så varför inte fånga alla glädjeämnen som dyker upp på min väg!
Ja, som t.ex "uppsittarkvällens" höjdpunkt.
Det rutinerade Så ska det låta-gänget med Peter Settman och pianisterna Angelica Alm och Marika Willstedt är tillbaka. Men något har hänt i studion, den ser inte riktigt ut som den brukar. Julen har gjort sitt intåg.

Så ska det låta bjuder för första gången sina musikälskande vänner på en riktig julspecial med julmusik och klassiker som framförs av några av våra mest folkkära artister. Det ena laget består av årets julvärd Sarah Dawn Finer och julsångskungen Peter Jöback. De tävlar mot vår världsstjärna på operascenerna, Malena Ernman, som har dalmasen, spelmannen och förra årets julvärd Kalle Moraeus vid sin sida.

OXYTOCIN

Den årliga besiktningen är avklarad på reumaten på Huddinge sjukhus!
Och var kommer då ordet Oxytocin in?
Ja inte då en sådan här idiotregnig tisdag tur och retur till sjukan!
Jag lämnade min mysiga lya strax före 12:00 för att klämma in mig i en proppfull buss med blöta människor på väg till Västerhaninge där det anslutande pendeltåget stod och väntade.
Vidare färd mot Älvsjö där jag bytte pendel mot Södertälje. Tre stationer senare nämligen Flemingsberg, avklivning och upp med paraplyet igen på min mödosamma vandring vidare till sjukhuset.
Regn och lite snöblandat och stormvindar som vände mitt paraply ut-och-in ett flertal gånger. Jävlar vad jag svor!
Nå, väl framme, så beställde jag min sedvanliga lunch i centralhallens restaurang. Tack o lov att den smakade som vanligt superb och var välgörande varm dessutom.
En mugg kaffe efteråt och sedan upp till reumaten.
350:- i besöksavgift,+ pendel 30:- + lunch med kaffe 79:-.
Ett snabbt besök inne hos läkaren, som frågade hur jag mådde, trött som f.a, nä jag svor inte, svarade jag. Tittade och klämde på min hud, lyssnade på lungor och tog blodtrycket, som visades sig vara alldeles utmärkt.

Vi talade om lite ditt och datt och jag passade på att fråga om jag inte kunde får konsertbiljetter på recept och då skrattade hon.
Hon ba,"Några specfika"? Ja ba, Jepp! Peter Jöback`s!
Jaha då skrattade människan igen! Vad är det att skratta åt?
Jag förklarade hur jag påverkas och hur varm jag blir, alltid när jag får den medicinen.
Det är där Oxytocinet kommer in i bilden!
Oxytocin är ett hormon och en signalsubstans som sätter fart i kroppen vid vänlig, fysisk beröring.Det styr en rad livsviktiga funktioner och är därmed avgörande för vår överlevnad. Beröring är livsviktig. För de flesta är den så självklar att vi märker vad den gör först om vi blir utan.
Kanske var det vad Jesus hade insett när han började att utföra mirakel med sina bara händer. För oxytocinets effekter är häpnadsväckande.

Det lindrar smärta, skyndar på läkningen av sår och skador, sänker blodtrycket och halterna av stresshormoner. Vi blir mer lugna, sociala och nyfikna på vår omgivning. Det är inte bara tillfälliga, utan dröjer sig kvar en tid. Dessutom ger de mersmak - beröring är beroendeframkallande.

Utan fysisk närhet kan vi inte återhämta oss, kroppen har inte en chans att lagra näring eller läka skador och sjukdomar.

Därav önskan om recept!
Promenad ner till pendeln 30:- igen, i lika gräsligt väder, somnade som vanligt under resans gång.
Hemma, trött, blöt och 489:- fattigare!
Nästan som en konsertbiljett och inte ett dugg piggare än när jag for hemifrån

ALLA HAR ETT VÄRDE

Oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning, nationalitet eller funktionsnedsättning och handikapp, så har alla ett värde och en uppgift!
Till och med min lilla fingerstump har fått en uppgift nu,
att dyka ner i hudkrämsburken och fånga upp en lagom klick kräm till mitt lilla face, utan att det blir något spill under nageln, som sedan ska tvättas eller petas bort.
Hurra för mångfalld!

SLUT PÅ DEN HÄR VECKAN

En vecka som innehållit både glädje och sorg!
Så varför inte avsluta den med glädje, för visst behöver vi det för att orka möta sorgen.

Håll till godo mina kära, här kommer Oslo fagottkör och Ingrid Bjørnov:
Drømmen om Peter Jöback!



♫♪♫☆♫LOVE♫☆♫♪♫

EN STUND I STILLHET

Vaknade till regnets smatter på fönsterbäcket och insåg att änglarna gråter nog idag!
Tre år av sorg och saknad efter min älskade Erik!

Jag tog mig till Minneslunden här strax brevid och tände ännu ett ljus till minne av den sorgliga dagen och för att stanna upp en stund under tystnad. Inte en vindpust, bara någon enstaka fågel hördes.
Där stod jag och önskade att någon skulle finnas tillhands, eller lägga sin hand på min vänstra axel igen till tröst, då hörde jag en bil som stannade till på min vänstra sida, det var min kompis Mia, precis i rättan stund!

Det är liksom lite lättare att dela sorg, då blir den liksom hälften så svår!

OCH INTE EN ENDA FLINGA

Och plusgrader och allt det fula och det vackra delar dagarna med mig på mina ibland mödosamma promenader.
Idag ville jag inte heller gå ut! Precis som igår, då gick jag inte ens ut på balkongen!
Himlen låg som en blöt kall trasa på assfalten och jag hade huvudvärk hela dagen.
Och den här gången var det antagligen en kombination av vin, migrän och lågtrycket.

Men idag tog jag mig i kragen och började vid återvinningscentralen. Där är det som vanligt ingen vacker syn. Egentligen önskar jag att snön kunde lägga sig där åtminstone, så jag slapp se eländet!

Sedan gick jag ner till Jysk och köpte en spegel som jag placerat ovanför min skänk i hallen/vardagsrummet, ja de två går ju liksom ihop numera i min lägenhet, sätter in en bild på det senare!

På hemvägen, med spegeln under armen, upptäckte jag dessa vackra små tusenskönor som vägrat släppa taget, fast det är bara fem veckor kvar av det här året.
Herregud, fem veckor!
Det påminner mig om att jag har inte varit till frissan på 16 veckor, apropå det fula!
Nä det blir nog bättre med lite snö ändå, då är det dessutom helt okej att jag använder mössa, eller kanske jag ändå ska ta och boka tid hos Lotta!