tisdag 4 december 2012
SLUTA ALDRIG ATT FÖRVÅNAS
Idag hade jag tid hos min frissa, äntligen hade jag fått tummer ur, så att säga!
På min promenad ner till centrum och salongen, så möttes jag av en obehaglig syn!
Glad i hågen och förväntansfull och med en svag vintersol i ansiktet, såg jag en man komma småspringa en bit framför mig, mot min riktning. Plötsligt svängde han av vid en lekpark och tog riktning mot ett stort tjockt träd. När jag sedan kom längre fram, såg jag att han hade dragit ner byxorna och hukat sig ner.
Jag kände hur det vände sig i magen på mig och hade nära till att kräkas men skyndade vidare ner till Lotta.
Två timmar senare på min väg hem igen, gick jag och kollade där mannen hade hukat och mycket riktigt, där var det lagt en 2:a av den större sorten, apropå tummen ur!
Okej, jag kan förstå om nöden inte har någon lag, men nog hade han efter uträttat avträde kunnat försöka avlägsna siffran, framför allt eftersom det var på en lekpark.
Tur att jag redan innan den äckliga händelsen redan hunnit ta en bild på ljuset och fått upp mungiporna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar