Men dagen började med att jag tänkte ta mig till återvinningscentralen här i Nynäshamn.
Jag har haft en golvsockelbit och en stor svart säck med min gamla sjögräsmatta i inne i min klädkammare en längre tid och tänkte lämna de till därför avsedd anläggning.
Först var jag ju tvungen att pumpa däcken på min cykel som har stått under trappan i trapphuset en längre tid.
Det är ju en bit till återvinningen och säcken var tung och otymplig, så jag behövde cykeln att lasta på.
Jo tjenare, när jag väl var framme, så visade det sig att det var stängt och att jag hade behövt ett passerkort om det hade mot förmodan varit öppet.
Så skit var det med det, hem igen med min last!
Men det var ju inte det det här inlägget skulle handla om, utan!
Nickstabadet, eller rättare sagt, alla barn som skriker i vattenrutschkanan.
Alltså, jag packade mig ner dit efter min cykeltur, med bok, solkräm, matsäck och kaffetermos och lilla solstolen hängande utanpå min dramaten.
Jag hade ju blivit lite svettig efter min tur och värmen i kroppen lurade mig ut i hopp om att det säkert skulle vara skönt där nere.
Men vinden från vattnet svalkade obönhörligt mig till ståpäls hur mycket jag än försökte kura ihop mig så att vinden inte skulle få fatt i mig.
Men skam den som ger sig, jag läste i boken, käkade min lunch, lyssnade på "sommar" en stund men gav upp tillslut.
För, det som mest av allt irriterade mig var just det, skriken från vattenrutschkanan!
Hur ända in i det glöheta ska man kunna koncentrera sig med varesig deckare eller berättare i P1, när jag hela tiden tänkte "Vad var det nu som hände, var det någon som blev våldtagen eller ännu värre, mördad, däruppe i skogen ovanför rutschkanan"!
Vid en av mina promenader där uppe på berget på försommaren, så hittade jag ett par svarta spetstrosor som låg där bland blåbärsriset. Med det i mitt minne och deckare och dagens sommarpratare Elise Lindqvist´s berättelser om hennes extremt tuffa uppväxt och liv, så fick jag ännu mer ståpäls.
Tänk om faran trots allt var på färde där uppe, vem skulle då höra eller bry sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar