Ofta, när viktiga händelser uppstår i mitt liv nu för tiden är siffran 84 inblandad, slump eller ödet?!
Igår gick ju min gamla mamma bort och det uppstod en konstig känsla, som ett vakum, jag slungades mellan olika känslor, sorg, lättnad och en tomhet här i min ensamhet. Ja nu sa jag ensamhet, annars använder jag ju bara uttrycket att jag är själv. Men just här hemma på kvällen efter att vi systrar skiljts åt efter uträttat ärende på Fonus, hade det varit skönt att ha någon att tala med och minnas tillsammans med.
Det senaste dygnet blev liksom väldigt upp och ner, för egentligen skulle jag har varit hos henne nu och hålla handen innan hennes sista andetag. Men allt gick så fort och jag hann som sagt inte dit!
Sent i gårkväll, just som jag skulle gå i säng tittade jag på min almanack och upptäckte att det var precis 84 dagar kvar tills jag ska resa till New York.
Jag är inte religiös, men något tror jag på och i detta fall tror jag att Erik gav mig ett tecken nu igen om att han är närvarande hos mig och även finns till för mina nära och kära.
Att hans mormor somnade in lugnt och stilla i sin rullstol, just innan hon tänkte ta sitt sista bloss där på morgonen och att jag hann få vetskap om det precis när jag var på väg att ta min resväska och gå till pendeln och sedan bege mig vidare upp till henne.
Eriks födelseår -84 följer mig och visar att han finns vid min sida!
Han tyckte tydligen inte att jag skulle resa dit upp till norrland med risk för att jag skulle bli jätteförkyld igen. Han är rädd om sin gamla mor min älskade Erik!
Nu är det jag som ingår i den äldsta generationen i den här släkten, konstigt!
Nu kom jag på ett till sammanträffande, mamma skulle ha fyllt 84 den 15:e maj när min Sofia har namnsdag. Snart har jag knutit ihop säcken och mina adopterade barn har mer samband med sin mormor än vad ödet själv kunnat hitta på!
Där ser man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar