Här gick jag omkring haltande, eller för det mesta låg jag i tv-soffan och vilade min onda tå!
Ja, den är fortfarande ond och kanske mycket för att jag utsatte den för promenad i finstövlarna på onsdagkväll.
Men det var det värt!
Jamen till saken, vadå!
Jo jag tyckte att dagen var riktigt pest, jag kunde ju inte gå ut och Sven började titta fram lite runt knuten.
Plötsligt hörde jag det där rasslet i brevinkastet, reklam?
Jag ides inte ens gå och kolla direkt, utan fortsatte att käka upp mina mikrade lunchrester från igår.
Tittade håglöst ut genom fönstret på Sven där utanför och frös, precis som vanligt!
Jag diskade undan och sedan gick jag och hämtade posten, som visade sig inte alls va reklam utan ett kuvert med en välbekant handstil på.
Från jobbet!
Så glad jag blev när jag öppnade och såg julkortet från mina kära gamla arbetskompisar på Oral Diagnostisk Radiologi i Umeå!
Ja, jag fick faktiskt en liten tår i ögat och insåg vad jag saknar dessa underbara människor där upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar