Om man inte syns finns man inte!
Men om jag ändå råkar finnas men ändå inte syns, ja då får jag väl fixa till mig så att folk åtminstone ids ägna ett lite ögonkast åt mitt ringa väsen.
För hur obetydlig man ändå känner sig, så var det väl fasiken om inte lite piff skulle räcka.
Nämen så här är det, efter några dagar i karantän har jag tappat färg och lyster i både ögon och hud, friskluft gör susen märker jag.
Men skitsamma!
Det är bättre att vara osynlig på egna villkor, än att inte bli sedd och känna sig obetydlig i ett sammanhang.
När blickar inte når och bara kyligt sveper förbi, när ord och handling inte synkroniserar, då finns det ingen plastikkirurg i världen som kan rätta till det som inte passar.
Ta mig som jag är eller skit i det och förresten, jag klarar mig bra ändå, "PRECIS SOM VANLIGT"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar