fredag 28 mars 2014
ÄPPLET FALLER INTE LÅNGT FRÅN TRÄDET
Fredagkväll, Let`s dance har precis börjat på 4:an och jag sitter i soffa ombytt och klar i min lilla neglige, nä jag bara skojar, en helt vanlig stor urtvättad t-skirt, under min mysdress.
Sminket är borttvättat och tänderna borstade, ja, jag är helt enkelt klar för sängen, krama kudden och sova.
Och det var just då, när jag höll på att borsta tänderna som jag kom på att jag är nog deras dotter ändå.
Jag fick pappas halsbränna, dåliga lever och asmatiska kraxande, han kanske också hade sklerodermi, fast det vet vi ju inte, men nog kan man undra. Det enda jag inte fick av honom var väl hans rondör och färgerna förstås. Men färgen kom ju från farfar, Per/Pelle Persson, han var rödlätt och fräknig.
Å mamma då, vad fick jag av henne? Jo, att byta om till nattsärken strax efter sju på kvällen, plocka upp minsta lilla prick från golvet. Jag kommer på mig själv ibland med att till och med blöta fingertoppen med lite saliv för att lyckas fånga pricken, vad det nu må vara, precis som mamma gjorde.
"Nä se de", som alltid farfar sa!
Alltså, jag ska inte gå i säng ännu, måste ju se Let`s dance först.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar