onsdag 30 april 2014

STÅENDE OVATIONER PÅ KULTURHUSET STADSTEATERN STOCKHOLM


Nu är det slut, sista föreställningen av Sweeney Todd! Vemodigt att lämna det här härliga gänget, som har förgyllt och gett mig själslig energi de senaste fem månaderna.

Här sitter jag på pendeln på väg hem efter ännu en alldeles makalös föreställning på Stadsteatern.
Vilken härlig kväll jag fick där på första rad och med goda vänner bara en armlängd ifrån mig.
Jag reste upp till Stockholm med pendeln lagom för att hinna inhandla en blomma till Peter, för det är han värd och mer där till!
Självklart är alla i ensemblen värd blommor, men min ekonomi har vissa begränsningar.
Sedan gick jag till teatercafèt, tog en kaffe och en Chokladboll med cocos på. Hann gå ut och ta en bloss och sedan en snabb pink. Lämnade in blomma i kiosken innan det var dags att inta min alldeles perfekta plats, första rad och nästan mitt fram.
Apropå blomman, den valde jag med tanke på min goda vän Mona i Norge, ty hon har en papegojblomma ute i sin inglasade balkong. Så nu fick även hon vara med lite på finalföreställningen, åtminstone i tanken!
Puss på dig Mona!

När klockan var 21:50, drog även Peter Jöback/Sweeney Todd/Benjamin Barker sin sista suck!

Men som i sagorna, alla reste sig sedan upp från döden och emottog, "precis som vanligt", stående ovationer!
I vanlig ordning gick jag tillsammans med några vänner mot sceningången, men just i kurvan, ser vi Peter, först av alla, rusande ut i raketfart, bort från sin nu gamla arbetsplats. Ville han vara först på efterfesten, eller var det något mycket viktigare som han absolut inte ville missa denna Valborgsmässoaftonsnatt?

När lillan kom till jorden,
det var i Maj, när göken gol,
sa' Mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

Vilket som, jag hade förmodligen ett såntdär fånigt leende på läpparna nu igen där på pendeln, som stank, alltså inte leendet, jag var spik nykter, utan vagnen stank av öl, som var utspilld, tillika, mer eller minder alkoholpåverkade medresenärer.

Släckte lampan när klockan hade blivit en timma in på 1 Maj!

VALBORGSMÄSSOAFTON


Första parkett på Backlura, eller på Stadsteatern, det är frågan!
Men tveklöst väljer jag det sistnämda.

Ty ikväll är det avslutningsföreställningen av Sweeney Todd och jag har biljett på första rad och nästan mitt fram, kan inte bli bättre!
Att stå ute och frysa vid en brasa har jag gjort så många gånger, så det gåt bort med råge.
Sista april 2012, var jag i London och såg The Phantom of The Opera tillsammans med mina härliga norgevänner och det var verkligen oslagbart och ett strålande sätt att fira in våren på.
Nu blir det tillsammans med likasinnade och Peter Jöback igen!
Livet är nice mot gamla gunsan!

Nä, nu är det dags att dricka eftermiddagskaffet sedan fixa och trixa till mig inför trippen upp till stora staden, all by myself, brasan här hemma utanför mitt fönster kanske glöder när jag kommer hem igen i natt.
Om inte annat så kommer mitt hjärta att glöda efter kvällens föreställning och härlig energi!

tisdag 29 april 2014

KOMPLEX


Luddes stuga, alldeles bedårande vacker i all sin enkelhet med sitt gamla gråa och väderbitna timmer och tillika den vackra skihagen, som omgärdar det hela, precis som förr!
När ordet komplex knappast var uppfunnet, när man såg ut som gud skapade oss, ända tills döden skilde oss åt.
Inget fix och inget trix för att passa in.
När man klädde sig efter vad vädergudarna tillät och inte modet.

Nå, vad har nu det med komplex att göra?

Jo, så här är det!
Temperaturen börjar ju snudda vid sommar nu, åtminstone här nere i mina breddgrader och innevånarna har för länge sedan vinterförvarat sina dunjackor, vantar och framför allt merinoullstrumpbyxor tillika sockor och underställ.

Idag var jag "precis som vanligt", höll jag på att säga, till gymmet, åttonde gången förresten den här månaden. Det får duga!
När jag kom dit, var det redan full rulle inne i en av gympasalarna med 60-70+ are som skuttade omkring under ledning av en superhurtig qvinna.
Men jag i min vana trogen hoppar ju över sådant, ensamvargen som jag är.
Så, när jag kom in i omklädningsrummet var jag helt själv och behövde inte tänka på att någon såg mina defekter och skavanker, typ skrynkligt skin som hänger lite här och där, åderbråck och missprydande celluliter.
Och för att inte tala om mina långkalsonger i merinoull.
Som jag gömmer noga under alla mina kläder, innan jag går ut till gymmet.
Alltid!
Två timmar senare, åter till omkäldningen.
Alla "tanterna" har försvunnit sedan länge, tack o lov!
Men två unga tjejer är där, men precis klara och går därifrån i endast sina träningskläder, en nätt liten jack över axlarna och skona i handen.
Så nu kan jag smuggla fram mina långkalsonger igen och snabbt som en vessla dra på mig dom och långbyxorna över, PHU!
Mitt stora komplex är dolt och jag kan i normal takt sätta på mig resten.
Det här är ju löjligt!
Varför kan jag inte acceptera att jag ser ut precis så här, rynkig, gammal och grå och i stället försöka se mig som Luddes stuga, vacker i all min nakenhet, med eller utan långkalsonger.

söndag 27 april 2014

SPÄNNINGEN ÄR OLIDLIG!!!


Jag hoppas fortfarande på att det ska hända!
Sist var utfallet tre nya lotter igen, som i sin tur gav ytterligare två nya.
Ja, så här kan jag hålla på hur länge som helst, i väntan på den stora vinsten.
Nämen skämt åtsido, men nog vore det alldeles underbar att få en tryggad ålderdom och ha en redig pensionsförsäkring i form av en storvinst på triss.
Men nu ska gamle gunsan vara realist och inse att det händer inte mig.
Alltså, jag vet inte om jag vågar skrapa de här sista lotterna och falla tillbaka i fattigdom och armod.
Ty, så länge de ligger där oskrapade, så är jag fortfarande en potentiell miljonär.

Tänk storsint nu gunsan, du har redan vunnit högsta vinsten!
Du har ett förstahandskontrakt på en hyresrätt här i Nynäshamn.
Jag har fortfarande skaplig kontroll över mitt mående och livssituation.
Och framför allt Sofia mår, mot alla dos, skapligt!
Och vad beträffande Erik, så finns han med mig hela tiden och lägger sin hand på en av mina, för dagen, lämplig axel, djävulen eller ängeln.
I fredags var det ängeln, därav trisslotten igår!
Nä, nu skrapar jag dom!

En timma senare!
Nix pix, jag blev inte miljonär den här gången heller, inte ens en lott till!
Jag ska hållas på mattan, annars stor risk för utsvävningar, som tex en spontan utlandsresa, eller lite shopping i någon av våra lokala butiker, eller ett par nya bekväma skor kanske.
Drömmarna håller mig vid liv, för snart händer det!



tisdag 22 april 2014

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!


Påsken är äntligen slut, en sådan där familjehelg som det ställs krav på oss att vi ska umgås, äta och dricka gått och pyntat nu igen.
Jag gillar vanlig vardag bäst ändå, när allt är "precis som vanligt"!

Dagen började onödigt tidigt, lugnt med DN och morgonfika.
Av en händelse råkade jag även sitta med min läsplatta och hamnade på Kulturhuset Stadsteatern Stockholms hemsida, bara av nyfikenhet.
Det är så kul att se att det nästan till 100% är fullbokat till Sweeney Todd nämligen.
Men till min förvåning så fanns det tre platser kvar till sista föreställningen den 30/4, varav en var längst fram, nästan mitt på raden.
Jag har naturligtvis en biljett till den kvällen, men långt upp på höger balkong.
Jag är nu ägare av två biljetter till Sweeney Todd, sista föreställningen och därmed är en till salu, den uppe på balkongen, något rabatterad!

Glad och nöjd, packade jag ryggan med träningskitt och begav mig ner mot centrum för att hämta ut lite mediciner på apoteket.
Gick sedan ner till hamnen och satte mig och njöt i solen med fortfarande ett litet leende på läpparna, efter morgonens kap hos Stadsteatern.

Där jag satt, fick jag besök av en and, som ganska direkt insåg att jag inte hade något att bjuda på, utan vända mig ryggen och försvann igen.


Då ringde min mobil, eller rättare sagt spelades "Somebody".
Hemligt nummer!
Hmmm!
Det var från Reumaten Huddinge och jag fick ÄNTLIGEN ett glädjande besked från det senaste
leverprovet, "det ser helt normalt ut, helt normala levervärden"! Gud va jag blev glad! I sex månader har jag varit orolig över det där röda strecket på dataskärmen, som tydde på att jag hade för höga levervärden. En genetisk avvikelse fick jag veta för en månad sedan och att jag bör vara extra aktsam med kosttillskott och alkohol i synnerhet.
Så nu har jag levt i celibat i ett halvår för att rensa levern på en massa skit.
Jag lyckades!!!
Där och då, bestämde jag mig för att gå och lösa in en trisslott som har legat och bränt i plånboken sedan nyåret.
3x90:-, alltså 3 nya lotter.
Stoppade ner dom oskrapade i plånkan och gick till gymmet.
Tre timmar senare hemma, skrapade jag fram ytterligare 3 lotter.


Och när det ändå flöt på så bra, passade jag på att boka flyget till Oslo i sommar
En helt vanlig och lyckosam dag, när det plötsligt hände!

söndag 20 april 2014

RINGVÄGEN NYNÄSHAMN


Sveriges längsta idrottsplats.

Strandvägen eller Ringvägen som den kallas i folkmun är ett välkänt och mycket populärt stråk längs med kusten i södra Nynäshamn. Vägen används för rekreation av både bilister, cyklister och gående. Sträckan "Strandvägen runt" är ca 6 km lång.

Ifrån mig blir det ganska precis 12 km från dörr till dörr.
En nätt liten promenad som ger både kropp och själ kraft.



Ett alldeles perfekt sätt att utnyttja några timmar en alldeles vanlig påskdag, när det slank ner lite för mycket god mat, dryck och påskgodis dagen innan.

Ett tips till dig som inte har alltför långt till Nynäshamn och ändå har vägarna förbi!
Styr kosan ner mot Strandvägen, parkera bilen vid Hembygdsgården och promenera längs vägen utmed havet.

Upplev dessa magiska vyer, stanna upp vid träningsredskapen som är placerade med jämna mellanrum vid stranden mellan tallarna. Några repetitioner vid varje och fortsätt vidare med havet och solen som inspirerat ytterligare framåt.

http://www.lovhagen.se/default_files/lovhagen_top.jpg
Efter ca 3-4 km kommer du till Lövhagens kaffeservering och vandrarhem, där smakar det ypperligt med en fika och sedan kan man vända åter till bilen. Låter väl som en alldeles underbar utflykt för den bilburna?

Men jag fortsätter vägen fram och åter till mitt lilla krypin på Backlura och landar på balkongen med en mugg kaffe tre timmar senare.

lördag 19 april 2014

PÅSKAFTON



Nå gamla gunsan, vad gjorde du idag då, fjärde påskaftonen i ditt nya kapitel?

Jo jag var till storasysters kolonilott och käkade Påsklunch!
Vi var där alla tre tjejerna/tanterna samt deras gubbar, så jag var det där femte hjulet igen, "precis som vanligt".
Men jag börjar vara van det nu!
Strålande sol och god mat, knytkalas på verandan i över sex timmar, så nu har jag väl tankat D-vitaminer så det räcker och blir över.

Den ensamma lilla styvmorsviolen hittade jag där i gräsmattan och såg den som ett symboliskt tecken, att systrarna Person från Nyland, Ångermanland, var samlade för första gången på evigheter, just en påskafton. Ty, Styvmorsviolen är Ångermanlands landskapsblomma.
Visst är det väl ovanligt tidigt förresten att den redan blommar?
"Ur led är tiden"

fredag 18 april 2014

GODISTAJM!


Eller hur är det nu, är det inte förrän i morgon man får käka påskgodis?

Äsch skit samma, det är NU jag är godissugen och vilken himla tur att jag lyxade till med ett budget påskägg från ICA.

Förresten, idag var jag på Friskis & Svettis igen och jäklar vad jag är stolt, jag har lyckats utöka min balansövning ytterligare.
Jag som knappt lyckades stå en enda sekund på ett ben för ett år sedan, kan nu stå på knä på en stor pilatesbollen och resa mig upp med rak rygg, okej fortfarande på knä men rak. Att sitta på bollen med utsträckta ben var förra passets seger.
Dessutom avslutade dagens pass med att stå på ett ben på lilla balansplattan och stretch motsvarande bens lårmuskel.
Det verkar som om jag även börjar få balans i kroppen, inte bara i knoppen och själen.
Det är aldrig för sent!
Nöjd!

Peter Jöback " Getsemane"



Vad passar väl inte bättre på långfredagen än Getsemane med Peter Jöback.
En inspelning från Peters julkonsert på Globen Arena 2009 av undertecknad.


torsdag 17 april 2014

TVÄRNIT!



Jag som hade tänkt möta upp en hel drös lika vackra qvinnfolk på Blåkulla i kväll.
men skit samma, jag behöver bara titta ut genom fönstret, så tror jag ändå att jag är där.
Kattorna har hoppat ner från kvastarna och springer omkring här i kvarteret och några har till och med uppdaterat sig med kamphundar som ressällskap på kvasten, som taget över kommandot över både kärringar och gubbar.

Vart tog alla små påskkärringar vägen förresten?
De som ringer på dörren och lämnar egenhändigt målade små påskkort och får en liten slant eller godis istället?
Minns tydligt när jag, tillsammans med Sofia och Erik, satt i husvagnen och fixade påskkort.
Hur jag hjälpte dem med utstyrsel av diverse sjalar, förkläden, långa kjolar och smink och kaffepanna, traskade runt på husvangscampingen och knackade på i vagnarna.
Det var påsken -92 uppe i Klimpfjäll och Sofia kunde gå hjälpligt med stöd av en trygg hand i sin.
Efter väl uträttad runda hos alla påskfirande campinggäster, delades gåvorna lika mellan mina alldeles egna små otroligt stolta och "rödblommiga" påskkärringar.

Jo så här är det!
Nu är det posttelefonen som sätter stopp för traditionen!
Och förresten, dagens ungar har inte tid, iphonerna ligger tryggt i deras händer nu.


tisdag 15 april 2014

ÅR 2039



Drömma kan man ju alltid!

Nämen allvarligt, varför inte anta utmaningen!
Men kanske jag ska vara realist och glädjas för varje ny dag.

Tunga vikter gör livet lättare för äldre!
STARK FÖREBILD Gun Holm, snart 87 år, går till gymmet fem dagar i veckan.
Hon gillar sin rutin och sina maskiner.
Professor Michail Tonkonogi, som forskat om muskelträning, förklarar varför den är så viktig för både hälsa och livskvalitet på äldre dagar.
Varje vardagsmorgon mellan klockan 7 och 8 är Gun Holm, snart 87 år, på gymmet. Att flitig träning har effekt på formen är Gun ett levande bevis på.
– Jag började på gymmet när jag var 73 år. Då hade jag gått och tittat i deras fönster i flera år.
En dag tog jag mod till mig och gick in och frågade:
”Kan man börja här fast man är pensionär?
Och visst gick det bra.
Gun började med att pröva en månad, men hon gick snart över till att köpa årskort.
– Först tänkte jag att de andra på gymmet skulle vara stajlade människor med snygga kläder och så där. Men här klär man sig som man vill, det finns inga regler.

Första gången fick hon instruktioner av en tränare.
– Kräv inte för mycket av mig, jag vill göra det jag förmår, sa jag till dem.
Kör du samma träningsrunda?
– Ja, jag börjar på en crosstrainer i 15 minuter. Efter fem minuter kör jag på lite extra för att få upp pulsen. Sen tränar jag armarna, ryggen, magen och benen i olika maskiner. Sist gör jag situps och ställer mig i plankan tills jag skakar. Och så avslutar jag med att stretcha innan jag går hem och dricker kaffe.
Det har inte blivit tråkigt efter alla år?
– Nej, det är en rutin. Om jag skulle försova mig någon enstaka gång så går jag inte dit. Jag vill vara där klockan sju, inte åtta eller nio. Då är det ungefär samma människor som jag hejar på. Några har personliga tränare, dem kikar jag lite på ibland och låter mig inspireras.
Gun säger att den sköna känslan hon har av att ha gått igenom hela kroppen vill hon inte vara utan.

– När jag kommer hem igen börjar dagen brukar jag säga. Då får jag göra vad jag vill!
Har du något råd till andra äldre som vill komma i form?
– Prova ett gym. Med maskiner kan man själv välja vad man vill göra. Det är bara att börja!

En forskare som kan förklara varför muskelträning är särskilt viktig för äldre är Michail Tonkonogi, professor i medicinsk vetenskap med inriktning mot idrottsfysiologi vid Högskolan i Dalarna (och en gång sovjetisk bronsmedaljör i judobrottning). Han menar att vi i Sverige har en lång tradition av konditionsträning, men att muskelträningens hälsoeffekter inte nått samma goda rykte.

– Säger jag hälsoinriktad träning så tänker svensken Lidingöloppet, Vättern runt, Vasaloppet. Lyfta tyngder på gym, det är för fåfänga typer som mest vill se bra ut. Men styrketräning är minst lika bra, om inte bättre för hälsan.
Den effekt man kan utveckla i benmusklerna kan säga mer om hur man mår än blodtryck eller blodfetthalt, enligt Michail Tonkonogi.
Fram till 50–60 års ålder minskar muskelmassan långsamt, men efter 60 års ålder börjar det gå fort. Det är nu det verkligen blir viktigt att träna för att behålla muskler som kan ge en välfungerande vardag under ett långt liv. 70-åringar har bara 60 procent lårstyrka kvar i jämförelse med 30-åringar.
– Det positiva budskapet är att en vältränad 80-åring är lika stark som en otränad 30-åring.
Träningsbarheten försvinner aldrig. Studier visar på mellan 100 och 150 procent ökning i muskelstyrka hos äldre personer som börjar träna.

För att behålla muskler eller bli starkare är det maximal ansträngning som räknas för att få ut mest effekt. Det är därför man ska träna med tunga vikter, men det räcker med ett halvtimmespass. Man måste inte svettas och slita i timmar för att göra mycket gott för sin hälsa, understryker Michail Tonkonogi.

– Någon gång i veckan måste du spänna musklerna till max för att signalera till kroppen att ”jag behöver de här musklerna”.

Michail Tonkonogi gör jämförelsen med den lata men muskulösa lejonhannen.

– Vad gör han hela dagen? Han vilar sin deffade och smidiga kropp. Kanske en gång om dagen eller varannan dag motar han bort inkräktare. Då tar han i allt vad han kan. Det räcker, men den muskelanspänningen behövs.

Studier publicerade i den ansedda vetenskapstidskriften Jama har visat att 30 minuter styrketräning per vecka minskar risken för att få hjärt-kärlsjukdomar med 23 procent. 30 minuter konditionsträning, till exempel en rask promenad per dag, reducerar risken med 18 procent. Styrketräning är alltså betydligt mer effektivt, men kombinationen är förstås idealisk.

Man tappar inte styrka lika snabbt i alla delar av kroppen. Värst drabbas tyvärr lårmuskulaturen, den vi behöver till så mycket, som att komma upp på bussen, resa oss från soffan.

– Det låter illa men egentligen är det värre än så, säger professor Tonkonogi bistert.

Ett annat problem för den äldre kroppen är att antalet impulser som nervcellen kan skicka till muskelfibern per sekund inte är lika många längre. Det gör att musklerna inte kan utveckla samma explosiva kraft även om styrkan finns. Muskulaturen består av två sorters muskelceller, långsamma och snabba. De snabba försvinner alltmer med stigande ålder, medan de långsamma finns kvar.

– Detta är förklaringen till att det kan vara svårt att komma upp från soffan. Styrkan kanske finns där men förmågan att lyfta snabbt finns inte.

Att det tar längre tid att dra ihop en muskel är en kritisk faktor vid fallolyckor. Det gäller att ha muskler som kan jobba snabbt om man ska hinna återställa balansen. Det är bland annat därför som powerträning, som ökar ”explosiviteten”, är så viktig att träna livet ut. Powerträning innebär att viktlyftet ska utföras så snabbt som möjligt, till exempel med speciella gummiband och hantlar.

Michail Tonkonogi levererar evidensbaserad fakta från studie efter studie som bevisar styrketräningens goda effekter på depression, diabetes, benskörhet, demens.

– Grunden i kroppens respons på muskelträning är att man får större muskelceller. När man tränar delar sig satellitceller, de smälter samman med muskelceller. Skadad DNA minskar då i muskelcellen.

Vältränade muskler hjälper till att reparera kroppen efter sjukdom. Styrketräning är alltså rena föryngringskuren för muskelcellerna. Vi är nog många som borde lyssna på Gun Holm: ”Det är bara att börja!”

måndag 14 april 2014

EN ANDRA CHANS



Mitt andra hem! Nä jag bara skojar, men noga räknat tillbringar jag 4 timmar inom dessa dörrar varje vecka.
När jag kommer innanför dörren släpper jag allt och bara botaniserar runt bland redskapen, allt i min egen takt och till egen musik.
Egentligen tänker jag inte på något särskilt heller under tiden, bara håller räkningen i takt till musiken.
Men idag när jag låg där på en av de där röda mattorna och stretchade efter ännu ett otroligt skönt pass, vaknade jag upp ur min mindfulness.
Jäsiken vad jag har det bra nu och vilken tur att jag har fått en andra chans, om än på bekostnad av en förlorad son, lämna min dotter och ett sprucket lång äktenskap. Ja, jag förändrade hela min tillvaro och jag tar verkligen chansen.
I mitt förra liv fanns det ingen tid och möjlighet till egentid och egenvård i synnerhet.

Idag gick jag först ner till Karolinska provtagningsenheten, "precis som vanligt". "Hej, är du här nu igen?" typ!

Sedan gick jag ner till hamnen och köpte min första mjukglass i våffla, käkade den på Havstrappan, somnade en stund i solen och sedan vandrade jag vidare till gymmet.
En bra dag och jag har investerat i mig själv ännu en gång.

söndag 13 april 2014

HOPP!



Hopp är som en bevingad varelse som fladdrar i själen
och sjunger melodin utan ord och aldrig stannar upp
och hörs som bäst i stormen.

SNART ÄR DET PÅSK


Och idag tänkte jag plocka fram allt mitt påskpynt.
Men först storstädade jag min lägenhet, för att plocka fram påskpyntet kunde väl inte vara någon big deal.
Det är ju fjärde påsken sedan jag flyttade hit ner, så lite ordning har jag väl.
Ungefär som med mitt julpynt, det ligger ju "precis som vanligt" i den där stora flyttkartongbruna lådan i klädkammaren.

Efter tre och en halvtimmas städande, med en liten lunchpaus mitt på hållet och avslutade med en mugg kaffe, började så jakten på påsken.
Det var nu jag började inse att, jag för det första inte har firat påsken här mer än i fjol.
Första påsken reste jag ju till jäntan i Umeå.
Påsken 2012 var jag ju i London för första gången i mitt liv och anledningen var ju att Peter Jöback spelade The Phantom på Her Majestys’s Theatre i London.
Tyvärr är minnet skralt vad beträffande vad som hände i fjol, mer än att det inte hände något alls av värde att minnas tydligen.
Jag har precis kollat tillbaka i bloggen och konstaterar att påsken var tidig i fjol, det var vackert väder och jag hade påskfjädrar i hallen.

Och efter ett letande, klättrande och krälande i lådor och skåp, hittade jag endast den här påsktuppen, ett salt och pepparkarl som hör ihop med tuppen som jag hade med mig från Umeå. Resten är nyinköp under åren *asgarv*.
Undra om jag ska investera på ICA på torsdag, då får jag väl pension, hoppas jag!


fredag 11 april 2014

URMODERN BIRGITTA



Idag fick jag magasinet M in genom brevinkastet i dörren, den sista förövrigt, av julklappen från syrran.
Alltså den är verkligen en verklighetsflykt av stora mått för mig.
Med det menar jag att det finns ingenting i den tidningen som ligger i min budget, inte det minsta tips på resor, klädtrasa, smink eller inredningsdetalj.
Så det är bara att sitta och drömma om det omöjliga och fundera på hur och när den stora stöten ska äga rum.

Jo, det var så sant, det fanns en topp som bara kostade 99:- och hade kostat 149:-, med texten Roligare, smartare, skrynkligare.
Älskar det sista ordet!
Och varför denna generositet? Jo M-tidningen firar 8 år.

Men vad har detta med Heliga Birgitta att göra? Inte ett dugg!

Däremot vill jag belysa de numret övervägande handlade om.
"Vad är en bra mamma?"
Ja hur ska jag kunna värdera mina egen egenskaper och insattser som en bra mamma borde besitta?
Har jag gjort det jag kunde? Fanns jag där när jag verkligen behövdes?
Var jag stöttande, eller endast krävande?

Hur menar hon nu då?

Jo för alla dessa frågor och svar verkar vara direkt ställda till biologiska barn.
Känslan sprider sig som en våt kall filt över mig vid tanken på att jag inte är mer än en adoptivmamma, som dessutom aldrig kommer att få ett barnbarn.

Heliga Birgitta födde åtta barn och jag lyckades inte ens klämma fram ett enda.
För det gills ju tydligen bara om man fött fram dem under fysisk vånda och att de har legat under hjärtat, inte under psykisk vånda och inne i hjärtat.
Och därefter bli snuvad på efterrätten dessutom på grund av ond bråd död och sjukdom.

Nu var väl Gun på ett alldeles sjuhelsikes dåligt humör ikväll.
Nädå, inte det, bara reflekterande och, ja, kanske lite bitter ändå.

torsdag 10 april 2014

KAFFE LATTE



Nämen skämt åtsido, men där fick jag till en svagare variant och bara en skugga av vad som hade varit i min mugg.

onsdag 9 april 2014

JAPAN, HERE HE COMES!



Artisten och skådespelaren Peter Jöback är het just nu, med allt från morbida musikaler till att sjunga på kungliga bröllop tar han sig nu ann landet i öst, Japan.

Den 21 maj gör Peter debut i Japan. Då gästar han den årliga konserten “Musical Meets Symphony” i Tokyo International Forum Hall. Tillsammans med några japanska solister och Peters vän och Phantom-kollega Ramin Karimloo görs två konserter med Tokyo symfoniorkester. Inför detta ger Sony Japan idag ut Peters CD “I Love Musicals”

Enligt ett pressmeddelande från Sony Music Entertainment Sweden är Japan världens näst största musikmarknad.
Alla Jöback-fans därute, sätt siktet på Japan i vår.

Peter Jöback is announced as one of the guest soloist on the “Musicals meets Symphony”-concerts in Tokyo, Japan. May 21st Peter will take part of the annual concerts at Tokyo’s International Forum Hall, together with Japanese musical-stars and Peter’s Phantom colleague Ramin Karimloo. Two concerts will be held at the arena and Tokyo’s symphony orchestra will join them on stage. Peter’s album “I Love Musicals” will be released in Japan today. /Team Peter

tisdag 8 april 2014

TAPPRA KÄMPAR



Där stod dom, hukande och lite som att de huttrade inne i buskaget.
Varför har vi redan slagit ut, det är ju inte ett dugg vårkänslor i luften!

Vårens första vitsippor strax bakom busskuren på Nynäsvägen, där det är absolut svinskräpigt.

Nynäshamns kommun har nu smygstartat arbetet med att fräscha upp Nynäshamns centrum och ge det ett välbehövligt ansiktslyft.

Folkpartiet liberalerna i Nynäshamn vill genomföra liknande centrumlyft även i Ösmo och Sorunda!
”Kommunen investerar cirka 3 miljoner kronor på en rad enkla åtgärder, bland annat byte av belysning, bänkar och papperskorgar. Många av förslagen fick vi in från Nynäshamns invånare under höstens ”inred stadens vardagsrum”, vilket gör det extra kul” säger Daniel Adborn, Ordförande för miljö- och samhällsbyggnadsnämnden.

Målet är att Nynäshamns centrum ska vara uppfräschat redan till denna sommar och att detta kommer att leda till att både invånare och turister kommer att få en bättre och mer trivsam upplevelse av Nynäshamns centrum, vilket i sin tur kommer att gynna handeln och företagarna i Nynäshamn.
Ja ba: Ja det var ju väntat, att endast centrum ska snyggas upp. 5 minuters promenad därifrån får förmodligen fortsätta att se ut som en allmän papperskorg. Skämmes tamefan!
Folkpartiet liberalerna: Hej Gun!
Just detta är ett projekt som kommunen, fastighetsägarna och handlarna tillsammans genomför med syfte att fräscha upp just centrum. Detta eftersom vi tror att centrum har potential att vara en attraktiv mötesplats för människor, men då krävs en fräsch utemiljö.

Givetvis ska även resten av kommunen vara städad och omhändertagen, du får gärna anmäla fel, brister och nedskräpning på http://nynashamn.se/felanmalan så att vi kan åtgärda detta snabbare!

Ja lite så kan en helt vanlig dialog via Fackbook te sig, om det nu gör någon nytta.

Sedan gick jag vidare till gymmet och räknade repetitioner X 3 i timmarna två, ackompanjerad av I❤️MUSICALS.

måndag 7 april 2014

MYSDAG, ELLER EN OVANLIGT LAT DAG


Jag har ju kunnat säga att jag har varit jätteduktig, typ, långpromenad i spöregnet, eller ännu ett tvåtimmars pass på Friskis och Svettis, men i ärlighetens namn har jag inte gjort nada.
Och som lax på löken, råkade jag vakna alldeles onödigt tidigt, ungefär när Tilde de Paula och Peter Jihde var i sminket tv4 huset.
Dom går i sändning 05:50 och då satt jag med färdigt te, macka, proviva och uppslagen DN redan.
Alldeles onödigt!
Och på den vägen blev det idag!
Bäddade, bara så pass.
Borstat tänderna.
Blötte ansiktet.
Smörjde in detsamma.
Drog en hårborste genom håret.
Har gått i mysdress hela dagen, med nattsärken under.
Och nu är det snart dags att gå i säng igen och krama kudden!
I morgon kommer det en ny dag med nya möjligheter, som man säger så klyschigt.

lördag 5 april 2014

MASKROSBARN / ÖVERLEVARE


När jag hör dyslexisdebatten får jag alltid rysningar och ståpäls.
Tänker tillbaka på min egen skoltid och i synnerhet låg och mellanstadiet.
Hur förminskad jag alltid kände mig och dumförklarad.
Hur jag fick kämpa mer än alla andra för att hinna med i skolarbetet.

Till och med mina föräldrar fick mig att känna mig dum och mindre vetande, kanske det var därför som jag oftast användes som arbetskraft i familjen, jag dög ju inte till bättre.
Därför gjorde jag alltid mitt bästa åtminstone på den fronten, trodde jag i alla fall, för att blidka mina föräldrar.

Det var då, minst 10 år av min skolgång och en evig pina och ångest att gå till skolan varje dag.
Ändå lyckades jag ta mig ur dumstämpeln på egen hand och utbilda mig till tandsköterska och sedan vidarutbilda mig inom Oral diagnostisk radiologi på tandläkarhögskolan i Umeå.
För vem har sagt att man är dum i huvudet, bara för att man har svårt för att läsa.
Kanske det är som andra med funktionsnedsättning, man besitter andra värdefulla egenskaper som är till gagn i framtiden.


Skolverkets beslut att nationella prov inte får anpassas till elever med funktionsnedsättning är kränkande behandling. Det är som att ta glasögonen från elever med synnedsättning.
År 1990 erkändes dyslexi som ett handikapp.
Ordet handikapp har senare ersatts av begreppet funktionsnedsättning.
Mer än 20 år har gått sedan dess, men för personer med dyslexi är det fortfarande långt ifrån självklart att mötas av förståelse.
Den som har läs- och skrivsvårigheter upplever sig ofta som dum och obegåvad i jämförelse med sina kamrater i skolan.
I dag vet vi att man absolut inte kan sätta likhetstecken mellan funktionsnedsättningen dyslexi och att ha svårt att lära. Ändå blir skoltiden ofta ett långt lidande för dessa elever och Skolverkets nya nationella prov ökar nu på detta lidande.
Nytt är också att proven inte får anpassas till elever med funktionsnedsättning, vilket var möjligt tidigare.
Alla elever ska göra samma prov, även om läraren vet att eleverna med dyslexi kommer att misslyckas.
Lärarna vet självklart redan vilka elever som ännu inte kan läsa, att tro något annat är att nedvärdera lärarkåren.
Deras kunskap om vilket stöd och vilka åtgärder som ska sättas in kan däremot variera.
Där är inte resultaten på de nationella proven till någon hjälp.
Skolverket menar också att om en elev undantas från provet kan han/hon känna sig särbehandlad. Men är det inte också en särbehandling att sättas i en provsituation där man är dömd att misslyckas?
De nationella proven syftar till att visa på kunskapsluckor. Men i själva verket är det kanske så att de missar att lyfta fram elevers verkliga förmågor. Vem är betjänt av det?

Finns det på Skolverket tillräckliga kunskaper om hur funktionsnedsättningen dyslexi påverkar skolarbetet?
I Barnkonventionen kan man läsa om barns lika värde och rättigheter och att barnen ska komma i främsta rummet.
Känner inte Skolverket till det?
Elever med dyslexi förnedras fortfarande och får stå där med dumstruten på huvudet.

torsdag 3 april 2014

KUNGSTRÄDGÅRDEN



En spontan tripp upp till storstan, där jag mötte upp lillasyrran lagom till lunch.
Attans va kallt det var i huvudstaden!
När jag lämnade Nynäshamn, sken solen och det var riktigt varm och skön där jag stod och väntade på pendeln, lutande mot en av väntkurarna på läsidan.

Men som sagt när jag anlände Stockholm en timma senare, bet det ordentligt om kinderna.


Hungriga systrar möttes på Hötorgshallens Kajsas Fisk och beställde in varsin Kajsas fisksoppa och ett glas vitt vin, ja, det var ju en lite festligare torsdagslunch, därav vinet.


Mätta och belåtna vandrade vi vidare till nästa vattenhål, som blev Barcelona Tapas Bar, mitt middagshak inför Sweeney Todd-föreställningarna på Stockholms stadsteater, som ligger väg i väg.
Ja, där inne tog vi en öl och kaffe innan vi gick till Kungsträdgården i snålblåsten.
Och där blommade det, men bara mycket sparsamt ännu, ty det är ju alldeles för tidigt egentligen.
Körsbärsblommornas dag infaller inte förrän den 26 april i år.

Sedan somnade vi på pendeln hem igen!
Det är tufft att flanera i storstan!
*LER*

tisdag 1 april 2014

APRIL APRIL!


Jaha, ska hon luras nu, eller?
Nä då, inte alls!
Jag ska berätta om hur en alldeles förskräcklig förmiddag, ångestattacker, så jag knappt kunde andas, vändes till en riktigt trevlig tripp ut till Muskö med kompis Mia.

Jag suckade och packade ryggsäcken med träningskläder, men tänkte, jag ringer Mia och hör med henne om hon vill följa med som "en gratis kompis den här veckan på Friskis & Svettis". Men det samtalet slutade med att jag tömde ryggsäcken och förberedde en matsäck istället.
En timma senare kom Mia och hämtade mig och iväg det bar till okända mål.

Efter ett snabbt beslut var vi på väg ut till Muskö.
Vägen från fastlandet till Muskö går under vattnet genom den 3 km långa Muskötunneln som invigdes 1964.
Det droppade lite från tunnelväggarna, som påminde oss om att vi var långt under vattenytan i den långa trånga tunneln.

När vi väl såg dagens ljus igen snirklade vi runt på öns alla småvägar i jakt på den perfekta picknikplatsen.

Vädret var väl inte det bästa, men skapligt ändå mellan hagelskurar och regndroppar. Men skam den som ger sig!

En liten promenad lockade också innan vi begav oss hem igen.
En fin dag med en fin kompis!