HJÄRTATS SÅNG!

Det blev en kämpig undersökning idag och mycket på grund av att jag fortfarande har ont över vänster bröstkorg/revbenen.
Man gör ju ultraljud på hjärtat genom att föra en ultraljudssensor över bröstkorgen, okej, man har ett gel på huden så att sensorn ska glida lätt, men om man nyss har skadat sig och inte har överflödigt fett, ja då gör det ONT!
Idag var det två läkare som utförde undersökningen, en specialist och en som höll på att utbilda sig till detsamma, så det tog extra lång tid eftersom undervisning pågick.
När de var klara efter ca en timma, kom en kardiolog in för att kontrollera resultatet, vilket medförde att han också körde ett varv med sensorn och nytt gel. Så nu är jag ordentligt genomgången, åtminstone i hjärtat.

****Jag passade på att fråga om de såg något ovanligt där inne, " jo vi ser en ovanligt vacker man i sina bästa år som sitter där inne i en av kamrarna och sjunger "!
PHU! Tack o lov för det, för det var alltför länge sen jag såg honom. Kan det vara därför jag är så himla trött nu? "Mycket möjligt, eller mest troligt, men det finns bot mot det, boka en konsert vet ja"!****
Och av en händelse så har jag ju en som ligger och glöder inom kort!

Nå, nog fantiserande!
Jag var inte hemma förrän 18:15, dödstrött så det rök ur öronen och ögonen gick i kors.
I morgon ska jag på ytterligare undersökningar, den här gången här hemma i Nynäs tack o lov.
5½ timma tur och retur för en undersökning i Huddinge!
Bläääääää

VÄSTERHANINGE NÄSTA!

Vaknar yrvaken och inser att jag har sovit som en klubbad säl, nu igen! Pendeltåget är i det närmaste helt tomt så här långt! Jag är på väg till Huddinge sjukhus för ultraljud på hjärtat!
Den årliga kollen på hjärtrummens storlek och klaffarnas funktion.
Med tanke på min otroligt onormala trötthet,  så borde det vara trångt och bökigt värre där inne just nu.
Tur att jag har lite trevligheter framöver,  för annars hade jag nog kastat in handduken för länge sedan!
Nu rullar vi igen och kl 15:10 har jag tid på Fysiologikliniken. Hoppas att jag hinner hem till 17:30 åtminstone!  Man ska vara pigg och rask för att orka vara i behov av sjukvård här i 08-landet.

SISTA SÖNDAGEN I JUNI MÅNAD

Och jag fortsätter som meterolog, nä skämt åt sido nu igen, men detta mötte mina nyvakna gröna ögon i morse, efter att ha blivit väkt av två skator som kivades utanför mitt sovrumsfönster.
Mistluren ljöd inte helt oväntat och ackompanjerade dessa tu.

Men nog om oljud och dimma!

Nu till välljud, skönhet och värme!
Väsentligheten idag är att Peter har namnsdag, sista söndagen i juni månad och av en händelse så hade Gun namnsdag första söndagen i juni månad!

UMEÅ VS STOCKHOLM

The difference between Umeå and Stockholm same time between 80 mil

MIDNIGHTSUN IN UMEÅ

Min gamla hemstad badar i sol den här tiden på året och så även i kväll.
Tydligen är det trevligheter på gång, som som veteranbilsrally tydligen.

Och här har solen lyst med sin frånvaro den senaste tiden, jag har inte ens suttit ute på min balkong en endaste minut sen jag minns inte när. Gunsan håller på att mögla av saknad av D-vitaminer och långpromenader och cykelturer är det ju inte ens tal om sedan sist när jag vurpade på Centralgatan.

"Det Blir Bättre!"

TUR JAG TRIVS HEMMA

Tredje dagen i rad som jag inte gått ut!
Jag strejkar mot vädret och känner att jag behöver en riktigt lång återhämtning efter midsommarveckan.
Jag går här hemma och pysslar, fixar och myser, som i dag tex har jag städat, våtdammtorkat överallt och torkat golven ordentligt och sedan välförtjänt hamnat i tv-soffan framför en Amerikansk romantisk film.
Jag har ju trots allt haft en rullstol rullande här inne i en vecka och gudarna vet vad den har rullat i när den var utomhus.
Ja, jag vet, jag är pedant, nåt så ända in i det glödheta och nu har jag ju möjlighet att få ha det precis som jag vill.
När jag tänker tillbaka på mitt tidigare liv, när vi hade Sofias permobil som åket ut och in dagarna i ända, så förstår jag verkligen vad jag var tvungen att stålsätta mig och hur jag gnodde med skurkäppen.
Och kan man tänka, Sofia avskyr också spottloskor, hundbajs och snusbussar på marken!
Tänk på det alla snushumrar där ute, att det finns faktiskt hjulbenta där ute som faktiskt inte vill ha hem ert avfall och era kroppsvätskor!

Nu ska jag föresten snart gå ner till min granne, apropå permobil och vara en hjälpande hand, bara "Sommarkrysset" på tv4 slutar!

FÄRDIG!!!

I did it!

Så nu är det bara taxikortet kvar!
Skämt åt sido, men nog hade det varit pricken på i-et, för jag älskar ju att höra bil och saknar det jättemycket, men inser att jag lever ett annat liv nu, som icke bilägare, får väl stjäla till mig några mil av nära och kära.




Stockholm i Natt.

Jag lägger på och springer ut utan att låsa
jag står på Götgatan det verkar alltid blåsa här
vid Skatteskrapan känns det som
om hela himlen håller på att falla ner
Jag skyndar vidare går norrut genom natten
jag minns att det var här på Medborgarplatsen
som Anna Lindh höll sitt sista tal
det var september 2003
Samma år som vi sågs nån gång på Gondolen
sen sågs vi igen och jag längtade så
det var nånting i luften den hösten
det var dimman och ljuset och rösten

Refr
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt

Och jag går Skeppsbron framåt, böjer mig i vinden
det verkar regna nu, jag torkar mig om kinden
och i vattnet ligger båtarna,
jag gissar att de längtar härifrån
Jag står på Norrmalmstorg och tänker på Clark Olofsson
så många chanser, varför tog han aldrig tag i nån
och samma sak med mig, det är så lätt att stanna kvar
så svårt att gå
Och jag minns att jag såg dig på Berns Terass
och jag tänkte på allt som jag kunde ha haft
och jag tänkte på livet jag levde
och jag ångrar det mesta, hur blev det så

Refr
Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd
jag ser blåljusen flimra på Söders höjder
jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt

Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt
Och du ringde till sist och jag rusar ut
alla ord alla drömmar om lyckliga slut
är det äntligen nu det skall hända
i Stockholm i natt
In på Riche lilla baren den är full och varm
och jag känner en hand fånga upp min arm
och jag vill bara gråta
så vackert är livet i natt

Refr
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt

Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd
jag ser blåljusen flimra på Söders höjder
jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt, i natt, i natt.

GUN, BOMBER OCH GRANATER!

Många pussel har det blivit genom åren och mycket tack vare Sofia som älskar att lägga dessa klurigheter, vi har ju en förkärlek för den där finurliga Jan Van Haasteren, men detta tar verkligen priset, Stockholmspusslet från Designtorget!
Sofia har ju rest hem igen hon, efter en vecka hos mig och under den tiden hann hon/vi lite mer än kantbitarna, så nu är resten mitt!
Hujedamej!!!
Om jag lyckas, gud hjälpe mig, så kommer jag att kunna extraknäcka som svarttaxi i Stockholm hur lätt som helst.
Den medföljande bilden ger inte hela det färdiga resultatet, ytterkanterna är inte med. Dessutom är texten nått så in i det glödheta, finstilt, så inte ens den skarpsyntaste hök kan läsa gatunamnen utan förstorningsglas.
Nu får du en bild av en hök som håller ett förstorningsglas krampaktigt med höger vinge, sittande på mitt bord och lägger pussel. Så är det inte, jag är helt allena och nu ger jag upp för idag!
Todiloooo!

LOPPISFYNDET!

Lugnet har lagt sig i min enkla boning!
Nu kan jag njuta av min lilla telefonhylla som jag köpte på loppis för ett tag sedan och målat vit.
Jag fick hjälp att montera upp den på väggen av x-et och en svåger nu i veckan som var. Jag är jättenöjd med resultatet och den känns som gamla gunsan, tidigt 50-tal.
Nu har jag min portnyckel i en liten hjärtformad skål och ett värmeljus i en kakform på hyllan.
Och varför inte låta gästers smarta telefoner få vila därvid också vid besök om konversation och umgänge önskas.
Ty, även om jag numera tillhör den något äldre generationen, så har vi en tendens att låta mobilerna styra alltför mycket av uppmärksamheten.

24/6 FÖDELSEDAGSBARNET ERIK

Om allt hade fått bli som det egentligen var tänkt "from the very begining"!

När jag som mycket lycklig och stolt mamma, tvättade denna ljuvligt vackra lilla skapelse i handfatet hösten -84!
Vilka drömmar jag hade om att få följa honom under hela, resten av mitt liv!
För visst är det väl så det ska vara, att mammor inte ska överleva sina barn?

Häromdan, jag var ensam här hemma med Sofia, Stig var på ICA, hade hon själv lyckats rulla in till mitt sovrum, där hon visste att jag har ett vitrinskåp fullt med minne efter Erik.
Jag fann henne där inne gråtande, i förtvivlan och saknad efter sin älskade storebror.
Att finna de rätta orden som tröst för henne, men samtidigt låta henne få gråta ut, visa medkänsla, sympati och tillit, det var det viktigaste, mer än ord.
Sorgen har ingen tidsbegränsning eller regler.

Idag skulle Erik ha fyllt 30 år om inte OM hade funnits och OM BUP i Umeå inte hade negligerat våra försök till hjälp, när han var knappt tonåring.



Nu hoppas jag att han har haft en fin dag trots allt, vart han än må vara och att han fått sin älsklingsmeny, smörgåstårta.

Älskar och saknar dig och önskar att jag åtminstone kunde ringa och gratta dig på födelsedagen!
♥♥♥

MIDSOMMARAFTON 20/6

Till vår stora glädje var det uppehåll och solen sken från en näst intill molnfri himmel på midsommaraftonen. Okej lite svalt var det nog och det var absolut första gången under mitt långa liv, som jag hade strumpbyxor i merinoull under jeansen och dunjackan i beredskap på midsommaraftonen.
Vi firade den tillsammans med släkten på Kalvö kolonilott och dans runt midsommarstången som sig bör efter en smaklig sill-lunch och lilla snapsen.
Jag hade bokar färdtjänst med tillhörande trappklättrare för att inte besvära om bärhjälp, när vi åkte hem vid femtiden.
Hör och häpna!
Slutsumman för färdtjänst tur och retur Backlura-Kalvö, sammanlagt 8 km, 644:-!
Jo det är sant, trappklättraren kostade 500:- för 14 trappsteg!
Trevligt hade vi i alla fall den dagen och det är ju huvudsaken och Sofia fick en liiiiiten känsla av Gröna Lund där i trappan.

LONG TIME SINCE LAST

Om jag skulle ta och fortsätta där jag slutade den där lördagen!

Där och då blev det stopp, ty jag var nog mer skadad än vad jag ville erkänna från början.
En ordentlig skada över bröstkorgen på vänster sida, så jag kunde inte andas in djupt, sucka, gäspa, absolut inte hosta, nysa eller snyta mig.
Att ligga i sängen var en plåga, upprätt ställning var något sålunda uthärdligt, men vem sover gott stående, inte jag i alla fall!

Dessutom väntade jag besök från min dotter Sofia och x-et Stig, som kom som assistent till henne.
Jag bor på andra våningen i ett trevåningshus, vilket medför att det ej finns hiss här.
Jag hade förhoppningen om att Stig skulle kunna hjälpa mig att bära henne i den manuella rullstolen de 14 trappstegen upp till mig, men han vågade inte pga dålig balans och behov av att hålla sig i trappräcket.
Å jag då, min kranka lilla krake med knäckta revben, eller???
Men som några räddande änglar, tillkallades den starkare delen av släkten till undsättning.

Midsommarveckan bjöd ju inte på alltför behagligt väder, så Sofia behövdes inte bäras så många gånger upp och ner i trappan, tur i oturen!
Inför besöket hade jag köpt Stockholmspusslet på Designtorget.
Sofia älskar ju att lägga pussel, men det här var och är alldeles på tok för svårt även för ett proffs som hon.
Nu har jag det liggande på en stor skiva och får väl ha som mål att det åtminstone är klart till påsk.

TANDVÅRD VS SJUKVÅRD

Sammanfattning från de senaste två veckornas vedermödor inom "vården"!

Lite så här tänker jag och har så gjort under många år inom mitt yrke som röntgentandsköterska på Oral Diagnostisk Radiologi.
Vi var en av flera specialistavdelningar på THU som även hade sjukhustandvård.
Dagligen såg vi det ena efter det andra mer eller mindre livshotande skador och sjukdomar som hade direkt anknytning till just tandläkarnas gebit och kunskaper.
Oftast efter en avslutad undersökning, kontaktade vi remitterande läkare för gemensam genomgång om så önskades.
Slående!

The Doc kommer efter mycket om och men och alltid med onödigt hög svansföring.
För nu kommer jag till kärnan.
Medicinare tycks ha höga tankar om sig själva och deras utbildning, åtminstone några huvuden ovanför odontologer.

Men vilka är det som kan ge nästan direkt rätt diagnos, vård, lindring och handpåläggning, om inte tandläkaren!

Förringa aldrig den minsta, knappt synliga på röntgen, förändring på en rotspets palatinalt 27.
Den höll så när på att kosta mig livet "häromdan"!

Som medmänniskorna på torsdagsmorgonen, där jag satt på trottoaren med cykeln över mig, helt förvirrad och med djävulska smärtor, frågade mig.
"Ska vi hjälpa dig till läkare?"
Nej, nej, nej, jag vill till Folktandvården, där och endast där, kan jag få hjälp!
Och så blev det!

I jämförelse med nattens läkarbesök, som bara gav mig ett, "goddag yxskaft" och en mugg vatten inne på toan efter åtta timmar!

FREDAGEN DEN 13:E

Kommentarer på det!
Efter rådfrågning och rekommendationer från två läkare på VC i Nynäshamn hamnade jag in horisontell läge på medicinakuten på Södersjukhuset i Stockholm.
Lyckligtvis fick jag skjuts dit av svåger Per!
Efter den tydligen sedvanliga och otroligt utdragna väntan och svälten, fick jag besked att jag troligast inte hade haft en "tia"!
Fyra provrör blod, en nätt promenad på typ två meter över golvet, peka på näsan med växelvis höger, vänster långfinger med stängda ögon och rejäla handslag med dito läkare, så var jag friskförklarad, 7½ timma senare!
WOW!
Läkarvetenskapen gör verkligen framsteg med stormsteg!

Nå, jag är glad att jag är frisk och nu ska jag, om möjligt ta för mig ännu mer av livet, ty man vet ingenting om morgondagen!

Landade i alla fall som en klubbad säl i min säng klockan 03:00, eftersom jag missade pendeln från Södrastation med ca tre minuter, ändå småsprang jag dit efter kvällens vedermödor.
Det är just vid sådana här tillfällen jag önskade att jag fortfarande bodde i Umeå och hade endast 10 minuter till Norrlands Universitets sjukhus som har en kompitens och vård av värdsklass.

Detta går att läsa i Expressen i dag 14/6
http://www.expressen.se/halsa/vanliga-varktabletter-kan-orsaka-stroke/

GUARDIAN ANGEL

En helt hysterisk natt och proppfull med Alvedon och Ipren, ändå oavbruten tandvärk!
"Undra om det gör lika ont att ta tandhelvetet själv med en tång ut värktygslådan utan bedövning?
Nu skulle jag ha haft Sweeney Todd här, han var ju även en hejare på att extrahera tänder utan bedövning."
Ja lite så gick mina tankar under natten låååååånnnga timmar utan sömn!
Klockan 08:00 klev jag upp och fixade en mugg te, tog mina två sista Alvedon.
Duschade, klädde mig och satte på mig ansiktet, försökte tugga i mig en Lingongrova och drack mitt, nu ljumna te. Allt under fortsatt dunkande från vänster överkäke.
Så var det dags att plocka fram cykeln ur barnvagnsförrådet.
Så långt allt okej, förutom värken!
Jag rullade neröver, mot stan och Folktandvården!
Plötsligt svänger cykeln åt vänster, märkt väl inte jag!
Men va fan är det som händer?
Jag försöker styra tillbaka åt höger, men det går inte!
Jag befinner mig på den, vanligtvis starkt trafikerade Centralgatan.
Jag svimmar precis mitt på körbanan, alldeles utanför där jag bodde tidigare.
När jag kommer till medvetande, tittar jag i riktning mot centrum, ingen bil!
Tittar åt andra håller och där ser jag en gul taxi långt borta.
Jag måste fort upp på bena och ta mig bort från vägen.
På vingliga ben med cykeln som stöd makar jag mig undan och just då kom taxin! Jag fick en stark känsla av att taxichauffören sett mig långt innan och därför saktat ner farten betydligt, så att jag skulle kanske hinna ta mig därifrån.
Väl framme vid trottoaren kände jag att "nu svimmar jag nog igen, så jag satte mig snabbt ner helt förvirrad och omtumlad.
Då stannade en medmänniska med bil framför mig och ut kom en kvinna som tog min hand och frågade hur jag mådde.
En herre kom också till undsättning och ännu en till kvinna/sjuksköterska och en ung kille med bil stannade också.
Med gemensamma krafter och omtanke, lastades min cykel in i den första kvinnas bil och jag fick hjälp in i hennes bil, för vidare färd ner till Folktandvården och den magiska bedövningssprutan, jag fick till och med två st injektioner och sedan hävel och tången.
Underbart!!!
Svåger Ove kom med bilen och skjutsade mig hem efteråt.
Jag somnade i soffan helt utmattad!
2½ timma senare kom han tillbaka igen för att skjutsa mig till frissan.
Efter att jag suttit där i två timmar och vilat mig, tog jag en lugn promenad hem och hann precis innanför dörren när himlen öppnade sig med världens regn, hagel och åskväder.

Min Gradian Angel, Erik, var väldigt närvarande och på tårna idag!
Tack älskade son för att du har en vakande hand över gamla mamman.
I morgon kommer en annan dag med nya utmaningar och möjligheter och med hopp om att han är med mig då också, utifallatt!

JAG TYAR INTE MER!

Nu åker tandhelvetet i morgon klockan 10:00!
Jag har haft tandvärk regio 26, 27 i två veckor nu, till och från, men nu har det varit *till* i precis ett dygn och jag håller på att krevera, oavsett hur mycket smärtstillande jag tar, så vill det inte släppa.
Jag var till min tandläkare för en vecka sedan och röntgade området, men ingenting visade på orsaken till smärta.
Endast att den goda nyheten var att det inte var 26:an som var problemet, utan 27:an reagerade starkt på sensibilitetstesten.
Tack o lov!
Det är alltid bra att åtminstone kunna lokalisera problemet.
När klockan slog 07:30, ringde jag till Folktandvården igen och bad om en akuttid.
"Du är välkommen den 18/6"
HJÄLP!!!
En hel vecka med denna djävulska värk, "jag kommer att ta den djävulen själv", tänkte jag!

Lyckligtvis ringde jag till lillasyster som "råkar" jobba där och beklagade mig, hon talade med sina kollegor om min belägenhet, så några timmar senare fick jag en återbudtid till i morgon kl. 10:00.
Om jag får gissa hej vilt, så är orsaken till inflammationen i överkäken och i direkt anslutning till tanden 27, min alldeles otroligt charmerande sjukdom Sklerodermi!
Så nu måste tanden avlägsnas med det snaraste, så att inflammationen har en möjlighet att läka ut.
Fan också!

KAN SJÄLV!

Okej, med lite support!
För en vecka sedan uppmanades jag att byta lösenord på min Hotmail i min laptop.
Krångel och onödigt tyckte jag och avvaktade i flera dygn, men fick hela tiden påminnelse om det.
Så tillslut följde jag en länk och lyckades genomföra det, som den icke datanörd jag är. Tjjhhhoooo!!!
Det blev tyvärr ingen förbättring, snarare, nu måste jag logga in varje gång, av säkerhetsskäl.

Men inte räckte det med det inte, nähdå, mobilen och läsplattan fick spel och började plinga och kvittra i högan skyn och på skärmarna stod det "inloggningen misslyckades" efter varje kvitter, som kom med jämna mellanrum var 30 sekund, oavsett.
Så jag fick ha ljudlöst på hela tiden.
Efter mycket fixande och trixande bland inställningarna i telefonen, lyckades jag få den i ordning alldeles själv. Bra där gunsan!
Men läsplattan lyckades jag inte installera in det nya lösenordet i igen.
"Jaha, vad göra nu, gå ner till Phonehouse igen, med svansen mellan bena och be om hjälp"?
Nä nu får jag skärpa mig och försöka klura ut det här själv, med support kanske från Samsung.
Sagt och gjort, jag sökte fram numret till Samsung support och ringde i morse när telefontiden öppnades och fick guidening av en mycket trevlig och tålmodig tjej.
Och tänk, jag lyckades slingra mig igenom och fram till ny installation och lösenord, så nu är det lugnt även i läsplattan.
Det är alltid spännande att klicka sig fram i den här nya teknologin, när man som jag är född på medeltiden, när vi lekte med kottar och tändstickor och satt stilla på en pall i hallen och snurrade på en rund bricka, med det då fortfarande närvarande pekfingret på höger hand, för att slå ett telefonnummer och talade i en telefonapparat som satt fast med en lång slingrig sladd i väggen.

LILLA LEONORES DOPDAG PÅ DROTTNINGHOLM

På mamma Maddes och pappa Chris första bröllopsdag!
Väldigt vad rojalistisk jag har blivit på gamla dar, fast egentligen bryr jag mig inte så mycket om just den saken, men ett barndop är alltid något alldeles extra och jag blir röd om nosen när jag ser bröllop och barndop, må vara kungligheter eller borgare och bönder alltid lika vackert och känslosamt.
Och som sagt idag var det ett år sedan prinsessan Madelene och hennes Chris O'Neill gifte sig i Slottskyrkan i Stockholm.
Och Peter gjorde en blixtvisit för att sjunga på bröllopet och sedan i ilfart åter till New York för att delta vid Tony Awards i The Phantom of the Opera.
Och av en händelse, så är han där i kväll igen, på Tony Awards alltså.
Cirkeln är sluten!

Peter Jöback - The First Time Ever I Saw Your Face - Prinsessbröllopet 2013


Herregud så vackert!

The Phantom Of The Opera - The 67th Annual Tony Awards (legendado)





Och tack gode gud för Penicillinet, Sofia svarade direkt på behandlingen och mår redan mycket bättre!

MMS FRÅN UMEÅ

Kära hjärtanes, X-et har varit och planterat på Eriks grav, dagen till ära!
Tanken var god och det tar väl säg nog, sa mordbrännaren!


Och just nu har jag avslutat ett telefonsamtal med Sofia, min jänta, hon gråter och är jätteledsen, sjuk och febrig. Urinvägsinfektion, nu igen??????????
Akuten i den arla morgonkvisten!!!
Och här sitter jag och kan ingenting göra, bara trösta och höra.

NATIONALDAGEN

Ja då har jag firat min fjärde Nationaldag här nere i Nynäshamn, den här gången under mycket lugna former, pga den där jävla 27:an som bultar och slår! Nu åker den nog snart, ty, jag får under inga omständigheter alls ha något som ligger och gror, inga inflammationer eller infektioner på gamla sklerodermikärringar.

Sveriges nationaldag firar jag i vilket fall som helst och i år tillsammans med mina kompisar Mia och Hasse! Han heter faktiskt Hasse, inte Hans!
Nåväl, vi fikade och hade det mysigt i allmänhet och i synnerhet i deras fina nyförvärv BÅTEN Trix!
Jag är ju ingen båtmänniska, kan ingenting, babord, styrbord, blankt!
Men fin är hen och ännu finare kommer hen att bli tack vare Mias och Hasses knog och fixande.
Men innan den här sommaren är slut och jag får ordning på min jävla it/inflammation/skov/trött som fan, så kanske jag vet lite mer om båtar och sjöliv.

INKOGNITO

Efter att jag baxat hem min astunga dramaten från ICA och packat in varorna, satt blommorna i vatten och pustat ut en stund, begav jag mig ut på ett litet äventyr.
Blundade och satte mitt enda pekfinger på kartboken över Stockholm!
Hamnade på en pizzeria någonstans.

Men hur vet man att det över huvudtaget är jag som sitter här och äter en stor fet blaffig pizza?
Allt är inte alltid det man ser och tror, sanningen bakom den här bilden är långt härifrån!

Lugnast är nog ändå att sitta på hela ryggen och vila efter ICA-turen, somna och vakna till ännu en mugg kallt kaffe.

FÖRSTA JUNI

Och som alltid sitter jag här med min temugg, lingongrova med ett rejält lager Fjällbrynt räkost på och ett glas Proviva för magen, men som jag får halsbränna av, skit också, men det är ju så himla gott!
Dagen till ära, dricker jag ur muggen som Sofia målat till mig för länge sedan, den är en kär gåva som fick följa med mig hit ner till Nynäshamn.

Jag har ju haft ont i 26:an några dagar nu, men vaknade av att det var skapligt lugnt som tur var, för magkänslan var inte av den bästa sorten, som om att jag måste få komma ut och ta i lite ordentligt, sist jag var på gymmet var i onsdags och kroppen, eller är det knoppen, skriker efter att få jobba.
Hur ska det gå efter den 18/6 när mitt gymkort är slut, kommer jag att klättra efter väggarna då?
Jag cyklade ner till F&S till öppningen kl. 14:00 och körde ett välgörande pass i drygt två timmar i alla fall och för säkerhets skull tog jag en alvedon utifallatt.

Och nu till väsentligheter!

Jag har ju för bövelen namnsdag idag! 1:a juni: GUN! Så jäkla sexigt namn, Gun, det liksom fattas något, ett namn med endas en stavelse är väl inget namn. Man kan ju inte ens ropa efter Gun, det tar ju slut redan innan det börjat!

Men jag blev till min stora glädje bjuden på middag av lillasyster Pia och svåger Ove.
Av vänlighet, eller för att de tycker synd om mig för att jag har ett så enstavigt namn?

Närmare New York än så här kommer jag nog inte det här året, men det får duga!
Hamburgare och en öl på vår lokala "Bar and Burgers" på Nynäsvägen
Supergott och väl värt besöket och nära framför allt!
Inga köer till incheckning, inga svullna ben av långflygning, köer igen för att få komma in i det förlovade landet, m m.
Nä, bara en kort tur på några minuter i bil.

Nu blir det sängen, gonatt!