Som jag hade gruvat tills i dag och planerat allt i huvudet in i minsta detalj ända från i gårkvällens dusch (det går bra med vanlig tvål). Tidig morgon, dusch igen (med vanlig tvål), en lättare frukost, men inget kaffe eller te. Hemska tanke, inge kaffe på morgonen! Det var nästa det jävligaste!
Å så blev det inget!
Nu är det bara att börja om igen, när nästa kallelse kommer!
Men som jag känner det fortfarande, så var det tur i oturen att jag slapp undan den här gången.
Tussig, tät i bröstet, men tydligen inte lunginflammation eftersom jag inte har fått något meddelande från VC om det. "Jag ringer om det är något, annars hör du inget" sa min läkare. Ja det är ju också ett jävla sätt, det är just vid sådana tillfällen man lätt "ramlar mellan stolarna" som uttrycket lyder!
Och jag, som den konflikträdda lilla obetydliga gunsan, protesterade inte alls, utan i vanlig ordning, neg och tackade för mig!
Ett stort varmt plåster ringde däremot på min porttelefon, precis lagom till trekaffet!
Min härliga kompis Mia stod där med en bukett rosor och gofika, så det stod härliga om.
Tänk va lite omtanke och god energi till kropp och själ kan förändra, en annars så trist, i mjukisdress osminkad, knappt kammat igenom håret, dag!
Nu blir det bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar