VINTER I NYNÄSHAMN

Fem minuter kvar av januari och vintern har tagit sitt grepp om den här charmerande lilla skärgårdsstaden med sina rödmålade sjöbodar.

Apropå sjöbodar, i just en av dem inrymmer "Rökeriet"!
Och nu till poängen!

Systeryster bjöd mig på middag ikväll, fisksoppa från, just det, från "Rökeriet"

Alldeles, alldeles underbart god som alltid, tror jag, ska jag väl tillägga, ty min smak har oturligt nog ännu inte återkommit, ej heller luktsinnet.
Men eftersom jag vid otaliga gånger ätit den där delikata soppan, så minns jag och lever på det.
Som jag sa till systeryster, nu utforskar jag mer det jag stoppar in i munnen, liksom söker efter smaker, känner efter och analyserar minsta lilla tillstymmelse av upplevelse på tungan.
Tänker att jag trevar mig fram som en blind, eller lyssnar efter ett ljud som en med nedsatt hörsel.

Förresten, den snön som kom häromdan, den har snart regnat bort, men mer väntas redan i morgon, så februari blir nog vit och vacker, eller?
Den som lever får se!

EVITA PÅ GÖTA LEJON!

Nu har jag kommit mig en bra bit in på lördagen den 31/1 och det kanske är dags att skriva något om gårkväll på Göta Lejon!
Det började med ett sms på förmiddagen:
"Hei. Hvis du har lyst på en Stockholmstur i kveld så har jag en gratis billett til Evita. Vet det ikke er som Livet er en schlager men kan bli ok å se for det."
Gratis är gott, var min första tanke!
Och va fasiken, jag kan väl vidga mina vyer vad det gäller det kulturella utbudet!

Så sagt och gjort, jag tackade ja och mötte upp min nabovän på Göta Lejon strax före 19:30.

Våra platser var högt uppe på vänster balkong tillsammans med kanske ett tiotal fler publikum på samma rad.
Efter en stund kom det en teatervärdinna och erbjöd oss, alltså hela raden, att få komma ner och sitta på rad 1. Glada i hågen tågade vi i samlad tropp ner till Första parkett, mitt fram, trots att vi hade "billiga biljetter" där uppe under taket.
Kan det bli bättre?

När första akten var avklarad och det blev paus tog vi det kloka beslutet att hämta ut dunkapporna från garderoben och traska upp tillbaka till vänster balkong igen, iförda kapporna.

Nå, hur var musikalen då?
Tyvärr, i mina ögon, något färglös tidvis, förutom vid några tillfällen när det dansades tango i dekadensa miljöer.
Den som gjorde bäst intryck vad gällande sång var Patrik Martinsson som hade berättarrollen Che, som kommenterar skeendet.
Det musikaliska materialet i den (enda) kända låten ”Gråt inte mer, Argentina” varieras om och om igen.
Föreställningen hänger på Charlotte Perrellis lyskraft, men hennes röst är mer vass än fyllig och ligger nästan hela tiden, i mitt tycke, på en alldeles för hög nivå, vilket inte heller är till fördel för nyanseringen.
Efter "dryga" två timmar och 25 minuter, skyndade jag tillbaka till Södrastation och hem tillbax!
Nä tacka vet jag "Livet är en Schlager"

Sammanfattningsvis: Nu fattar jag varför det ständigt och jämt är reklam på tv för "Succèmusikalen Evita", bänkrader gapade tomma!

SKÄRPNING TAMEFAN!!!

Nu har det hänt igen!
Ja, jag vet det finns värre saker att reta upp sig på och lägga energi på,
men det här är återkommande och för det andra, det är otroligt kränkande för kunden till det företag som anlitats som hemtjänst.
Och tilläggas ska, det finns en soptunna ca 40 centimeter därifrån, hängande på väggen alldeles bredvid porten.
För naturligtvis kan jag förstå att man kan glömma att ta av sig handskarna om vederbörande absolut måste ha dom på sig ända ut till sopnedkastet.
Och då kommer jag osökt att tänka på hur ohygieniskt det är att öppna och stänga lucka och ytterdörren med handskarna som används hos kunden!
Blääääää!

"Jaha, är hon på det humöret nu?"
Inte alls, jag var fortfarande euforisk efter min promenad till och från tandläkaren och i vetskap om min nya CD som ligger i spelaren i väntan på att jag ska trycka på play-knappen när jag kommer in.

Men va fan!!!
Jag tror nästan att jag måste gå ner till min granne och visa den här bilden eller skicka den till henne!
Nu ska jag lugna ner mig, andas långa djupa andetag, sänka ner axlarna och visualisera på trevligare saker, som t.ex att jag och syrran ska på "Terapeutisk Kundaliniyoga" i kväll!
På återseende!

EFTERLÄNGTAD POST!

Där låg den, precis som jag hoppades på!
Man kan ju aldrig vara helt säker på postgången här ute i artipelagen.

Okej, skivan finns att lyssna på nätet typ Spotify eller liknande, men av gammal vana vill jag ha en fysisk skiva också, något jag kan hålla i handen, öppna och titta på bilder och texter, som inte helt oväntat även fanns med i den här.
Härligt att sluta ögonen och drömma mig tillbaka till Cirkus och den alldeles, alldeles underbara musikalen "Livet är en Schlager"!

ÅTERHÄMTNING!

Syrran: "Hej hur mår du idag, hur känns det efter gårdagens promenad?"
Jag: Jomen det känns bra, inga problem!
Typiskt, jag blir så jäkla less på att känna efter och försöka förklara hur det egentligen känns, att jag inte alls har någon energi kvar, trots att jag har sovit och ätit bra.
Att jag behöver vila idag!

Och så fick det bli, vila på hela ryggen i soffan framför en gammal svensk film, nåja, så himla gammal var den ju inte förstås, bara sen 1952, en alldeles utmärkt årgång förresten.
"Hon kom som en vind"
Apropå som en vind, längtar tillbaka till Friskis och Svettis och den där härliga känslan jag hade när jag botaniserade omkring där bland redskapen och två timmar senare gick hem med vind under sulorna!

En ny dag imorgon med en efterlängtad post i brevinkastet.

Skivan från "Livet är en Schlager" dimper ner på min hallmatta!

EN NY VECKA

Det sägs att skönheten sitter i betraktarens ögon, det stämmer absolut på mig!
Vilken tur att smaken är olika och att vi kan själv få avgöra vad som är okej och inte, vad som är vackert eller inte.
Och vilken tur att jag det sinnet kvar i alla fall!
Smaken är som baken, delad!

Idag blev det äntligen en skapligt lång promenad tillsammans med syrran, trots trist, grinigt och grått väder, med en irriterande vind.
Två rödklädda damer med svarta täckbyxor, lika som bär, gick vi där.
Folk som såg oss trodde nog att de såg dubbelt och gnuggade sig i ögonen.
Rundan avslutade på det lokala "Konditoriet" och därefter en shoppingtur tvärs över gatan på apoteket,


(Broddarna är mina gamla från mitt tidigare kapitel!)
Eurosko, Lindex och Hemtex. Och sist men inte minst ICA för att inhandla en bal toapapper!
En helt vanlig måndag i slutet av januari!

ÄTA BÖR MAN, ANNARS DÖR MAN!

Men va fasiken, gör hon inte annat än och sitter där hemma och äter, går hon inte ens ut nu för tiden!?!?
Jomenvisst, idag lämnade jag Mitt mysiga krypin för en stund, det var ett tag sen nu eftersom min hälsa inte varit på topp.
Jag tog pendeln upp till den stora staden Stockholm, en nätt liten tripp på ca 65 minuter och där mötte jag upp en riktigt god vän från mitt tidigare liv, men ändå www-liv, sisådär en 8 år sedan, när jag just hade upptäckt att det fanns en värld utanför Bigarråvägen 93.
Camilla från Råneå. Egentligen minns jag inte riktigt hur vi blev bekanta där ute, men det måste ju ha varit tack vare Peter Jöback. Ännu en orsak till varför jag är så tacksam över att han knackade hål på min bubbla den där gången.
Nåväl, Camilla och jag möttes vid "Ringen" på Centralstationen och tog en låååångfika tillsammans på Starbucks Coffee och talade om ditt och datt, men mest här och nu, så härligt det var och otvunget och äkta!
Camilla skulle till Cirkus och se på "Mitt enda liv" med Jonas Gardell, för vilken gång i ordningen var hon inte riktigt säker på *LER*, ungefär lika tokig som jag ungefär, men min favorit är ju en annan!
"En bög är kvinnans bästa vän" var det någon som präntade, minns inte vem, men det är sant!

Camilla hade presenter med sig till mig och det var därför hon hade tagit kontakt med mig och ville att vi skulle mötas nu när hon ändå var i krokarna.
Så där kom hon med en fullastad ryggsäck för min skull ända från Råneå! Okej, hon hade inte vandrat över fjället, men ändå!

Så därför har jag två alldeles nya tallriksunderlägg,

samt en hel drös med små underlägg till drinken och kaffeMUGGEN och en extra fin bild med text till gunsan!
Tusen tack!

På återseende finaste Camilla! Nu blir det trevligare att äta, för man äter ju även med ögonen! *blink*

UR LED ÄR SEMLAN

För här har sitter jag och äter en semla, semlans dag är ju inte förrän den 17:e februari!
Men kära hjärtanes, Mia hade ju semlor med sig igår och en blev över!

För att sätta lite extra glans över ännu en dag utan smak och lukt, tog jag kaffet i min stiliga Phantomen-mugg, som jag köpte i presentshoppen på Majestic Theatre, 247 West 44th Street
New York, NY 10036!
Det gäller att ta till var på minnen och upplevelser som gjort livet värt att leva och inte bara låta dem stå i ett skåp och samla damm!

VINETS DAG!

Ja så var det då dags: Vinets Dag! Som vi väntat, som vi suktat, som vi gått där med våra torra tungor släpande i marken och bara längtat och räknat ner dagarna..........
Det som händer denna dag två tredjedelar in i årets fattigaste månad är att vi tar oss samman och slopar boxen och fulviner och dricker något extra gott, något vi inte alltid unnar oss och vi arrangerar provningar i vinklubben eller hemma i goda vänners lag och krogarna erbjuder vinmenyer och finviner på glas och en massa annat.
Möjligen invänder någon att den 22:a januari, St Vincent, Vinets Dag, i år infaller en torsdag och då dricker man väl inte vin och det kan då vara på sin plats att påpeka att vinet inte gör skillnad på veckodagarna och att du hinkar lite finvin innebär knappast att du dricker dig själv under bordet, hoppas vinifierat, i vilket fall som helst är det inte poängen med finviner.
Nu kan det vara lite sent att ordna ett riktigt bra vin till kvällens övningar, men om din butik sitter på lite Chateau Montelena, röd och/eller vit, kan det vara ett bra tips för aftonen, eller varför inte lite Clotilde Davenne, vilken som… Sonny Flame.

Så vad passar väl inte bättre till middag än isterband med vita bönor och 30 cm gurka som eldsläckare!


Jag bara skojar, nu igen!

SNÖRÖJNING PÅ HÖG NIVÅ!

Det här gänget kom lastade i minibussen och hoppade ut med varsina spadar i högsta hugg!
Det såg så kul ut, nästan som små dagisbarn som äntligen skulle få rulla runt i snön en stund!
Det ska väl sägas, att just innan hjältarna kom hade en liten gul traktor, eller kalla den för en minibaklastare, "kämpat" sig igenom snömassorna och lämnat över till spadarna!

Jag har ännu inte vant mig med den tafatta snöröjningen här nere i 08-land, spåren efter 40 år i Umeå där snöröjningen sköttes så galant att det var en fröjd för ögat finns kvar!

Äsch, nu ska jag inte vara sån, de gör så gott de kan, med de små hjälpmedel som finns och förmodligen en budget som är totalt underdimensionerad!

ETT GLÄDJADE BESÖK!

Vaknade till ännu en skitdag, ont i halsen och feberkänsla, dessutom var ju mina tulpaner alldeles omöjligt utblommade.
Vädret hade mer att önska, så att bege mig till ICA för att inhandla en ny bukett och kanske en liter mjölk, var inte att tänka på i mitt ruggiga tillstånd.

Runt lunch ringde min kompis Mia och frågade hur jag mådde och om jag orkade ta emot besök. Jag sa som det var, men att jag gärna ville träffa henne på en fika här hemma.
En och en halv timma senare ringde det på porttelefonen och det var Mia!
Hon är väl för härlig den kvinnan, i handen hade hon en kasse från ICA!

Hon hade svängt förbi där innan och köp tre buketter tulpaner, en pocketbok, mjukgörande fuktighetskräm, bananer, risgrynsgröt, kycklingsoppa och semlor.
"Jag tänkte att du kanske inte hade handlat något på ett tag!"
Vilken underbar vän jag har i Mia!

Så nu ikväll, men en Alvedon och en Ipren i omloppet, så känns det ganska bra trots allt!
Och jag sitter och käkar pepparkakor och sköljer ner med vatten!

UPPDATERING INNAN JAG SOMNAR!

MAT, MAT OCH ÄNNU MERA MAT!!!

Jag har haft en vilodag idag, en sån där varannandag, för igår var jag ju till Vårdcentralen för en check av mitt hälsotillstånd!
Och!?
Jo tack, syrran skjutsade dit mig och hem, så egentligen kom jag ju lindrigt undan vad gäller ansträngning, förutom att sitta i väntrummet i ganska precis en timma mellan stick i fingret och läkarbesöket.
Jag fick en OK-stämpel på rumpan vad det gäller min förkylnings och CRP, som nu låg på en i det närmaste normal nivå.
Däremot kunde läkaren bara, med medlidsam blick konstatera att mina febertoppar och allmänna sjukdomskänsla, med all sannorlikhet kommer från Sjögren!

Min förhoppning är att jag har fått ett rejält skov som en välkomstpresent och att det kanske klingar av en aning inom en snar framtid, annars kommer det att bli ett jäkligt torrt och torftigt liv i fortsättningen.

Soffhänget framför Tv:n var föga stimulerande, jag hamnade framför det ena matprogrammet efter det andra, kändes det som i alla fall. Jamie Oliver, Kockarnas kamp och Klockan åtta hos stjärnorna.

Och där satt jag och hoppades att det skulle rinna till, åtminstone lite av snålvattnet, men inte en droppe, inte ens att jag blev sugen, öken!

Så när det var dags för mig att utfordras, äta för att jag vet att jag måste, så blev det en liten påse nudlar med räksmak, som inte smakade ett dugg räkor!

MITT I NATTEN!

Och plötsligt blev jag så jävla sugen på en smak! Och långt, långt där borta fanns det en liten tillstymmelse av pepparkaka, bara så där! Jag har googlat på Sjögren syndrom och jag infinner mig i ett vacum och har insett att jag har förlorat två sinnen, bara så där! Skit oxå!

Peter Jöback och Helen Sjöholm i duett live @ Musikhjälpen 2014

EN KVÄLL PÅ CIRKUS

Efter ännu en vecka i öknens tecken, så var det äntligen dags igen för mig att få näring år mitt känsloliv, det där som ingen Sklerodermi eller Sjögren kan rå på!
För länge sedan hade jag bokat fem biljetter till den här föreställningen av "Livet är en Schlager", som egentligen skulle vara den sista!
Tre biljetter till nabovänner, en till Maria, hon som säger "Peter och jag har ju ett förhållande, fast han vet inte om det", hon är för härlig Maria, å så en biljett till mig naturligtvis.
Olyckligtvis är Maria sjuk och därför återbetalade jag den till henne och gav den i stället till lillasyster Pia, hon som jag just varit till Gran Canaria med och hostat och snorat tillsamman med i två veckor där. En för tidig födelsedagspresent skulle man kunna säga!
Det där med öken håller i sig konstant för mig tyvärr!
Fortfarande extrem muntorrhet, avsaknad av smak, doft och tårvätskan sinar som en vårbäck en varm sommardag. Därtill har en irriterande heshet infunnit sig, så nu har jag en sån där sexig Whiskyröst och kommer förmodligen att alltid ha det.

Pia ville utmana sig själv den här kvällen med att ta bilen upp till Stockholm, Djurgården.
Modigt, eftersom hon aldrig tidigare har kört i storstan, utan det var alltid hennes nyss bortgångna man Ove som körde bilen, det är ju lätt att det blir så!
Själv var jag lite tveksam inför det, kanske för att jag inte heller kört i stan någon gång.
Men han fanns med henne hela tiden och ledde henne rätt, med en liten omväg runt vägavstängning i Söderledstunneln mot Slussen, men annars gick det alldeles utmärkt och vi var framme precis inom en timma.
Snyggt jobbar syrran!
Vi mötte upp mina nabovänner och dinerade tillsammans på Restaurang Villa Godthem innan det var dags att inta våra platser på Cirkus, Rad 1 mitt fram!
Ibland blir jag nästan generad när jag sitter så nära och lite rädd att jag ska göra en sån där sak som man absolut inte får. Likna det med att man plötsligt kliver upp på ett bord i en stor folksamling och börjar strippa, ja typ en sån där mardröm!
Typ sträcka mig fram och stryka handen längst utmed ena benet på Candy Darling och fastna med ringen i nätstrumpan! HJÄÄÄLLPPPP!

Än finns risken kvar, eftersom jag kommer att sitta på exakt samma plats den 25/4.
Ensemblen skötte sig helt klanderfritt även den här kvällen och Peter var alldeles, alldeles underbar "Precis som vanligt" och fast jag nu har sett där här fantastiska föreställningen ett flertal gånger, så blir jag lika berörd av budskapet. Jag kunde till och med känna lite extra tårvätska, som i sista scenen för paus, när Candy Darling utsätts för hatbrott och sjunger "Ingen är där", eller när Candy sjunger
"Annars vore jag inte jag"

och när Candy och Mona sjunger "När jag faller", tre starka scener och låtar som berör ett gammalt känsligt hjärta.

Efter applådtacket, där jag borde ha tagit några bilder, men hade en mobil med tomt batteri och bad syster Pia fota istället, tog i avsked av våra vänner och begav oss smidigt och elegant hemöver igen!
Jag tror att födelsedagspresenten var uppskattad!
På återseende Livet är en Schlager!

HAPPY NEW YEAR

Fast det var ju för precis två veckor sedan!
Mycket har hänt sedan dess!
Men då, precis som för tre år sedan firade jag in det nya året på restaurang "Tre Hjärtan" i San Augustin, Gran Canaria.
Då, tillsammans med systrar och svågrar samt jäntan.
Nu, lillasyster samt tre ytterligare vänner.

Hur min vistelse sedan blev på Gran Canaria finns inte mycket att tillägga, förutom att en kraftig förkylning knackade på redan på Nyårsdagen.

Okänslig jäkel förresten, för det var ju precis på min födelsedag. Ja, ja jag vet att jag lever, du behöver inte visa dina muskler mer!

Sandstormarna från Saharas öken gjorde väl inte saken bättre och solens strålar var lätträknade, ja typ en vanlig Svensk sommar då det fanns mer att önska.




Jo jag lever som sagt, jag käkar penicillin mot lunginflammation, ögonsalva mot ögoninflammation och penicillinsalva för mitt sol-vind och förkylningsrelaterade herpes på hakan.
"Du har troligast en herpesblåsa här bak på ryggen också", sa läkaren här hemma på vårdcentralen, när han lyssnade på mina lungor häromdan!
Ja herregud, jag säger bara det!
Och som om inte det vore nog!
Svar på prover som togs den 12/12 på VC:
Proverna påvisar endast normala förhållanden förutom prover för misstanke Sjögrens syndrom varit positiv.
Det är kul nästan jämt, ingen smak, ingen doft, ingen saliv, inga tårar.
Men min själ och hjärta och mitt brinnande intresse för ögon-och-örongodis kan inga autoimmuna sjukdomar rå på!

Det Blir Bättre!