Jag är nog lite nervsvag fortfarande, precis som när Ingemar Stenmark åkte nerför backarna!
Nu är det Kalla som åker skidor på längden, uppför och nerför, å hujedamej så spännande det är.
När Stenis åkte brukade jag stå på lagom avstånd, helst borta i dörröppningen och kika med ett öga bara och i värsta fall med pekfingrarna väl rotade i öronen.
Men om jag var på jobbet när det var slalom, ja då stod jag och tryckte med mina arbetskompisar inne i mörkrummet och lyssnade på transistorradion i mörkret. Troligast hade jag ögonen stängd för säkerhetsskull även där inne och höll för öronen. Fy så spännande det var!
Idag var det dags igen. Charlotte Kalla skulle köra tremilen i Falun.
Nähä, det här orkar jag inte se!
Så jag tog en långpromenad med P4 Sportextra i lurarna, då slapp jag ju se loppet i alla fall.
Jag tog vägen genom min närbelägna skogen, där vildsvinen härjar och tydligen inte bara de.
Sedan vidare längst Nickstaviken.
Apropå Nickstaviken! "Häromdan", mötte jag en dam med en liten toypudel. Vi började talade med varandra eftersom jag inte kunde låta bli att börja med mitt, " å helledudandes vilken lite sötnos du är........" som den gamla pudelälskaren jag är. Efter en stund hade vi delat telefonnummer, för jag lovade henne att jag kunde vara hundvakt åt henne ibland.
Jag har lovat mig att aldrig mer binda mig med ett husdjur eller liknande, typ karl eller så. Så det här med att låna en lite toypudel någon gång räcker så gott.
Nå, nog om det!
Våren har kommit för att stanna och skräpet likaså.
Om var och en böjde sig ner och plockade upp åtminstone ett skräp per dag och därtill varje släpphänt slarver, släppte ett skräp mindre varje dag, vilken vacker värld vi skulle få och va mycket pengar vi skulle spara.
Jag kom hem igen precis när Charlotte åkte i mål och fick sin fjärde medalj under det här skid-VM:et, Charlotte gjorde en vansinnig avslutning och grejade ett brons i tremilen!
Jäklar va slut jag var när jag landade i soffan klockan två.
