TVÅ SMÅ GUMMOR DELADE ETT RUM

Nu är jag på gång igen, håller på att tanka energi intravenöst!
Jag vidhåller fortfarande att energipåfyllning via Världens Bästa Peter är att föredra, men som det nu ser ut, så får jag nöja mig med droppet!

Ilomedin efterliknar ett naturlig förekommande ämne i kroppen som kallas för prostacyklin. Den hämmar oönskad blockering eller avsmalning av blodkärl och förbättrar på så sätt mikrocirkulationen i väv med dålig blodcirkulation.
Ilomedin används för behandling av svår kronisk perifer cirkulationsinsufficiens (otillräcklig blodcirkulation), där amputationsrisk föreligger och där kärlkirurgisk eller radiologisk behandling ej är möjlig eller inte kan användas av andra medicinska skäl.

Allt det där gör även Peter nämligen med mig, för han är mitt naturliga prostacyklin!
Äsch, jag bara skojar, nä det gör jag inte alls!
Men nu är det torka på det området, så jag får tacka ödmjukast att jag får den här behandlingen istället i väntan på "The Phantom of the Opera" på Cirkus i höst!
Förresten, idag fyller The Phantom of the Opera 28 år på Broadway, så det är alltså 3 år sedan Peter var där och firade 25-årsjubileumet och när New York's borgmästare utnämnde 26 januari till The Phantom Day! Värt att fira med allmän flaggdag måhända, nä jag bara skojar, åtminstone lite grann!

Nog om det!
Rum 2, alldeles innanför den allmänna toaletten, lugn och ro? Nix!!!
Förresten var det inte min vanliga lilla Vanja som jag fick dela rum med idag, i morgon kanske, utan en annan lite gumma, som dessutom förmodligen har en långt gången demenssjukdom, stackars kvinna och för att inte tala om anhöriga!
Hujedamej, jag må väl inte drabbas av något sådan också, för isåfall, skjut mig, som den Gun jag är!
Okej, jag fick i alla fall henne att sluta att plocka med sin filt, som hon absolut skulle försöka pressa in i sängbordet, sluta att trassla till sin droppslang eftersom det förorsakade att pumpen ständigt började larma och så småningom få henne att lägga sig ner, så jag kunde svepa filten om henne och få lite ro, stackars kvinna!

Men lite social fick jag också vara, denna första dag med behandlingen!
Jag fick en ny bekantskap, den här gången tack vare facebook!
En nybildad grupp av likasinnade Sklerodermikärringar, ja jag skriver kärringar, ty vi är nästan uteslutande qvinnor med denna sjukdom, det är väl också förklaringen varför det fortfarnade är så lite forskat om Systemisk Skleros!
Ca 700 kända fall i Sverige, varav kanske 90% kvinnor!
Kul att tillhöra något unikt, eller?
I vilket fall, min nya bekantskap, vi kan kalla henne Hulda, det är ett skapligt raffinerat namn på en unik kvinna, vi surrade i timmarna tre, drack mängder av kaffe, det får i gratis, och så blev vi bjudna på varsin semla av besök till henne! Mumsfillibabba!
Det kommer jag att få fan för förresten, gluten!!!!
Äsch, det skiter jag i!

Nu är det dags att krama "kudden", för imorgon är det dags igen!
Jag får väl kila in till Hulda och säga "gomorron" så där vid niosnåret och fråga om vi ska ta en fika!