TREDJE MORGONEN GILLT!

På väg ner till pendeln strax före avgång, solen håller just på att gå upp och himlen är så där förtrollande vackert skär!
Och där ligger dom nu igen, slängda i slänten bredvid gångvägen, var för sig, ledsna och "Ingen vill veta av oss"!
Jag plockar upp dom igen och ställer dom här på stenen, bara för att någon "ägare eller behövande" ska se dom och ta reda på dom!
Dom, dom och ännu mer dom!
För egentligen heter det ju dem, men va fan, det låter ju som tillgjort, jag säger dom och skriver dom!
Nåväl, det var historien om de där små, alldeles nya, ej gångna, ty sulan är helt ren och har aldrig beträtt moder jord, gympadojor, på min väg ner till pendeln!

Som ska ta mig till Huddinge sjukhus igen, för tredje dagen i rad, igen!

På morgonpendeln är det väldigt lugnt och sovande!
Lite prassel med Metro, en och annan läsa en bok, eller bara sitter och "är" innan dagen tar vid inne i city!

08:00 Mitt dagspass på sjukan liknar gårdagen och dagen därförinnan, huttra under dubbla täcken, försöka sova bort lite av tiden, vilket är näst intill omöjligt på grund av allt som händer i kroppen och knoppen av det där jäkla Ilomedinet!
Ett välkommet avbrott, jippi, blåsan behöver tömmas!
Passar på att hämta mer kaffe när jag ändå har kopplat loss droppställningen!
Surrar en stund med min rumskompis!
Försöker sova igen, men misslyckas, igen!
Myrkryp i kroppen, huvudverk, tvärvarm, tokfryser, om och om igen!
Kollar sekundvisaren på klockan på väggen!

Dags att koppla loss igen och hämta min lunch i patientköket, ännu ett välkommet avbrott!
Passar på att ta med en mugg kaffe igen, det blir mycket kaffe!
Pinkar igen innan jag sätter i sladden!

Två timmar kvar!

14:10, min sköterska för dagen kommer in och kopplar loss mig från droppet, drar ut infusionskanylen som har suttit sedan 07:50 måndag morgon, gud vilken befrielse!
Hopp och lek, på med skorna, dunkappan och ryggsäcken, tack för idag och på återseende!

På väg till pendeln i Flemmingsberg, insåg jag att jag hade missat en himla massa fina timmar i solen som faktiskt värmde, så när jag fick en stund av väntan på nästa pendel i Älvsjö, passade jag på att sätta upp snoken mot strålarna!
Men nu till nästa dilemma! Varför luktar det urin vid varje stolpe och annan tänkbar viloplats på perrongerna?

Kan det vara så att "damerna" vid nöd, hukar sig ner och uträttar sina behov, just där och då, för inte kan det väl vara våra högt värdiga och respektabla män av makt som gör så!

Nåväl, nu är jag hemma igen, utmattad!
Om sex veckor är det dags igen!

På pendeln hemåt däremot, då är det bara sänkta nackar och blickar stirrande ner i mobiltelefoner, åt vilket håll jag än vänder min blick inne i pendeltågsvagnen, hela vägen ner till Nynäshamn!