Sagt och gjort, sitta hemma och känna dåliga vibbar från "somliga" är ju inget alternativ, framför allt när Prideparaden går av gick av stapeln i dag i vår vackra huvudstad Stockholm!
All kärlek är bra kärlek!
Ersättningsbuss till Farsta Strand, absolut knökfull, ståplats hela vägen utan aircondition i det närmaste!
Den sista biten gick däremot utmärkt med pendeln fram till Centralstationen!
Sedan var det bara att gå och ställa sig utmed färdvägen för paraden och invänta kärleksmanifestationen!
Många gånger har jag stått och tittat på det här och alltid fäller jag tårar, av glädje och sorg, sorg över att min Erik inte kunde få leva vidare och vara lycklig i sin läggning, det smärtade mig då, nu och för alltid!
Precis samma ska hände nu igen, jag kände hur min sikt skymdes av tårar som steg upp i ögonen!
Så när "Stolta Föräldrar" dök upp, tog jag ett snabbt beslut och kröp under avspärrningsbandet och anslöt mig till dem med en regnbågsflagga i handen, som jag precis hade köpt där på gatan!
Helt rätt beslut, tårarna slutade att skymma sikten och jag kände mig stark och glad i denna stolta skara!
På lätta fötter marscherade jag hela vägen ända till slutstationen Östermalms IP,precis som himlen öppnade sig och regnet formligen vräkte ner, jag kastade min in under en lastbil som stod parkerad för att ta skydd, jag vart inte ensam där heller!
Som tur hade jag packat ner i min ryggsäck både paraply och en regnponcho, men innan jag hade lyckats få fram dom, där jag låg hopkrupen, så hann jag ändå bli redigt blöt, men det gjorde ingenting, ty värmen i luften torkade mig torr ganska snabbt!
Som jag stod där och tittade på resten av ekipagen så stötte jag på både Jonas Gardell och Mark Levengood,
samt Jonas Hallberg, så lite starstruck kunde jag kosta på mig innan det var dags att återvända hemåt!
Så här i efterskott önska jag att jag hade haft stegräknare, ty många steg blev det innan jag anlände min boning, nöjd och glad att få ny energi och få något annat att tänka på än de senaste dagarnas terror!
Det här gjorde jag för dig Erik och mig själv såklart, det gav mig styrka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar