Peter Jöback - Jul nu igen (Live @ Nyhetsmorgon)

FÖRVÄNTANSFULL OCH LYCKLIG

Ikväll, för precis nio år sedan, var det första gången jag ÄNTLIGEN skulle få uppleva en live consert med Peter Jöback!
Idun teatern i Umeå, väl förberedd med förbeställd bukett och skjuts av dåvarande make, laddad till tänderna!

Självklart bokat första rad, nästan mitt fram, "precis som vanligt"!

Jag har försökt räkna ihop hur många gånger jag har varit på konserter, föreställningar och övrigt med Peter sedan dess och får ihop det till i runda tal 100 gånger!

Tillbaks till kvällen på Idun!
Förmodligen såg jag ut som en fågelunge där jag satt, helt uppslukad av det jag såg, hörde och kände!
Kärlek vid första ögonkastet!

Och som sista sång, I feel good (and I`m worth it)!
Åååååå den!!!, "tycker du om den?" jjjjaaaaa!!!!, "då sjunger jag den för dig"❤

MALL OF SCANDINAVIA

Check i min bucket list, Mall Of Skandinavia, äntligen är det gjort!

Några sköna timmar, utan krav, utan köplust och vilja ha, bara lunka omkring och titta, förundras över allt som finns och lite till och som sagt, inte behöva något alls!
Smart nog, tog vi, alltså lillasyster och jag en ordentlig och låååång lunch innan vi påbörjade vandringen på detta enorma köpcentrum i Solna!

FÖRSTA ADVENT

Vaknade av väckarklockan 08:00, precis som vanligt, men beslutande mig för att vända mig om, dra upp täcket över huvudet och krama kudden ett tag till!
2 1/2 timma senare väcktes jag av "Somebody", alltså min ringsignal på mobilen, det var storasyster som undrade om jag levde typ och om jag ville följa med henne ner på julmarknaden, "jag kommer och hämtar dig för det blåser som fan och du har väl ont i benet?"
Så då var det dags att släppa taget om kudden och börja agera människa vid liv igen!

En timma senare åkte vi ner till centrum och brottades mot vinden, men bara ett kort tag!
Därefter gick vi hem till syrran, där jag fick glögg, käkade tomtegröt/risgrynsgröt och kaffe med hembakad lussebulle!
En riktigt gemytlig första advent tillsammans med bara storasyrran!

JULPYNTAT PÅ SJUKHUSET

Torsdagmorgon den 24 november!
Tidig morgon på M88, dags för sista droppet för i år!
Tystnaden ligger fortfarande över korridoren, sköterskorna sitter och planerar dagens jobb och jag smyger in på mitt rum, som är nedsläkt, så när som den här adventsstaken i fönstret!
Idag är jag själv på rummet, så jag kan bara ligga och sova under mina dubbla täcken!
Klockan 07:45 kommer min sköterska med droppet och då tvärkom jag på att visa mitt högra ben, som jag har haft ont i ett tag och tänkt, "äsch det går nog över", men kanske ändå få lite a second opinion, jag är ju trots allt inte läkare!
Min sköterska sa att hon skulle säga till en läkare att komma in till mig under dagen!
Klockan två var jag klar med mitt dropp och lagom då kom läkaren och tittade på benet!
Genast bestämde hon att skicka en akutremiss till akuten för, "det där ser inte bra ut, det ser precis ut som en propp"!

14:15 ca, infann jag mig på akuten och fick anmäla mig ganska så direkt!
Satte mig ner i väntrummet och tänkte att, det här går nog fort, eftersom jag har en akutremiss!
Men tji vad jag bedrog mig!
Klockan 15:45 hade alla prover tagits inför läkarbesöket och fick besked om att det tar ungefär en timma innan de är klara!
Okej, en timma, det ska jag väl kunna stå ut med!
När det hade gått tre timmar och ingenting hänt, gick jag till luckan och frågade om jag hade "kommit bort", eller nått!
Jag fick till svar att jag kunde gå in till avdelningen och höra mig för om hur det låg till!
Sagt och gjort!
"Inga problem, dina provsvar har kommit, men vi väntar på läkare, så sitt ner och vänta"
Nu var klockan runt 17:00 och mitt humör började svikta, benet värkte, men jag försökte sova , om än jävligt obekvämt!
Klockan tickade fram sakta, sakta!
När den var runt niosnåret tänkte jag faktiskt ge upp och åka hem, men bet ihop och kurade ihop mig på stolen!
Min senaste måltid var vid halvtolvtiden på dagvården, det bestod av det vanliga, LCHF-muffins och sedan en banan, "den blir bra att ha i magen inför min hemresa på pendeln när droppet är klart"!
Jo pyttsan, här satt jag nu sju timmar senare med en vattenflaska i ryggsäcken!

Ungefär klockan 22:00, kom äntligen en läkare till min undsättning!
Han berättade att det fanns inga avvikelser på min prover, inget tecken på infektion eller så, men direkt när han började med ultraljudet över mitt onda ställe, så utbrast han, "men här är det en ordentlig propp, riktigt stor, lite ovanligt faktiskt, för här brukar de inte sitta"!
Och som alltid, jag är ju sååå himla nyfiken och vill ju alltid vara med och se på alla skärmar och undersökningar, så han fick genast vrida bordet och visa mig skärmen och redogöra för mig vad vi kunde se!
Där satt den, proppen, Tromboflebit, stor som ett plommon och hade ingenstans att ta vägen, bara bulna ut och pulsera!

Klockan 22:40, lämnade jag akuten med ett recept på blodförtunnande i form av Fragmin 1000 IE/förfylld spruta!
Så nu ska jag injicera varje kväll på magen i två veckor!

Hemma igen i Mitt Mysiga Krypin klockan 00:15!

EN NYTTIG PÅMINNELSE!

Dag nummer två och som alltid möts jag av den här härliga bilden på anslagstavlan på väg till mitt rum!
Och "precis som vanligt" tar jag till mig budskapet att inte lyssna på olyckskorparna, utan prova ändå, för det kan ju faktiskt lyckas!
Min rumskompis de här två dagarna har varit en härlig kvinna, tio år äldre än jag, men ändå inte en dag äldre i sinnet, det är precis så jag också vill vara om tio år, okej om jag mot förmodan lever då och som jag en gång sa och lovade, "jag tänker inte bli en bitter gammal tant"!

På fjärde försöket lyckades infusionen hamna på plats, tack o lov, för skit också va trist det är när kärlen bara går sönder gång efter gång och ont gör det också! Men som sagt, tillslut satt den och nu hoppas jag att det håller även i morgon, sista dagen!

Sedan tar jag långledigt från Ilomedinet och återkommer efter nyåret till Reumatologen dagvården M88!

FRÅN SLOTT TILL KOJA!

En timma från storstadens puls och julbelysning, till lugnet här nere i Nynäshamns djupa skogar, som förresten är lika vackert som stadens ljus!

egntligen hade jag tänkt att bara lata mig idag inför veckans kraftansträngning, typ bara ligga i soffan och se på tv, gå med sopor och kanske äta något däremellan!

Men så ringde Mia och sa, med bestämd röst, "nu kommer jag och hämtar dig för jag vill ha sällskap ute på Lövhagen"!
Ord och inga visor!


Den här skogen och dess omgivningar med både höga berg, djupa dalar och närheten till havet, är något magiskt och trolskt, man kan liksom aldrig få nog av det!
Hur länge och hur långt vi gick, har vi ingen aning om, men mycket snack, skratt och allvar avhandlades, som vanligt när vi är tillsammans och framför allt ute i det fria, det är liksom att naturen öppnar upp och lockar fram det fria samtal!

Prova det någon gång, den bästa terapilokalen!

ETT JULPYNTAT STOCKHOLM

Egentligen började dagen med en tur till Willy`s tillsammans med min dramaten, dags att proviantera och därefter slänga ihop mina obligatoriska matmuffins inför den kommande veckas läkemedelsinfution dagarna tre!
Humöret var på en skala från 1-10, på en två ungefär när jag tog ut plåten ur ugnen och kände doften!

Fan, ska det va så här?
Och jag är den enda som kan göra något åt eländet, antingen lägga mig ner på soffan under värmefilten, eller rycka upp mig, göra slag i saken, det som jag filurat på den senaste natten!
Varför inte tvärfara upp till huvudstaden och uppleva julbelysningen och skyltfönstren på NK som skulle avtäckas idag?
Sagt och gjort, snabb som en vessla, svidade jag om, passade på att stoppa ner mitt Phantomenprogram i en lämplig kasse!
En dryg timmes färd med pendeln och anlände storstaden som badade i LED-belysning och människor som tydligen hade tänkt på precis samma sak som jag!
Och nu passade det ju alldeles utmärkt att jag tog mig vidare med spårvagnen upp till Djurgården, Cirkus, ja, eftersom det var knökfullt med folk framför fönstren utanför NK!

Väl uppe på Cirkus, tjuvlyssnade jag på sista akten ute i foajen, som låg helt öde, förutom några personal som höll på att städa undan efter eftermiddagens förställning!

Lagom ca, 25 minuter efter avslutat publiktack som lät precis som de gånger jag har suttit där inne i salongen, jubel, applåder och busvisslingar!
Ännu en utsåld föreställning var till ända!
Ja då stod jag utanför sceningången och där kom han, him self, The Phantom i sin röda dunjacka, mössa på huvudet och var "precis som vanligt" igen!
Behöver jag säga att mitt humör förändrades från mol till dur?
Två minuter av hans tid, några autografer, några ord oss emellan och ett varmt leende!

På hemvägen var det skapligt lugnt på stan och jag kunde fota lite utan att trängas!








Tack till mig själv och i synnerhet till Peter, som gav av sin tid, på språng hem till familjen!

SKRIET FRÅN INGENSTANS

Jag är varken ung eller vacker, rik eller kändis, snarare precis motsatsen faktiskt, ändå har jag en historia att berätta, ett liv som levts och innehåller både glädje och smärta!

Varför detta i sena timman kan du undra?
Jo, jag har för vana att köpa den där skvallerblaskan Hänt Extra, den där som kostar endast 15:- och kommer ut varje tisdag i veckan!

Färskvara, typ som mjölken ungefär och alltid handlar det om den ena kändisen efter den andra!
Okej, ibland kan det ju hända sig att någon alldeles Extra dyker upp där på någon rödfärgad premiärmatta, men mycket sällan!
Det är skilsmässor, barnafödande, depressioner och bröllop, huller om buller!
Jag vet inte varför jag läser detta, men kanske för att försöka förstå att andra, de där viktiga människorna, har det minst lika glatt, eller om du vill, tragiskt som jag!
På de röda mattorna men champagneglasen i handen, vant poserande och leende mot kameran!

SELFIESTICK!

Solsken / avstånd = selfiestick!

Och ett strålande garnityr, ty jag hade ett besök hos min tandhygienist ungefär en timma innan och som avslutning på min orala spabehandling, avslutas alltid med puts och polering, så när jag begav mig på min långpromenad runt Ringvägen därefter, ja då glänste mina tänder mer än någonsin!

Om jag hade lett, vill säga!


Men jag kände mig ovanligt nedstämd och stegen var tunga, så det var svårt att le!

De gånger jag mötte någon på min väg, skärpte jag till mig och drog på smilbanden, bara därför att inte smitta av mig!


Som jag gick där, försökte jag njuta av den vackra utsikten, men samtidigt försöka förstå varför det kändes så!

Det börjar närma sig, faktiskt precis om en vecka, nästa torsdag är det den 24:e november, det börjar krypa på mig liksom, liksom att för precis sju år sedan så visste jag inte vad som skulle komma att hända, allt var som vanligt och "inget ont kan hända"!

Men ändå är jag glad att jag tog min, kanske för året, sista runda på Ringvägen!

HÖSTEN ÄR TILLBAKA

Det var väl det jag visste, att den snön som kom härom veckan, var bara ett litet skrämselskott!
Nu är ordningen återställd och gräsmattorna är gröna!
Å kan man tänka, efter två dagar soffnötande, sånär som att gå mellan köket, toan och vardagsrummet, så tog jag mig ner till centrum idag och uträttade några ärenden!
Det första var att gå in till vår lokala fotograf HB Bild och fick hjälp med ett foto till ett nytt körkort!
Tanken att inte förnya körkortet, utan bara skaffa ett ID-kort, slog mig aldrig, det är klart att jag ska ha ett körkort, fast jag inte har någon bil, ett körkort är ju min identitet liksom, köra bil var ju och är fortfarande något av det bästa jag vet och det händer ju faktiskt att jag får den äran att "jagga" men min kompis ibland!
Jag fick brevet från Transportstyrelsen häromdan, där det stod att det var dags att förnya mitt körkort inom kort!
Jaha, tänkte jag, då måste jag väl boka tid hos frissan och fixa till mig inför det!
Men nej, jag ändrade mig och tänkte, varför det?
Jag tog tag i saken idag, bara sådär, klev in hos fotografen, drog av mig mössan, ruskade lite extra med fingrarna i kalufsen, kollade i spegeln och konstaterade att, det är ju precis så här jag ser ut!
Det fick duga!
Sedan gick jag till mitt postombud och skickade en liten tröstpresent till min "sös" Mona i Norge, hon stackarn har ju skadat ett ben och är ordentligt konvalescent!
Hoppas att blodcirkulationen och läkningen ökar när hon öppnar paketet!

VILODAG!

För gamla gunsan behöver det ibland!

Tvättstugan i fredags, Fantomen på Operan lördag, tokstädade igår, så idag landade jag helt utmattad i soffan!
Jo, det är lite så när man är en varannandagsmänniska, men ändå inte stannar upp varannan dag!

Samtidigt när det är många bollar i luften så störs sömnen, jag liksom ligger och grunnar på saker som jag kanske har glömt att göra, som jag borde göra och vad är det som jag har glömt att jag glömt att jag borde göra innan......?
Fast det där känner du säker igen dig i, nätterna när man försöker lägga alla pusselbitarna!

Så i morse tog jag tag i en pusslebit, jag loggade in på pensionsmyndigheten och ansökte om bostadstillägg inför kommande pensionering!
Märkligt, det här var inte vad jag hade trott för trettio år sedan, att jag skulle uppnå pensionsålder!

Skönt i alla fall att kunna luta mig tillbaka i soffan, krypa i under värmefilten och titta på ännu en gammal svensk film, den här som förövrigt var Sveriges första långfilm i färg, "Klockorna i Gamla Stan"!
Somnade visst en stund i mitten nånstans!

MITT ANDRA HEM!

Nämen skämt åtsido, men här känner jag att jag mår så jäkla bra, här släpper jag ut alla känslor, låter det bara flöda, tårkanalerna får sköljas igenom ordentligt, de som annars är torra och sega!
Här får även bihålor luftas och hjärtat motion!

Denna underbara kärlekshistoria går verkligen till världshistorien och ju fler gånger jag ser den, ju starkare berörs jag av den!

Idag så jag föreställningen tillsammans med lillasyster och hennes sambo, de för första gången här på Cirkus och även de blev belåtna och berörda av föreställningen!
Undra om det blev rätt med "de och dem" där?
Äsch, skit samma!

Nu har jag en föreställning kvar innan juluppehållet och det känns lite fnuttigt och ödsligt faktiskt, ty det är världens bästa medicin för frusna sklerodermikärringar, långt bättre än Ilomedininfusion och smärtfritt i synnerhet, okej inte känslomässigt men, "det är bra om det känns"!

Peter Jöback - Halleluja (Live @ Nyhetsmorgon)

Finaste tolkningen ❤️🎵

I dag minns vi Leonard Cohen. Lyssna på en av de mest tolkade låtarna - här i en oerhört vacker version på svenska.

BECAUSE I`M WORTH I`T

När köpte jag blommor till mig själv sist?
Igår var det dags och det kändes helt rätt, just idag!
För tidig morgon begav jag mig iväg till Huddinge Reumatologen igen, lite med hjärtat i halsgropen, på grund av rådande väderförhållanden och risk för att bli strandsatt på vägen!

Men det gick vägen hela vägen, så att säga!
Så i lagom tid, 08:00 infann jag mig på R62, där en forskningssköterska mött mig!
Under två timmar mättes, vägdes och tömdes jag på diverse vätskor och information om mitt mående i allmänhet och i synnerhet, mellan tummen och pekfingret!

13 rör blod, målet var 15, men det tog stopp vid 13!

Vissa prover tas för att bedöma aktiviteten i olika organ, andra kommer att frysas ner i en databank för senare analys i forskningsprojektet!
Mätning av torrhet i ögon och mun, i ögonen sätts en liten remsa läskpapper under fem minuter och saliven spottas i en mugg under en kvart!

Mätning av omkrets stuss och midja och därefter fick jag en välförtjänt fika, jag anlände ju fastande, samtidigt som jag besvarade en tjock lunta med frågor!
Så nog var jag värd tulpanerna, om dock en aning bångstyriga i sin enkelhet!

MOLNEN TORNAR UPP SIG!

Vaknade upp till en oväntat valresultat,
Donald Trump gick ut med seger i nattens presidentval i USA!

9/11 eller 11/9 en oroväckande sifferkombination för det amerikanska folket!

Som jag hade hoppats på en annan utgång, men nu är det som det är och jag hoppas att det inte slutar med en katastrof för mäniskosläktet!

Och jag som tyckte att det såg så mysigt ut när jag vickade på persiennerna i morse, det snöade lapphandskar så där mjukt och stilla och inte en vindpust i trädet utanför mitt sovrumsfönster!

Och allt förändrades när jag satte på tv:n!

ETT ÅRTALS BETYDELSE

För det första, så var det precis fyra år sedan igår som jag fick det här albumet med posten!
Tack vare en Facebookvän, som hade hittat den på tradera, okej jag fick betala för den, men det var det värt, framför allt eftersom det släpptes bara ett fåtal och därför är det ännu mer värdefullt att ha det i min samling! Det var hans debutalbum som släpptes 1993 och fick en så kallad "döskalle" under en recension i Nöjesguiden. Den dåliga kritiken av albumet besjöng han 2006 i låten "Jag står för allt jag gjort", som bland annat innehåller orden Min första skiva sågades.

1993, det var det året som vi fick det slutgiltiga beskedet om att "tyvärr så kan vi inte göra mer för Sofia, utan nu får ni fara hem och försöka göra så gott ni kan av den tid som hon har kvar"!
Palliativ vård i hemmet, med andra ord!
Att kliva in i det slutgiltiga rollen som sköterska till sin egen dotter i livets slutskede är det värsta scenario man kan tänka sig, där var jag då!
När det hade gått några månader, så fick jag ett telefonsamtal från Försäkringskassan, "hur länge tänker du hålla på sådär?"
Alltså, hur känslokall får de vara?
De satt tydligen och väntande på att Sofia skulle, lite snabbt och lustigt dö, så att jag inte längre skulle vara sjukskriven för vård av barn!

Jag glömmer aldrig året 1993 och jag står för allt jag gjort, oavsett vad Försäkringskassan tyckte!
Ja just ja, vi bodde ju på Bigarråvägen 93 också!
Sofia gick som en segrare ur cancern och Peter Jöback har också fått revansch med råge!
Vad vi lär av detta, räkna aldrig ut någon i förskott!
Ta lärdom av mina två hjältar!

EN STRIMMA LJUS AV HOPP!

För visst är det just det vi behöver nu och i synnerhet idag, dagen som det ödesmättade valet görs!
Presidentvalet i USA, mellan demokraternas kandidat Hillary Clinton och republikanernas kandidat Donald Trump!
Gud hjälpe mig om sistnämnda vinner!

Jag hamnade framför tv:n redan onödigt tidigt i morse!
TV4 har haft maratonsändning sedan 05:55 och fortsatt hela dagen, med korta uppehåll och fortsätter ända till i morgon, samt på TV4 play!
Eftersom jag har hamnat i en rejäl svacka, så tänkte jag att det blir mitt tidsfördriv idag!

Men efter lunchtid behövde jag sträcka på mig och andas friskluft,

så jag tog en trekvartare runt skogen här intill och sedan bytte jag kanal till SVT1 och kollade på en gammal svartvit svensk film!

Och kan man tänka sig, ett omen kanhända, en av solens strålar brände igenom molnen för en stund!
Spänningen är olidlig!

SYSKONKÄRLEK

De här senaste dagarna har tagit hårt på mig, mest mentalt, mer än vad jag anande att det skulle göra!
Först överraskningsmötet med Sofia på Barncancer fondens Maxa Livet konferens och sedan
mitt besök hos Erik vid Minneslunden här strax bredvid!

Okej, igår var jag dessutom inbjuden till barnkalasfika, rosa prinsesstårta, prinsessklänning och ett berg av presenter, som sig bör!

När jag tittar igenom mitt fotoalbum, slår det mig, hur olika äro våra öden!
Apropå syskonkärlek,

jag är alldeles säker på att Erik och Sofia älskade varandra, trots att de inte var biologiska syskon, men ändå kände de en samhörighet och trygghet i det!

Jag tog en välbehövlig vila idag!

För vad skulle det annars vara som orsakade min känsla av tomhet, trötthet, sorg och frusen, så frusen så att tårarna frös till is!

ALLA HELGONS DAG!

Och känslorna svallar!
Redan under natten till idag så började det svalla!
Vaknade vid fyratiden av tankar som inte ville släppa, tankar som, hur ända in i helskotta kunde det bli så här, varför just jag och min lilla familj?
Naturligtvis hade det med mitt besök hos Sofia på Maxa Livet-konferensen, det tog mer än vad jag hade väntat mig!
Sofia i sin rullstol, totalt beroende av assistans i sin utsatthet, jämfört med de andra ungdomarna, som såg i det närmaste helt återställde ut!
Naturligtvis syns inte ärren och eventuella proteser på kropp och själ hos dom heller!
Men jag kan tänka mig att Sofia kände sig lite utanför i sammanhanget rent fysiskt!
Det var nog det som höll mig vaken mellan 4 och 6 i morse!
Lyckligtvis somnade jag om och vaknade skapligt utvilad strax efter 9!

Snön som kom igårkväll var putts väck och det klarnade upp, skönt inför mitt besök hos mitt nästa barn Erik i Minneslunden!
Så med ett gravljus begav jag mig till kyrkogården strax här intill!
Precis som väntat var det redan mycket besökare där och massor av ljus och blommor utplacerade runt omkring i Minneslunden!
Jag fick ett fint möte med en man som hade svåra problem med sitt lilla gravljus, som slocknade hela tiden, framför allt eftersom han inte hittade någon lä plats!
Jag lyckades hjälpa honom med problemet och han tackade så mycket och tycket uppstod oss emellan!
Jag själv hade samma problem, men väntade tålmodigt på en lösning!
Tillslut hittade jag en liten lucka där jag kunde klämma in mitt ljus!

Då stod plötsligt den där mannen bredvid mig men ännu ett ljus i handen och samma problem igen och av en händelse, så lyckades jag fixa och trixa så att hans ljus ännu en gång hamnade i lä för vinden och kunde få brinna för ännu en av hans nära och kära som inte längre fanns i livet!
Vi kom i samspråk, eftersom vi råkade varandra igen så snart och det visades sig att han var den enda kvar ur hela hans släkt, så han hade många ljus att tända! Själv hade han uppnått den aktningsvärda åldern 96 och bakom buskarna stod hans cykel som han färdades med dit!
Det var ett fint och trösterikt möte och det gjorde att min stund hos Erik gav mig ett helt nytt perspektiv på livet, kärleken och döden!

Nästa känslosvall den här Alla Helgons Dag inträffade på Biovågen här i Nynäshamn,

ty där sändes 25-årsjubileet av Miss Saigon och eftersom jag aldrig har sett den musikalen tidigare, men vid otaligt antal gånger hört och sett Peter Jöback framföra sånger ur den, framför allt under hans bejublade konserter I Love Musicals och framförallt, så gjorde han ju rollen som Chris på The Theatre Royal Drury Lane i London 1997, så jag såg det som ett MÅSTE nu när den skulle sändas här hemma!
WOW, säger jag bara, vilken musikal, vilken stark historia och än en gång tårades mina, i annars så torra ögon!
Tre fullspäckade timmar med känslosvall och en ny bekantskap i bänken bredvid mig!
Okej det var en halvtimmas vätskepaus, men den använde vi till fint samtal, fortfarande sittande i våra fåtöljer, en ny vän här i Nynäshamn måhända?
Livet har oanade möjligheter för oss, det gäller bara våga ta emot och ge tillbaka vänlighet!

MAXA LIVET!

Idag började en konferens i Bålsta "Maxa Livet" som anordnades av Barncancer fonden och min hjälte och dotter Sofia hade fått inbjudan att delta!
Konferensen pågår mellan 4-6 november på Aronsborg konferens i Bålsta!

Eftersom det är Sofias födelsedag idag, så tänkte jag att en överraskning skulle sitta bra, ja menar, eftersom det inte är alltför långt härifrån till Bålsta, det är ju bara att ta pendel 35 från A till Ö, lätt som en plätt, raka spåret!
Så igår inhandlade jag några önskningar från julklappslistan och slog in i grattispapper istället!

Okej, när jag stod och väntande på pendeln vid lunch, så ser jag på infotavlan att det står Spånga!
Konstigt, det brukar ju stå Bålsta!
Och det visades sig att tåget gick bara till Spånga på grund av banarbete mellan Spånga och Kallhäll, anslutningsbuss till Kallhäll och därefter pendel den sista biten till Bålsta!
PHU!
Sista biten fram till konferensanläggningen blev det taxi!
Men va fasiken, jag skulle fram till födelsedagsbarnet, kosta vad det kosta vill!
Väl framme, så tog det över en timma innan jag fick tag på en kille som hjälpte mig att komma in till hennes hotellrum, eftersom hon reda, sedan länge hade checkat in och var på rummet med sina assistenter i väntan på att konferensen skulle börja klockan 16:00!
Överraskningen var klockren när jag knackade på dörren och en assistent öppnade!
Sofia satt med ryggen mot dörren, så hon såg inte vem det var som kom, så hennes ansiktsuttryck var obetalbart när jag kom fram och kramade om henne!
Ja resten kan du bara blunda och tänka dig!

Jag stannade kvar lite över en timma, under första upptakten med en välkomstfika och informationsmötet för konferensen, sedan pussade och kramade jag gojäntan och begav mig hemåt igen, taxi, pendel, buss och pendel och anlände till en snöigt Nynäshamn två och en halvtimma senare, nöjd men trött!

Mitt uppdrag var slutfört och lyckat!
Det firade jag med en mikrad PAJ och ett glas billigt bubbel,

en "scen" fredagkväll!