För det första, så var det precis fyra år sedan igår som jag fick det här albumet med posten!
Tack vare en Facebookvän, som hade hittat den på tradera, okej jag fick betala för den, men det var det värt, framför allt eftersom det släpptes bara ett fåtal och därför är det ännu mer värdefullt att ha det i min samling! Det var hans debutalbum som släpptes 1993 och fick en så kallad "döskalle" under en recension i Nöjesguiden. Den dåliga kritiken av albumet besjöng han 2006 i låten "Jag står för allt jag gjort", som bland annat innehåller orden Min första skiva sågades.
1993, det var det året som vi fick det slutgiltiga beskedet om att "tyvärr så kan vi inte göra mer för Sofia, utan nu får ni fara hem och försöka göra så gott ni kan av den tid som hon har kvar"!
Palliativ vård i hemmet, med andra ord!
Att kliva in i det slutgiltiga rollen som sköterska till sin egen dotter i livets slutskede är det värsta scenario man kan tänka sig, där var jag då!
När det hade gått några månader, så fick jag ett telefonsamtal från Försäkringskassan, "hur länge tänker du hålla på sådär?"
Alltså, hur känslokall får de vara?
De satt tydligen och väntande på att Sofia skulle, lite snabbt och lustigt dö, så att jag inte längre skulle vara sjukskriven för vård av barn!
Jag glömmer aldrig året 1993 och jag står för allt jag gjort, oavsett vad Försäkringskassan tyckte!
Ja just ja, vi bodde ju på Bigarråvägen 93 också!
Sofia gick som en segrare ur cancern och Peter Jöback har också fått revansch med råge!
Vad vi lär av detta, räkna aldrig ut någon i förskott!
Ta lärdom av mina två hjältar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar