Vad var det som hände där och då, just vid årsskiftet?
Varför kom insikten till mig om att jag inte är odödlig och att jag står på tur?
Var det för att jag fyllde senior och att X-et, alltså Sofias pappa, var såååå nära att lämna jordelivet, inte bara en gång utan två, på loppet av tre dagar och att det är jag som är anledningen till att han fortfarande lever och som det nu ser ut, äntligen har förstått hur det egentligen ligger till?
De tre senaste dagarna har jag haft jätteont i min vänstra ljumske, smärtan har strålat ner i benet och upp mot magen och det har gjort att jag har varit begränsad att gå långa sträckor och lyfta benet!
Det har gjort att ett orosmoln har skymt sikten för mig och tanken på att jag står näst på tur har börjat gro!
En ny blodpropp? Ljumskbrock? Eller ännu värre, något tjall med lymfan, cancer?
Så idag under min promenad gick jag helt resolut till min vårdcentral och fick träffa en akutläkare, för varför låta ovissheten störa mig, ta tag i skiten, oavsett utgången!
Efter att läkaren undersökt och dessutom gick och konsulterade en "specialist" på området, som också kom och kollade mig, så kunde jag gå därifrån med ett recept på inflammationshämmande tabletter och med en lättnad i kroppen haltade jag hem igen!
Specialisten var övertygad om att det rör sig om en inflammation i mjukvävnaderna!
Typiskt jag och typiskt Systemisk Skleros, spontan inflammationer, som ett brev på posten, hur kunde jag ha glömt det?
Så nu får jag hoppas att det klingar av så sakteliga med hjälp av mina tabletter!
Tages tre gånger dagligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar