Och snön fortsätter att vräka ner och jag tänker på de där små snödroppknopparna som jag bara för ett kort tag sedan såg vid husknuten där nere på Centralgatan, där jag bodde från början här i Nynäshamn, bara ett stenkast från centrum!
En stor dag det här, verkligen värld att fira, tycker den här kvinnan som har tagit ta i sitt eget liv efter år av umbärande och avsaknad av eget värde!
Oj, vad kom det där ifrån, alltför mycket healing den sista tiden!
Sitter och blir skitförbannad över mitt nuvarande öde med handikappet som min onda höft medför, helvete oxå!
Jag vill ju kunna gå ut på en uppfriskande promenad, kanske ner till centrum och proviantera, t.ex på systembolaget, eller åtminstone botanisera i de lokala butikerna, som om jag vore en helt vanlig, inte alltför gammal tant!
Men hur tar jag mig dit ner?
Till Pendeltåget 7 minuters promenad, därefter säkert ytterligare 7 minuter upp till centrum från ändstationen, nä fy fan, det funkar inte!
Jag som alltid har haft en ära i att jag aldrig har behövt åka med den lokala stadsbussen 854, under mina snart sex år här uppe på Nickstahöjden och nu blev det dagens stora äventyr, åka buss!
Busshållplatsen är alldeles strax här intill, ca 3-4 minuters promenad, så det borde funka, check, det funkade!
Efter 5 minuters väntan så rullade den fram och jag kunde påbörja min riktigt sköna bussresa, som tog ungefär lika lång tid som det gör för mig att gå ner till centrum, alltså 20 minuter!
Efter uträttat ärende, så hittade jag rätt buss åter till Nickstahöjden och var hemma inom en timma!
Ja lite så kan man fira Internationella kvinnodagen, kapitulera och inse sig besegrad av sin stolthet!
Kvinnor kan också varar ödmjuk inför livets olika skeden, med det svider, fan oxå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar