Inga nedlåtande kommentarer tack, typ, "åååååå, herregud nu igen, blir du inte less?", eller liknande, som förminskar mig och min kärlek till just den här konstarten och för att inte tala om huvudrollsinnehavaren!
Precis som det ser ut, jag har varit dit idag igen och på söndagar är det ju föreställning redan klockan 15:00, en mycket angenäm tid, eftersom jag kommer hem innan midnatt!
Den här gången hade jag besök av en likasinnad som fick nattlogi hos mig från lördagskvällen och självklart träffade jag många goda vänner och bekanta, när jag vär var på plats, ja lite som att komma till en fan-klabb!
Lite info innan föreställningen skulle börja, var att huvudrollsinnehavaren, som lyckligtvis även ikväll stod för Peter Jöback, tydligen var lite justerad i ett ben, men ändå skulle inta rollen, "Inte på kryckor väl?"
Så spänningen var olidlig strax innan lamporna släktes och föreställningen kunde börja!
Allt var i sin ordning, orginaluppsättningen var på plats och Fantomen så precis ut som och sjöng precis lika underbart som vanligt, utan kryckor!
Efter föreställningen gick jag till stagedoor och väntade på Peter, jag hade ju två små fotoalbum som jag önskade få signerade av honom!
Vi var väl ett tiotal förväntansfulla som stod där och väntade, men det blev en kort väntan!
Emmi Christensson kom glad i hågen och skrev autografer och kort därefter dök Peter upp!
Då såg vi/jag, att han visst hade varit ut för ett missöde av något slag, vad vet jag inte!
Han hade en såndär jättepjäxa på sitt vänstra ben och inget av detta kunde man ana under hans framförande på föreställningen, det kallar jag superproffs!
Jo jag fick mina små fotoalbum signerade och lyckan var fullkomlig!
Kalla det ett missbruk, eller vad du vill, jag skiter i vilket, because I love it, and I need him, jag ja ja (jag harklar mig) jag menar, det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar