I VÄNTANS TIDER

Ja här sitter jag och väntar och väntar, i väntrummet på Röntgen i Handen!
Fast jag ska inte röntga handen, utan vad, jo vaden!

Jag fick låna systerysters bil idag, vilken tur, ty vädret visade sig från den riktigt trista sidan, regn, regn och ännu mer regn!
Googlat fram adressen och rullade iväg i god tid innan!
Väl framme, så började det jävlas med parkeringsautomaten, jag var en av många som stod där i spöregnet och jävlades, så nu får jag se om det dras en massa pengar från mitt betalkort, eftersom jag fick ge upp tillslut, ingen tydlig info och inget kvitto, varken före eller efter!

Nå, jag gick in och tillslut efter tredje försöket, hittade jag rätt väntrum för mitt ärende, det är tur att man har käften och bakbenen, så att säga!

Ultraljudundersökningen visade inget tecken på propp, inte heller något avvikande i övrigt!
Så jag tackade för mig och återvände till parkeringsautomaten, som fortfarande inte svarade på mina fixande och trixande där i spöregnet!
Skit!!!!
Jag rullade hemåt och när jag anlände Nynäshamn, passade jag på att tvärhandla på Willys och for till Apoteket och hämtade ut Fragmin, nu när jag ändå hade bilen!
Fragminet beslutade jag att hämta ut ändå, utifallatt!
Det är väl bara att avvakta och hoppas att den onda, röda vindruvan i benet försvinner av sig själv så småning om!

Jag väntar fortfarande, fast nu här hemma i soffan, nu på svar på min ESTA-ansökan, den ska ta ca 72 timmar, nu har tiden överskridits med råge, så jag håller på att tappa tron på att jag ska få inträde till USA och Broadway i synnerhet, om precis åtta veckor idag!
Inget är som väntans tider!

BAKSLAG!

Jag såg det redan igår kväll, när jag tittade ut mot gatlyktorna, snöfallet, det som var annonserat på väderleksrapporterna på tv!
Okej, det blir säker lite ljusare då och så pass man slipper se skräpet på marken för ett tag!
Så somnade jag lugnt!
Det första jag kände, när jag vaknade upp åtta timmar senare, var en brännande smärta på höger vad, direkt när jag satte mig upp i sängen och vaden vilade mot madrassen!
Va fan är det här nu då?
Jag kände med ett finger på en röd, tumnagelstor, hård, varm och ond rodnad!
Skit också, något som ska börja jävlas nu igen, något som ska oroa mig och ta tid och energi, jag behöver inte det här nu!

Så dagen blev direkt inrutad och beslutet att kontakta Vårdcentralen!
Jag beslutad mig för att ta en ordentlig promenad först, man ska ju röra på och motion har ju aldrig skadat!
Min direkta tanke där i sängen var, propp, nu igen, det var lite drygt ett år sedan jag hade en stor propp i knävecket på samma ben!

Jag begav mig i god tid innan VC skulle öppna och ringde till tidsbokningen och fick tid till 15:15!
En timmes promenad och en långfika tillsammans med storasyster nere på stan, innan det var dags att visa upp benet för en ny, ung kvinnlig läkare, som direkt beslutade att jag skulle gå till röntgen och göra ett ultraljud!
Så med pappersremiss i handen, gick jag till nästa lucka, där fick jag direkt kalla handen!
"Vi har ingen akut ultraljudundersökning här, du måste själv ringa runt och försöka få tag på en tid!
??????
Jag har aldrig varit med om något sådant förut, att patienten själv ska ringa runt och försöka få en akuttid på något sjukhus, det är nya tider nu!
Lyckligtvis hittade jag ett telefonnummer till Röntgen i Handen, två minuter innan de stängde för dagen och lika lyckligtvis, fick jag en tid till i morgon eftermiddag!
Jag återvände till min nya, unga, inte helt korrekt informerade läkare, om hur rutinrena var och
berättade för henne om hur det låg till!
"Okej, då får du en Fragminspruta här av mig nu och så skriver jag ut ett recept på en kur, som du nu kan gå och hämta ut på apoteket, så hörs vi imorgon igen , efter ultraljudet"!
Jag kan ju ta sprutorna själv, "okej då får du ingen nu, utan du kan ta den ikväll hemma istället"!

Jag skyndar till apoteket, det börjar bli sent nu och jag börjar ledsna på allt trassel och olika besked hit och dit!
På apoteket fortsatte tjafset, ingen Fragmin inne, inte någonstans i Nynäshamn, enligt datan!
Fan också!
Så det var bara att skynda tillbaka till VC, som i det här läget precis stängde!
Men jag knatade in ändå och knackade på rutan i till väntrummet, där det var en sköterska som höll på att städa bland lektyren i mörkret!
Hon kom och öppnade och undrade vad jag hade på hjärtat!
Jag talade om hur det låg till med Fragminen och undrade om jag kunde få en dos här och nu, så jag klarar mig till imorgon eftermiddag när apoteket har fått hem!
Tillslut fick jag ett stick i magen och kunde traska hem igen!
Jag vidhåller fortfarande, att man måste vara frisk, för att orka vara sjuk numera och i synnerhet här i 08-området!
Det är tur att jag har förmågan att kunna se det vackra i tillvaron ändå, trots allt!

FÖRINTELSENS MINNESDAG

Hur förfärligt det än var, så måste jag tillåta mig att njuta av det vackra som finns i min absoluta närhet!
Minnesdagen av Förintelsen!

Mitt sätt att hedra alla som mördades under andra världskriget vill jag därför hedra med att delta i en manifestation på Konstpolen här i Nynäshamn och lyssna på ett viktigt och minnesvärt tal, samt några visor som framfördes av några lokala musikanter och titta på, också det en massa konst som elever från skolor här i bygden!


Egentligen var det tänkt att gå ett fackeltåg till kyrkan klockan 15:00!
Istället promenerade jag i det vackra vädret, också ett sätt att hedra offren på!
Sprida ljus över ondskan, för ljuset ska segra över alla mörka makter och då tänker jag på allt som hänt och fortfarande händer i vår värld!

30TH ANNIVERSARY THE PHANTOM OF THE OPERA

Så hände det igår, det stora födelsedagskalaset i New York, för världens längst spelade musikal, The Phantom of the Opera fyller 30 år!
Det firas hela veckan lång!
När The Phantom Of the Opera firade 30 år på Broadway valdes Peter Jöback av de som skapat den ikoniska musikalen; Andrew Lloyd Webber, Cameron Mackintosh och Hal Prince, att bära masken för detta jubileum.
För Peter började dagen på Empire State Building där han drog i spaken som gav byggnaden Phantoms blåa ljus. Senare på kvällen kunde man se denna ikoniska byggnad i ett speciellt ljusspel med musik från musikalen.

Den historiska jubileumsföreställningen av Broadways längst spelade musikal avslutades med en alldeles speciell final; Sarah Brightman, som gjorde rollen som Christine i originaluppsättningen, kom in på scenen och tillsammans med Peter framförde de titelspåret.

Jubileumsveckan för Phantom på Broadway inleddes i måndags då Peter öppnade Nasdaq och fortsätter imorgon och på fredag medverkar han i The Today Show och Good morning New York.

Och jag ville ju inte vara sämre jag, såklart ville jag vara med och skåla i bubbel, fast hemma vid den här gången!

När det var premiären på Cirkus, då skålade jag på plats, men i samma glas som igår, ha ha ha ha!
Hur gick nu det till, jo glaset råkade följa med hem, ha ha ha ha ha!

Passade även på igår under min dagliga promenad, att gå förbi hos tatueraren och bokade tid för utveckling på min tatuering, ville liksom ha den vitfärgad och lämpligt nog, så fick jag tid till i dag på förmiddagen!

En halvtimma tog det och priset ingick redan från första sittningen!
Så nu har jag firat födelsedagsbarnet med en evighetsgaddning av The mask!
Happy Birthday The Phantom of the Opera!

Det kommer att bli bra, bara det är läkt!

KRAMENS DAG

Äntligen, äntligen tog jag mig ut igen, så välbehövligt!
Jag fick sällskap av lillasyster, vi sa till varandra att, vi går å så får vi se vart det leder, men som oftast när vädret är gynnsamt, så brukar havet dra till sig oss, så och idag!
Att gå hemma och deppa och grubbla hjälper föga, men det är ju klart, att när även kroppen strejkar av trötthet, då är det inte helt lätt att spotta upp sig!
Lyckligtvis brukar jag ju trots allt komma igen, men det har varit lite extra motigt hittills i januari, kanske på grund av min alltför långa vistelse uppe i vintermörkret och snön i Umeå mellan Jul och Nyår och sedan, strax därefter Karolinska Huddinge X 3 och nu senast Karolinska Solna!
Och alltid snö, mörker och signalfel, spårfel, obehöriga på spåret och gud vet vad!
Igår hände det, molnen skingrade sig och solen tittade äntligen fram, men jag var tyvärr "Inte redo än", utan tog en tur till Plantagen i Farsta tillsammans med syrran istället, behövde uppdatera djungeln här hemma, även vintermörkret har satt sina spår på en del av växterna och eftersom jag har ett stort behov att ha gröna växter omkring mig för att trivas, så var det ett välbehövligt avbrott i tristessen!

Men som sagt var, idag hände det, äntligen!
En riktigt livgivande långpromenad runt Ringvägen, inklusive en långfika på Lövhagens kaffeservering & vandrarhem!

Och som jag stod där och skulle beställa, så kunde jag inte motstå våffla med blåbärssylt och grädde till mitt kaffe, som jag förstod att jag skulle få fan för senare!
Varken glutenfritt eller laktosfritt!
Är huvudet dumt, så får kroppen lida, som man säger!
Men gott var det!

Jo, jag hann hem!


Tre och enhalvtimma, varav ca två timmars promenad = 15501 steg och resten långfika!
Ett utmärkt sätt att utnyttja Kramens dag på!
Och naturligtvis kramades vi, syrran och jag, där ute vid havet!

ETT FÖRSÖK ATT LYSA UPP TILLVARON

Men det är minsann inte lätt, att lysa upp tillvaron, trots snön som har kommit och några ljus som krampaktigt försöker tränga igenom den bäcksvarta himlen!
Och här inne är det också svart, jag är på krigsstigen gentemot orättvisor och jävulskap!
För det som händer nu för Sofia, det är så lågt som man någonsin kan nå!
Om inte alla vi som berörs av hennes öde, kan få handläggare på Kommunen att omvärdera sitt beslut om att ta bort Sofias assistans när hon är på sin dagliga verksamhet, då kommer det att stå hen dyrt, som t.ex bli uthängd i media, planen är redan plogad, för krig och journalist tillfrågad och godkänt om uppdraget!
Sofia själv, är den som samlar ihop och styr trupperna mot fienden, hon tänker inte ge upp så lätt!
Trots sin svåra situation, så har hon en kämparglöd som ingen annan!

Allt detta gör att jag går på lågvarv just nu, min energi räcker inte långt, knappt att jag orkade gårdagens två besök på Nya Karolinska Solna!
Först ett besök hos Fysioterapimottagningen, där jag fick göra ett gångtest under 6 minuter!
Resultatet var MVG!
Efter det var det dags att träffa en läkare på PAH-mottagningen!
Där fick jag svar på alla prover och tillbakablickar på föregående prover från några år tillbaka! Mitt försämrade värde på förträngningen i kärlen mellan lungor och hjärta, var svårt att utläsa och kunde handla om en felmarginal, så det blir vidare undersökning längre fram!
Men hujedamej så stort det är där på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, det gäller verkligen att ha tidsmarginalerna på sin sida när man ska bege sig dit och framför allt när det har kommit lite snö också, för alltid uppstår det förseningar i kollektivtrafiken, vilket det naturligtvis gjorde på min färd dit, men jag hann, så när som på en kvart!
Fyra timmars resa fram och tillbaka, därtill ca en timma sammanlagt för mina inbokade besök!

Inte konstigt att all min energi har runnit ut!
Jag kommer snart igen!

BLUE MONDAY

Idrottsgalan har precis börjat på SVT1 och här sitter jag och undrar vad som hände, inte bara med den här dagen, utan överhuvudtaget!
Från att ha varit den där rödhåriga, fräkniga, glest mellan tänderna, dyslektisk och för att överleva i konkurransen om lärarnas gunst, spelevinken och superintresserade friidrottstjejen!
Hela vägen hit, med ett liv som innehållit det mesta som man kan läsa om i kvällspressen och Hänt Extra, m m!
Där händer det, det mest fasansfulla tragedier bland a och b kändisarna, såsom, saknaden av närvarande vuxna, missfall, barnlöshet, förlora en förälder, skilsmässa, sjukdom, dödsfall och missbruk i familjen, ja listan kan göras lång!
Och jag kan bocka av det mesta på den listan!

Trist, grått och jävligt deprimerande, så nog passade det in på mig, blue monday!
Vaknade med världens ångest redan klockan halvfem, jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var orsaken, men som jag försökte lista ut vad, så insåg jag att det fanns hur mycket som helst som kunde ligga bakom!
Lyckligtvis, efter lite trixande, så lyckades jag somna om igen någon timma senare, men tyvärr vaknade jag utvilad, men fortfarande orolig och håglös!
Tvättstugan var bokad till klockan 11:00, så tvättsäcken stod redan framför min ytterdörr och väntade!
En passande dag att gå mellan husen till och från tvättstugan i snålblåsten, i kapp med mina suckar, osminkad och eländig!

Så tänk om jag hade haft lite mer stöd från både skolan och föräldrar i min ungdom, då kanske allt hade sett helt annorlunda ut idag, man kanske t.om hade fått visa framfötterna istället för fotsulorna här i tvsoffan.
I morgon blir det snöstorm, då kurar jag väl igen, hoppas utan suckar!

Jag bestämde aldrig min barndom, men jag äger min framtid!

DET LYCKLIGA LIVET!

Det hade kunnat varit så, åtminstone lite mer av den varan kan jag tycka, med vägbulorna kan kännas som höga berg emellanåt!
Men nu har jag överlevt ännu en behandlingsperiod och dessutom fått hopp om hjälp till en portacat/subkutan venport i sinom tid!
Tog upp önskemålet igår igen på sjukan och min sköterska ordnade genast en tid till ett första läkarbesök inför en eventuell operation, så nu håller jag tummarna att det sker, i bästa fall innan nästa behandling, för så här kan jag ju inte hålla på!

Men som jag låg där igår med helvetesnålen och droppet, under dubbla täcken, så får jag telefon från vårt assistentföretag som meddelar att det kommer att bli förändringar för Sofia angående assistanstimmar inom kort, en betydande försämring dessutom, som välter omkull nästan hela hennes tillvaro!
Hur kommunen har mage och samvete att behandla en människa som redan ligger och är i total underläge och dessutom nu har palliativ vård i hemmet, men som hennes läkare säger, "ska försöka leva som vanligt i mån av ork", att ta bort den assistansen som hon har på sin dagliga verksamhet, vilket innebär att flera av Sofias assistenter inte kan behålla sina anställningar, lika med händerna, benen och tryggheterna /änglarna, i hennes liv!
Jag är så förbannad och frustrerad över kommunsens beslut, som dessutom kommer att träda i kraft inom kort, i värsta fall!
Så nu ligger mitt hopp hos Lystra assistans och några ytterligare berörda personer inom den dagliga verksamheten, som kommer att överklaga hos kommunen med hänvisning till Sofias sjukdomstillstånd!

Så vad är en helvetesnål i armen, jämnfört med Sofias helvete?
En fis i rymden!!!

Men mitt i mitt fnuttiga elände, så fick jag överaskande besök idag, lagom till eftermiddagskaffet!
Syster Eva och svåger Per kom med present från deras senaste utlandssemester, Vietnam!
Dessutom en alldeles underbar, sådär härligt fräsch och krispig bukett tulpaner!
Och plötsligt ringde det igen på dörren och där stod Mia med en kartong som innehöll två stycken semlor från Müllers Bageri & Konditori här i Nynäshamn!
Det är tur att det dyker upp solstrålar när horisonten ter sig osäker och mörk!

30 TIMMAR SENARE!

Men jag börjar väl från börja idag, där jag beslutade mig för att resa till sjukhuset en halvtimma senare än igår!
För igår kom jag onödigt tidigt, fick sitta och vänta i 40 minuter innan jag blev uppropad in till labb för nålsättning!
Men det skulle jag inte ha gjort, ty: "Alla resenärer måste kliva av i Tungelsta för tågbyte, jag upprepar, alla resenärer måste kiva av i Tungelsta för tågbyte"!
Fortfarande mörkt, knappt gryning och alla klev lydigt av, som en enorm flock får!
Utan förklaring, gick vi på det andra pendeltåget, som redan stod inne på andra sidan av perrongen och satte oss tyst och lydigt utan kommentarer sinns emellan!
" Okej, nu sitter vi här, kör nån gång nu då!!!!!", muttrade jag lite tyst för mig själv!
Jag hade ju en tid att passa och tiden började kännas knapp!
Jag var säkert inte den enda som började undra, men det syntes inte, folk börjar väl bli luttrade och uppgivna beträffande SL och kollektivtrafiken i stort här nu, framför allt sedan de nya tidtabellerna och nymodigheterna om "Skipstop" och tätare avgångar, som visat sig ha strulat med förseningar sedan dess! Så alla i vanlig ordning, fortsatte sitt blängande i mobilerna som om ingenting hade hänt!

Men som jag satt där, så började jag fantisera lite på mitt eget sätt!
Tänk om....... tänk om det här är ett fingerad tågbyte, tänk om vi blir kidnappade, ett helt pendeltåg i rusningstrafik, vad kommer att hända?
För ingenting hände, vi stod bara där och ingen protesterade och klockan tickade på och gunsan fortsatte att måla upp ett skräckscenario på hur X antal människor bara försvann!
Hur lättrogna är vi egentligen?
Tänk om!!!!!!
Naturligtvis rullade tåget vidare efter ett onödigt långt uppehåll, i mitt tycke och jag kom fram till Flemingsbergs pendelstation, alldeles för sent, så jag fick springa sista biten till sjukhuset och med andan i halsen och flåsande, stappla i och ner i min säng!
Syster stod och väntade på mig och droppet sattes igång direkt, i samma nål som igår, gud hjälpe mig!

Så när det var dags att släppa loss mig klockan 15:15, så var jag nästan på bristningsgränsen av smärta!
Inget kidnappningsförsök på hemvägen, föresten skulle jag knappast ha märkt det isf, för jag var sååå trött och slut, så jag sov nästan hela vägen hem!
Ny nål imorgon, fy fan!!!!!

ÅRETS FÖRSTA BEHANDLING!

Först hade jag tänkt att The Phantom inte skulle behöva möta den här verkligheten, inte redan i alla fall, men det misslyckades nått alldeles jäkligt på vänsterarman, så här hamnaden den tillslut ändå!
Fast det är ju lika bra, Phantomen är ju luttrad och van vid äventyr!
Ett trevligt sällskap föresten och uppskattad bland sjuksköterskorna på avdelningen, de kom flera stycken som ville beskåda min nya kompis!

Apropå Phantomen, nu har jag äntligen bokat den första föreställnigne på Broadway och huvudrollsinnehavaren är på plats!
Så nu hoppas jag att ingenting ställer det här på ända, för om det så är det sista jag gör, så vill jag verkligen få uppleva det där igen och just där på Broadway, sååå häftigt!

I kväll är det "Tillsammans mot cancer" på TV4!
Tyvärr så orkar jag nog inte sitta och se det så länge, jag är äckligt trött efter dagens behandling, mer än vanligt faktiskt och det beroende på att det är ombyggnationer i precis närheten av min avdelning M88 dagvården på Reumatologen!
Svårt att säga var, men oljudet har varit öronbedövande, det enda som fans till bud, var öronproppar,

små alldeles omöjliga, som inte alls funkar i mina små, i det närmaste obefintliga yttre hörselgångar!
Små bekymmer!
Min tanke går till alla som drabbats av cancer, alla som överlevt, alla som fortfarande kämpar och till alla som förlorat kampen!
Till min älskade och otroligt starka och modiga dotter Sofia, som fortfarande, efter 30 år kämpar, en dag i sänder!

Fuck cancer!

FREDAGSKVÄLL

En del kallar just den här dagen för Trettondagsaftonen!
Jag tror att den här dagen / kvällen också tillhör de där helgaftnarna som jag inte har någon särskild anknytning till, möjligtvis, "att nu var det väl fan om det inte är över snart, så att vardagen är tillbaka och jag kan gå tillbaka till jobbet, den enda platsen som inte jag behövde gå på tå, utan bara få känna att jag fick uppskattning för ett bra jobb av härliga kollegor!

Eftersom jag jobbade med röntgen, så hade jag extra mycket semester och det betydde att jag hade möjlighet att ta ledigt från Jul t.om Trettondagsafton!
Ledigt? Det går ju att diskutera, sovmorgon möjligtvis!

Det tog jag i morse, sovmorgon, ända till 08:09, då väcktes jag av mobilen!
Jag måste börja våga stänga av den på natten, måste tro att Sofia inte kommer att behöva tala med mig mitt i natten, eller onödigt tidigt på morgonen!

Jag gjorde en välbehövlig proviantering idag iaf och det medförde 9596 steg, äntligen!
Tog en extra sväng ner till hamnen dessutom och där var det som att komma till en helt annan världsdel i jämför med.......................


Änder i mängder och ett svanpar som gled omkring där i det öppna vattnet!
En helt vanlig fredag i början av januari, på rätt sida om året och när ljuset så sakteliga återvänder, men det sistnämnda märks inte alls ännu!
.......................Umeå

ATT BARA VARA JAG EN HEL DAG

Utan några som helst planer eller måsten!
Allt gjorde jag ju igår och idag regnade det dessutom, så jag t.om avstod från att gå och proviantera det nödvändigaste, då jag bestämde mig för att det gick alldeles utmärkt att vara utan, typ mjölk, som jag vanligtvis tar en lite skvätt av till te och kaffe!
Visst är det förunderligt härligt, när man kan tillåta sig en sådan dag!

Jag gick till exempel omkring med de här små drejade skålarna och en förpackning med rosa tvålrosor, som jag fått i julklapp, samt ett blockljus och fillurade på vad de skulle få får användningsområde!
Så efter en bra stund, så hamnade jag här inne på toaletten!
På mitt lilla mosaikbord fick det bli ett stämningsfull stilleben!
Så nu kan jag sitta och njuta av lugnet och trivseln ännu mer!
Tack Mia och Sofia för julklapparna!
Min stegräknare i mobilen tror väl att jag har dött, men det kommer en dag i morgon också, förhoppningsvis utan regn!

NÄR LUGNET HAR LAGT SIG!

När Sofia har fått komma i säng!
Sista kvällen hos Sofia, egentligen var det ju på nyårsdagens kväll, jag blev ju "inringd" så att säga, så det blev ju även sista kvällen på jobbet!
Hon tvärsomnade under täcket med CPAP och en cocktail av diverse mediciner för att få sova utan oro och smärta!
Och nyduschad!
Allt i sin ordning: Kaninen har fått sitt nattmål, permobilen står på laddning, batteriet till sittdynan likaså och hon andas lugnt där borta!

Jag vänder mig om där i dörren för att göra en sista check och släcker lampan, innan jag bäddar upp åt mig själv, nu i bäddsoffan, det är ju min natt, så då slipper jag sova på golvet!

I dags dato, så är jag åter i Mitt Mysiga Krypin här i Nynäshamn!
Reste hem igår eftermiddag och anlände strax efter åtta, helt slut!
Såg filmen Strul, med Björn Skifs, eller lyssnade rättare sagt, på avstånd, medans jag packade upp min resväska och tvättade av mig resdammet, visst är det så man brukar säga, jag tog bara sminket faktiskt, fuskade lite gran, orkade inget mer!
Sist men inte minst, så drog jag i mig två rediga glas rött, hade ju varit onödigt vit den senaste veckan!
Idag slängde jag ut julen, såååååå skönt, jag inser nu att julen och nyårshelgen är den tiden på året som jag avskyr mest av allt, utan tvekan!
Alla förväntningar grusas, allt blir inte som det var tänkt från början, en glädjefull jul med en stor lycklig familj och goda vänners gemenskap!
Nu får jag vara glad alldeles själv och i bästa fall tillsammans med Sofia!

Men nu ska jag inte klaga och gnälla något mer, jag har ju lovat "någon", att inte bli någon bitter kärring! "Bra Gunsan"!

Förresten så ska jag inte gnälla på Post Nord något mer heller!
Födelsedagspresenten kom uppenbarligen fram ändå, som jag har undrat, men nu vet jag!

Apropå Peter Jöback!
Vilket underbart program han hade i "Stjärnorna på slottet"
Jag hann faktiskt se programmet tre gånger under tiden jag var hos Sofia, den sista reprisen strax innan det var dags för mig att resa hem igår!
Finns säkert kvar ett tag till på SVT play och jag har naturligtvis tagit upp det på min Tivo-box!
https://www.svtplay.se/video/16393834/stjarnorna-pa-slottet/stjarnorna-pa-slottet-sasong-12-peter-jobacks-dag?start=auto
Nu är jag nöjd igen, på rätt sida om året, ljuset kommer så sakteliga tillbaka och jag ser på Drömkåken med Björn Skifs ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha

GRATTIS GUNSAN

Precis som vanligt, min födelsedag är den mest onödiga dagen på året, trött, kanske lite bakis, fast mycket sällan kan jag tillåta mig det av förklarliga skäl!
Oftast på tå för att, utifallatt något kommer att hända, eller att jag behöver rycka ut, torka upp, eller kliva upp först av alla för att tvärgöra en tårta!

I natt var jag jour inför Sofias hemkomst!
Eftersom hon hade en ovan, relativt ny vikarie som assisten med på Nyårsfirandet, så behövdes jag som hjälpa med sänggåendet för att det måste gå snabbt och vant, underlättade det att jag fanns tillhands!
Klockan 02:00 ganska exakt, kunde jag lägga mig på min bädd där på golvet, som jag redan hade förberett tidigare på kvällen, och dra täcket över mig!
Tjejerna vaknade vid halvelvatiden och då blev det stressigt, för de skulle iväg igen och träffa kompisar klockan 12:00, så då fick flinka morsan rycka in igen!
Äntligen en lugn stund för mig själv, två muggar kaffe och en tinad prinsesstårta från frysen kvällen innan!

Lite pyssel med återvinning, under tiden jag lyssnade på den obligatoriska Nyårskonserten från Wien på tv:n!

Det är något som jag har med mig från barnsben, en av orsakerna varför jag aldrig fick ha något födelsedagskalas!
Och pappa och mammas ursäkt för att få lugn och ro efter festandet på Nyårsaftonen, var även backhoppningen!
Det är dags att lägga av med det nu, jag bestämmer själv nu!

Ändrade planer från 16:15 till 07:15 i morgon, ännu ett arbetspass!
Ordinarie ville byta bort sitt pass!
Så nu har vi veckohandlat, fixat middag, dusch och egentid med varandra, skööööönt!
Och klirr i kassan, New York, here I come!

PÅ ANDRA SIDAN TOLVSLAGET!