30 TIMMAR SENARE!

Men jag börjar väl från börja idag, där jag beslutade mig för att resa till sjukhuset en halvtimma senare än igår!
För igår kom jag onödigt tidigt, fick sitta och vänta i 40 minuter innan jag blev uppropad in till labb för nålsättning!
Men det skulle jag inte ha gjort, ty: "Alla resenärer måste kliva av i Tungelsta för tågbyte, jag upprepar, alla resenärer måste kiva av i Tungelsta för tågbyte"!
Fortfarande mörkt, knappt gryning och alla klev lydigt av, som en enorm flock får!
Utan förklaring, gick vi på det andra pendeltåget, som redan stod inne på andra sidan av perrongen och satte oss tyst och lydigt utan kommentarer sinns emellan!
" Okej, nu sitter vi här, kör nån gång nu då!!!!!", muttrade jag lite tyst för mig själv!
Jag hade ju en tid att passa och tiden började kännas knapp!
Jag var säkert inte den enda som började undra, men det syntes inte, folk börjar väl bli luttrade och uppgivna beträffande SL och kollektivtrafiken i stort här nu, framför allt sedan de nya tidtabellerna och nymodigheterna om "Skipstop" och tätare avgångar, som visat sig ha strulat med förseningar sedan dess! Så alla i vanlig ordning, fortsatte sitt blängande i mobilerna som om ingenting hade hänt!

Men som jag satt där, så började jag fantisera lite på mitt eget sätt!
Tänk om....... tänk om det här är ett fingerad tågbyte, tänk om vi blir kidnappade, ett helt pendeltåg i rusningstrafik, vad kommer att hända?
För ingenting hände, vi stod bara där och ingen protesterade och klockan tickade på och gunsan fortsatte att måla upp ett skräckscenario på hur X antal människor bara försvann!
Hur lättrogna är vi egentligen?
Tänk om!!!!!!
Naturligtvis rullade tåget vidare efter ett onödigt långt uppehåll, i mitt tycke och jag kom fram till Flemingsbergs pendelstation, alldeles för sent, så jag fick springa sista biten till sjukhuset och med andan i halsen och flåsande, stappla i och ner i min säng!
Syster stod och väntade på mig och droppet sattes igång direkt, i samma nål som igår, gud hjälpe mig!

Så när det var dags att släppa loss mig klockan 15:15, så var jag nästan på bristningsgränsen av smärta!
Inget kidnappningsförsök på hemvägen, föresten skulle jag knappast ha märkt det isf, för jag var sååå trött och slut, så jag sov nästan hela vägen hem!
Ny nål imorgon, fy fan!!!!!