För varför vara den där jobbiga typen som bara klagar och drar ner stämningen i salongen?
Som för länge sedan, när vi miste vår son Erik, så jobbigt det var att mötas, eller tala med oss om det som hade hänt!
När folk bytte sida på gatan för att slippa konfrontera elefanterna i rummet!
Nu har jag varit inomhus i två dagar, pga trötthet, allmänt frusen, febrig utan förkylningssymtom, ja helt enkelt jävligt tussig, troligast pga av min ovanligt tråkiga sjukdom, som i vanliga fall inte syns på ytan, mer än att jag förmodligen ser jävligt sur ut, eftersom mina läppar är i stort sett helt utplånade, bara några smala streck kvar!
Så därför tränar jag framför spegeln på ett någorlunda icke tillgjort leende, fy fan va jobbigt det är och vilken energi det tar och energin räcker inte till att hålla värmen!
Fick häromdan låna ett element av storasyster, som jag skulle ha som komplement, för 20-21 grader som nu uppmäts här hemma, är alldeles för låg temperatur för mig, men det har ingen effekt heller, eftersom jag fryser inifrån!
Ut och gå, rör på dig gunsan, men va fan, jag orkar ju inte gå hela tiden, jag måste ju få vila ibland och då fryser jag!
Så fråga inte hur det är, för tiden räcker inte till, ingen har tid att lyssna, alla har nog med sina egna bekymmer och det blir bara jobbigt att måsta le hela tiden och låtsas som att allt är helt okej!
Du har ju inget mer att bekymra dig över, alla orosmoln är ju begravda nu, älta inte!
Le gunsan, låt ingen se, det sprider bara ringar på vattnet och dålig stämning!
Och för allt i världen, håll tyst, nämn inget om då, nu eller framtiden!
Det stinker och skaver av skadat gods!
Det finns de som har det mycket värre, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar