UPPDATERING, ELLER?

Men alltså, hur frustrerande är det inte när jag plötsligt inser att jag kanske kan gå ut på promenad utan täckbyxor och undrar vad jag ska ta istället!
Tittat på termometern och ser att kvicksilvret är på rött, närmare 10+ faktiskt och vinden inte alltför svår.
Så jag tar av mig täckbyxorna, som jag förövrigt brukar ha på min inomhus för att inte frysa, ja lite så är det faktiskt, fryser nått så in i helskotta och i synnerhet om benen!
Söker fram ett par lämpliga jeans ur garderoben!
Det vara inte det enklaste och besvikelsen stegrar sig! Det ena paret efter det andra är trasigt, så där "modernt" trasigt, på ett eller båda knäna, skit också!
Jag provar dessutom två par som visar sig vara hela, men alldeles för trånga, hm hm???
Vad har hänt, har jag råkat tvätta dem för hårt innan jag lade undan dem i höstas?
För inte kan det väl vara något annat, eller???
Alltså sex par jeans som jag inte kan ha, för jag känner att Sofia och Erik sitter där någonstans ute i universum och skakar på huvudena, som att, "nä morsan det är inte okej att du som är så åldersrik, bär trasiga jeans!"
Jag grävde lite längre in på byxhyllan och där hittade jag ett par billiga jeans från Lidl sedan i höstas, de fick duga!
Så begav jag mig ner till centrum, eller stan som somliga kallar det och gick in på vår lokala Lindex, för nu var det dags att uppdatera mig!
Jag hittade ett par som jag gillade, så jag tog med två storlekar in i provhytten, jag hatar provhytter, fast det har jag nog sagt förut, trångt, lite halvskitigt, taskig belysning och otroligt avslöjande, fy fasiken, men jag kände att jag måste nog prova ändå!
Jaha, så var det dags att kränga av mig paltorna, usch!
Jag tog storlek 36 först, de jag alltid brukar ha!
Nått kändes väldigt fel, kanske för att jag hade mina tjocka merinoull strumpbyxor på mig, eller?
Svetten började lack och jag gav upp redan innan jag hade kommit till knäna!
Då var det dags för 38:an, de måste bara gå, om ja så ska lägga mig på golvet och dra på mig dem!
Nä, i helsike heller, det gick inte! Fortfarande med långkalsongerna på, för de måste jag ju ha ända fram till midsommar, typ!
Förbannad, gick jag därifrån endast iförd mina billiga Lidl jeans, de får duga!
Kan det vara så att gunsan har lagt på sig några kilo den sista tiden, jajamensan tre stycken dessutom och allt sitter där jag inte vill ha det!
Visst sa jag att jag hatar provhytter?
Men va fasiken gunsan, så jäkla ytligt, skärpning!!!


Until then!

DÄR DET HÄNDER MIRAKEL

Och vare sig jag tror det eller inte, så finner jag alltid lite tröst där ute, ute bland vårbäckar, små tecken på en annalkande vår och spår efter vildsvinen!

För när det känns så där dötrist och orken sinat, jag då gäller det att ta det kloka beslutet att tvinga mig ut, om ändå för en lite stund!
Allternativet är att skita i allt och krypa upp i soffan och dra elfilten över mig och deppa ihop ännu mer!
För fy fasiken va tröttsamt det kan vara med den här jäkla skit Sklerodermin, att alltid parera köldtillstånden!
Antingen ut och gå, gå och gå, för att hålla värmen, eller min el-filt i soffan!

Och hur gick nu det här till, i skrivande stund, hade jag för precis en vecka sedan just kommit in på mitt hotellrum på Hotel Pigalle i Göteborg efter ännu en helt underbar konsert med Peter Jöback, Humanology in Consert på Storan!
Förresten, vilket himla häftigt hotell, prova det om du plötsligt känner att du vill känna dig extra värd nått utöver det vanliga och råkar ha fått påök eller så, en gång in your lifetime!

Till försvar varför jag bokade det hotellet är, det var centralt, nära och gångavstånd till och från tåg och Stora Teatern, lite sån är jag!

Nu är det bara resten kvar, veckorna flyger fram till nästa trevlighet som gör att jag kan, för en stund glömma bort det som gör mig påmind om sjukdom och sorg!
Until then!

VALENTINE´S DAY

Ja då var det dags igen, ännu en sån där dag som känns i magen, dagen när jag brukar ha extra kontakt med Sofia, som till exempel att det brukar ringa från en lokal blomsterbutik här i Nynäshamn och fråga om jag är hemma, "vi tänker komma med blomsterbud" och då vet jag att det är från Sofia! I år var det ingen som ringde!
Tänk att det känns i hela kroppen, saknade!
För så här borde det ju inte ha behövt varit idag, ty jag vaknade efter en relativt bra natt, utvilad och skapligt pigg för ovanlighetens skull sista tiden!
Jag hade väl fröträngt att det var den här dagen, Alla Hjärtans Dag när jag vaknade, men det tog inte lång stund förrän det stod klart för mig!
Nyhetsmorgon på TV4 påminde mig genast genom sina inslag!

Det var idel glädje och hälsningar och då höll jag på att sätta morgonmackan i halsen och hjärtfrekvensen ökade!
Tiden gick och jag kom mig inte för att rycka upp min, typ fixa till mig och gå ut på min dagliga promenad, utan jag har varit inne hela dagen!
För att dämpa jobbiga och sorgesamma tankar, så tog jag fram dammsugaren, min trogna kavaljer och tokjobbade i min lilla lya på 65 kvadratmeter i två och enhalvtimma!
Under tiden väntade jag på ett tecken från Erik och Sofia, om att de var med mig trots allt!
Men ingenting!

Tröstade mig med en försenad trefika och gamla pepparkakshjärtan!
Until then!

HUMANOLOGY IN CONSERT

Äntligen så var det dags för mig i helgen att bege mig ner till Göteborg, kvällarna två, för att få gå på konsert, Humanology in Consert!
Som är sprungen ur ett sammarbete med Peter Jöback, Kathryn Williams, Tobias Fröberg och Tobias Karlsson!
Ett sammanbete som påbörjades för sju år sedan och blev klart och släpptes i höstas och resulterade i det alldeles fantastiska albumet, Humanology!

Ett flertal av låtarna var med på Peters popteater, "Med Hjärtat som Insats", som spelades på Cirkus i höstas också!

Musiken blandades med låtar från ytterligare album från tidigare i hans karriär, samt två musikallåtar tex, "The Music of the Night" och "Guldet Blev Till Sand"!

Mina absoluta favoriter från det nya albumet i det här lilla formatet, utan bombastiska ljusshower och tekniker som det var på Cirkus, gjorde sig otroligt starkt och magiskt på något sätt, det kröp ännu mer Under My Skin! "What if Tomorrow Never Coomes" och Call Me By Your Name"!
Peter hade även Frida Öhrn vid sin sida och orkestern från Cirkus i höstas!

Den 18 maj påbörjas sommarturnèn, då i Linköping och därefter till elva fler platser, varav nio i Sverige! Samt Oslo och Hälsingfors!

Undertecknad har bokat ett hm m antal inom tågavstånd!
Until then!

Peter Jöback, The Music of the Night - Humanology in Concert

DET HAR VARIT MYCKE NU!

Ett evigt rännande mellan det ena sjukhuset till det andra!
Förra veckan var det tre dagar till Karolinska i Huddinge, tidigt upp på morgonen för att vara på plats klockan 08:00 och sedan hemfärd runt ca halvtre igen med pendeln, ramla in i mitt Mysiga Krypin vid fyratiden!
Efter det tar det minst två tre dagar innan jag är på banan igen!
Återhämtning!
Å så var det dags igen i måndags, men nu till Karolinska i Solna!
Gångtest! En och enhalvtimma med kollektivtrafik upp och 6 minuter gångtest, klapp på axeln, nytt personbästa, 510 meter!
Firade med en sushi innan hemfärd,
som tur var!
För nu har det ju snöat i Stockholm och det betyder oftast, inställda tåg på grund av spårfel, växelfel, personalbrist med mera, med mera!
Så när jag kom ner till pendelstationen på Odenplan, så var det bara att inse, jag kommer inte att komma hem inom den närmaste tiden!
Det tog två och enhalvtimma!

Idag däremot funkade det med kollektivtrafiken, inga trafikhinder påväg till Solna!
Läkarbesök på PAH-mottagningen, det gick fort, mycket på grund av att jag hade avstått från att ta en medicin som skrevs ut till mig för ett halvår sedan! Jag läser nämligen alltid på Bipacksedeln och där stod det alltför mycket om "vanliga biverkningar", där tog det stopp!
Nästa inbokade besök idag var Ultraljud på mitt "still going strong" Hjärta❤️!
Å kan man tänka, det funkar precis som det ska och allt tack vare att jag inte ger upp och att jag fortfarande har lust att utmana mig och att anledningen fortfarande finns där inne!

NU BÖRJAR DET LJUSNA

Första februari och igår avslutade jag min första Ilomedininfusion för året, äntligen klart för den här gången!

Så idag ligger jag bara och vilar i soffan under elfilten, tänkte gå en sväng, men upptäckte att det toksnöade där ute, så det gjorde det enkelt att beslutet att vila!
Vilken lyx!

Idag är det precis ett år sedan jag fick det otroligt jobbiga samtalet från Sofias läkare, där hon talade om hur det låg till med hennes hälsotillstånd och att Sofia inte hade långt kvar!
Ett sånt samtal som ingen förälder ska behöva få, men som man inte kan värja sig från när det händer!
Så från och med nu har jag gått varvat runt!

Att tiden läker alla sår, ja ja det kan vara sant, men sorgen finns alltid med, den försvinner aldrig, man får bara lära sig att leva med den och fylla tiden med saker som gör det trevligt och innehållsrikt ändå!

Njut av livet, det pågår nu!