kan tyckas, men herregud när man är dödstrött och efter att ha lyckats få ut dynan, kuddarna, fotkudden och filten i korgstolen ute på balkongen och i det närmaste somnat under den tiondels sekund det tar att landa i härligheten, så störs jag av snodden till markisen hos grannen ovanför. Jag försöker filtrera bort ljudet från det klickerreklac-ljud som den ger ifrån sig när den svänger i vinden och slår mot väggen, tänker att ljudet från trafiken bara några meter ifrån som jag är så van vid, kan lägga sig över och jag är ju så trött, så jag försvinner nog snart. Men nej, nej, nej!!! Tröttheten gör att de där små irritationsnerverna som ligger jäkligt ytligt, så jag beger mig upp till grannen och ringer på, men ingen hemma! Ner igen och tar min långa åra och står och fjantar på med den på snodden som om jag tror att den har någon magisk förmåga att förinta snudden. Ja hur man nu kan ha en åra på balkongen! Det var en kvinna som gick förbi i samma stund och tittade väldigt intresserat och höll faktiskt på att kliva fel på trottoarkanten, det hade kunnat slutat riktigt illa.
Tänk vad lite kan göra mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar