Sitter på pendeln igen och är på väg till Älvsjö, har fått en gratisbiljett till "Underbarabarn" mässan. Tåget liksom svävar fram och jag känner mig helt avslappnad. Höstens färger där utanför är näst intill bedövande. Eftersom det är barnmässa, så är det ovanligt mycket barn med på den här turen och dom för ju ett alldelse speciellt ljud som jag har lite svårt för, så därför har jag som vanligt musik i öronen och idag lite extra volym. Jag drömmer mig bort och råkar snegla åt sidan, där sitter det en kvinna som ser så underbart rofyld och lycklig ut, nå jag kan kanske se lite en gnutta skuld som hon försöker dölja och det verkar hon lyckas med för jag kan också se att hon har likadana lurar i örone som jag.
Efter en stund ropas Älvsjö ut i högtalarna och jag kviknar till med ett ryck och inser att jag har suttit och betraktat mig själv utifrån. Vilken märklig känsla!
Nu går jag på ännu en vecka i mitt nya liv som innehåller både glädje och sorg. Jag tänker bära med mig den där härliga känslan som hon hade, hon på andra sidan gången i vagnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar