I MIN iPOD

Och kärleken till musiken som kommit till mig gör mig varm inifrån och ger mig kraft att ta mina lång promenader som jag så väl behöver. Därför vill jag tillägna min alldeles egna bild till just han, Peter Jöback och hans franska projekt, Livet, Kärleken och Döden – La Vie, L’Amour, La Mort... Tack Peter för att du tar mig runt och med på din resa! *ler*

FRYYYYYSERRRRR!!!!

Hör på, idag träffade jag och hälsade på en granne i samma trappuppgång, precis fem månader, sånär som på en dag sedan jag flyttade in. Jag var just i färd med att ta min dagliga promenad för att få upp värmen eftersom jag fryser så in i helskotta inomhus. Jag har ju alltid vetat att min termostat är out of order och därför måste promenera hela tiden för att hålla värmen. Därav är jag en varannandag människa, går och går och går och går, ena dagen och andra dagen , helt slut och ligger under filtar, sover och fryser. Skitkul! Iallafall, så träffade jag grannfrun Elisabeth i trapphuset, vi hälsade och presenterade oss för varandra och så frågade hon om jag fryser, alltså inne i min lägenhet. Jaaahhaaaa det gör jag, sa jag naturligtvis och äntligen fick jag veta att jag inte är den enda som fryser i vårt hus. Elisabeth har bott här sedan huset byggdes för 36 är sedan och så här kallt har det aldrig varit inomhus tidigare. Hon har klagat hos Nynäshamns bostäder flera gånger och är beredd att kontakta hyresrättsföreningen om ingen förbättring sker. Härligt att få en förklaring på att det inte enbart är min termostat som helt pajat, ungefär lika skönt som när jag fick en diagnos och inte idiotförklarades. Väl ute ur trapphuset, tog jag en välbehövlig och värmande promenad i den vackra höstsolen, det blev några vändor i min iPod, typ tre kanske. I skrivandes stund sitter jag i fleeströja, kofta, fleessockor, handledsvärmare och på en elektrisk värmedyna inställd på drygt 40 grader och åtta värmeljus som värmer. I morgon sover jag väl under filtar igen.

LÄGENHETSVISNING

Längst upp, ja så långt upp man över huvudtaget kan komma här i Nynäshamns bostadsutbud var det en lägenhetsvisning idag. Pia och jag låtsades att jag var spekulant bara av nyfikenhet, för en sådan vacker dag som idag ville vi ju inte gå miste om den storslagna utsikten där uppifrån.

Men utsikten är inte allt, insikten om att jag har det jäkligt bra här nere bland parabolerna i höghusområdet kändes superskönt. Det blåser inte så hårt här! Frihet är dessutom, att inte äga alltför mycket, lika som om att inte vara i skuld.

OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Ett högaktuellt ämne den senaste tiden på TV. Två tv-kanaler har under några veckor haft svenska realityserier i just det temat. "Barn till varje pris" i svt1 med Pia Johansson som programledare och "Drömmen om ett barn" i TV3 med Renée Nyberg. Min egne artikel i Året Runt blev en liten tillbakablick och förlägning av vad barnlöshet kan innebära. Att adoptera till exempel är ju ingen garanti att man får ett friskt barn, nej långt ifrån! Vi som adopterar har samma odds vad det gäller friska eller sjuka barn, där är det väldigt rättvist i synnerhet om man får ett väldigt litet barn där olika sjukdomssymtom ännu inte upptäckts i givarlandet. Min egen önskan efter ett barn liknar alla andras resa på många sätt, men att adoptera var en självklarhet för mig, att få bli godkänd och utsedd som förälder till ett föräldralöst barn var stort och ärofyllt. Nu när allt ser annorlunda ut och det har hänt det som hänt, så ångrar jag min ändå inte och kan trots alla motgångar se tillbaka på min tid som förälder rakryggad och med stolthet över mina vackra barn. Förlängningen av min historia snuddade Pia Johansson vid i slutet av förra programmet, att få bli mormor eller farmor, helt enkelt att få barnbarn, där tar min resa slut!

FOTOMODELL IGEN, ELLER? :))

Datortomografi lungor, bröstkorg På röntgenavdelningen Sätter mig i väntrummet, en sköterska hämtar in mig när det är min tur. I undersökningsrummet fick jag ta av alla kläder med metall på, eftersom de kan störa bilderna. Vanligtvis behöves det sprutas kontrastmedel i blodet genom en plastslang som sätts i ett blodkärl på armen. Kontrastmedelet fyller blodkärlen och utsöndras sedan kissar man ut det. Kontrastmedelet ges för att se skillnad på friska och sjukliga processer i de inre organen. Under undersökningen fick jag ligga på rygg på ett undersökningsbord. Fötterna är först in i datortomografens öppning, som är ca 70 cm. Som patient har man oftast huvudet fritt utanför apparaten. Jag hade armarna över huvudet och vid bildtagningen rörde sig bordskivan fram och tillbaka genom öppningen. Jag låg stilla och höll andan efter instruktioner från en sjuksköterska. Vid lungundersökningar är det extra viktigt att ta några extra djupa andetag alldeles innan bilderna tas. Den lilla manövern tog mig knappt 30 minuter och då inräknat av och på klädning. Men att ta sig fram och tillbaka Nynäshamn/Huddinge tar enbart att färdas, tre timmar. Idag tog det ytterligare nästan en timma, för blogginnehavaren passade på att kliva av i Handen för att besöka ordningsmakten = polisen. Tanten ska ju ut och resa snart, närmare bestämt om två månader och tre dagar, därför behövs mitt gamla pass förnyas. Tanten ja! Jag fick det direkt i facet idag inne på Handens Centrum. Jag slank in på Teknik Magasinet för att räta ut några frågetecken angående min iPod. "Damen kan väl ta hjälp av något barn eller barnbarn"! Så jag högg tag i min rullator och stapplade ut därifrån igen tjugo år äldre. Äsch, man är inte äldre än man gör sig! Skit ner dig!!!

EN ENKEL TILL ANTIBES

Änklingen George har fått nog av sin hemhjälp Maria som stjäl hans saker och sina vuxna barn som försöker sälja hans hus och komma över pengarna. Han bestämmer sig för att överraska dem med ett motdrag som får alla att rannsaka sina liv. George packar en väska och drar iväg på en svindlande resa. Han färdas genom sitt förflutna mot sina drömmars mål utan returbiljett. En underbar film som utspelar sig någonstans i vår vackra nordliga landsända. Naturligtvis lyckades jag än en gång fälla några tårar, den här gången var det glädjetårar. Jag älskar lyckliga slut! Jag är alldeles hopplös nu på gamla dar, men det skäms jag inte för längre!

ELDEN ÄR LÖS

Eller var lös iallafall! Raffinaderibranden i Nynäshamn i dag var släkt efter drygt sju timmar efter att den fick självdö när oljan tagit slut. Jag det var väl det enda som var av vikt den här söndagen i den här lilla, lilla staden i sydligaste 08-området. Men jag ska väl inte stryka under stolen med att det var en alldeles bedårande dag, med strålande sol och vackra färger också. Jag hade den stora glädjen att orka gå en ordentlig promenad idag, ÄNTLIGEN! Efter en skitnatt, där jag vaknade redan runt halvtre och kunde knappt röra mig, men ändå önskade inget hellre. Tänk att poletten skulle ta så lång tid på sig att ramla ner innan jag insåg att jag behövde smärtlindring för att kunna somna in igen. Klockan var säkert halvfem när jag försvann igen. Vaknade halvtio lätt förvirrad, kanske av tabletterna, men smärtfri och skapligt utvilad. Min promenad drog mej nyfiket mot rökmolnet som jag upptäckte där på förmiddagen. Jag kom till ett avspärrat område där det redan stod några fler nyfikna åskådare. Jag gick fram till dem och frågade vad det var om brann. "Oljan" var det en man som sa. Varefter en kvinna i samma sällskap sa " men är det inte du som var i Året Runt?" Jooo??? det är det, sa jag lite blygt och duckande, som om att, jag mår väl inte synas alltför mycket. En lite knepig känsla infann sig hos mig. Hon berättade att hon hade legat och läst min artikel i natt när hon inte kunde sov och kände igen mig på jackan. Hon kramade om mig och sa att det var en stark och rörande berättelse. Hon önskade mig välkommen till Nynäshamn och skulle heja när hon såg mej härnäst. Vad härligt spontan och mycket skön energi hon hade Ulla, hoppas att vi ses fler gånger.

ALLT ÄR INTE SANT!

Som att himlen alltid är blå. Men efter att jag läst min egen berättelse och sett den utifrån som en åskådare och tredje person, så inser jag att en sådan historia kan inte vara påhittad utan måste komma direkt från verkligheten och hjärtat. Men livet består ju av både det vackra och det skitiga och det gäller att omfamna det, men absolut inte rota i det för mycket. Jag har lära mig leva med erfarenheterna och jag hoppas att jag delat med mig något som någon annan kan känna tröst och styrka i. Styrka att gå vidare och få ett bra liv trots motgångar bara man tillåter sig själv det och vågar släppa taget och vara sann mot sig själv. Bakom den blygrå himlen lyser alltid solen, det är sant! Det blir bättre!

ÅRET RUNT

Nu till något helt annat! I senaste nummret av Året Runt är det en liten artikel om lilla gunsan som journalisten Jonas Ohlin och fotografen Hanna Teleman gjort. Om jag får säga det själv, så är jag riktigt nöjd. Till minne av min vackra son Erik!

1177 SJUKVÅRDSUPPLYSNING

På inrådan av syster Pia, så ringde jag till sjukvårdsupplysningen i gårkväll. Jag är ju tyvärr av den sorten att "äsch det ordnar sig, det är nog inte så farligt, går nog snart över" och tror att jag ska klara allt själv. Tyvärr, så måste jag också krypa till korset ibland, men det tar emot. Samtalet resulterade i att jag ombads åka till akuten. Om jag hade bott i Umeå nu, så hade det ju varit en enkel sak, tio minuter bort. Men nu pratar vi Södersjukhuset inne i Stockholm, sex mil härifrån, kl. halvåtta en onsdakväll. Men som tur är har jag ju några till "Räddare i Nöden" på nära håll. Inom några minuter var Pia och Ove här och skjutsade in mig till Sös. Kön på akuten var dystert lång, så mina följeslagare återvände direkt hem. Så började väntan, längre och längre slussades jag in och till slut fick jag komma in i ett behandlingsrum med en sjukhussäng och en stol. Där inne satt jag, gick omkring och låg tvärs över sängen, i en och en halv timma, tills äntligen en läkare kom in och sa! "Fru Nordlinder?" Gud va konstigt det lät. Kallas man fru fast man inte längre är gift undrar jag nu? Fru blir man väl när man gifter sig och när man skiljer sig upphör väl epitetet fru, tycker jag i allafall. Dags att uppfinna en ny benämning för alla singlar som automatiskt klickar in och uppdaterar prästbetyget. Näväl! Alla mina prover var bra, så det återstod bara att dunka och palpera min onda rygg. Läkaren kunde konstatera att jag hade en muskelinflammation, så med en liten påse tabletter i handen kastade jag mig i en taxi, vidare ner till Södra station och hann precis med sista pendeln 00.22 ner till Nynäshamn. Slocknade som en klubbad säl i min egna säng bland mina kuddar kl. 02.00

SUPERFÖRKYLD! :/

Och jag kan inte sluta att tänka på Peters bragd, som lyckades framföra alla sina konserter i Göteborg trots förkylning, utan minsta antydan på ansträgning. Hur ynklig är jag? Nu har jag legat och försök sova, ont i kroppen. Ligger på värmedyna för att ryggen har pajat, försöker stockvända mig till halvsittande läge så att det ska gå bättre att andas. Ger upp! När jag till slut lyckats ta mig upp i sittande kliver jag upp igen. Så nu sitter jag här och det känns bättre, men jag hostade just ut min halstablett rätt in i skärmen. Jag blir väl tvungen att sitta här i natt och fortsätta undra hur ända in i det glödheta han klarade detta, samtidigt som den nya CD: snurrat runt inne i mitt huvud.

Snart är det en annan dag och Peters CD släpps! Jag lovar, den är värd sitt pris, Peter har gjort det igen! Och jag kan bara beklaga alla som missat kortfilmen. Nu tar jag en ny halstablett och kollar på "House" och kanske somnar här i soffan. Vilken tur att jag inte stör någon!

VILKEN TIMEING

När jag nästan var i mål med alla saker som jag hade på agendan, så föll jag precis strax före mållinjen. Skulle egentligen ha varit till Huddinge sjukhus idag för att röntga bröstkorg, med vaknade av väckarklockan och insåg efter en riktigt dålig natt att det inte var möjligt. En och en halv timmas resa enkel väg för att tvärta några exponeringar och sedan hem igen, nä nä, någon självbevarelsedrift har jag allt. Förkylningen har tagit plats i mig också, som ett brev på posten av allt resande med flyg och trängsel på pendeltåg, bussar och kramar. Imunförsvaret på sklerodermikärringar är inte det bästa och i dessa tider ligger jag i riskzonen. I morgon är det tänkt att jag ska till min tandläkare för att få min brygga på plats till andra kvadranten, får väl se hur det blir med den saken.

BIOGRAFEN ZITA

”La vie, l’amour, la mort – Livet, kärleken och döden”

En underbar film i regi av Magnus Renfors, han som även gjorde regi för musikvideon "Stockholm i natt". Medverkande. Izabella Scorupco, Emma Sjöberg Wiklund och Melinda Kinnaman. Trettio minuter, alldeles för kort! Livet kärleken och döden, från vaggan till graven! Ett storslaget skådespeleri av Peter Jöback där hans CD som släpps i övermorgon vävdes skickligt in i filmen. Vackert, hett, rörande och smärtsamt, blandat med humor som naturligtvis rörde mig till tårar. Vilken talang och potensial för skådespelaryrket! Han kan inte bara sjunga den där Jöback! Ingen som helst tvekan att han kommer att toppa vid femtio.

FILMTIME!!! :))

Nu bär det iväg in till storstan för premiärvisning av Peter Jöbacks kortfilm "La Vie, L´Amour, L´Mort" på biografen Zita. http://www.youtube.com/watch?v=DYbp-Zjmn2g&feature=colike.

SÖNDAG OCH HEMFÄRD

Nu är jag i nutid, nästan, liksom håller på att hinna ikapp. Landvetter 12.30, en fika tillsammans med Ingrid och Trine, som ska till Gardermoen och sedan vidare till nordnorge, fina tjejer föresten, jättefina till och med. Sedan skiljs vi åt, de mot utrikes och jag inrikesterminalen. Som nästan en regel än ett undantag, så var ju norwegian lite försenat, men vem har bråttom? inte jag. När jag satt där och väntade, så gick det förbi mig en ung man och jag kan sätta den andra pekfingertoppen på att han var från Sri Lanka, han var otroligt lik min Erik den sista tiden i livet. Nå väl inne på plats i planet, så undrar en man om jag reste ensam och i så fall kunde tänka mig att byta plats, så att han kunde få sitta med sin kvinna. Det var ju naturligtvis helt ok för mig! Detta betydde att jag skulle sätta mig på mittensätet bakanför(norrländska). Vid fönstret satt en man från, kan hända Eritrea och sedan kom Lankesen/Erik och satte sig på yttern(norrländska igen)om mig. Jag sneglade lite försiktigt på honom för att se mer, på nära håll, jo, han var jättelik Erik! Han somnade efter en stund och då tittade jag mer noga, samma ögonfransar, samma näsa, örsnibbar, hår, skäggstubb och om det inte vore nog, samma doft på herrparfymen. När vi var på inflygning mot Arlanda, vakande han och då såg jag även hans ögon som var så vackra och bekanta, stora bruna och varma. Jag skyndade att titta mot fönstre, för jag blev så tagen att mina ögon tårades. Eritrianen tittade också ut, så han såg inte min belägenhet tack och lov. När vi skulle resa oss och plocka ihop vårt handbagage, frågade Lankesen/ Erik om jag hade något som skulle plockas ner från bagagehyllan, på engelska, jag sa att det var så och då hjälpte han mig. Jag tackade och våra ögon möttes och vi log mot varandra.

LÖRDAG I GÖTET

Tiden går liksom lite för fort för mig just nu, i dag var ju i går, eller är det tvärtom? Vetifasiken! Rörigt blir det i allafall. Att vi skulle ta "trecken" in till Nordstan blev ju fel, det stavas nämligen "trikken", bakläxa av norrbaggarna! hi hi hi hi.

Det gick ju alldeles utmärkt! Väl framme där, så upptäckte ju jag Göteborgshjulet och galen i höjder, så ville jag ju naturligtvis upp i den. Sagt och gjort, så lyckades ja få med mig Mona och Kjell på en tur upp. Väl på väg upp, så säger de tu att "de ikke liker höjder", det är mod! Senare på eftermiddagen sammanstrålade gänget igen, käkade på Kinarestaurangen igen, den här gången tog jag en tvårätters, men lyckades ändå inte få i mig mer än knappt hälften.

Kvällens höjdpunkt av ju som fredagen, ytterligare en konsert med Peter m m. Den konserten var om möjligt ännu bättre än kvällen innan! De var verkligen på topp Peter, tjejerna och symfonikerna. Fullsatt salong, jubel och stående ovationer.

Peter signerade som vanligt efter konserten och dessutom släpptes CD:n, som jag avslutade kvällen med uppe på tionde våningen på Gothia Towers. Nu måste jag svära! F.N vilken vacker man och gud va jag är avundsjuk på Isabella Scorupco!

EN HÄLSNING FRÅN GOTHIA TOWERS

God morgon, eller förmiddag! Nyss avslutat hotellfrukosten tillsammans med mina vänner, gott och nyttigt för både kropp och själ.

Igår kväll var jag som sagt på Konserthuset här i Göteborg och såg Peter, Hanna Holgersson och Evelyn Jons, som framförde musikalpärlor med Göteborgs synfoniker.

Två timmars underbar musik och sång, helt klart värt att återuppleva i kväll igen. Stackars Peter som var/är jätteförkyld men ändock lyckades genomföra med bravur konserten utan minsta tecken på att han helst borde ligga till sängs. Om en stund ska jag möta upp Mona och Kjell nere i foajén för vi ska ta "trecken" in till Nordstan och strosa runt några timmar i det vackra vädret som Göteborg bjuder på den här helgen. Märkligt, det är tredje gången jag är här och alla gångerna har det varit vackert väder, jag som tycker SMHI ofta visar skitväder som kommer in hit från Brittiska öarna. I kväll gör vi en repris på detsamma som igår, upptaktsträff i foajèn, middag på Kinarestauran och sedan konsert! Det här kan man lätt bli beroende av. Tjingeling!

KVÄLLEN INNAN

I kväll måste jag släcka tidigt och krama kudden för 05.05 åker jag till Göteborg på konsert i dagarna två. Musical! med Göteborgs symfoniker och Peter Jöback m fl Göteborgs Symfoniker Dirigent: Nick Davies Hannah Holgersson Evelyn Jons Peter Jöback Konserten med de härligaste musikalnumren från West Side Story till Mamma Mia! Sånger som Tonight, Send in the Clowns, Phantom of the Opera och När guldet blev till sand ställer krav både på virtuositet och artistisk utstrålning. Och det kan vi utlova med solisterna Peter Jöback, Hannah Holgersson och Evelyn Jons. West Side Story Leonard Bernstein Mambo Something's Coming Tonight Candide Leonard Bernstein Glitter and Be Gay Sunday in the Park with George Stephen Sondheim Sunday in the Park with George A Little Night Music Stephen Sondheim Send in the Clowns Funny Girl Jule Styne Don't Rain on My Parade Oldies Medley Miss Saigon Claude-Michel Schönberg Why, God, Why? Moulin Rouge David Baerwald Come What May Wicked Stephen Lawrence Schwartz Popular Defying Gravity Kristina från Duvemåla Björn Ulvaeus & Benny Andersson Du måste finnas Guldet blev till sand Phantom of the Opera Andrew Lloyd Webber Think of me Phantom of the Opera Music of the Night Mamma Mia! Björn Ulvaeus & Benny Andersson Mamma Mia!-medley Det ska bli hur kul som helst och att äntligen få träffa många av mina härliga och energistinna vänner igen. Kanske blir det fler namn som får ansikten också, låter förståss kryptiskt, men det brukar bli så i mina Peterjoback.com-kretsar. Åldersgränserna suddas ut och vi blir alla som en enda stor familj som älskar samma sak, eller kanske ska jag säga samma man. Många av oss bor även på samma hotell, vilket gör hotellfrukosten riktigt angenäm, där kan vi summera och minnas tillsammans och om det mot förmodan skulle vara någon som missat någon sekund, så återberättas den garanterat med inlevelse. Sådana är vi och sådana blev vi! Så nu plockar jag ner bilden från kylskåpsdörren och stänger locket på resväskan igen. Jag lever bara en gång!

TORKTUMLARLUDD

Tvättstugedax idag igen, men den här gången i 1:an! Den enda som var ledig och som skulle vara den sämsta hade jag fått höra och eftersom 3:an som jag var i sist är under renovering. Att lämna tvättstugan i det skick som man själv vill ha den när man kommer är inget som gäller här blev jag varse ännu en gång. Efter att jag laddat mina maskiner tog jag en tvärkoll i tumlaren och dess filter. FY F.N så äckligt! När det filtret rengjordes sist vetegudarna. Medan tvätten rullade runt, så ställde jag upp fönstret för vädring, städade tvättstugan och tumlarfiltret. Vem vill torka tvätten tillsammans med alla andras ludd och kvalster? Inte jag!

TORSDAG 6/10

Fortfarande tillbakablick! Vaknar inte i min egen säng, hur gick nu det här till? Inte konstigt alls för jag åkte till storasyster och slaggade in där eftersom färden gick vidare upp till Grisslehamn och med Eckerö Linjen ut till Åland och på kolsvarta vägar anlände Bergö. Väl framme kom jag till en kanonfin "stuga", villa i mina ögon, fast jag bara kunde se interiören än så länge för det var svart som i en säck och inte en gatbelysning så långt ögat nådde.

Min gamla pc var av förklarliga skäl hemmavid och min mobil lämnade jag näst intill orörd,

kameran däremot fick följa med och dokummentera det inte orden kan finna. Hemfärd genom ett vackert och den här gången ljust landskap, tillbaka till Ekcerö där en delekat middag, a´la viltmeny väntade på båten. Nu kan man tycka att jag borde vara utvilad till max från allt som triggar och stör en överhettad hjärna, men nix, nu har jag fått mer att fundera på.

EN TILLBAKABLICK

Onsdag 5/10. Alltså nu backar jag i tiden! Hur jag kan identifiera mig med Beatlestiden är ju konstigt eftersom jag fortfarende är bara si så där 27 år, eller ska jag uppdatera det med några till, ok jag säger väl 39 då. Trött och sliten men ändå en kväll på Berwaldhallen där The Covern Beatles från Liverpol intog scenen och avverkade den ena klassikern efter den andra och ganska igenkännande texter som jag med möda kunde åtminstone sjunga med hjälpligt. Plötsligt kände jag mig jäkligt gammal eftersom övervägande publikum var mellan 40-70. Nu ser jag att jag har fått lite åldersnoja.

NU HÄNDER DET GREJER

När jag tänker riktigt hårt och länge händer det under, eller åtminstone ibland! Nu har jag tänkt på den här lilla platsen och stackars bänken i snart ett och ett halvt år och nästan planerta att själv åtgärda saken. En övergiven bänk, tilltuffsad av livets hårda tag, knappt synlig av allt höggräs, sly och klotter, ja till och med något amputerad, skulle behöva en riktig makeover. Jag hoppas att någon tar tag i saken utifall att det börjar bli så med mig och inte bara går förbi och rycker på axlarna. Vad är det som händer? Kossan är ju upp-och-ner! ha ha ha ha ha ha

KANELBULLENS DAG

Snacka om väsentligheter, det här är viktigt! För hur vore livet utan kanelbullar, jo alldeles förträffligt! Jämn och fin mage, ingen halsbränna och inga pruttar. Om någon mot förmodan skulle ramla in här hos mig på fika, så vankas det inte kanelbullar i allafall. Eller hur Sofia!? :)))

PHANTHOM OF THE OPERA

Kvällen i går på Bio Vågen här i Nynäshamn var en otroligt storslagen musikupplevelse. Musikhistoria av stora mått! Om jag hade varit liiiite bättre på engelska, så hade jag kanske haft en ännu större upplevelse av det hela, för det var dessvärre inte textat av förklarliga skäl, eftersom det var direktsändning från Royal Albert Hall i London. När det återstod ungerfär en halvtimma var det ett avslutningsnummer där bland andra Sarah Brightman och de tidigare fantomerna - Colm Wilkinson - Anthony Warlow - Mikael Crawford - John Oven Jones - Ramin Karimloo och hela ensambeln tillsammans med Peter intog scenen. Sarah och alla Fantomerna inklusive Peter sjöng tillsammans slutnummret "Music of the Night". Helt magiskt, storslaget. Gud vad jag är stolt över Världens Bästa Peter, det här klarar han galant.

KAFFETÅREN

Sitter och dricker mitt eftermiddagskaffe och har just kommit hem efter att jag hämtat våra biljetter på Bio Vågen.

På hemvägen tog jag en sväng förbi kyrkogården och Minneslunden alldeles här i närheten och som av en händelse, så lyssnade jag just precis då på "THE DRUGS DON´T WORK". Tror jag ska ta en liten sovstund här i soffan snart, det blir sent i kväll.

SKA DET VA SÅ HÄR, SKA DET VA SÅ HÄR!?!?

Burrrrrrrrrrr, dimman rullar in från havet och breder ut sig över Nynäs och jag sitter här och fryser. Jag har ingen lust att gå ut alls, men blir väl tvungen för att få upp värmen, om bara för en stund åtminstone. En snabb sväng ner till centrum ochsedan hem igen, men först lite rester från gårdagen i magen. I kväll kommer det garanterat att bli varmt inne på biografen när en av världens mest klassiska musikaler firar 25år. Tillsammans med den gigantiske teaterproducenten, Cameron Mackintosh ställer Andrew Lloyd Webber till med stort firande på Royal Albert Hall i London den 1 o 2 oktober. En specialuppsättning med 200 man i ensemblen - den största produktion som någonsin gjorts av föreställningen. en grande finale utlovas med flera tunga överraskningsgäster på scenen. Då introduceras Londons näste Phantom för världen - Peter Jöback. Hela kalaset live-sänds på Folkets hus och bio den 2/10 Kl. 19.30. Men nu lättar det ju en aning, sköööööönnnnnnnnnnnnnntttttt! :)))

OCH JORDEN FORTSÄTTER ATT SNURRA

Trots att Sven Tumba också har rest vidare, så går livet vidare och jag vandrar vidare på nya upptäckter. Om jag blundar, så kan jag vara precis där jag vill, som nu till exempet, kan jag vara i London! Tidigare idag var jag på Djurgården och vandrade utmed Djurgårdsbrunnskanalen, magiskt vackert med alla dessa höstfärger på träden, doften av förmultnade växter och vattnet som glittrar i solen.

Fast det var ju också bara en dröm! I själva verket var jag som vanligt här hemma i Nynäshamn och promenerade i över tjugo graders värme även idag och jag fick till och med öppna upp min vinterjacka och lunka sakta, sakta, stanna upp ibland, dricka en klunk medhavd tranbärsdryck, fota och lunka vidare. När jag kom hem hade klockan förflyttat sig tre timmar framåt och jag var riktigt nöjd och varm innefrån och ut. Tack för sällskapet, du vet vem du är! *ler*