Eller var lös iallafall! Raffinaderibranden i Nynäshamn i dag var släkt efter drygt sju timmar efter att den fick självdö när oljan tagit slut. Jag det var väl det enda som var av vikt den här söndagen i den här lilla, lilla staden i sydligaste 08-området. Men jag ska väl inte stryka under stolen med att det var en alldeles bedårande dag, med strålande sol och vackra färger också. Jag hade den stora glädjen att orka gå en ordentlig promenad idag, ÄNTLIGEN! Efter en skitnatt, där jag vaknade redan runt halvtre och kunde knappt röra mig, men ändå önskade inget hellre. Tänk att poletten skulle ta så lång tid på sig att ramla ner innan jag insåg att jag behövde smärtlindring för att kunna somna in igen. Klockan var säkert halvfem när jag försvann igen. Vaknade halvtio lätt förvirrad, kanske av tabletterna, men smärtfri och skapligt utvilad. Min promenad drog mej nyfiket mot rökmolnet som jag upptäckte där på förmiddagen. Jag kom till ett avspärrat område där det redan stod några fler nyfikna åskådare. Jag gick fram till dem och frågade vad det var om brann. "Oljan" var det en man som sa. Varefter en kvinna i samma sällskap sa " men är det inte du som var i Året Runt?" Jooo??? det är det, sa jag lite blygt och duckande, som om att, jag mår väl inte synas alltför mycket. En lite knepig känsla infann sig hos mig. Hon berättade att hon hade legat och läst min artikel i natt när hon inte kunde sov och kände igen mig på jackan. Hon kramade om mig och sa att det var en stark och rörande berättelse. Hon önskade mig välkommen till Nynäshamn och skulle heja när hon såg mej härnäst. Vad härligt spontan och mycket skön energi hon hade Ulla, hoppas att vi ses fler gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar