När jag tänker riktigt hårt och länge händer det under, eller åtminstone ibland! Nu har jag tänkt på den här lilla platsen och stackars bänken i snart ett och ett halvt år och nästan planerta att själv åtgärda saken. En övergiven bänk, tilltuffsad av livets hårda tag, knappt synlig av allt höggräs, sly och klotter, ja till och med något amputerad, skulle behöva en riktig makeover. Jag hoppas att någon tar tag i saken utifall att det börjar bli så med mig och inte bara går förbi och rycker på axlarna. Vad är det som händer? Kossan är ju upp-och-ner! ha ha ha ha ha ha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar